Högkonjuntur med högt sparande, vad blir resultatet?

Hushållens sparande har under senare decennier uppvisat ett ganska tydligt konjunkturmönster. Högkonjunktur hänger samman med ett lågt hushållssparande, av flera skäl. För det första innebär ett lägre sparande, allt annat lika, högre konsumtion. Hög konsumtion hjälper förstås konjunkturen. Dessutom innebär högkonjunktur att befolkningens oro för sin framtida ekonomiska situation minskar, vilket leder till att befolkningen ser mindre anledning att spara. Under en lågkonjunktur sparar man tvärt om mer. Ett exempel på detta tänkande är att man under dessa tider ser privatrådgivare vid banker som berättar att man under svåra tider kan behöva se om sitt sparande och dra ner på utgifterna. Se exempelvis måndagens råd från SEB.

Man kan tycka att detta är kontraintiutivt; borde man inte spara när det går bra, och använda lite av sparmedlen när det är sämre tider? Rimligen borde man det, men erfarenheterna säger att så generellt sett inte sker i hushållssektorn.

Ett extremt tydligt exempel på detta är överhettningen under 80-talets sista år, samt kallduschen som följde på detta. Man kan se förändringen i sparkvot på sidan 13 i detta dokument. Mellan 1989 och 1993 steg sparkvoten från ca -5% av hushållens disponibla inkomster, till dryga 8%.

De dramatiska förändringar av sparkvoten som skedde då hade i hög utsträckning politiska orsaker. I mitten på 80-talet avreglerades delvis finanssystemet och krediter blev mer tillgängliga. Denna förändring skedde utan att man samtidigt förändrade ett skattesystem som var skapat med finansregleringarna som bakgrund. Med de extremt generösa reglerna för skatteavdrag för utgiftsräntor, tillsammans med hög inflation, så kunde man i praktiken, trots höga nominella räntor, ofta låna till en starkt negativ realränta. Under regleringstiden hade detta inte gett upphov till en extremt kreditökning, men med friare kreditgivning så spreds gratispengarna över hushållen, som tog emot och spenderade.

Man gick från en situation då regler och förordningar bromsade krediterna, till en situation då priset på kapital skulle bromsa krediterna; man glömde bara bort att se till att kapital hade ett pris. När sedan skattesystemet rättades till 1990 för att komma till rätta med problemen, så skedde det med mycket dålig tajming. En internationell lågkonjunktur hade inletts och samtidigt skulle de svenska hushållen gå från att slösa till att spara. Förändringarna i sparbeteendet innebar mycket svåra ekonomiska problem, med överhettning när man hade ett kraftigt negativt sparande, och en djup ekonomisk kris som inträffade när hushållen skulle reparera sina balansräkningar.

Fram till 90-talets mitt var sedan hushållens sparande mycket stort, men när balansräkningarna reparerats, räntorna börjat falla och ekonomin började utvecklas bättre, så började sparandet att falla, först i maklig takt, och sedan lite snabbare. Under 1999 nåddes botten för sparandet. Optimismen var mycket stark, börserna steg enormt snabbt och hushållens oro för framtiden föll, och sparandet med den. Den svaga konjunkturen under början av 2000-talet vände snabbt sparandet igen. Denna gång var dock konjunkturutvecklingen och sparandeutvecklingen mindre dramatisk än i början av 90-talet och från 2003 minskade man åter sitt sparande.


figur 1. Vi ser ett normalt konjunkturmönster under högkonjunkturerna i slutet av 90-talet och runt 2005, samt under lågkonjunkturerna i början av 90-talet och i början av 2000-talet. Sedan 2006 har vi dock sett ett i förhållande till konjukturen ovanligare mönster, med ganska snabbt stigande sparande, upp till nivåer på dryga 10%

Som vi ser inträffar något besynnerligt efter 2005. Trots en allt starkare konjunktur, som nådde sin kulmen, med global "superkonjunktur" under 2006 och 2007, så steg sparandet under denna period. Till skillnad från de sencykliska överhettningsåren 1987-1989 och 1997-2000 så fortsatte inte sparkvoten att falla genom hela högkonjunkturen. Istället steg sparkvoten under båda dessa år. Hur kommer sig då detta trendbrott vad gäller konjunkturmönster?

Under 2006, som var ett valår, tävlade politikerna om att utlova ekonomiska förbättringar. Dessutom sjönk arbetslösheten och räntan var extremt låg. Huspriserna steg snabbt och likaså börsen. Normalt är detta en god miljö för att få folk att glömma allt vad sparande för framtiden heter, men så skedde inte denna gång. Med i princip nollränta på sparkontot och rekordlåga bolåneräntor, varför började folk öka sitt sparande?

Man kan tänka sig olika förklaringar. En anledning skulle kunna vara att man såg högre räntor framför sig och ville passa på att bygga upp en buffert. Realinkomsterna steg så snabbt att man både kunde öka  konsumtionen och spara lite. Man förväntade sig vissa försämringar i trygghetssystemet vid en borgerlig valseger och såg kanske därför till att inte spendera hela inkomstökningen? Dessutom kan man påpeka att inflationsförväntningarna var så låga att realräntan trots allt inte var så otroligt låg.

En mer strukturell anledning skulle kunna vara att vi i allt högre grad själva sparar till vår pension, bland annat via avtalspension och ppm-systemet. Vårt sparande i form av pensionssparande är mer låst och mindre synligt än pengar på ett vanligt bank-konto. Man skulle kunna tänka sig att ett ökat kollektivt sparande via avtalspension skulle minska sparande i andra former. Låt oss därför titta på sparkvoten exklusive kollektivt penssionssparandet, såsom avtalspension.


figur 2. När vi tar bort pensionssparandet så ser vi att sparkvoten ser mindre extrem ut. Mönstret förändras dock inte, utan vi ser även med detta mått att sparandet stigit under den senaste högkonjunkturen.

Nu har vi gått in i en lågkonjunktur och då förväntas sparandet stiga snabbt. Vi hade dock under slutet av högkonjunkturen denna gång ett högt sparande, trots att vi enligt konjunkturmönstret förväntade oss ett lågt sparande. Hur påverkar detta vad som sker när lågkonjunkturen infaller?

Än så länge har mönstret varit det traditionella. Under andra och tredje kvartalet 2008 var sparandet betydligt starkare än det normala säsongsmönstret kan förklara. Detta kan nog förklaras dels av traditionell konjunkturoro, och dels av snabbt stigande räntor under perioden.

Vad kommer då att hända med sparandet under 2009 och 2010? Detta kommer ha en mycket stor inverkan på hur djup lågkonjunkturen blir. Ifall sparandet stiger enligt normalt konjunkturmönster, trots ett stort sparande redan före lågkonjunkturen, så kommer hushållens konsumtion att utvecklas svagt, vilket tillsammans med en mycket svag global konjunktur och fallande investeringar, kommer att innebära en mycket svag period för ekonomin. Vi riskerar då att få se en sparkvot som överstiger allt vi har sett under de senaste decennierna.

Med kraftigt fallande räntor och stimulansåtgärder är det dock möjligt att hushållens traditionella sparandeökning inte blir lika dramatisk denna gång, och isåfall kommer denna lågkonjunktur inte att bli riktigt så dramatisk som de värsta scenariona förutser, även om den fortfarande kommer att vara allvarlig. Jag har inget svar på vad som kommer att hända; kombinationen av en ovanligt hög sparkvot och ett ovanligt brant fall för världskonjunkturen gör flera tolkningar möjliga.

En del läsare undrar säkert hur det kan komma sig att sparkvoten är så hög trots att vi kan läsa om att allt fler hamnar hos kronofogden efter att ha tagit SMS-lån, och liknande. Det finns dock inte någon absolut motsättning mellan att vi får fler människor med negativt sparande och att det genomsnittliga sparandet stiger.

I Sverige lever hushållen generellt inte över sina tillgångar och vi har inte sett någon generell överkonsumtion under de senaste åren, vilket vi såg i slutet av 1980-talet. Att ett ganska stort antal enskilda individer lever över sina tillgångar är en helt annan sak.

Permalink     4 Comments



Comments:

Ann Wibble sa en gång att varje Svensk borde ha en årslön på banken. Detta tror jag inte de flesta svenskar har,iallafall inte jag, men finns det någon statistik på hur stora tillgångar genomsnittsvensken egentligen har?

Posted by Tomas on december 16, 2008 at 05:59 em CET #

Finns det demografiska data? Är det 40 talist generationen som dominerar bilden?Minskad konsumtion ,mindre boende yta , inför och i samband med pensionering ?Gjorde inte denna generation den stösta vinsten även under 70 och ffa 80 talet genom sin boende de karriär ?

Posted by staffan on december 16, 2008 at 08:38 em CET #

Hej! Intressant artikel!

Kastar in några snabba frågor:

Hur ser sparandet ut för offentlig sektor och företag som jämförelse? Kan det ha skett en överflyttning som förklarar att mönstret bryts?

"Hushållens nettofodran på pensionsfonder" låter som aktiebesparingar vilka torde ha följt börsen upp fram till i slutet av sommaren..
Ska man inte redovisa besparingar i aktier separat om vi diskuterar högkonjunktur sparande som ska användas till lågkonjunktur konsumtion? Att spara i aktier i högkonjunktur för att sedan sälja dem när de fallit i värde och bränna pengarna på julklappar låter som en tveksam sparstrategi..

Hur hänger sparandet ihop med räntan under "avvikelsen" 2006-2008?

- Jonas

Posted by Jonas on december 17, 2008 at 04:31 em CET #

Hejsan Tomas, staffan och Jonas och tack för kommentarerna!

Jag hinner inte besvara allt just nu, men ett kort svar till Jonas:

I sparandet ingår inte några förändringar av värden på aktier, fonder, etc, utan endast nya pengar som personer får men inte konsumerar (och därmed sparar, kanske på konto, kanske i aktier, kanske genom att amortera på lån, etc.)

En del av detta sparande styr man själv över, en del har arbetsgivaren redan gjort åt en när man får lönen i handen, genom att de satt in pengar i en avtalspension.

Posted by Sloped Mind on december 17, 2008 at 05:54 em CET #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed