Wickman-Parak och FOMC om penningpolitik, inflation och arbetslöshet - USA inför inflationsmål
I dagarna har debatten om inflation respektive resursutnyttjande/arbetslöshet som föremål för penningpolitikens mål fått intressanta inlägg både i Sverige och i USA.
I Sverige betonade Barbro Wickman-Parak vid ett tal hos LO igår att hon inte vill lägga för stor vikt vid arbetslöshetsgapet när penningpolitiska beslut fattas. Hon säger också att hon inte vill att man ska utnämna ett specifik mått för resursutnyttjande som en del av Riksbankens officiella mål. Både dessa åsikter går stick i stäv med vad Lars E O Svensson argumenterat för under senare år.
Wickman-Parak sade i sitt tal, som är läsvärt i sin helhet, bland annat:
"För att minska risken för att vi ska hamna ordentligt fel med penningpolitiken anser jag att det är viktigt att inte ha någon övertro på exaktheten i gapmåtten vi använder oss av". Detta är ett gott argument; resursutnyttjandet är svårfångat och svårmätt. Detta gäller till viss del även inflationen, men en skillnad är att inflationen i teorin handlar entydigt om en enda storhet, nämligen pengars värde. Vi söker alltså värdet på en enda variabel, även om vi gör det genom att mäta en mängd olika priser. Vad gäller resursutnyttjande är situationen något annorlunda. Det finns inte en enda sorts resurs; människor har olika kompetens och utbildning, och resurser kan givetvis handla om mer än arbetskraft.
Det finns ändå argument för att ägna resursutnyttjandet stor uppmärksamhet. Resursutnyttjandet har stor betydelse för inflationsutvecklingen. Ett mått på resursutnyttjandet som har stor betydelse för inflation och människors ekonomi är arbetslösheten. Man kan också konstatera att den historiska korrelationen mellan arbetslöshet och reporänta varit mycket hög - vilket dock inte är detsamma som att man ska utgå från att detta kommer att bestå framöver. Att explicit ta med ett arbetslöshetsgap i Riksbankens officiella mål vore därför inte speciellt revolutionärt och skulle möjligen inte ha någon större betydelse för vilken penningpolitik som förs.
Ikväll presenterade också Federal Reserves sin emotsedda redogörelse för hur man ser på penningpolitikens roll. Federal Reserve har som bekant flera mål. Man ska upprätthålla stabila priser, verka för maximal sysselsättning och se till att de långa räntorna förblir ganska låga. Man har tidigare förklarat att det bästa sättet att på sikt upprätthålla maximal sysselsättning och måttliga räntor är via låg och stabil inflation, och därför inte sett någon konflikt mellan målen. Idag tar man ett tydligt steg och presenterar ett officiellt inflationsmål på 2%.
"The inflation rate over the longer run is primarily determined by monetary policy, and hence the Committee has the ability to specify a longer-run goal for inflation. The Committee judges that inflation at the rate of 2 percent, as measured by the annual change in the price index for personal consumption expenditures, is most consistent over the longer run with the Federal Reserve's statutory mandate. Communicating this inflation goal clearly to the public helps keep longer-term inflation expectations firmly anchored, thereby fostering price stability and moderate long-term interest rates and enhancing the Committee's ability to promote maximum employment in the face of significant economic disturbances."
Man betonar att inflationen kan styras av penningpolitik, men att sysselsättningen i hög grad styrs av icke-monetära förhållanden.
Samtidigt betyder inte detta att man struntar i sysselsättningen. Tvärt om säger man att "In setting monetary policy, the Committee seeks to mitigate deviations of inflation from its longer-run goal and deviations of employment from the Committee's assessments of its maximum level. These objectives are generally complementary. However, under circumstances in which the Committee judges that the objectives are not complementary, it follows a balanced approach in promoting them, taking into account the magnitude of the deviations and the potentially different time horizons over which employment and inflation are projected to return to levels judged consistent with its mandate."
Man kommer alltså att fortsätta ta stor hänsyn till sysselsättningen, även om man inte pekar ut ett explicit mål på det sätt Svensson argumenterat för. I praktiken kommer man dock göra en avvägning av det slag Svensson argumenterar för, genom att hänsyn tas till storleken på avvikelsen från den nivå man vill se för inflation och sysselsättning, vilket också är Svenssons tanke.
Vi ser alltså att både Wickman-Parak och Federal Reserve betonar ett explicit inflationsmål och inte vill se något explicit mål för resursutnyttjande, samtidigt som alla är överrens om att resursutnyttjandet spelar stor roll och att man inte kan stirra sig blind på inflationen under det gågna året.
Utöver ett inflatonsmål börjar Federal Reserve också med ränteprognoser och kommer därför allt närmare Riksbanken i sitt praktiska arbete.
Fy nedrans vad bra du skriver, skriv oftare, det finns hur mycket som helst att skriva om just nu när det gäller just detta. Ös på!
Posted by Bo Ko on januari 26, 2012 at 11:13 fm CET #
Tack Bo, det värmer! Jag vågar dock tyvärr inte lova någon högre takt på skrivandet...
Posted by Karl Avedal on januari 27, 2012 at 07:21 em CET #
Nordea har applicerat Greg Mankiws enkla modell som visar ett samband mellan amerikansk styrränta (r), kärninflation (p) och arbetslöshet (a): r = 8,5 + 1.4*(p-a) och fått fram att det i Sverige fås följande samband mellan reporänta (r) och arbetslöshet (a)1: r = 12 - 1.4*a
http://newsroom.nordea.com/sv/files/2012/01/Reporänteregel-2012.pdf
Mankiw skriver om en test av detta samband på nuvarande data i http://gregmankiw.blogspot.com/2012/01/liquidity-trap-may-soon-be-over.html
Sambandet är förvånansvärt bra, och man kan se att det börjar se bättre ut i USA och att räntan, som inte kan vara negativ, om trenden håller i sig kommer att höjas om drygt ett år.
Posted by Mikael Ros on januari 29, 2012 at 12:55 em CET #
Mikael: Japp. Det var delvis Nordeas analys jag syftade på när jag skrev "Man kan också konstatera att den historiska korrelationen mellan arbetslöshet och reporänta varit mycket hög - vilket dock inte är detsamma som att man ska utgå från att detta kommer att bestå framöver."
Man kan konstatera att det blev väldigt fel 2008 när Riksbanken avvek från modellen och höjde räntan i två steg trots svag konjunktur, finanskris och snabbt försvinnande inflation. Man kan argumentera för att en dator som satt räntan utifrån denna enkla formel hade gjort ett bättre jobb än Riksbanken under 2008.
Men, jag har en känsla av att formeln inte kommer stämma lika bra för framtiden.
Posted by Karl Avedal on januari 29, 2012 at 03:00 em CET #
Jag kan bara instämma i första kommentaren; Otroligt välskriven och relevant blogg. Jag skulle önska att du skrev ca varje dag, men förstår att andra saker kräver din tid :)
Kort och gott; jävligt fint Karl!
Posted by Mathias on februari 19, 2012 at 01:37 em CET #
Tack så mycket Mathias! Väldigt kul att höra!
Posted by Karl Avedal on februari 20, 2012 at 11:18 em CET #