Intresset börjar stiga inför riksbankens räntebeslut i september. Mötet är extra intressant av flera anledningar:

1. Vid senaste mötet pekades en räntebana ut som innebär två höjningar till under 2008, med en höjning i september.
2. Vid detta möte reserverade sig dock tre av de sex ledamöterna mot denna räntebana och menade att högst en räntehöjning till skulle behövas under året.
   
3. Sedan senaste mötet har en rad faktorer utvecklats på ett sätt som minskar sannolikheten för räntehöjningar; råvarupriserna, däribland oljepriset, har fallit tillbaka, tillväxten har stannat av och arbetsmarknaden har kylts av.

Det är därför en ovanligt öppen fråga huruvida riksbanken kommer att genomföra den räntehöjning man kommunicerat, även om de flesta bedömare fortfarande tycks luta mot att det blir en höjning. Nyhetsbyrån Direkt genomförde under förra veckan en rundringning till storbankerna, och fyra av fem tror på en höjning (se exempelvis va.se eller di.se). Den som avviker är Swedbank som tror på oförändrad ränta.

För att en höjning inte ska bli av måste minst en av de tre som stödde räntebanan ändra sig och rösta mot en höjning. Hur troligt är detta? För att försöka svara på den frågan detaljstuderar vi protokollet från föregående möte. En sådan undersökning är delvis vansklig. De uttalanden som kommer med i protokollet präglas förstås av hur diskussionen utvecklar sig och det fokus en ledamot tycks ha enligt protokollet kanske inte är det som faktisk avgör ledamotens beslut.

Låt oss ändå gå igenom protokollet och se om vi kan hitta några ledtrådar kring hur troligt det är att någon ändrar sig.

Senaste mötets protokoll

Vi går igenom några viktiga områden, noterar hur ledamöterna uttalade sig om detta område, enligt protokollet, och ger poäng för varje kategori, där pluspoäng motsvarar en uppfattning som motiverar en höjd ränta, och minus motsvarar argument för att inte höja räntan. Poängen skrivs inom parentes efter ledamotens åsikter i frågan. I de fall ingen tydlig åsikt framkommer i protokollet lämnas fältet blankt.

Vi börjar med synen på inflationen. Att inflationen just nu är hög är alla ense om, så det är ingen fråga. Låt oss istället studera hur man ser på risken att inflationen biter sig fast, genom att den sprider sig till andra varor än mat & energi och slutligen sprider sig också till lönerna, vilket leder till en spiral av höjda löner och höjda priser.

Vad gäller synen på inflationen sticker Stefan Ingves och Svante Öberg ut som de som för fram argument som talar för en höjning av räntan under september. Irma Rosenberg och Barbro Wickman-Parak argumenterar på ett sätt som stödjer tanken att inte höja i september.

Låt oss vidare titta på hur man ser på tillväxten och den finanskris vi befinner oss i:

Stefan Ingves och Svante Öberg framstår återigen som hökarna¹ i direktionen, medan Lars Nyberg och Irma Rosenberg lägger mycket vikt vid den svagare konjunkturen.

Låt oss fortsätta genom att titta på hur ledamöterna ställer sig till olika områden inom inflationsbekämpning:
 

Vi ser här att hökarna, Ingves och Öberg, är desamma. Lars E.O. Svensson gör uttalanden som kan tolkas som hökagtiga och han lägger stort fokus på att det är realräntans nivå som avgör huruvida penningpolitiken är åtstramande, vilket skulle innebära att räntorna idag är låga och penningpolitiken avspänd. Han betonar dock också att riksbanken har ett flexibelt inflationsmål och att man måste ta hänsyn både till att inflationen ska hamna inom sitt målintervall och att resursutnyttjandet i ekonomin inte blir för lågt. Detta kan tolkas duvaktigt¹.

Slutligen tittar vi på vilken syn på räntebanan ledamöterna kommunicerade:

Vi kan nu räkna samman de poäng vi delat ut till ledamöterna i de olika frågorna:

Slutsats

Min bedömning är att sannolikheten är något större än 50% att riksbanken behåller räntan oförändrad vid septembermötet. Det tycker jag också vore det rätta beslutet. Jag tror att de tre som reserverade sig mot den höjda räntebanan röstar nej. Utifrån deras motiveringar i det senaste protokollet, och den statistik vi sett sedan dess, är det svårt att se hur de nu skulle motivera en höjning.

Jag tror också att de två som tydligast gav uttryck för en hökagtig inställning kommer att rösta för en höjning, men jag är något osäker för dessa två. Ingves gjorde tydligt att inflationsmålet är heligt och att man ibland får acceptera en svagare ekonomi för att klara inflationen. Öberg tydliggör att det viktigaste just nu är att förhindra en spridning av inflationen till andra områden än mat och energi och ser viss tidspress. För att undvika kompensationskrav vill han se en inflation under kontroll före 2010 års avtalsrörelse. Även dessa har dock rimligen reviderat sina tankar något med tanke på kombinationen av kraftigt fallande råvarupriser och kraftigt fallande tillväxt.

Det mest osäkra kortet ser jag som Lars Svensson. Han framträder inte så mycket i protokollet och ägnar mycket kraft åt att betona att realräntan är det som avgör vilken åtstramning penningpolitiken medför. Jag ser honom som måttligt hökagtig på grund av denna betoning av realräntan, samt hans fokus på inflationsförväntningarna och hans stöd för den höga räntebanan. Han uttrycker dock tydligast av alla att riksbanken har ett flexibelt inflationsmål och lyfter fram vikten av att uppnå balans både vad gäller priser och resursutnyttjande. Detta får mig att misstänka att han är öppen för att byta fot angående räntehöjningarna.

¹ En hök eller räntehök är någon som vanligen argumenterar för högre räntor.

² En duva eller ränteduva är någon som vanligen argumenterar för lägre räntor.