Kronan, handelsbalansen och välståndet

En av de makroekonomiska variabler vi ofta diskuterar är handelsbalansen. Handelsbalansen utgör differensen mellan export och import; ifall en stat exporter mer än den importerar så talar man om ett handelsöverskott eller en positiv handelsbalans.

Den senaste tidens svaga världskonjunktur och kronförsvagning har satt nytt fokus på utrikeshandeln. Exportbolagen brottas med svagare exportmarknader, men hjälps av en svagare krona. Man skulle kunna se denna hjälp till exportbolagen som något positivt. Traditionellt har vi i Sverige varit ganska förtjusta i att försvaga vår valuta i syfte att underlätta för exporten, bland annat med en rad devalveringar under 70- och 80-talen.

Många bär också på uppfattningen att en svagare krona i huvudsak är något positivt eftersom det hjälper exporten och försvårar importen och därmed skapar ett större handelsöverskott och därför mer välstånd. Den lilla nackdelen dessa personer ser är att det blir lite dyrare att semestra utomlands, men det är ju mindre allvarligt. Ibland hör man till och med idén nämnas att exporten är det enda som skapar vårt välstånd. Kommentarer som "hur kan landet X vara rikt, vad exporterar de egentligen?" är inte helt ovanliga. Dessutom kan man höra kommentarer om exportindustrin som närande, och importen som tärande på vårt välstånd.

Tanken att ett land måste exportera för att vara rikt och välmående är dock fullständigt absurd. Varför skulle en vara eller tjänst behöva exporteras för att bidra till välståndet? Tänk dig ett tanke-experiment: Det finns bara ett land. Då finns givetvis ingen export. Finns det då inget välstånd? Allt skapande av varor eller tjänster som har ett värde bidrar till vårt välstånd.

I Sverige och i vissa andra stora exportländer, som Japan och Kina, som också varit förtjusta i att hålla sin valuta svag, kan man tala om en uppfattning om att det finns ett självändamål i att ha en positiv handelsbalans; att det är uppenbart positivt att man säljer för mer än man köper. Detta rimmar förstås väldigt väl med sunt förnuft och med hur vår egen privatekonomi ser ut; Ifall vi säljer saker för mer än vi köper för, så får vi pengar över. Men tänk om det vi sålde hade ett större värde för oss än de pengar vi fick in?

Jag menar att det inte finns någon självklar fördel i att ha ett handelsöverskott. Varför tänkte jag försöka förklara i detta inlägg.

Ett handelsöverskott innebär att varor netto flyter ur landet och att pengar netto flyter in i företagen i landet. Dessa pengar betalas ut som löner i den inhemska valutan till de anställda, betalas ut i form av utdelning (också det i inhemsk valuta), betalas till staten i form av skatt, och så vidare. I huvudsak kommer alltså detta nettoinflöde av valuta innebära en högre efterfrågan på den inhemska valutan. Allt annat lika skulle detta stärka valutan tills dess att handelsöverskottet övergår i balans i utrikeshandeln.

Vi kan dock enkelt konstatera att detta inte inträffar. Länder kan under mycket långa perioder ha konstanta överskott eller underskott i utrikeshandeln. Detta beror på att andra valutaflöden motverkar justeringen av valutakursen, vilket hindrar balans från att uppkomma. Detta är en central poäng som vi kommer att återkomma till; icke-handelsrelaterade valutaflöden påverkar valutan och därmed handelsbalansen.

En anledning till att sådana flöden uppstår kan vara att en stat har som mål att hålla sin valuta knuten på en viss nivå, och därför tvingas köpa den valuta man har sin inhemska valuta knuten mot för att hindra att den egna valutan stärks. Så gör flera asiatiska stater. Man säljer sin egen valuta, mot US-dollar, för att skapa ett flöde som kompenserar för det handelsdrivna flödet. Detta stoppar en förstärkning av valutan som skulle skapa balans i handeln. Den utländska valuta man köper hamnar i landets valutareserv.

Även flera stater som inte intervenerar på valutamarknaden för att hålla sin valuta på en viss nivå kan dock uppleva kroniska handelsöverskott eller handelsunderskott. Ett sådan exempel är Sverige, som nu under lång tid sett handelsöverskott, utan att vi för den delen sett kronan stärkas till en nivå som kan återskapa handelsbalans. Vi måste alltså ha flöden som innebär att kronor säljs, som motverkar de kronköp som handelsöverskottet skapar. Man kan alltså se det som att handelsöverskottet inte är ett resultat av att vi är så duktiga på att tillvarka varor, utan av att vi har stora flöden från kronan. Via en svag valuta balanseras dessa utflöden av inflöden skapade av ett handelsöverskott. Vad handlar då dessa utflöden av för Sverige? Varför säljer man en massa svenska kronor?

