På di.se kan vi idag läsa om vad DI:s skuggdirektion anser om det kommande räntebeslutet.

Jag har själv gjort en analys inför mötet här. Jag rekommenderar i den i första hand en sänkning med 50 punkter nu, men även att man redan nu meddelar om ett extra möte i mitten av mars. Då har vi lite mer information om hur 2009 har börjat och kan då fortsätta sänka ner mot 0% ifall bilden ser lika mörk ut som den gjorde under kreditkrisens hittills djupaste period, det fjärde kvartalet 2008.

På grund av den extrema utveckling med snabba kast som vi idag ser för handeln, valutor, räntor, råvarupriser, aktiekurser och andra tillgångspriser så är det extremt svårt att göra en inflationsprognos för 2010, vilket normalt skulle vara det man framförallt skulle fokusera på. Givetvis kommer det första kvartalet 2009 att bli svagt, men även utvecklingen under 2009 är i stort sett höljd i dimma.

När man kör i dimma så får man sänka farten, vara extra mycket på alerten (hålla fler möten) och utgå från den erfarenhet man ändå besitter om störningar på finansmarknaderna; oftast kommer faktiskt en återhämtning ganska snabbt. Jag vill därför återigen betona att man borde lägga in ett extra räntemöte i mars, och meddela detta officiellt redan vid detta möte, för att skapa transparens kring räntepolitiken och kunna agera snabbare än vanligt.

Jag skrev också att jag, om det inte hade varit möjligt att lägga in ett extra möte, skulle förespråka en sänkning på 100 punkter redan nu; får man bara en chans på sig att sänka under det första kvartalet behöver man ta i mer.

För skuggdirektionen är förutsättningarna lite andra än för mig som bloggare. Skuggdirektionen har i uppdrag att efterlikna direktionen i fråga om struktur och organisation. Det är rimligt att man i skuggdirektionen följer det mötesschema som ligger och att man fattar beslut utifrån förutsättningen att inga extramöten läggs in. Ifall skuggdirektionen lägger in egna extramöten riskerar man att hamna lite för långt från den riktiga direktionens verksamhet. Å andra sidan uppstår en skillnad mellan skuggdirektionen och den riktiga direktionen ifall den riktiga direktionen har möjlighet att fatta beslut som skuggdirektionen inte kan fatta. Det är ingen trivial fråga huruvida en skuggdirektion ska få fatta beslut om extramöten, men när man tvekar finns det en poäng i att välja det enklast alternativet och det är i detta fall att utgå från att mötesschemat är hugget i sten och se beslutet om styrräntan fram till nästa möte som sitt enda beslut.

Utifrån de förutsättningarna skulle jag alltså, ifall jag varit en ledamot i skuggdirektionen, förespråka en sänkning på 100 punkter. En så stor sänkning stöds av tre av ledamöterna i skuggdirektionen. Två vill se en sänkning på 75 punkter och Villy Bergström vill se en sänkning på 50 punkter. I en avgörande omröstning mellan 75 och 100 punkter blev resultatet inte oväntat tre lika, och utslagsrösten föll på 75 punkter, vilket alltså blev skuggdirektionens "beslut".

Vad gäller argumentationen så ser vi fortfarande att Villy Bergström, liksom i december, argumenterar utifrån en tanke om att "spara på krutet". Bergström säger att "min inställning är: spara lite på krutet! Jag vill ta 50 punkter nu och 50 punkter nästa gång om det behövs, och det kommer det säkert att göra." Jag har tidigare argumenterat emot ett sådant tänkande, bland annat här. Argumentet känns ihåligt. För att det ska vara rimligt att "spara på krutet" måste man se det som att det är själva sänkningen som är krutet; att det är själva sänkningen som ger effekt, och inte att det är den låga räntan i sig som ger effekt. Man måste tro att det ger en större effekt att sänka lite flera gånger under lång tid än att sänka mycket på en gång. Med tanke på vad vi vet om den fördröjning som finns mellan en räntesänkning och den tid då de fulla effekterna av en räntesänkning slagit igenom så känns det mycket tveksamt. Denna gång säger dessutom Bergström att det "säkert" kommer att behövas ytterligare sänkningar, men vill ändå vänta till april med att sänka och ännu längre innan sänkningen får god effekt.

Om vi ytterligare granskar de argument skuggdirektionen framför så ser vi att Lena Hagman, som vill se en sänkning på 100 punkter, säger att "det nya är att 2010 också ser jättesvagt ut. Tidigare har man trott att det ändå ska vända i slutet av det här året". Hagman ska ha beröm för att hon redan tidigt 2008 ville se en sänkt ränta, vilket man i efterhand kan konstatera hade varit helt rätt. Nu tycker jag dock att hon använder sig av ett ganska svagt argument. Som jag var inne på tidigare går det inte idag att göra någorlunda bra prognoser 2010 och det är därför högst tveksamt att sätta något större värde i de förändringar som idag görs av dessa prognoser. Med de enorma valutakursförändringarna och det enorma fall för exempelvis den internationella handeln som vi sett är det extremt svårt att stoppa in variabler som man har någorlunda förtroende för i en prognosmodell. Ifall man använder sig av en modell utan justerbara osäkerhetsmarginaler så kommer dock siffran som man får ur modellen att se lika fin och exakt ut som vanligt, även om den nästan inte säger något alls. Det blir snarast frågan om rena gissningar när man ska försöka förutspå hur 2010 utvecklar sig och det är farligt att sedan när dessa gissningar är gjorda tro på resultatet av dem bara för att modellen producerar en fin siffra.

När jag ändå är inne på att diskutera argument för och emot en räntesänkning så ser jag ibland (dock inte hos skuggdirektionen) ett argument mot en stor sänkning som går ut på att man genom att gå mot nollränta kan skapa oro bland allmänheten för att Riksbanken tror på en ännu svårare kris, vilket skulle kunna förvärra krisen. Att sänka räntan mindre än man vill för att undvika att skapa oro förutsätter dock att transparens kring räntebesluten saknas. Ifall man kan utläsa i protokollet att man skulle ha sänkt mer om man inte varit orolig för reaktionen, blir förstås resultatet ännu mer oro än om man sänkt. Om man i protokollet skulle hålla tyst om oron för att inte skapa oro skulle även detta skapa ännu mer oro genom att man skulle undra om Riksbanken förstod situationen. Således vänder jag mig emot även ett sådant argument.

På onsdag får vi veta vilken styrränta den riktiga direktionen vill se framöver.