Världens centralbanker och regeringar arbetar just nu febrilt på olika räddningskationer. Irlands regering meddelade idag enligt nyhetsbyrån SIX att man "kommer att garantera all inlåning i banker, prioriterade skuldebrev samt säkerställda obligationer för de ledande bankerna i landet". Samtidigt får Dexia ett kapitaltillskott i en aktion med flera stater inblandade.

Under de senaste veckorna har vi sett hur den internationella kreditkrisen nått Sverige med allt större styrka. TED-spreaden har nått extrem-nivåer, bospreaden likaså och det ryktas om en diger situation framförallt för Swedbank och deras upplåning.

Ett problem är att Riksbanken under denna kris i allt högre utsträckning tvingats "skjuta från höften", snarare än att följa existerande protokoll för hur man hantera situationen. Det är givetvis alltid en styrka att ha kompetenta människor på Riksbanken och Riksgälden som kan hantera en oväntad situation, men denna kris visar att vi i allt för hög grad är beroende av att höga tjänstemän är smarta och handlingskraftiga. Det är inte sunt att vi inte har någon policy för hur kreditkriser ska hanteras.

Rättelse 20/9: Jag skrev tidigare att riksgälden skulle köpa bostadsobligationer, vilket de visserligen gör, men köpen sker som en del av en omvänd repa. Jag har nu uppdaterat analysen för att återspegla detta. Det faktum att man placerar pengarna med hjälp av en omvänd repa innebär att man i förväg avtalar om räntan, vilket minskar risken i förfarandet.

Jakten på säkra tillgångar eskalerade ytterligare idag. Värdepapper med någon form av risk faller i pris, medan efterfrågan på statspapper världen över är enorm. Det är bara att titta lite på de räntor man idag kan få på korta statspapper, så förstår man att efterfrågan är stor. Efterfrågan på 3-månaders amerikanska "treasury bills" är så stor att man idag bara får en ränta på 0,01% (!) på dem. Det är uppenbart att problemet inte är att det saknas pengar, utan att väldigt få vill ta risker. Om man bara får 0,01% ränta på att placera pengarna hos amerikanska staten så är det självklart att man börjar söka andra säkra alternativ för sina placeringar. Pengarna sökte sig bland annat till svenska statspapper.

Riksgälden fattade då beslut om att sälja mer korta växlar. Eftersom denna operation genomfördes med riksbankens samtycke ser jag det som att riksbanken i varje fall delvis valde att försöka trycka ner spreadarna för att få en lite tydligare räntestyrning.

Personligen är jag av uppfattningen att riksbanken borde ha något tydligare mål för var man anser att marknadsräntor bör hamna.

I somras skrev jag om att riksbanken delvis tappat kontrollen över räntesättningen i Sverige. Interbankräntor och räntor på bostadsobligationer översteg redan då vida riksbanksräntorna och förväntningarna för riksbanksräntorna.

Jag skrev då att riksbanken hade ett val att göra; vill man styra räntenivån i den svenska ekonomin, eller vill man låta marknaden sätta räntorna, och sätta sin reporänta på en nivå som innebär att man tar hänsyn till de stigande spreadarna.

Frågan är än mer relevant idag. Idag styr inte riksbanken marknadsräntorna. På interbankmarknaden får man vara villig att betala en ränta på 5.75% för att ta upp ett lån på en dag. På femåriga bostadsobligationer får man en avkastning som överstiger staträntorna med 1,5 procentenheter.

Som bekant valde riksbanken idag att höja reporäntan med 25 baspunkter till 4,75%. Samtidigt justerar man ner räntebanan och säger att man nu tror att detta blir den sista höjningen för denna gång, och att nästa förändring blir en sänkning.

Övrig expertis är ovanligt enig om att en räntehöjning inte behövs, efter den inbromsning vi sett inom världsekonomin och inom Sveriges ekonomi, efter kraftigt fallande råvarupriser, efter måttliga löneökningar och något fallande inflationsförväntningar.

Riksbanken sänkte 2005 räntan för långt. Om några år kan vi se om man nu höjde för långt. Jag är benägen att tro att man nu gör om 2005 års misstag och går för långt ut på ränteskalan, och hamnar "behind the curve".

Idag lämnade riksbanken besked om att reporäntan höjs till 4,75%. Nästan alla bedömare utanför riksbankens direktion (storbankernas analytiker, dagens industris skuggdirektion, fackföreningar, och så vidare) anser att en oförändrad ränta vore att föredra, vilket även jag gör.

En höjning var ändå inte oväntad, med tanke på den räntebana som pekats ut och med tanke på de hökaktiga uttalanden Svante Öberg gjorde nyligen.

Man publicerar dock en lägre räntebana som antyder att man trots allt förstår att inflationshotet minskat sedan i juli.

Det ska bli mycket intressant att studera protokollet och läsa hur resonemangen gått samt hur de olika ledamöterna ställt sig till räntebanan.

En utförligare analys kommer senare.

Denna vecka är det riksbanken som står i fokus. Riksbankens direktion fattar sitt räntebeslut på onsdag, den 3 september, och resultatet meddelas dagen efter.

Veckans beslut har väckt mer uppmärksamhet än brukligt. Det finns också goda skäl för att uppmärksamma detta möte lite extra.

Vid det förra penningpolitiska mötet togs marknaden på sängen av en räntebana som pekade mot två höjningar till iår. Direktionen var dock högst oenig, men 3 ledamöter som reserverade sig mot den höga räntebanan. Som en extra krydda har ett antal faktorer utvecklats i en riktning som pekar mot lägre inflation sedan riksbankens förra beslut.

Jag genomförde tidigare en analys inför mötet här och efter att Svante Öberg beskrivit sin syn på utvecklingen så analyserade jag detta här. Min slutsats efter analysen av protokollet från förra mötet, taget tillsammans med utvecklingen under sommaren, pekade mot en något större sannolikhet för att man lämnar räntan oförändrad, men att en höjning inte heller skulle överraska. Före Öbergs tal trodde jag på ca 2/3 sannolikhet för att man lämnar räntan oförändad, men efter talet, som jag bedömde som klart hökaktigt, skulle jag själv sätta ca 55-60% sannolikhet på att man lämnar räntan oförändrad.

Riksbanken publicerade idag en ekonomisk kommentar om en intressant studie genomförd av Peter Sellin och Karl Walentin. I studien undersöker man hur bostadspriserna påverkar den privata konsumtionen, bostadsbyggandet, inflationen och tillväxten, samt hur penningpolitiken påverkar bostadspriserna.

Idag höll Svante Öberg ett tal med titeln "Det ekonomiska läget". I det presenterar han sin syn på den ekonomiska utvecklingen i världen och i Sverige, sin syn på det senaste räntebeslutet och beslutet om den höjda räntebanan, och sin syn på det som hänt sedan det beslutet. Min slutsats efter att ha läst igenom talet är att Svante sannolikt kommer att rösta för en höjning.

Intresset börjar stiga inför riksbankens räntebeslut i september. För att försöka svara på om riksbanken kommer att höja räntan detaljstuderar vi protokollet från föregående möte.[Read More]

Protokollet från riksbankens direktions sammanträde den 2 juli 2008 var ovanligt intressant...