Svante Öberg talar - inga tydliga tecken på omsvängning om räntebanan
Idag höll Svante Öberg ett tal med titeln "Det ekonomiska läget". I talet presenterade han sin syn på den ekonomiska utvecklingen i världen och i Sverige, sin syn på det senaste räntebeslutet och beslutet om den höjda räntebanan och sin syn på det som hänt sedan det beslutet.
Den bild Öberg presenterar är enligt min mening tydligt högaktig. När han talar om det som hänt sedan senaste mötet så tonar han tydligt ner det som talar för en sänkt räntebana. Han säger bland annat att:
| | I stora drag har tendensen med fallande tillväxt och stigande inflation fortsatt. En viktig förändring är att oljepriset och andra råvarupriser har börjat falla, vilket kan dämpa prisökningarna framöver. Dollarn har stigit i värde mot euron och kronan, vilket också innebär att kronan har försvagats gentemot ett vägt genomsnitt av andra valutor. | |
Notera särskilt att han säger att fallande råvarupriser kan dämpa prisökningarna framöver. Ordet "kan" är i detta sammanhang klart hökaktigt eftersom det normala definitivt är att fallande råvarupriser har en tydligt dämpande effekt på prisökningar. Även stillastående råvarupriser skulle i nuläget innebära en markant dämpning av inflationstrycket, med tanke på i vilken utsträckning det varit kraftiga ökningar i råvarupriser som stått bakom inflationen från början. Kronans försvagning står inte alls i proportion mot råvaruprisfallet, men han beskriver ändå de båda företeelserna med ungefär samma tyngd.
| | Priserna på livsmedel ökade med 8 procent, vilket är mer än i nästan alla länder i euroområdet och kan tyda på att det som startade som prisökningar på världsmarknaden har börjat sprida sig till andra varor. Å andra sidan har alltså priserna på olja och andra råvaror fallit, vilket kan dämpa inflationen framöver. Men samtidigt har kronan försvagats, vilket fördyrar importen. | |
I ovanstående stycke fortsätter han att jämföra råvaruprisfallet med valutaförändringarna, men ännu hökagtigare än detta är uttalandet ovan om att det finns tecken på spridningseffekter. Spridningseffekter är något man är mycket rädd för och om Öberg tror sig se sådana är det sannolikt att han är beredd att gå långt för att stoppa dem.
Annat som hänt under sommaren är att tillväxten dämpats och att löneökningarna vart något lägre än man varit rädd för. Detta skulle nog de flesta tolka som argument för en sänkt räntebana, men det kan man inte uttyda ut Öbergs tal. Med den fallande tillväxten kommer naturlig fallande produktivitet, men Öberg väljer att se produktivitetsutvecklingen isolerat från tillväxten, och drar därmed slutsatsen att lönekostnaderna ökat mer än väntat, och inte mindre.
| | ...statistiken tyder ändå på att några oväntade ökningar av löneökningstakten inte har förekommit än. Snarare ser det något lägre ut än beräknat. Trots det talar den svagare produktiviteten för att lönekostnaderna per producerad enhet hittills i år ökat mer än vi räknat med. | |
Produktivitetsutvecklingen Öberg nämner är baserad på en högst osäker preliminär BNP-siffra för andra kvartalet, med en tillväxt som var tydligt lägre än förväntningarna och som många menar inte korrekt speglar den ekonomiska aktiviteten. Den preliminära BNP-siffran är föremål för stora revideringar. Jag anser absolut inte att man kan dra de slutsatser Öberg gör om lönekostnaderna per producerad enhet, utifrån ett så osäkert underlag. Öberg gör här en mycket hökaktig tolkning och sätter stor tilltro till en kraftig avvikelse från trenden för en skakig siffra.
Ytterligare ett hökaktigt tecken är det fokus Öberg lägger på att inflationsförväntningarna på 5 års sikt enligt prospera ligger högre än inflationsmålet, på 2,6%. En mer duvaktig bedömare skulle påpeka att den avvikelse från inflationsmålet som finns i inflationsförväntningarna stämmer väldigt väl med vad man kan förvänta sig se när inflationen varit så hög som nu. En inflationsförväntning på 2,6% på fem år innebär att man faktiskt tror på en tydlig dämpning av inflationen., om än inte ända ner till riksbankens mål.
Det lilla duvaktiga uttalande som finns i talet är att Öberg pekar på att lönerna inte tros springa iväg: "Den höga inflationen skulle kunna påverka lönerna genom krav på kompensation för prisstegringar. Men det förefaller i dagsläget inte särskilt troligt." I nästa andetag blir han dock åter mer hökaktig och påpekar att "det [är] viktigt att inflationen och inflationsförväntningarna har kommit ner till cirka 2 procent inför nästa omgång avtalsförhandlingar 2010." Den brådska Öberg därigenom signalerar tyder på att han inte är beredd att avvakta och se.
Min slutsats efter att ha läst igenom talet är att Öberg sannolikt kommer att rösta för en höjning. Som jag skrivit tidigare så såg jag redan Öberg som en trolig räntehöjare på nästa möte och om något så ökar min övertygelse om att Öberg kommer att rösta för en höjning i september. Själv tror jag att en höjning i det läget vore fel beslut med tanke på vad vi ser i form av fallande inflationstryck, både via råvarupriser och löneutvecklingen, via den sjunkande tillväxten, som på sikt också ger dämpat inflationstryck och med tanke på att det senaste årets penningpolitiska åtstramning i hög grad ännu inte nått ekonomin fullt ut.
