Svenskt kortränte-"conundrum"
I dagens osäkra räntevärld har en hel del intressanta fenomen uppstått. Ett av detta är att räntan på korta statspapper är mycket lägre än reporäntan:
Detta skulle normalt kunna tolkas som att marknaden tror på sänkt reporänta mycket snart. Om fallet vore att man förväntade sig en sänkning av reporäntan inom 1 månad, vore det givetvis naturligt att en 1-månadersränta skulle ligga lägre än en kortare ränta. Nu beror dock inte den låga räntan på statsskuldväxlar på att man tror på en sänkning av reporäntan under den närmaste månaden, vilket man ser om man tittar på exempelvis vad stina-spreaden säger om ränteförväntningarna. En sänkning vore tvärt om fullständigt oväntad.
Det är inte första gången man ser denna avvikelse, med statspapper som handlas upp till så höga priser att de inte alls speglar ränteförväntningarna. I USA såg man under åren 2004 till 2006 att långa obligationsräntor hamnade långt under vad ränteförväntningarna motiverade. Dåvarande Fed-chefen Alan Greenspan kallade detta ett "conundrum" och mycket har skrivits om detta.
Nu har Sverige alltså ett liknande fenomen, som sträcker sig långt ner till korta löptider. Frågan man ställer sig är varför placerare kan tänka sig att placera i tillgångar som ger så dålig ränta jämfört med den normskapande reporäntan.
En av orsakerna är nog flight-to-quality. Samtidigt som statsräntorna fallit har exempelvis stibor-räntorna med några månaders löptid stigit. Man har helt enkelt valt att placera pengarna i säkrare instrument. Detta borde dock kunna hanteras av andra krafter på obligationsmarknaden som drar nytta av avvikelsen i pris-sättning. En faktor som hindrar en normalisering av statsskuldväxelräntan är det faktum att många räntefonder inte har möjlighet att byta sina placeringar, eftersom deras regler kräver att de håller statsskuldväxlar. En annan faktor som hindrar normaliseringen är att det finns en viss oro för brist på statsskuldväxlar nu när statsskulden sjunker snabbt. Lyckade utförsäljningar av statliga bolag, tillsammans med ett enormt budgetöverskott, leder till ett minskande finansieringsbehov för staten, vilket gör att staten nu kan låna pengar väldigt billigt.
