Finansinspektionen tillåter större andel primärkapitaltillskott

Finansinspektionen meddelade i fredags att man kommer att tillåta att primärkapitaltillskott kommer att få utgöra 30 procent av en banks primärkapital, mot tidigare 15 procent.

Jag har tänkt att någon gång skriva en längre artikel om hur en banks balansräkning ser ut, och vilka krav bankregleringarna ställer på den, och därigenom, hur mycket bankerna tillåts låna ut i förhållande till det kapital de har.

En sådan översikt får vänta lite, men för att förstå vad Finansinspektionens beslut innebär, kan det vara värdefullt att titta på ett ur regulatorisk synvinel väldigt viktigt nyckeltal: primärkapitalrelationen.

För att förstå vad primärkapital är behöver vi också förstå vissa grunder kring hur bankers kaptalsituation regleras.

En mycket enkel bank ägnar sig åt två stycken tjänster; man tar emot inlåning på konto och man lånar ut pengar. De pengar banken lånar ut är de pengar som sparare har placerat på konto hos banken. Banken räknar med att inte alla sparare samtidigt tar ut sina pengar och kan därför låna ut en viss del av de inlånade pengarna. Ifall banken inte skulle kunna använda pengarna som deponeras på konton hos dem, utan ständigt hålla dem som kontanter redo att betalas ut, så skulle de inte heller kunna generera någon avkastning på pengarna, utan man skulle istället få betala för pengaförvaringstjänsten såsom man betalar för ett bankfack.

Detta ger sparare ett incitament att tillåta bankerna att placera de pengar man deponerar, i utbyte mot en ränta. Detta system, som innebär att endast en del av det inlånade kapitalet sparas som en buffert, kallas fractional-reserve banking. Att inte sitta på alla pengar innebär förstås risker. Exempelvis kan alla sparare vilja ha sina pengar samtidigt, men låt oss denna gång ignorera detta problem och fokusera på ett annat; det kan förstås inträffa att banken inte får igen pengar de placerat, vilket kan påverka möjligheten att betala tillbaka spararnas pengar.

För att systemet ska vara stabilt med sådana risker så ställer regeringar världen över krav på vilka kapitalreserver en bank måste ha. I Sverige är det Finansinspektionen som meddelar reglerna som gäller för bankernas kapitalställning. Ett av de krav Finansinspektionen ställer på bankerna är att man ska ha ett primärkapital som är tillräckligt stort för att hantera rimliga oförutsedda förluster. Primärkapitalet absorberar förlusterna först, så att inte kunderna ska behöva drabbas. Primärkapitalet ska ha en viss storlek i förhållande till de risker banken tar. Eftersom en bank kan placera de inlånade pengarna på flera olika sätt, så genomför man en riskviktning av de olika placeringarna för att bedöma kapitalkravet.

Olika system finns för att beräkna vilken risk olika placeringar har. Låt oss nu utgå från en schablonmetod som används inom ramverket Basel I, eftersom det innehåller väldigt enkla schabloner. Numera genomför banker mer avancerade riskviktningar än vad vi gör i vårt exempel. Placeringar i statspapper i den egna valutan är normalt sätt noll-viktade i Basel I, vilket innebär att de ses som helt säkra, med en riskvikt om 0%. Hypotekslån med bostäder som säkerhet ges enligt schablonen en riskvikt på 50% och lån utan säkerhet ges en riskvikt på 100%. Om man räknar samman värdet på alla bankens tillgångar (placeringar), och riskväger dessa enligt nämnda vikter, så får man fram ett värde på de riskvägda tillgångarna i banken. Primärkapitalets andel av de riskvägda tillgångarna kallas primärkapitalrelation.

Primärkapitalet är mycket förenklat det kapital som är bundet i banken, så till vida att ingan annan part kan begära ut kapitalet, och som är tillgängligt för att hantera uppkomna förluster. Primärkapitalets främsta beståndsdel är det egna kapitalet, som i sin tur mycket förenklat består av aktiekapitalet, det vill säga det kapital aktieägarna har tillskjutit bolaget, samt upparbetad vinst i bolaget. Från det egna kapitalet ska man av räkna bort bland annat immateriella tillgångar och uppskjutna skattefordringar, då dessa inte nödvändigtvis kan användas för att hantera förluster. Ytterligare begränsningar som vi inte går in på nu gäller också; reglerna är tämligen komplicerade om man går in på alla detaljer

Utöver detta får man i primärkapitalet räkna in primärkapitaltillskott. Som primärkapitaltillskott kan man räkna in eviga förlagslån med vissa speciella egenskaper. Ett förlagslån är ett lån utan särskild säkerhet och med sämre förmånsrätt än obligationslån, vilket innebär att man vid en konkurs får betalt efter övriga fordringsägare, men före aktieägarna. De villkor Finansinspektionen kräver för förlagslånen är av sådan art att lånen verkligen ska innebära att man bör se kapitalet som en del av det permanenta kapital som kan användas för att hantera förluster.

Primärkapitaltillskott möjliggör för en bank att ta upp en kredit för att öka sitt primärkapital, vilket blir ett alternativ till att nyemittera aktier.

Låt oss ställa upp en primärkapitalrelationsberäkning för den fiktiva banken AB Västbanken, och sedan diskutera hur den påverkas av Finansinspektionens förändring av kapitalkraven.


Tabell 1: Primärkapitalberäkning AB Västbanken
PostVärdeSumma
Eget kapital från balansräkningen
1000000  
Uppskattad utdelning för innevarande år
-40000
 
= Eget kapital i kapitaltäckningen
  960000
Primärkapitaltillskott 154000
 
Orealiserade vinster 20000  
Immateriella tillgångar -100000  
Uppskjutna skattefordringar
-5000  
= Primärkapital   1029000

 

Tabell 2: Tillgångar AB Västbanken
PostRiskvikt (Basel I)VärdeRiskvägt värde
Kontanter 0% 2000000 0
Statsobligationer 0% 10000000 0
Hypoteksutlåning (bolån) 50% 20725000 10362500
Blancoutlåning 100% 2500000 2500000
Totala tillgångar   35225000 12862500

 

I tabell 1 ser vi att primärkapitalet i AB Västbanken uppgår till 1029000 kr. Av primärkapitalet utgörs 15% av primärkapitaltillskott. Primärkapitalrelationen säger hur stor del av de riskvägda tillgångarna som motsvaras av primärkapitalet. Västbanken har i detta exempel en primärkapitalrelation på 8% (1029000 / 12862500).

Om Västbanken kan öka andelen primärkapitaltillskott till 30%, vilket Finansinspektionen nu tillåter, så kan AB Västbanken räkna med primärkapitaltillskott på totalt 375000 kr i primärkapitalet. Om man tar in 221000 kr i primärkapitaltillskot skulle det, allt annat lika, innebära att primärkapitalrelationen skulle stiga till 9,7%. Med bibehållen primärkapitalrelation på 8% skulle då Västbanken kunna öka sina riskvägda tillgångar med ca 2762500, (ca 21,5%) till 15625000 kr.

Man kan alltså med en bibehållen primärkapitalrelation på 8% öka den riskvägda utlåningen med 12,5 gånger det nya kapitalet. Ifall man väljer att använda allt nytt tillgångsutrymme till nya bolån, så kan man öka utlåningen med dubbelt så mycket, det vill säga 5525000 kr. Därigenom har ett kapitaltillskott på 221000 kr inneburit en ökad utlåning på 5525000 kr, vilket i detta enkla fall ger en hävstång på 25 gånger.

Det är mot denna bakgrund man vill förenkla för banker att ta in nytt kapital. Man vill att bankerna ska kunna låna ut mer. En anledning till att man gärna förbättrar möjligheterna till en ökad andel primärkapitaltillskott är möjligen för att möjliggöra för staten att gå in med kapitaltillskott utan att de tar över som ägare av bankerna.

Samtidigt kan man ställa sig frågan. Är det större balansräkningar vi vill se hos bankerna? Vill vi ha banker som är för stora för att kunna låtas gå omkull?

Permalink     3 Comments



Comments:

Bloggen lika intressant som vanligt, kul. Mot bakgrund till din beskrivning ovan funderar jag på vilka effekter övergången till Basel II kan ha haft till rådande finanskris. Affärsmedia skrev vilka positiva effekter det skulle ha på vissa bankers möjligheter att öka sin utlåning. Har bankerna haft för bråttom att finna avkastning till detta eventuella utrymme?

Posted by Snobben on december 15, 2008 at 02:30 em CET #

Jag har frågat efter nya möjligheter till ökad utlåning från bankerna. Detta kom som ett brev på posten... Ett jättebra alternativ till nyemission, vilket många banker undviker. Lite intressant att FI går in och stödjer marknaden på detta sätt... Det är dock mycket positivt att de är pragmatiska och inte alltför mycket paragrafryttare, vilket behövs i en tid som denna.

SHB kan använda denna metod för att öka utlåningen med bibehållen primärkapitalrelation, tack vare deras låga risk och starka finansiella ställning. Det stora frågan är om någon annan än SHB vågar använda denna metod för att öka utlåningen. Jag kan tänka mig att Nordea provar samma sak om det faller väl ut hos SHB. SEB vågar gissningsvis inte prova denna lite riskabla metod och väljer kanske nyemission istället. Swedbank har ju redan gjort en nyemission men vill nog inte öka utlåningen innan de fått kontroll på situationen i baltikum.

Slutsats: Mycket positivt besked från FI

Posted by MacroMind on december 16, 2008 at 10:44 fm CET #

Föredömligt pedagogisk genomgång. Bra jobbat ännu en gång!

Posted by håkan on december 17, 2008 at 07:18 em CET #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed