Om Interbankmarknaden, STIBOR, TED-spread, BASIS-spread, STINA-SWAPPAR och varför detta spelar roll

I många artiklar på denna sajt nämns begrepp som STIBOR, interbankmarknaden och TED-spread. För vissa läsare är dessa begrepp vardagsmat, men för vissa är de rena grekiskan. Därför vill jag ta chansen att beskriva interbankmarknaden och alla dessa förkortningar lite djupare och förhoppningsvis på ett sätt som går att begripa utan att man redan känner till ämnet.

Interbankmarknaden

Låt oss börja med att bena ut vad det själva begreppet interbankmarknad handlar om.

Banker som lånar ut pengar har också ett behov av att låna pengar. Delvis kan detta behov täckas av att kunder sätter in pengar på konto hos banken, men detta sparande är för många banker inte nog för att täcka de krediter som ges. För att täcka övrig utlåning behöver bankerna finansiera sig externt på något sätt.

Bankerna kan då exempelvis finansiera sitt underskott via det som kallas stående faciliteter (kallade så därför att de alltid står till buds att använda). För att låna pengar finns utlåningsfaciliteten, via vilken banker som ställt tillräcklig säkerhet kan låna av riksbanken till en ränta, utlåningsräntan, som är 0,75 procentenheter högre än den av riksbanken fastställda reporäntan. Vad reporäntan är återkommer vi till senare.

Andra banker kanske har ett överskott på pengar och vill då förränta dessa pengar över natten. De kan då använda riksbankens inlåningsfacilitet som ger en inlåningsränta som är 0,75 procentenheter lägre än reporäntan.

Detta gap mellan inlåningsräntan och utlåningsräntan hos riksbanken innebär att det finns starka incitament för bankerna att istället göra upp direkt sinsemellan. Om den som har överskottslikviditet en viss dag lånar ut över natten till den som har ett underskott just den dagen, utan att gå via riksbanken, så kan båda få en bättre ränta än den som riksbanken erbjuder. Den ränta som detta lån sker till kallas dagslåneräntan (även kallad overnight-räntan) och riksbanken försöker styra denna ränta, utan att själva erbjuda denna ränta direkt vid utlåning.

Riksbanken sätter via utlåningsräntan och inlåningsräntan ett tak och ett golv för dagslåneräntan, i och med att den möjligheten till finansiering alltid finns (vi kan i varje fall anta att den möjligheten alltid finns). Riksbanken vill dock inte bara sätta detta tak och golv utan vill mer direkt kontrollera dagslåneräntan. Det är här reporäntan kommer in i bilden. Reporäntan är riksbankens främsta styrränta (även kallat policyränta). Med denna ränta signalerar Riksbanken var de vill att dagslåneräntan ska ligga en vecka framåt. En repa (från engelskans repurchase agreement) är ett köp av värdepapper med ett samtidigt avtal om att köpet ska gå tillbaka ett bestämt antal dagar senare. Under repans lögtid erläggs reporäntan som ränta på placeringen.

Om banksystemet som helhet har ett underskott mot Riksbanken tillgodoses detta genom att Riksbanken genomför en repotransaktion varje vecka (det vill säga Riksbanken köper värdepapper), och vice versa ifall banksystemet som helhet har ett överskott gentemot riksbanken. Obalanser kan ändå uppstå dag för dag och för att skapa balans och få större kontroll över dagslåneräntan ser riksbanken också dagligen till att bankernas totala underskott hos riksbanken är desamma som de totala överskotten. Detta görs via finjusteringsoperationer där man lånar ut pengar över natten till reporäntan + 0,10 procentenheter och lånar in till reporäntan - 0,10 procentenheter, beroende på vad som behövs för att skapa balans.

