ECB förbereder sig för köp av säkerställda obligationer
I samband med dagens räntebesked från ECB meddelade man, förutom en räntesänkning på 25 punkter till 1%, också att man börjat förbereda sig för att köpa säkerställda obligationer direkt i marknaden. Inte mycket detaljer gavs vid detta möte utan man tänker redovisa dessa vid nästa möte, den 4 juni. Man gör också EIB till penningpolitisk motpart och börjar erbjuda 12-månaderslån till fast ränta, som man auktionerar ut. Sammantaget blir det ganska kraftfulla åtgärder, även om man fortfarande är väldigt försiktiga med sänkningar av styrräntan.
ECB anser inte att obligaitonsköpen är quantitative easing, och det finns viktiga skillnader mellan det ECB gör och det som görs i exempelvis USA och Storbritannien. Jag har tidigare skrivit om utmaningarna för ECB vad gäller köp av statspapper här, och kommenterade då att det vore lättare att köpa privat utgivna obligationer.
Det är alltså det man nu ska börja göra. Snarare än att angripa räntenivån längre ut på kurvan generellt, eller rikta in sig på en penningmängdsökning, så riktar in sig på att stärka efterfrågan på ett visst segment av kreditmarknaden som drabbats hårt under kreditkrisen, nämligen säkerställda obligationer. Rimligen kommer ECBs åtgärder att faktiskt innebära att den monetära basen växer, men det är inte det uttalade målet.
Mycket intressant har hänt i veckan, som jag inte hunnit kommentera på grund av full fart på mitt vanliga arbete. En kommentar kring Riksbankens senaste protokoll och den senaste konjunkturstatistiken kommer i varje fall senare i veckan.
Överjävligt bra sida, speciellt dina grafer i vissa postningar ger en fantastiskt bra helhetsbild. Ös på! =)
Posted by nisse on maj 08, 2009 at 12:15 fm CEST #
Hej Sloped Mind,
Jag undrar över några saker som du kanske kan svara på?
Anta att USA behöver pengar för sitt underskott och behöver få pengar till detta.
Som jag förstått kan man då välja att sälja statspapper och få in pengar. Detta säljer man antingen inhemskt eller till utlandet.
Jag gissar att det är här deras över 11 Biljoner lån ligger? De måste väl även ge en viss avkastning på statspapprena så det är därför det hela tiden räknas upp.
Nåväl. Hur som haver.. om vi säger att man lyckas sälja alla statspapper till utlandet så får man in "nya" pengar i ekonomin, dvs penningamängden ökar.
Om det nu fungerar på detta viset så kanske man kan tro att inflationen ökar efter ett tag.
Men vad är då skillnaden mot att trycka upp pengarna själva istället för att låna dem? Är det förtroendet från de andra länderna som gör skillnaden? Jag förstår iof att penningamängden går ner när man betalar tillbaka lånen, så det kanske därför är accepterat. Men inflationsmässigt rent teoretisk borde väl vara densamma i början?
Ja du kanske kan tyda ut mitt oförstånd? Kanske har jag skrivit helt galet, men vore tacksam om någon kunde reda ut hur det förhåller sig?
Stort tack för en VÄLDIGT bra blogg!
Mvh
Posted by Frågaren on maj 09, 2009 at 07:09 em CEST #
Jag ställer en till fråga när jag ändå är igång..
Jag har förstått att det finns ca 5 biljoner dollar i reservaluta hos andra länder än USA. Är det därför man lyckats skapa så många dollar (utan att få så hög inflation tidigare), dvs M3 har ju tidigare år var ganska högt.
Detta överskott av dollar har alltså hamnat som reservaluta hos andra centralbanker och ligger bara där och väntar egentligen, ungefär som man har grävt ner dem. Då skapas ingen direkt inflation. Men om vi säger att dollarn börjar rasa så kanske centralbankerna vill göra sig av med deras reservaluta och skaffa något mer stabilare istället, tex guld. Skulle inte detta då kunna innebära hyperinflation?
Mvh
Posted by Frågaren on maj 09, 2009 at 07:18 em CEST #
Hejsan Frågaren och tack för berömmet!
Vad gäller din första fråga så finns det en skillnad mellan att trycka upp pengar och att låna upp pengar. Skillnaden är löptiden på de nya skulder man skapar (pengar är också skulder). Låt mig förklara:
Ifall staten trycker nya pengar och spenderar dem så stiger penningmängden omedelbart, även de allra smalaste penningmängdmåtten. Nya centralbankspengar är "high-powered" ur ett monetärt perspektiv och har normalt en hög omsättningshastighet.
Ifall man istället ger ut räntebärande papper av olika löptid för att finansiera utgifterna så ökar man inte mängden dollar-kontanter i omlopp (det staten får in i form av dollar har någon annan betalt in för att köpa papprena). Det enda som ökar är mängden utgivna obligationer av olika löptid. En del av räntepapprena har lång löptid, ända upp till 30 år. Dessa är inte fullt ut jämförbara med kontanter, räknas inte in i penningmängden och driver inte konsumtion lika mycket som kontanter.
Vad gäller den andra frågan så kan man givetvis tänka sig en situation i vilken länder med stora dollar-innehav i panik börjar vräka ut dollar på marknaden, med ett stort dollarfall som följd. Man ska dock minnas att det som förlorar mest på en sådan situation är de som sitter på en massa dollar-tillgångar. Kina skulle skjuta sig själva i foten ganska rejält om de under panikartade former vräkte ut sin valutareserv.
För en hyperinflations-situation skulle det dock krävas ganska mycket. Det räcker inte med att Kinas förtroende för dollarn faller, utan även amerikanernas förtroende måste försvinna, vilket det givetvis kan göra.
Posted by Sloped Mind on maj 09, 2009 at 08:44 em CEST #