Innan vi svarar på det, låt oss ta ett steg tillbaka och fundera lite mer över vad ett handelsöverskott innebär. En av de stater vi har ett stort handelsöverskott med är USA. Vi säljer mycket mer till dem är vi köper av dem. Det är inte bara Sverige som har ett handelsöverskott med USA, utan ännu tydligare är detta för vissa asiatiska länder.

När någon i USA köper en TV-apparat från Kina, och skickar över små gröna lappar som utbyte, är det då Kina som köper de gröna sedlarna för TV-apparaterna, eller är det USA som köper TV-apparater för sedlarna? Svaret är att det är både och. Båda sidor genomför bytet för att de båda anser sig vinna på utbytet. USA har en valuta som accepteras som hårdvaluta i världens alla hörn. En effekt av detta är att USA kan importera varor till en låg kostnad. En annan effekt är att det är dyrt att producera varor i USA. Det USA kan producera billigt är pengar. Detta är inte USAs "fel" eller ett resultat av att amerikaner är latare än kineser eller att amerikanska företag skulle vara mindre innovativa än kinesiska, utan det handlar om komparativa fördelar.

Eftersom USAs valuta är såpass efterfrågad är det rationellt för USA att trycka pengar istället för att tillverka varor. USAs handelsunderskott handlar inte ett dugg om att USA inte har det kunnande som krävs för att tillverka TV-apparater. Anledningen till att USA inte bygger tv-apparater är den starka valutan. Anledningen till att man i Kina bygger TV-apparater är inte att man är de enda i världen med den kompetensen, utan det handlar också om den svaga valutan.

Vad är då resultatet av denna obalans för befolkningen i de båda länderna? För landet vars valuta är starkare än som motiveras av handelsflödena, så innebär det att befolkningen kan tillgodogöra sig varor och tjänster till ett artificiellt lågt pris. Eftersom en persons ekonomiska välstånd är relaterat till både inkomster och vilka värden dessa inkomster kan köpa, så innebär det att situationen är positiv för denna befolkning. Man kan förenklat säga att man kan tillgodogöra sig omvärldens produktion utan att betala fullt pris.

För exportlandets befolkning är situationen motsatt. Eftersom den egna valutan handlas lägre än handelsflödena motiverar får man betala med mer egen produktion för att få de varor och tjänster man vill köpa. En svag valuta, med svag definierad som en kurs som understiger den nivå som skulle skapa total balans i utrikeshandeln, innebär en underbetald/fattig befolkning. Det är det faktum att de är underbetalda i förhållande till det de producerar som bevarar handelsöverskottet.

När vi försöker förbättra vårt välstånd genom att göra vår valuta svag, så försöker vi alltså förbättra vårt välstånd genom att försvaga vårt välstånd. Och visst är det lättare att förbättra välståndet när man precis har minskat det, och det är detta som märks efter en devalvering. Devalveringen gör i ett slag befolkningen mycket fattigare, men i och med den nya fattigdomen är det lättare att få se en positiv utveckling. Man ska dock inte låta sig luras att tro att man åstadkommer en välståndsökning i förhållande till situationen före valutaförsvagningen. Om man tycker att det är tungt att bestiga Mount Everest nära toppen och endast kommer några meter framåt per minut, så kommer man inte närmare målet för att man börjar om en kilometer längre ner, även om det leder till att man kan komma framåt snabbare ett tag.

Så för att sammanfatta; att försvaga valutan i syfte att göra folket rikare är en ren tankekullerbytta, som är detsamma som att göra folket fattigare för att göra folket rikare.

Det som är eftersträvansvärt är inte ett handelsöverskott. Det man borde sträva efter är balans i handeln. Både stora överskott och stora underskott innebär nackdelar för befolkningen, om inte annat i de starka utjämnande krafter som kommer att påverka befolkningen. Med ett stort handelsöverskott och därmed en underutvecklad inhemsk ekonomi, kommer landet ständigt vara mycket känslig för konjunktursvängningar i importländerna.

Eftersom Sverige har ett handelsöverskott som inte beror på statlig valutamanipulation, så har Sverige alltså i dagsläget av ett underskott på icke handels-relaterade flöden till kronor. Detta gör kronan svag och svenskarna onödigt fattiga, vilket försämrar våra möjligheter till att bedriva bra vård, omsorg och utbildning.

Vi borde alltså fundera över varför man är såpass ointresserad av att investera i svenska kronor att vi får ett så stort handelsöverskott.