Totalt sett ser riksbanken alltså till att balans, eller i varje fall nästan balans, råder i det gemensamma betalningssystemet1. Överskott och underskott som finns hos enskilda banker låter man dock bankerna själva hantera. Vid slutet av varje dag görs en avräkning i det gemensamma betalningssystemet och de banker som så att säga ligger på minus behöver låna upp pengar över natten av någon bank med ett överskott, alternativt låna av riksbanken till en mindre förmånlig ränta (under dagen har man räntefri kredit hos riksbanken)2.

Dessa lån mellan banker kallas interbanklån, och är en viktig källa för bankernas finansiering. Räntan på interbank-marknaden har därför en stor påverkan på räntor på andra lån. Ifall en bank som behöver finansiera ett underskott får betala dyrt för pengarna är de givetvis inte så sugna av att låna ut mer pengar till andra till en sämre ränta. Vice versa så vill en bank med ett överskott av likviditet inte låna ut pengarna till någon annan, ifall de kan få en bättre ränta på interbankmarknaden. Interbankräntan påverkar alltså den utlåningsränta banken erbjuder hushåll och företag båda för att den påverkar finansieringskostnaden och för att den utgör en alternativavkastning. Detta är anledningen till att interbankmarknaden spelar stor roll för alla som vill följa och förstå räntor och varför räntorna för lån till hushåll och företag utvecklas som de gör.

STIBOR

På interbankmarknaden använder man sig av förkortningen STIBOR. STIBOR står för Stockholm Interbank Offered Rate och är den ränta som banker erbjuder sig att låna ut svenska kronor för på interbankmarknaden. Offered Rate heter det just för att det är den ränta man erbjuder att låna ut till. Som vanligt inom räntemarknaden så är det viktigt vilken tidshorisont som gäller för lånet. Därför anges alltid vilken tidsperiod STIBOR-räntan gäller för. NASDAQ OMX och Riksbanken publicerar dagligen fixräntor3 för dessa tidsperioder för STIBOR:

  • Tommorow/Next (förkortas STIBOR T/N). Detta är den kortaste perioden och räknas från och med imorgon (därav tomorrow) till dagen efter imorgon (därav next). Här råder alltså en skillnad från dagslåneräntan/overnight-räntan som gäller från idag till imorgon.
  • 1 vecka (förkortas STIBOR 1W)
  • 1 månad (STIBOR 1M)
  • 2 månader (STIBOR 2M)
  • 3 månader (STIBOR 3M)
  • 6 månader (STIBOR 6M)
  • 9 månader (STIBOR 9M)
  • 12 månader (STIBOR 12M)

Du kan följa utvecklingen för dessa på denna sajt genom att titta under Ränteutveckling.

TED-spread och andra STIBOR/Statspapper-spreadar

STIBOR är alltså en ränta som banker kan låna till av en annan bank. För att bedöma hur marknaden ser på risken i att låna ut till en annan bank kan vi inte bara titta rakt av på denna ränta, eftersom räntor går upp och ner av fler anledningar än riskbedömningen. För att studera vilken risk marknaden ser så får vi sätta STIBOR-räntan i relation till någon annan ränta. Den säkraste aktören på räntemarknaden är den stat som ger ut den valuta som räntepapprena handlas i. Svenska staten är en "nollrisk" vad gäller lån i svenska kronor, eftersom staten alltid kan betala tillbaka alla skulder i svenska kronor genom att skapa nya pengar som de betalar av skulderna med.4 Därför kan man lämpligen jämföra STIBOR-räntorna med räntan på statspapper med samma löptid, för att se vilken riskpremie som läggs på bankernas lån jämfört med statens lån. Skillnaden mellan STIBOR-ränta och ränta på statspapper handlar dock inte bara om att interbanklån anses som riskfyllda, utan stundtals handlar det också om att staspapper handlas till mycket lägre ränta än som egentligen motiveras av ränteförväntningarna. Detta har jag noterat här och här. Mer om detta senare.

Skillnaden i ränta mellan två räntebärande värdepapper med liknande egenskaper, men med någon egenskap som skiljer sig, kallas ofta för en spread. Skillnaden mellan en 3-månaders interbankränta och räntan på 3-månaders statspapper brukar kallas för TED-spread. Detta namn har historiska skäl och står för Treasury Euro Dollar5. Du kan dagligen följa bland annat TED-spreaden på denna sajt, genom att följa länken till Ränte-spreadar.


figur 1. Exempel på utvecklingen för TED-spreaden under en viss period

Genom att jämföra spreaden mellan interbankränta och statspapper för olika löptider kan vi bilda oss en uppfattning om hur marknaden ser på kreditrisk i olika tidsperspektiv. Låt oss också titta på utvecklingen för spreaden mellan en 12-månaders interbankränta och statsskuldväxel:

 

 

figur 2. Exempel på utvecklingen för spreaden mellan 12-månaders interbankränta och räntan på 12-månaders statsskuldväxel under en viss period. 

Vi kan också titta på den allra kortaste interbank-räntan. Eftersom det inte finns någon statsskuldväxel som bara löper över en natt, så jämför vi istället med reporäntan:


figur 3. Exempel på utvecklingen för RIB-spreaden under en viss period

Vi kan också bilda oss en ögonblicksbild av skillnaden i spread mellan olika löptider genom att bilda en räntekurva baserad på spreadarna under en viss tidpunkt:



figur 4. Exempel på TED-spread-kurvan en viss dag (18 juli 2008), jämfört med TED-spread-kurvan vid föregående års slut. TED-spread-kurvan indikerar en långsiktig osäkerhet nu på ett helt annat sätt än vid årsskiftet. Vid årsskiftet sågs risken på kort sikt som stor, men risken över 12 månader sågs inte som så mycket större. Nu indikeras en rädsla för att oron inte går över, genom att riskpremien är stor för långa löptider.

Overnight Indexed Swaps (OIS), STINA swap och basis spread

Som vi nu sett så återspeglar en 12-månaders STIBOR-ränta inte endast förväntningarna om vilken dagslåneränta/overnight-ränta som kommer råda i genomsnitt för de närmaste 12 månaderna, utan i 12-månadersräntan ingår också en komponent riskpremie som höjer räntan för långa lån. Därför är det lätt att förstå att det finns intresse av ett ränteinstrument som gäller under en längre period än över en natt, men som håller samma ränta som genomsnittet för overnighträntan under perioden. Sådana instrument finns och kallas Overnight Indexed Swaps (OIS). Med en OIS kan två parter komma överrens om att part 1 får en fast ränta av part 2 (det fasta benet i swappen) och part 2 får en ränta som motsvarar genomsnittet för overnight-räntan av part 1 (det rörliga benet i swappen). Man byter på så sätt räntebetalningar med varandra, vilket är anledningen till att man kallar detta en "swap" eller "ränteswap".

I flera valutaområden finns swappar baserade på den av centralbanken fastställa policyräntan. I Sverige är denna ränta reporäntan, men tyvärr har vi i Sverige inte någon OIS som baseras på reporäntan. Det närmaste vi har är våra STINA-swappar. STINA står för STIBOR T/N Average, det vill säga genomsnittsräntan för den kortaste räntan på STIBOR-marknaden. En STINA-swap ger för innehavaren av det rörliga benet således den genomsnittliga räntan för STIBOR T/N över den period som swappen gäller för.

Exempel på STINA-swap:
Part 1 tecknar en 3-månaders STINA-swap med part 2 så att part 1 erhåller 4,6% ränta av part 2 och part 2 erhåller STIBOR T/N av part 1. Inga betalningar görs under löptiden, utan istället räknar man efter 3 månader ut genomsnittsräntan för STIBOR T/N, och mellanskillnaden mellan räntorna betalas till den part som ska ha betalt lägst ränta under perioden. På så sätt riskerar parterna endast den vinst den gör på swappen, vilket gör att detta är en ganska trygg affär att göra. STINA-swappen har standardiserats av börsen, men handlas bilateralt mellan banker, och inte via någon central motpart. Affärerna rapporteras heller inte in till börsen, så de publicerar inte några STINA-swap-räntor. Det innebär att tillgängligheten för ränteuppgifterna är dålig och vi har tyvärr för närvarande inte tillgång till någon fri datakälla som låter oss publicera kontinuerligt uppdaterade diagram för STINA-swappar på denna sajt. Vi kan dock publicera ett exempel på hur räntorna såg ut vid en viss tid den 16 juli 2008:

STINA 1M 4,64%
STINA 2M 4,65%
STINA 3M 4,73%
STINA 6M
 4,85%
STINA 9M 4,885%
STINA 12M 4,92%

Dessa siffror indikerar att marknaden förväntade sig att STIBOR T/N skulle fortsätta stiga under det kommande året. Detta i sin tur beror i detta fall på en förväntan om att riksbanken ska fortsätta höja sina räntor under det närmaste året och att denna höjning kommer att ske under de närmaste 6 månaderna.

Vi har konstaterat att STIBOR T/N närmare stämmer överrens med reporäntan än statspapper gör. Därför återspeglar STINA-swappar närmare förväntningarna för reporäntan än exempelvis en tremånaders statsskuldväxel gör. Det är därför intressant att komplettera jämförelsen mellan STIBOR-ränta och räntan på statspapper (TED-spreaden och så vidare), med en spreadberäkning som ställer STIBOR-räntan i relation till STINA-räntan. Denna spread är "renare" så till vida att den i högre grad utgörs av endast den riskpremie som gäller för interbanklån i förhållande till förväntad genomsnittlig reporänta. Denna spread kallas ibland för Basis spread. Spreaden mellan STINA-swappen och statsräntan, kallas i sin tur swap spread.

Tyvärr är dock inte heller denna Basis spread "ren" så tillvida att den skulle utgöras endast av interbank-riskpremien. Kom ihåg att vi sett tidigare att det finns en riskpremie inbyggd även i STIBOR T/N. Basis-spreaden innehåller alltså riskpremien på interbankmarknaden för den löptid man studerar, minus förväntningarna om riskpremien i STIBOR T/N jämfört med reporäntan. Så länge vi i Sverige inte har någon repo-swap så får vi leva med detta problem. Låt oss titta på siffrorna igen och beräkna basis-spreaden och TED-spreaden för denna tidpunkt:

LöptidSTINASTIBORSSVXBasis-spreadTED-spreadSwap-spread
 1M 4,64 4,7 4,22 0,06  0,48  0,42 
 2M 4,65 4,808  0,16
  
 3M 4,73 5,103 4,345 0,37 0,758 0,39
 6M 4,85 5,42 4,406 0,57 1,014 0,44
 9M 4,885 5,603  0,72  
 12M 4,92 5,725 4,561 0,81 1,164 0,36

Låt oss också visualisera dessa spreadar som räntekurvor:

  
 

Vi ser att Basis-spreaden indikerar stor oro och att basis-spread-kurvan indikerar att marknaden inte tror att finansoron är på väg bort inom en snar framtid, genom att riskpremien för interbanklån gentemot STIBOR T/N-marknaden är såpass mycket högre för längre löptider. Detta är samma indikation som vi tidigare fick av räntekurvan baserad på spreaden mellan STIBOR och statspapper (TED-spreaden och TED-spread-kurvan). 

Spread mot statspapper eller mot STINA?

Både TED-spreaden och Basis-spreaden är således "orena" indikatorer på interbank-riskpremien. Så, vilken ska man då titta på?

Riksbanken gillar att betona att Basis-spreaden utgör den verkliga risk-premien (se exempelvis sidorna 33-34 i Penningpolitisk rapport 2008:2), men riksbanken förenklar verkligheten genom att anta att STIBOR T/N och därmed STINA exakt följer reporäntan. Som vi sett här stämmer inte detta antagande i tider som dessa, och det är i tider som dessa, som mått på risk är som viktigast. Riksbanken har dock rätt i att basis spreaden är närmare den verkliga riskpremien än TED-spreaden, men mot detta kan anföras att den delen av basis-spreaden som utgörs av STIBOR T/N-riskpremien är väldigt svårbedömd.

