I veckan presenterade SCB KPI-siffror för september. KPI visar som väntat nu en stor negativ 12-månadersinflation.

Att vi med stor sannolikhet skulle få se en ganska tydlig negativ årsförändring för KPI har stått klart sedan i höstas. Redan efter julirapporten förra året kunde man ana att sannolikheten var hög för att priserna inte skulle stiga alls under det då kommande året, då båda de underliggande faktorer som då hade drivit inflationen, nämligen matpriserna och energipriserna, hade vänt nedåt rejält. Den tredje faktorn som hade drivit upp KPI-inflationen, räntorna, skulle förstås följa med ner i fallet så småningom, även om Riksbanken länge höll emot prisfallen genom fortsatta höjda räntor ända in i krisens kanske mest dramatiska månad, september.

Vi är nu dock nära den lägsta officiella inflationssiffran för denna gång eftersom förra årets räntesänkningar börjar trilla ur statistiken framöver.

Om man exkluderar räntesänkningarna så ser siffrorna betydligt mindre skrämmande ut. KPIX och KPIF steg med 1,0 respektive 1,4 procent mellan september 2008 och september 2009, vilket är inom Riksbankens målintervall.

Jag har tidigare skrivit att risken för en svår deflation har minskat dramatiskt jämfört med i höstas, och det håller jag fast vid även efter denna rapport. De låga officiella inflationssiffror vi ser nu beror i hög grad på det som hände i höstas, precis som förra höstens höga inflationssiffror hängde ihop med händelser långt tidigare.

Låt oss titta på vilka komponenter som säsongsrensat stod för den intressantaste utvecklingen i september, utöver det givna och ointressanta räntefallet. SCB är källan för alla basuppgifter och säsongsjusteringen gör jag med hjälp av X-12 Arima. Säsongsjusteringen är naivt gjord och skulle kunna göras bättre med en större ansträngning. För att själva studera effekterna av olika komponenter, samt se diagram för samtliga undergrupper, kan ni besöka min inflationssida här, som nu är uppdaterad med september-siffrorna.

Låt oss börja med att titta på matpriserna, som alltid är mycket intressanta. De står också fortfarande för det största positiva bidraget till tolvmånaders-KPI-inflationen, med ett bidrag på 0,2 procentenheter. Vi börjar med 12-månadersförändringen.

figur 1. Som väntat har matprisutvecklingen blivit betydligt mer dämpad

Månadsutvecklingen säger dock kanske mer än årsutvecklingen, så låt oss titta på den också, säsongsrensat.

figur 2. I september togs ökningen i augusti tillbaka. Sedan de dramatiska prisökningarna i slutet av 2007 har prisökningstakten långsamt fallit och sedan i mars iår har vi sett en stilastående eller svagt negativ prisutveckling för livsmedel, något som föregicks av fallande matråvarupriser under 2008. Kronförstärkningen har säkert inneburit ett visst tryck nedåt på livsmedelspriserna.

Vi ser inget omedelbart inflationshot från matpriserna.

Förutom matpriserna är det energipriserna som i första hand påverkar inflationen under senare år. Vad gäller dessa står vi lite inför en brytningstid.

figur 3. Efter stora prisfall på drivmedel under förra hösten som nu börjat falla ut statistiken så ser vi återigen något stigande priser. I september vände visserligen utvecklingen något, men när vi närmar oss nyår kommer jämförelsesiffrorna att bli allt tuffare och vi kan räkna med att få se allt större 12-månadersprisökningar för denna komponent.

Låt oss också titta på månadsutvecklingen även för transportpriserna.

figur 2.  Efter stora prisfall på framförallt drivmedel under andra halvåret 2008 har vi nu sett stigande priser för transportkomponenten under sju av årets nio första månader. September bjöd dock på lägre priser. Bensinpriserna (95 oktan) föll med ca 4,7% mellan augusti och september och dieselpriset föll med ca 3,6%. Kronförstärkningen bidrog till att sänka bensinpriserna under september.

Vi ser att vi återigen har ett visst tryck uppåt för transportkostnaderna. Då räntesänkningar och oljeprisfall börjar trilla ur statistiken allt mer kommer därför headline-inflationen att börja stiga igen. De underliggande måtten ser fortsatt rätt milda ut, framförallt tack vare en mildare matprisutveckling, men även rekreation och kultur har en mild prisutveckling för närvarande.

Låt oss också titta på 12-månadersförändringen för de olika inflationsmått som SCB tar fram.

figur 5. 12-månaders-KPI-förändringen men ligger nu långt utanför målintervallet, tack vare lägre räntor. Mycket lägre än såhär kommer vi dock inte denna gång.

figur 6.  KPIF, det vill säga KPI med konstanta boräntor ligger fortfarande med en 12-månadersinflation inom målintervallet.

figur 7. KPIX utvecklas lugnare än KPIF eftersom KPIX även exkluderar effekter av förändringar av indirekta skatter, som stigit något.

Slutsatser

I första hand ser vi nu hur 12-månadsinflationen faller tack vare att de prisstegringar som skedde innan finanskrisen gick in i sin mest akuta fas trillar ur statistiken, samtidigt som de senaste räntesänkningarna slår igenom allt mer. Vi ser också vissa effekter av kronförstärkningen. Samtidigt ser vi att energipriserna fått viss förnyad kraft, även om de backade lite i september. Vi kommer framöver att börja se en stigande officiell inflationtakt. Riksbanken behöver inte vara orolig för vare sig deflation eller inflation i det korta perspektivet. Eftersom deflationsoron nu borde vara relativt låg så borde det vara möjligt att dra tillbaka en liten del av den stimulans man tillfört. I dagsläget fokuserar dock Riksbanken relativt mycket på resursutnyttjandet och speciellt då på arbetsmarknaden, vilket medför att man troligen vill ligga kvar på denna ränta i varje fall ett litet tag till. Jag tror att man misstar sig när man lägger så mycket fokus på resursutnyttjandet, men det får bli ämnet för ett annat inlägg.

Jag kommer också snart fortsätta diskussionen om hur boendepriser inkluderas i KPI, en diskussion jag bland annat fört här och här.