Är varje kris den värsta sedan depressionen?
På senare tid har jag ägnat all tid åt mitt arbete, som givetvis alltid måste gå före bloggen. Jag börjar dock se ett visst ljus i tunneln och hoppas därför att jag ska kunna börja skriva med lite kortare mellanrum igen.
Det finns mycket jag vill ha sagt. Idag vill jag skriva lite mer om den temporala provinsialism som jag menar genomsyrar den nationalekonomiska diskussionen. Med temporal provinsialism menar jag att man ser på nutid, historia och framtid nästan uteslutande utifrån den nuvarande tidens problem; man ser endast den lilla provins av tid man själv just nu befinner sig i. Detta är ett problem bland annat eftersom det innebär att vi riskerar att ständigt förbereda samhället endast på en repetition av den senaste krisen, istället för att skapa system som kan hantera kriser generellt.
Under varje ekonomisk kris som jag upplevt finns det vissa mönster som gått igen. Ett av dessa är att man många gånger får höra att aktuella krisen är den värsta sedan 30-talet. Det gällde såväl stagflationsepoken under 70-talet, 90-talskrisen, dotcom-kraschen efter millenieskiftet, samt dagens kredit- och investeringskris.
Det finns flera saker som möjliggör detta mönster. Ett är medias korta minne vad gäller händelser av lite mindre dignitet än saker som den stora depressionen eller andra världskriget. Allt som inte är aktuellt just nu är historia, och media knyter väldigt sällan dagsaktuella händelser till vad som hängde för några år sedan. Istället för att med automatik knyta ihop dagens händelser med tidigare händelser så lämnas eventuella tillbakablickar till speciella segment av fördjupning och komplettering eller möjligen till en länklista. Detta trots de enorma arkiv av nyhetssändningar och tidningsartiklar som under åren byggts upp. Hellre än att relatera dagens händelser till gårdagens så upprepar man gång på gång dagens händelser.
Ett sätt att sammanfatta detta är att media generellt struntar i det som varit. Istället vill man blicka framåt. För att förutspå vad som kommer att ske fokuserar man på det som sker idag och utgår mer eller mindre från att framtiden kommer att vara som nutiden, fast "lite mer". Allt för ofta utgår man från att dagens utveckling kommer att fortsätta långt fram i tiden, oavsett om det gäller Kinas omvandlning till ekonomisk stormakt, den höga inflationen på 70-talet, webbens explosionsartade utveckling, bostadsprisernas uppgång eller nedgång, och så vidare.
Detta beteende är inte isolerat till några enstaka mediaproducenter utan går igen även hos några av våra mest seriösa ekonomer. Jag har tidigare skrivit om denna temporala provisialism bland annat här.
En del av den temporala provinsialismen består i att man väljer ut de ekonomiska indikatorer som för tillfället utvecklas mest extremt, och fokuserar på dessa. Eftersom man väljer de som avviker mest så är det då naturligt att den nuvarande krisen ser värst ut. Under 70-talet tittade man på inflationen och kom fram till att den var värst, under 90-talet tittade man på arbetslösheten och budgetunderskotten och kom fram till att den krisen var värst. Vid millenieskiftet fokuserade man på börsutveckling och drog slutsatsen att den krisen var värst. Nu tittar man på BNP och kommer fram till att denna krisen är värst. Jag har diskuterat förut varför BNP är ett dåligt konjunkturmått, men i både media och bland ekonomer lägger man idag ett extremt fokus på BNP.
Dagens kris är grundad i en kris på kreditmarknaderna, som lett till en kris för investeringar, bland annat i bostäder och i lager; man producerar inte för att bygga upp lager, utan snarare försöker man göra allt för att hålla så små lager som möjligt, vilket innebär att produktionen behöver tas igen senare. Detta innebär förstås att BNP, som mäter produktionen, faller dramatiskt. Jag menar att krisen inte är så illa som BNP-fallet antyder. Lättrörliga komponenter som beror på när investeringsbeslut görs drar ner BNP enormt mycket. Till en viss del handlar dock detta om beslut som skjutits i tiden, på grund av den oro som råder, snarare än en fundamentalt förändrad efterfrågebild eller utbudsbild. Därför lurar man sig själv när man i dagens kris fokuserar på de faktorer som utvecklas svagas - BNP, industriproduktion och världshandel.
Överdrifterna kring den samtida situationen är inte ny, men de har under de senaste åren varit högst påtagliga. Under det senaste året har vi gått igenom en fas av rädsla för en permanent högre inflation under förra sommaren. Som jag noterade här spekulerades i en långsiktig utveckling med matpriser som steg 10% per år, vilket jag då ifrågasatte.
Bara några månader senare, när råvarupriserna fallit tillbaka, så blev det närmast självklart att huspriserna skulle kollapsa. Ekonomer från alla möjliga håll talade om att kraschen nu var given, vilket jag då kritiserade här. Sedan under senhösten när industriproduktionen började falla så började talet om den värsta depressionen sedan 30-talet, vilket också blev en bild som accepterades av många, även på högsta nivå; ledande nationalekonomiska forskare, och vår finansminister, konstaterade att man hade den värsta krisen sedan 30-talet, eller i varje fall på väldigt länge.
Jag vill påstå att det inte idag går att säga att den nuvarande krisen är den värsta sedan 30-talet. Kanske är den det, kanske inte. Enlig min gissning är det mest sannolikt att den inte är det.
Media tycker om att skrämmas och vi människor gillar att bli skrämda, varesig det gäller milleniebugg, klimathot, svininfluensa eller finanskris. Ligger väl nåt evolutionärt i detta, de som inte var lättskrämda för 100 000 år sen dog ut.
Det återstår att se hur allvarlig krisen blir, jag tror att vi har mycket skit kvar i systemet som måste bort, men vi kommer aldrig komma i närheten av 30-talskrisen och dess soppkök.
Posted by Fredrik L on juni 26, 2009 at 10:50 fm CEST #
Det är alltid rätt och riktigt att släcka brasan med mer bensin.
Vårt monetära system är felkonstruerat från grunden och faller platt utan "tillväxt".
Systemet kommer reformeras/skrotas och vi kommer se en centralisering vi nog aldrig trott var möjlig.
Posted by Daft on juli 02, 2009 at 01:10 em CEST #