Själv föredrar jag att studera båda och själv filtrera bort störningarna för att bilda sig en uppfattning om läget på interbankmarknaden. På denna sajt väljer jag att fokusera på TED-spreaden, och försöker presentera en egen analys som hanterar problemet med att TED-spreaden har en stor mängd oljud i sig genom att komplettera med andra indikatorer.

Detta gör jag framförallt för att räntorna för STINA-swappen som vi nämnde förut inte finns tillgänglig från någon fri datakälla. Om möjligt tänker jag försöka lösa detta så att jag kan publicera basis-spreaden baserad på STINA-swapparna, men eftersom det är icke-trivialt att exkludera STIBOR T/N-riskpremen från basis spreaden, så krävs ändå mänsklig analys för att tolka siffrorna.

Sammanfattning

På interbankmarknaden lånar banker pengar av varandra och den ränta detta sker till är avgörande för räntenivån i ut- och inlåning till och från alla sektorer i samhället. De viktigaste svenska interbankräntorna kallas STIBOR. För att bilda sig en uppfattning om hur interbankräntorna skiljer sig från den riskfria räntan kan man skapa spreadar mellan STIBOR och statspapper, eller mellan STIBOR och STINA-swappar, som är instrument som över en viss löptid ger genomsnittsräntan för upprepade korta placeringar, istället för räntan för en lång placering.

Noter 

1 Det gemensamma betalningssystemet heter RIX och du kan läsa mer om det här.
2 I praktiken är det lite mer komplicerat än så här, men vi kan inte gå in på alla små detaljer om detta i denna artikel.
3 Fixräntan för STIBOR är en ränta som beräknas genom att bankerna som ingår i STIBOR-systemet rapporterar in sina räntor till räntebörsen, som dagligen utifrån dessa bestämmer en genomsnittsränta.
4 Även pengar är en sorts kredit, se Om penningmängd, del 1. Att betala tillbaka räntebärande skulder genom att skapa nya pengar kallas Debt monetization.
5 Wikipedia har en utmärkt förklaring av ursprunget till namnet TED Spread.

Permalink     12 Comments



Comments:

Mycket bra och intressant inlägg.

Jag undrar dock, har jag fattat det rätt att Stibor T/N är detsamma som dagslåneräntan?
Isåfall, hur kommer det sig då att Stibor T/N för närvarande ligger skyhögt över reporäntan, innebär det att Riksbanken förlorat kontrollen över dagslåneräntan, och isåfall varför?

Posted by JJ on oktober 01, 2008 at 10:47 fm CEST #

Hejsan JJ och kul att du gillar inlägget!

Nej, dagslåneräntan är inte exakt detsamma som STIBOR T/N. Dagslåneräntan för idag löper från idag till imorgon, det vill säger över natten, eller overnight, ibland förkortat o/n. STIBOR T/N löper däremot från imorgon till dagen efter (därav namnet tomorrow/next). Nästa löptid på räntemarknaden kallas s/n (spot/next) som löper från iövermorgon till dagen efter och därefter kommer 1W som löper från iövermorgon till en vecka senare.

Posted by Sloped Mind on oktober 01, 2008 at 08:25 em CEST #

Kan man då säga att dagslåneräntan är detsamma som gårdagens STIBOR T/N? ;-)

Tack för en grym blogg, med otroligt lärorika artiklar!!

Posted by j0han on oktober 31, 2008 at 09:30 fm CET #

Hejsan Johan!

Tack för kommentaren och för berömmet! Det motiverar mig!

Jag är inte riktigt säker på ur vilket perspektiv du menar, men det finns inget som säger att dagens dagslåneränta skulle hamna på samma nivå som STIBOR T/N hamnade på igår (men mycket som talar emot det; det är ju inte samma sorts lån och räntorna är inte satta samma dag). Jag missförstår säkert vad du var ute efter.

Posted by Sloped Mind on oktober 31, 2008 at 08:53 em CET #

Tack för informationen. Mycket lärorikt.

Hur skiljer sig bankernas kostnad för ett rörligt bolån och ett vanligt lån, t.ex. ett topplån? Topplånet med helt rörlig ränta borde väl i stort sett följa Stibor T/N? Hur är det med bolånet utan bindning?
Min bank har varit väldigt snabb att höja båda under året och framförallt sedan mitten av september. Sänkningarna i reporänta och Stibor T/N verkar däremot tas ut i marginal. I vilken utsträckning finns det grund för detta?

Posted by Patrik on december 05, 2008 at 03:25 em CET #

Kan en bank låna in 100% kortsiktigt och låna ut 100% långsiktigt?
Gäller olika regler för in resp utlåning vad gäller kort/långsiktiga krav på banksystemet?

Posted by Per on januari 17, 2009 at 09:35 fm CET #

Har den 5/2 köpt bil på avbetalning med rörlig ränta 4,44 % som skall följa stibor. Jag har utgått från att Stibor T/N är samma sak som rörlig ränta. När jag nu den 13/2 tittar på Stibor T/N så var den 2,05 den 5/2 och 2,05 % den 13/2 medans 1W hade förflyttat sig från 2,055 % till 1,273 på samma period. Varför har Stibor T/N ej rört sig som 1W och 1M när räntesänkningen skedde?
JN

Posted by Jan Nyblom on februari 14, 2009 at 08:57 fm CET #

Hejsan Jan!

Riksbankens reporäntesänkning gäller från och med nästa onsdag, den 18 februari. STIBOR T/N är en ränta som gäller från morgondagen till dagen efter. Alltså kommer STIBOR T/N att bli lägre på tisdag.

Posted by Sloped Mind on februari 14, 2009 at 09:08 fm CET #

Tack för en grymt bra blogg! Perfekt läsning för en som hoppas på framtida jobb i räntemarknaden :).

Posted by MeanP on april 09, 2009 at 09:18 fm CEST #

Som sagt, väldigt intressant och lärorik blogg. Det märks att du är grymt kunnig inom ämnet.

Posted by Johan on april 26, 2009 at 09:33 em CEST #

Hej,

jag har en del funderingar, skulle gärna ta del av dina kloka kommentarer
Du skriver att banker via interbankmarknaden lånar av varandra.
1. Är det svenska banker som lånar av varandra eller är det görs det mellan europeiska banker eller är det banker över hela världen som lånar av varandra?

Brasilien ar ett av värdlens största räntnetton (skillnaden mellan in och utlånning mot privatpersoner samtidigt som inflationen ligger på ca 5 % +/-).

Det finns möjlighet att mot en större riskpremie få en avsevärt högre avkastning för utlånade pengar i t ex brasilien.

2. Det finns naturligvis valutarisker att ta hänsyn till, hur gör banerna i dessa lägen och finns det något sätt att valutasäkra sig vid utlåning till t ex brasilien?
3. Kan man som privatperson kapitalisera på detta? Eller är det så att valutasvängningarna äter upp den eventuella vinsten?

Jag har vinklat inlägget mot brasilien eftersom jag själv har funderat mycket kring det faktum att räntan i just brasilen som jag har anknytning till är så hög.

Bifogar en intressant länk rörande räntenivåerna i brasilien http://www.globalpost.com/dispatch/brazil/090128/living-double-digit-interest-rates

Bästa hälsningar
johan

Posted by familjeekonomi.se on april 30, 2009 at 09:10 em CEST #

Kan man jämföra bankers erbjudande rakt av t.ex.

Vad skiljer en bank som sätter inlåningsräntan 1,24% i stibor 1v mot en som sätter 1,05% i stibor t/n med avdrag för interbankspread? Vilken bank är det bästa valet?

Posted by zoran on december 15, 2010 at 03:30 em CET #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed