Marknaden gör riksbankens jobb?
Som vi tidigare konstaterat stiger marknadsräntorna mycket snabbt just nu. Till viss del borde detta dämpa trycket på riksbanken att höja räntan. I princip kan man säga att marknaden självmant lagt på ett par extra räntehöjningar genom både stigande riskpremier och stigande ränteförväntningar. De faktiskta förändringar vi sett på bolåneräntor motsvarar en ganska kraftig åtstramning vad gäller bolån. Till och med räntan på rörliga bolån, som tydligast följer riksbankens styrränta eftersom ränteförväntningarna är ganska klara på mycket kort sikt, har stigit utan att riksbanken höjt.
Hur ska riksbanken agera i en situation som denna, där den delvis förlorar kontrollen över räntemarknaden? Ska den försöka återta kontrollen genom att gripa in och normalisera interbankmarknaden på det sett man gjort i USA och Euroland?
Man kan tänka sig att riksbanken är ganska nöjda med interbank och bostadsräntor på dessa nivåer, ganska markant över styrräntor och statsräntor, men är missnöjda med att de själva förlorat greppet över räntan. Ska man då låta marknaden sätta räntorna, och hålla sig i bakgrunden och istället avvakta med egna räntehöjningar, så länge marknaden tar hand om åtstramningen? Eller ska man samtidigt som man förser marknaden med tillräckligt med likviditet för att krympa räntespreadarna, höja reporäntan för att hålla uppe räntorna? Jag tror på det första alternativet; så länge inget dramatiskt sker tror jag att riksbanken väljer att, till skillnad från bland annat ECB och Federal Reserve, hålla sig borta från storskalig intervention och istället anpassa nivån på styrräntorna till den verklighet som just nu råder.