Mitt namn är Karl Avedal. Sedan två år driver jag sajten Sloped Curve och bloggar under pseudonymen Sloped Mind.

Det har hittills blivit över 250 inlägg på bloggen, men det var länge sedan sist. Efter ett långt upphåll på bloggen, på grund av hårt arbete, så kommer jag nu återkomma och skriva under mitt eget namn.

Många har haft åsikter kring huruvida jag ska fortsätta skriva under pseudonym eller öppet redogöra för vem jag är. Anledningen till att jag nu väljer att berätta om vem jag är är enkel.

Meningen med pseudonymen var egentligen aldrig att vara hemlighetsfull. Jag har alltid berättat om vem jag är när någon mailat och frågat, och jag har registrerat domänen i mitt eget namn.

Anonymiteten handlade i första hand om att jag inte ville att mina åsikter på något sätt skulle kunna tolkas som tillhörandes min arbetsgivare inom finanssektorn, Nasdaq OMX, som bland annat driver de nordiska börserna och är mycket måna om att den kommunikation som kopplas till företaget sker på rätt sätt. När jag började blogga saknades en blogg-policy inom företaget och det var helt enkelt enklare att skriva under pseudonym än att fundera över om det jag skrev skulle kunna få konsekvenser för min arbetsgivare om det framgick att jag som bloggade arbetade där.

Sedan en tid tillbaka finns en policy om bland annat bloggande utformad, och jag har fått tillstånd att skriva under eget namn och berätta att jag arbetar på Nasdaq OMX. Därigenom försvann det huvudsakliga skälet till att skriva under pseudonym. Jag vill ta tillfället i akt och påpeka att det jag skriver på bloggen endast är mina egna åsikter, inte min arbetsgivares.

En svaghet med att skriva under pseudonym har varit att en assymmetri kan uppstå då jag tidvis kritiserar offentliga personer, utan att själv göra mig speciellt tillgäng för kritik. Det har varit svårare att granska det jag skriver eftersom man inte kunnat vara säker på vem jag är och vad mitt syfte varit. Detta vill jag nu rätta till genom att skriva under mina inlägg med mitt eget namn.

Det har dock onekligen funnits många fördelar med att skriva under pseudonym. Jag är inte en offentlig person med någon hög position inom vare sig Riksbanken, någon myndighet eller någon affärsbank. Avsaknaden av namn har dock skapat utrymme för en nyfikenhet kring om någon offentlig person döljer sig bakom pseudonymen. Många har spekulerat i vem jag är både i kommentarer på bloggen i och mail till mig. Det har ofta varit smickrande att höra gissningarna och jag misstänker att somliga funnit bloggen extra spännande just för att man trott att någon offentlig person ligger bakom sajten.

Så, vem är jag egentligen?

Nu när jag för första gången blir personlig på bloggen på riktigt så kan jag lika gärna berätta lite om min bakgrund.

Mina första år bodde jag i Östergötland men är i huvudsak uppvuxen i Skövde i Västergötland och bor nu i Kvicksund, mellan Västerås och Eskilstuna.

Redan sedan barnsben har jag intresserat mig mycket för naturvetenskap och samhälle, men två intressen växte sig snabbt starkare än de andra, nämligen programmering och makroekonomi. Sedan jag som åttaåring första gången programmerade på en dator har jag varit helt fast i programmering och mjukvarutveckling.

Jag var också mycket förtjust i siffror och fastnade förstås för matematik och framförallt statistik. Tidigt började jag leta efter siffror och statistik i den litteratur jag hade tillgänglig. Mest tillgänglig var kanske föräldrarnas morgontidning, Dagens Nyheter, och då framförallt börssidorna. Alla siffrorna lockade mig till att förstå vad det handlade om. Från att jag var åtta år läste jag sedan börssidorna i princip varenda dag tills jag fick tillgång till bättre informationskällor om börsens utveckling.

Givetvis undrade jag vad som låg bakom siffrorna och statistiken. Eftersom jag själv inte hade några aktier, så började jag följa mina föräldrars aktier. Jag förde in deras portfölj i ett kalkylprogram på vår gamla Spectravideo och följde utvecklingen. Givetvis var det också spännande att lära sig varför aktierna betedde sig som de gjorde, vilket fick mig att läsa en hel del makroekonomisk litteratur under min mellanstadietid. Så småningom ledde det också vidare till ett bredare intresse för samhälle och politik.

Samtidigt hade mitt intresse för datorer ständigt vuxit sig starkare och jag ägnade också mycket tid åt programmering. Först Basic och Pascal på en ZX Spectrum och sedan diverse mer eller mindre obskyra språk på en prime-minidator och familjens Spectravideo. Efter inköpet av en Amiga 500 växte intresset till nästa nivå och efter ett fåtal timmar i Kuma Seka var jag helt fast i m68k-assembler. Där avgjordes i princip att jag skulle arbeta med datorer och programmering. Min huvudsakliga utbildning och karriär har jag också gjort inom detta fält. Jag har läst det datavetenskapliga programmet (C-linjen) i Linköping och arbetat hela mitt yrkesverksamma liv inom mjukvaruutveckling.

Efter studierna i Linköping hoppade jag på ett projekt en kompis hade startat och vi bildade ett företag som utvecklade en produkt som heter Orion Application Server. Orion är en Java EE-implementation och i och med att vi skapade denna produkt deltog jag också i arbetet med att ta fram JSP/Servlet- och J2EE-specifikationerna och har bidragit till ett par böcker och talat på många konferenser i dessa ämnen.

Produkten blev en stor framgång och vi licensierade den till Oracle och Orion blev en del av deras applikationsserver. I samband med detta sålde jag min del i företaget. Att grunda och driva företaget, samt utveckla produkten, hade varit en heltidssyssla under vad som kändes som en lång tid – och med heltidssyssla menar jag då inte 8 timmar om dagen, utan all vaken tid – och det var skönt att kunna kliva av och gå vidare vid ett läge där produkten hade lyckats och getts en framtid oavsett vad vi gjorde.

Den första tiden efter Orion ägnade jag åt mitt första barn samt åt studier jag åter påbörjade. Jag läste historia, statsvetenskap och ekonomisk historia och hade planer på att försöka ge mig på att doktorera i historia, men insåg att avhandlingsskrivande inte passade mig. Samtidigt växte längtan efter att fördjupa mig i den makroekonomi jag alltid intresserat mig för, samtidigt som jag också ville börja arbeta med ett programmeringsprojekt på heltid igen. Ett dilemma vad gällde makroekonomi var dock att jag inte hade någon lust att börja på Nationalekonomi A. Jag hade läst allt för mycket för att lockas av grundkurser och läste därför ämnen där jag kände att grundutbildningen gav mig något.

Efter ett tags studier lockades jag åter till att arbeta med programmering professionellt och började arbeta på ett litet mjukvaruföretag. Där gjorde jag flera nya bekantskaper och träffade bland annat en vän med bakgrund på OMX. Ett tag efter att han återvänt till OMX sökte jag mig också dit, då jag såg möjligheten att äntligen kunna fördjupa mig inom ekonomi och börs samtidigt som jag kunde fortsätta arbeta med mjukvara. OMX blev Nasdaq OMX och här är vi idag. Jag arbetar på enheten Global Software Development och bygger börssystem. Närmare bestämt arbetar jag med att ta fram en ny börsplattform med namnet Genium INET Trading. Jag har på Nasdaq OMX haft mycket goda möjligheter att fördjupa mina kunskaper kring hur börsen, räntehandeln och betalningssystemet fungerar.

Redan innan jag började på OMX hade jag börjat arbeta lite på grunderna till en makroekonomisk sajt. Jag saknade publika sajter med samlad statistik relevant för makroekonomi och penningpolitik och var hemskt trött på vad jag upplevde som usel kvalitet inom den svenska affärspressen. Jag byggde ett ramverk för att importera data från olika källor för att enkelt kunna publicera den statistik jag ville dela med mig av. För två år sedan tog jag sajten i drift som en en blogg.

Bloggen har gett mig väldigt mycket. Inte minst har det gett mig en möjlighet jag saknade när makroekonomi bara var ett fritidsintresse, nämligen möjligheten att stöta och blöta mina funderingar med ekonomer världen över. Trots att jag helt saknar akademisk utbildning har jag faktiskt via mina inlägg nått, och fått feedback av, världskända professorer, personer i riksbankens direktion och andra höjdare inom svensk finansvärld. När jag skrev ett inlägg på engelska lästes det av ledande amerikanska ekonomer, däribland Paul Krugman, nobelpristagare (även om han inte höll med mig).

Internet och webben ger på detta sett möjligheter som varit svåra att ana. Den som har något att säga och säger det på webben, kan nå åhörare som för inte så länge sedan skulle vara omöjliga att nå för en vanlig dödlig.

Nu hoppas jag att bloggen ska kunna gå in i en ny fas, där jag skriver under mitt eget namn. Jag planerar också att bjuda in till mer diskussion och kanske försöka genomföra intervjuer med några av de mycket intressanta personer jag kommit i kontakt med under tiden med bloggen.

Karl Avedal