Riksbanken höjde som väntat
Som de flesta bedömare förväntat sig så valde Riksbankens direktion att höja reporäntan med 25 punkter. Det intressanta finns dock i ränteprognosen. Genom att signalera inte bara att en räntehöjning till är att vänta i år, utan att två till står på menyn, sällar sig riksbanken till de verkliga räntehökarna bland världens centralbanker, trots att det svenska inflationsproblemet ändå är relativt milt jämfört med vad många andra länder upplever. Jag ser i varje fall två anledningar till varför riksbanken är mer högaktig än Federal Reserve och ECB:
1. Sveriges ekonomi är såpass mycket starkare och stabilare. Riksbanken tror helt enkelt att Sveriges ekonomi klarar av två räntehöjningar till i år utan att man destabiliserar ekonomin.
2. Sveriges centralbank har ett väldigt tydligt mål för penningpolitiken och det är inflationsmålet. Federal Reserves dubbla mandat gör det enklare för Federal Reserve att i dagsläget inte höja räntan.
Båda dessa förutsättningar är av godo vad gäller att bibehålla stabilitet i den svenska ekonomin, och jag bibehåller en försiktigt optimistisk syn på Sveriges möjligheter att undgå en svår kris liknande den som just nu upplevs i USA.
Jag har dock vissa frågetecken gällande den räntekurva riksbanken målar upp. Jag har tidigare skrivit om att marknaden själv har genomfört en ganska kraftfull åtstramning av kreditgivningen. TED-spreaden ligger fortsatt mycket högt och de verkliga utlåningsräntorna har stigit snabbare än reporäntan. Jag är inte säker på att riksbanken tar denna utveckling på tillräckligt stort allvar. Det är mycket viktigt för centralbanken att den faktiskt har kontroll över den verkliga kreditkostnaden för att kunna åstadkomma den stabilitet man vill.
Med fortsatt höga ränte-spreadar och ett par reporäntehöjningar till under året ökar risken för att riksbanken hamnar "behind the curve" och höjer för mycket för sent i konjunkturcykeln, och sedan får möta en svag konjunktur med för sena räntesänkningar, med sämre monetär stabilitet som resultat. Vi kan avskräckas av hur Federal Reserves snabba räntekast skapat instabilitet i USA, då man först sänkte räntorna för djupt 2003, och sedan hamnade efter konjunkturcykeln i sina räntehöjningar och höjde räntan just för mycket för sent, och sedan snabbt tvingades sänka räntorna mycket dramatiskt i ett försök att undvika en bank-kris.
Jag tror att Sveriges tydliga inflationsmål, samt betydligt stabilare offentliga finanser och sunda konsumentbalansräkningar innebär att risken för en utveckling liknande den i USA är ganska låg, men i och med dagens ränteprognos går det att se en risk att riksbanken halkar på efterkälken och höjer för mycket för sent, och därmed destabiliserar vår ekonomi.
I och med räntans betydelse för KPI-inflationen på kort sikt får också de flesta bedömare skriva upp sina prognoser för inflationen. Vi kommer nu få se ännu högre inflationssiffror under hösten och frågan är vad detta gör med inflationsförväntningarna. Risken är uppenbar att räntehöjningarna får effekt på tillväxten, men inte på inflationen, på grund av inflationsförväntningarna och påföljande kompensationsanspråk från både företag och arbetsgivare, på grund av den högre räntan.
