Riksbanken visar prov på flexibilitet och sänker ordentligt
Ibland undrar jag varför jag ifrågasätter Riksbanken hela tiden, när de ändå hela tiden tycks göra rätt till slut. Det tycks som att Riksbanken varje gång jag kritiserat dem, snabbt lyckas återställa förtroendet, i varje fall sedan de gav upp räntehöjningspolitiken som de förde mitt under en kraftig inbromsning av ekonomin och tydliga indikationer på fallande inflationstakt.
Den 8 oktober skrev jag här att Riksbanken inte ännu var riktigt med i matchen. Samma dag sänkte de räntan, utan annonserat penningpolitiskt möte, med 50 baspunkter. I söndags undrade jag här varför Riksbanken avvaktade och dagen efter meddelade de att de flyttade sitt penningpolitiska möte. Jag argumenterade här för att Riksbanken skulle ta i så mycket att man kunde peka ut en räntebana som inte innehöll några fler sänkningar, och skrev att "[d]ärför bör Riksbanken sänka tillräckligt mycket nu för att känna att de antagligen är klara. Ifall de tror att räntan kommer att behöva fortsätta sänkas framöver så har de enligt min mening inte fattat rätt beslut."
Jag argumenterade då för en sänkning allra minst till 2,5% och kanske ännu lägre. Sedan dess har ytterligare tecken kommit på en allt svagare konjunktur och allt svagare kostnadstryck och idag ville jag se en räntesänkning ner mot 2%. Jag var mycket tveksam till att Riksbanken verkligen skulle göra så och var rädd för att de skulle sänka en del och peka mot kommande sänkningar under nästa år.
Enligt min mening gjorde således Riksbanken helt rätt med sin sänkning.
Väldigt förenklat kan man säga att det fanns två möjliga alternativ idag. Antingen kunde man genomföra en något begränsad sänkning och peka ut att man ser fler sänkningar framöver, eller så kunde man fatta beslut idag om hela den sänkning man i dagsläget bedömer behövs.
Det första sättet skulle kanske motivera en sänkning på ungefär 50-100 baspunkter, och en räntebana som innebar fler sänkningar framöver. De som förespråkar en sådan linje använder uttryck som att "spara på krutet" för ännu sämre dagar. Bland annat har Villy Bergström uttryckt stöd för ett sådant tankesätt här.
Ödmjuk som jag är så vill jag påstå att det tankesättet är helt fel, av minst tre anledningar.
För det första måste man förstå att räntesänkningar först och främst har effekt långt efter att de genomförs. Visst kan en liten kortvarig signaleffekt uppstå precis när man sänker. Börsen kanske stiger i någon timme, människor med lån blir kanske lite mer optimistiska den veckan, och så vidare. De stora effekterna på den reala ekonomin tar dock tid. Inte många stora investeringsbeslut förändras över natten för att räntan sänks en aning och det tar lång tid innan investeringarna faktiskt leder till ökad produktion och nyanställningar. Att "spara på krutet" och sänka mer under våren, innebär alltså inte att effekten skjuts upp till våren, utan till långt senare, sannolikt till alldeles för sent när det inte längre är stimulans man behöver. Man måste vara proaktiv med ränteförändringar, något jag påtalat gång på gång. Jag börjar redan oroa mig för att Riksbanken inte kommer att börja höja i tid när det blir dags för detta.
För att det ska vara relevant att spara på krutet så måste man nästan tro att den omedelbara signaleffekten av en räntesänkning är större än den reala effekt som uppnås först efter lång tid. Man måste nästan tro att det är sänkningen i sig som ger ökad ekonomisk aktivitet, och inte den lägre realräntan. Jag menar att det är ett felaktigt tankesätt baserat på ett allt för kortsiktigt perspektiv. Det är inte en liten humörhöjning på räntesänkningsdagen som är räntesänkningens huvudsakliga effekt.
För det andra måste man tro att Riksbanken bara har väldigt lite krut kvar i bössan, för att det ska vara relevant att ransonera krutet. Så är inte fallet. Jag har beskrivit bland annat här och här hur Riksbanken har väldigt mycket torrt krut kvar. Man har torrt krut kvar även när styrräntan nått 0%. Idag skrev även Martin Flodén på ekonomistas om detta faktum här, i ett läsvärt inlägg. Det är alltså inte relevant att spara på krutet ens om man tror att det behövs mer penningpolitisk lättnad framöver.
För det tredje menar jag att det kan vara kontraproduktivt att peka ut en räntebana med stora räntesänkningar i närtid. Att peka ut en nedåtsluttande räntekurva innebär att peka ut framtida konjunkturförsvagning. Det innebär att man säger åt aktörer att vänta på bättre villkor som kommer framöver. Det innebär att Riksbankens 3-månaderslån till fast ränta ser mindre aptitliga ut, och det innebär indirekt att man pekar mot fallande kostnadstryck, eftersom det vore orimligt att sänka räntan framöver utan fallande kostnadstryck. Allt annat lika skulle detta innebära att den förväntansbaserade realräntan hamnar högre. Att spara på krutet manar till passivitet, vilket vore helt fel idag. Genom att säga att man sänker så mycket som behövs, så säger man att man nu är på den ränta som krävs för att återföra inflationstakten till 2%, vilket minskar risken för ett fall för inflationsförväntningarna, vilket i sin tur minskar risken för en realräntehöjning driven av lägre inflationsförväntningar.
Det ska bli intressant att läsa protokollet från dagens möte och det ska bli mycket intressant att följa intresset för Riksbankens nästa auktion av 3-månaderslån, nu när räntan ser aptitligare ut. Mycket säkerheter är dock bundna till tremånaderslån redan tagna till dåliga räntor.
Räntesänkningen i media: va.se, dn.se, svd.se, affarsvarlden.se, di.se
Instämmer i känslan du beskriver idag. Varför gör Riksbanken hela tiden fel när de till sist gör allt rätt, som idag.
Vill bjuda på ett exempel på medias felaktiga beskrivning som idag presenterades i SVTs Aktuellt av ekonomireporter och redaktör Rolf Tardell när han frågades ut om Riksbankens åtgärd att sänka räntan med 1,75%:
Programledare Anna Hedenmo: - Om inte konsumtionen kommer igång trots en så här stor räntesäkning vad händer då?
Rolf Tardell svarar: Då har Riksbanken ett stort problem och lågkonjunkturen blir ännu värre. En sån här chocksänkning som Riksbanken gjorde idag kan man bara gör en gång. Riksbankens räntevapen är svagare. Idag är reporäntan 2% och lägre än noll kan man ju inte komma.
Man blir inte direkt förvånad när man ser att han kommer från Dagens Industri som han lämnade 1990 ;=)
Jag blir faktiskt besviken på media som inte återger Riksbanken på ett rätt sätt när de äntligen gör helt rätt.
Posted by Ola on december 05, 2008 at 12:48 fm CET #
Jag funderar på hur RB ställer sig till försvagningen av den Svenska Kronan. Förvisso tar en liten valuta ofta stryk vid oroliga tider, men om Dollarn och Euron fortsätter stärkas mot Kronan kommer inflationen att öka och trycket på RB att höja räntan igen.
Som jag ser det: Svagare Krona => Ökad Inflation => Höjd reporänta.
Problemet är då, detsamma som när oljepriset drev upp inflationen här hemma att den är importerad, och den inhemska konjunkturen är fortfarande ohälsosamt dålig. Vad ska RB göra? De kan anta att försvagningen av Kronan är tillfällig och inte ta med det i sitt framtidsscenario, men detta kan man bara göra så länge, speciellt om Kronan försvagas ytterligare mot Dollarn (=> 10SEK/USD) och Euron (=>12SEK/Euro).
Posted by Johan on december 07, 2008 at 12:24 em CET #