För att komma närmare svaret på den frågan kan vi titta lite i statistiken. Uppställningen över ett lands ekonomiska transaktioner kallas betalningsbalansen. Vi har hittills uppehållit oss vid handelsbalansen, och det är en del av bytesbalansen som i sin tur är en del av betalningsbalansen. Bytesbalansen inkluderar förutom handeln av varor och tjänster också faktorinkomster (avkastning på kapital samt löner) och löpande transfereringar till och från utlandet.  Övriga komponenter i betalningsbalansen är kapitalbalansen, den finansiella balansen och en restpost. Summan av dessa poster är i ett land med fria kapitalrörelser och flytande växelkurs 0. Restposten behövs för att korrigera för över och underskattningar i de övriga posterna som annars skulle hindra balans från att uppnås.

För Sverige hade vi under åren 2004-2007 ett totalt handelsöverskott på ca 871 miljarder kronor. Faktorinkomster gav ett överskott på ca 139 miljarder (varav löner gav visst underskott). Löpande transfereringar hamnade på ca -139 miljarder och tog alltså ut faktorinkomsterna. Därmed hamnade bytesbalansen på samma nivå som handelsbalansen, ca +871 miljarder. Vi hade en kapitalbalans på ca -20 miljarder, vilket inte gör mycket för att balansera ut det stora bytesbalansöverskottet, utan detta överskott balanseras framförallt ut av ett stort underskott för den finansiella balansen, som hamnade på -802 miljarder under perioden.

Förenklat kan man alltså säga att ett stort svenskt bytesbalansöverskott kompenseras av ett ungefär lika stort underskott i den finansiella balansen. Vad är då den finansiella balansen? Här ingår investeringar av olika slag. Nedbrutet på komponentnivå så är de största underskotten relaterade till två komponenter; ett underskott av direktinvesteringar på ca 290 miljarder och ett underskott av portföljinvesterngar om ca 260 miljarder. I klartext innebär detta att vi i Sverige investerar mycket mer i utlandet än man i utlandet investerar i Sverige.

Så vad innebär detta? Man kan se detta på olika sätt. Ett vore att det är vårt stora sparande (med bland annat ett ordentligt pensionssparande) som skapar dessa flöden; eftersom vi sparar mer är det naturligt att vi köper mer aktier i utlandet än andra köper i Sverige. En brist i detta resonemang är dock att det finns en hel del sparande även utanför våra gränser och att fler, ifall vi nu är så duktiga på att producera som vi ibland tror, borde söka sig till Sverige i så stora proportioner att det ändå modesta sparande i absoluta tal vi har i Sverige borde kompenseras för av inflöden. Så görs dock tydligen inte. Tydligt är att man i utlandet inte har en tydlig bild av att Sverige är landet man borde investera i. Detta är en direkt orsak till vårt underskott i den finansiella balansen och därmed överskott i handelsbalansen. Förtroendet för chansen att nå god avkastning på sina investeringar i Sverige skulle man kunna se som en källa till oro.

Vårt handelsöverskott är alltså inte bara detsamma som en onödigt fattig befolkning, utan också detsamma som ett lågt förtroende för vårt land. Förtroende är det som möjliggör att du kan jobba mindre hårt (producera mindre) och ändå åtnjuta en hög levnadsstandard. När förtroendet för USA fallit under senare år har valutan fallit och handelsunderskottet minskat. Ifall förtroendet fortsätter minska kommer också handelsunderskottet så småningom ersättas av ett handelsöverskott. Detta är dock inte någon positiv utveckling för USA, eftersom befolkningen i ett land inte har någon glädje av att landet har ett handelsöverskott. Sverige betalar för sitt svaga förtroende genom att behöva ett handelsöverskott för att bibehålla kronan på dessa nivåer.

När det blir finansiell kris blir denna brist på förtroende ännu tydligare. Trots alla våra fina budgetöverskott och starka sparande, så väljer investerarna att lämna kronan och Sverige. Vi betalar för detta genom att vi får arbeta hårdare för att åtnjuta ett visst välstånd. Krisen kommer säkert att stärka det svenska handelsöverskottet. Men vi ska minnas varför; det är för att tron på den svenska marknaden är relativt svag.

Permalink     5 Comments



Comments:

Intressant och välskrivet inlägg även om jag inte kan hålla med dig på alla punkter. Det är självklart så att en nation har ett intresse i att den egna valutan inte blir för stark. Ponera nu, högst hypotetiskt, att euron skulle dubblas i värde mot andra valutor och produktionen i EMU-länderna därför rasa kraftigt. Resultatet av det skulle bli kraftigt försvagad Euro varpå produktionen åter kunde ta fart, men risken med dessa svängningar är att man förlorar långsiktig konkurrenskraft i form av utbildning, teknisk utveckling osv, eftersom man under en tid har kunnat leva på omvärldens kompetens.

Vidare finns den en mängd negativa aspekter med en nation som har så stark valuta att man själva kan lägga sig på latisidan, i form av hög arbetslöshet samt risken att man drar på sig stora utlandsskulder.

Posted by leker on november 17, 2008 at 02:09 fm CET #

Tack för kommentaren!

Du har helt rätt i att en snabb och kraftig valutaförstärkning inte är något att eftersträva i normala situationer.

Det jag skriver är att den optimala situationen är balans i utrikeshandeln; jag förespråkar inte att man ska eftersträva stora handelsunderskott.

Jag tolkar det som att du argumenterar emot stora handelsunderskott, vilket jag alltså inte argumenterat för.

Posted by Sloped Mind on november 17, 2008 at 02:57 fm CET #

Tackar för en intressant blogg och ett mycket intressant och läsvärt inlägg gällande kronkursen. Jag har bott utomlands i olika omgångar och bor för närvarande i Tyskland sedan ett par år tillbaks. Har ofta förvånats av att en sjunkande kronkurs (eller en flytande) verkar ses så rakt igenom positivt i allt ifrån media till diskussioner med vänner. Några reflektioner:
- Att det underlättar för Sveriges export är ju den mest förekommande positiva kommentaren men detta lär ju ske på bekostnad av att vi försvårar för våra grannländer. Ses inte detta som ett problem? Förlorar inte Sverige i anseende här? Är det solidariskt?
- Risken av en vicious circle. Hört från vänner i finansbranchen svårigheten att övertala utländska investerare att investera mer i svenska företag pga de på nuvarande investeringar redan förlorat på den fallande kronan och nu är osäkra och drar sig ur. Dvs minskar förtroendet för svenska marknaden ytterligare antar jag med följden än lägre kronkurs?
- Kronan flyter, men det verkar enbart finnas en riktning på den. Kan inte minnas att kronan stärkts över en lägre tid mot Euron
- Brukar själv använda öl-priset för att reflektera över kronans färd. Man får alltid kommentaren av icke-svenskar hur dyr ölen är i Sverige... 92-93 bodde jag i tyskland. En öl kostade då ca 4 DM, omvandlat i SEK (kursen var 3,6 när jag kom dit och 4,8 när jag flyttade hem) = 15-20 kr. Vilket på den tiden väl var halva priset mot i Sverige. Idag kostar ölen ungefär motsvarande men i Euro, ca 3,5-4€ = 40-44 Sek med nuvarande kurs. Eller ungefär samma som i Sverige... Kanske det som är det positiva med detta - ölen är inte längre dyr på krogen!

Posted by Gustaf on januari 14, 2009 at 10:10 fm CET #

Mycket välskriven och intressant text.

Jag har dock en synpunkt. Du skriver att de låga direktinvesteringarna i Sverige är ett tecken på att förtroendet i utlandet för svensk ekonomi är lågt. Jag menar inte att det är fel men har du inte glömt en faktor? De låga direktinvesteringarna i Sverige är ett tecken på förtroendet för svensk ekonomi RELATIVT ersättningarna för investeringar i Sverige. Om man tror på marknadskrafter, vilket jag gör, torde man tro att ersättningen på investeringar bestäms av efterfrågan av kapital kontra tillgången. Som du själv skriver har vi i Sverige en hög sparkvot vilket borde ge en stor tillgång på kapital i Sverige. Kanske så stor att ersättningen på investeringar blir låg, kanske så låg att intresset av att föra in ännu mer kapital i Sverige är litet oavsett vad analytiker spår om svensk ekonomi...

Om man sen inte bryr sig om välstånd tillhör någon som talar svenska, arabiska, wolof eller mandarin ska man nog vara glad att ett mot resten av världen sett kapitalrikt land som Sverige har ett negativt direktinvesteringsnetto. Den dagen svenska företag efterfrågar mer kapital än vad svenskar själva kan spara ihop till kommer ersättningen att gå upp och pengar flödar in. Låt kapitalet flöda, nu liksom den dagen de svenska företagen behöver det... Och i synnerhet över världens gränser...

Posted by Kristoffer Bjärkefur on april 08, 2009 at 11:38 fm CEST #

Intressant diskussion. Idag är ju förhållandet det omvända och kronan är starkare än på länge hur ställer du dig till det?

/Sven

Posted by Sven on oktober 03, 2012 at 07:32 fm CEST #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed