Stigande räntespreadar mellan euro-länders skulder - ett potentiellt stort problem
Den senaste tiden har skillnaderna mellan räntorna på statspapper för olika euroländer stigit dramatiskt, vilket riskerar att ställa till stora problem för några av de hårdast drabbade länderna vad gäller finansieringskostnaderna för diverse stimulanspaket.
I tisdags uppgick exempelvis ränteskillnaden mellan en tysk och en grekisk 10-årig statsobligation till hela 2,43 procentenheter.
Detta visar på en av svårigheterna med att integrera penningpolitiken mellan olika stater utan att integrera finanspolitiken. Normalt kan en stat låna upp pengar i en valuta den själv kontrollerar. Detta innebär att statens låneåtaganden har 0-risk avseede statens förmåga att betala tillbaka (i och med den teoretiska möjligheten att staten alltid kan betala tillbaka sina skulder med nytryckta pengar) och att staten själv kan bestämma vilken ränta den tänker acceptera att betala.
Länder som använder en valuta som de inte har full kontroll över själva har inte detta val och kan således inte själva, på gott och ont, bestämma räntan på sina skulder.
När Riksbanken tillför likviditet är det naturligt för en del av denna likviditet att söka dig till säkra statspapper i samma valuta som de likvida medlen, vilket innebär att räntorna på svenska statspapper faller. Ingen långivare är säkrare än svenska staten vad gäller utlåning i svenska kronor, så pengarna flyr inte denna marknad vid oro.
I eurofallet är det mer komplicerat; när ECB tillför likviditet är det naturligt att en del av denna likviditet söker sig till den tyska statspappersmarknaden, som anses som den mest likvida och säkra av euroländernas statspappersmarknader. Men det finns ingen som helst självklarhet i att likviditeten söker sig till andra länders statspapper. I en tid då alla vill sitta på säkra och likvida medel, så kommer inte överskottslikviditet att söka sig till grekiska statspapper. I euro-området finns flera konkurrerande emittenter av statspapper och det är naturligt att den bästa får bäst räntor.
Man har en fragmenterad marknad som utsätts för samma typer av prismekanismer som kreditmarknader för utlåning till exempelvis företag har. Det finns en risk att ett land inte kommer att uppfylla sina åtaganden; exempelvis är det tänkbart att ett land bryter sig ut eurosamarbetet, inför en ny nationell valuta och samtidigt genomför en devalvering som drabbar statspapprena. Det finns också en skillnad i likviditetsrisk mellan de olika statspapprena. Man kan "alltid" få avsättning på tyska statspapper till ett bra pris, medan likviditeten är sämre i en del andra statspapper. Dessutom finns det en viss grad av prefered habitat på så sätt att vissa placerare har regler som säger att de bara får placera i exempelvis tyska statspapper. Allt detta talar för att räntan ska vara lägre på tyska statspapper än på exempelvis grekiska statspapper.
Detta är förstås ett potentiellt stort problem. Ifall ett euroland får betala "subprime-räntor" på sin (mycket stora) upplåning, på ett sätt de skulle slippa om de hade en egen valuta att förstöra, eh jag menar, förvalta, så kan man räkna med mycket hårda politiska diskussioner. Om jag känner politiker rätt är risken stor att man kommer att uttrycka att det är ytterst orättvist att Tyskland ska få låna pengar mycket billigare än det egna landet. Krav kan komma att riktas mot att ECB ska gå in och erbjuda finansiering åt länderna exempelvis genom att köpa statspapper. Detta innebär å andra sidan att alla euroländer får vara med att betala vissa länders stora statsskulder, vilket jag inte är övertygad om att Tyskland, med en regering som fått kämpa otroligt hårt, och utstå mycket kritik, för hårda besparingsprogram under 2000-talet, skulle gilla.
Under den extrema situation vi nu har drabbas även välskötta länder med god budgetdisciplin, som exempelvis Finland. Se nedan hur differensen mellan finsk, tysk och svensk 10-årig statsränta utvecklats sedan krisens tog fart.
figur 1. Även finansiellt välskötta Finland får betala ett pris för att inte vara ensamma om en valuta
figur 2. Den finska staten får nu betala betydligt högre ränta på sin långa upplåning än den svenska staten.
figur 3. Den svenska staten har sedan rätt länge nu lånat billigare än till och med Tyskland.
figur 4. Under den allra senaste tiden har Finland även behövt betala betydligt mer än Danmark för sin långa upplåning. Danmark har fått betala för sin koppling till euron genom att hålla korträntorna på en högre nivå, men långräntorna har nu fallit ner mot den tyska nivån.
Intressant igen!
Läste i dagens SVD hur Bengt Dennis resonerar kring krisen i Baltikum. Han hävdade att den låsning till Euro som gjorts även låste räntorna vid ett lågt läge vilket eldade på utlåningen.
Något som bankerna inte klarade av att bromsa. Skulden till dagens situation ville han hänföra till regimen. Som valde Euron kanske man skulle ha lagt till!
Hittills så är Sverige eurofritt vilket kanske är en fördel. Osolodarisk fördel kanske!
Posted by Lasse on januari 22, 2009 at 10:21 fm CET #
Hej,
utmärkta artiklar hela tiden. Nu till denna artikel.
När inte regeringen "kan" devalvera längre (vad skall man devalvera emot) så gör man det via riksbanken. Detta är kanske possitivt för stunden, men en 1,75:a är väl ändå en alldeles för tydlig signal till marknaden att RB inte riktigt bara strävar efter pristabillitet utan sneglar på "relative growth" i Sverige oxå. En sådan sänkning driver ju inflation via importpriser. Att RB verkkligen är oberoende är en annan fråga som kan dyka upp. Att detta är bra för stunden tycker väl jag som Svensk men det blir lätt som det berömda "K.... i sängen, först varmt sedan kallt" i det längre perspektivet. Med en så svag utveckling av kronna känns det väldigt underligt att Svenska 10åringen har en så pass negativ spread mot Bunds särskillt om man också tittar på Finlands +107. Skall verkligen Sverige har lägre inflation än "Tyskland/EUR" under 10 år?
Posted by magnus on januari 22, 2009 at 10:23 fm CET #
Mycket bra precis som vanligt. Måste dock vända mig mot Lasse nedan som i likhet med de två europarlamentarikerna ger utlopp för att det skulle finnas något osolidariskt i att ha en egen flytande valuta.
Det finns ingen som helst osolidaritet i detta? Det finns mängder av nationer i världen i liknande situationer - är dessa också osolidariska? Det finns både för- och nackdelar med att stå utanför samarbetet. Exampelvis får Sverige just nu betala högre importpriser än Finland och Grekland men i utbyte får vi en del fördelar också.
Men ponera att Sverige varit med i eurosamarbetet just nu och sannolikt betalat liknande räntor på sin upplåning som Finland. Vem hade vi varit solidariska med i en sådan situation? På vilket sätt är det solidariskt?
Posted by Kristian Sundén on januari 22, 2009 at 10:51 fm CET #
Ökar den utestående penningmängden när Riksbanken tillför likviditet? ("När Riksbanken tillför likviditet är det naturligt för en del av denna likviditet att söka dig till säkra statspapper i samma valuta som de likvida medlen.."). Jag trodde det var ett slutet system där allt som Riksbanken lånade ut kom tillbaks till RB så att penningmängden var konstant. Skillnaden består väl endast i att det kan finnas olika löptid på in- och utlåning hos RB?
Sedan vill jag dessutom säga att jag uppskatt denna blogg mycket. Bra jobbat!
Posted by Undarande medborgare on januari 22, 2009 at 11:27 fm CET #
Tack för kommentarerna!
Magnus, jag tror inte att regeringen devalverar via Riksbanken. Ingves tar inte så lätt på sitt uppdrag att han skulle gå med på det.
Undrande medborgare, nu menade jag i och för sig inte Riksbankens nuvarande likviditetsprogram specifikt, utan likviditetstillskott generellt, men det framgår inte så bra.
Det finns ingen automatik i att det är ett helt slutet system - hade pengarna varit tvungna att gå tillbaka direkt till RB hade nyttan varit begränsad. Den överskottslikvidtet som finns i slutet av dagen dras dock in av RB via finjusterande operationer overnight. Nu stämmer det dock att de likviditetsstärkande åtgärder som genomförts av Riksbanken i form av 3-månadersutlåning i mycket hög grad kommit tillbaka till Riksbanken i former av RB-certifikat och finjusterande operationer (se diagram under Makrodiagram).
Likviditetsauktionerna har inte dramatiskt ökat penningmängden hittills (och nu används de ju inte ens längre). Det kan dock vara värt att notera i sammanhanget att bankernas innehav av värdepapper, som statspapper, inte ingår i penningmängden. Bankerna tillhör emittentsektorn, inte innehavssektorn, och det är innehaven man tittar på när man mäter penningmängden.
Posted by Sloped Mind on januari 23, 2009 at 01:50 fm CET #
Vad är Sloped minds tankar om hur det globala valutasystemet kommer se ut i framtiden, nu när vårt nuvarande system snabbt närmar sig slutet. Kommer systemet återigen knytas till guld eller kommer det få någon annan typ av utformning?
Posted by Daft on januari 24, 2009 at 01:19 em CET #
Jag vet inte om du gör dina grafer själv eller om du klipper och klistrar, men oavsett vilket så lägger du ner ett stort jobb på varje post, vilket uppskattas mycket.
En sak jag skulle vilja se är en jämförelse mellan Sverige och den övriga världen m.a.p. den stundande recessionen/depressionen. För mig tycks det som att hela världen upplever den svenska 90-talskrisen pånytt med undantag för just Sverige, Norge, Finland och kanske Schweiz. Sverige drabbas visserligen eftersom vi är så exportberoende men våra exportföretag har extremt välfyllda krigskassor efter en lång högkonjunktur, och kronförsvagningen kommer lägligt. Nordea faller varje dag på börsen något mindre än sina utländska konkurrenter. Snart är man en internationell storbank (redan idag större än Deutsche Bank, och även alla brittiska banker naturligtvis.)
Statens kassa är även den välfylld samtidigt som många andra västländer tycks balansera på statsruinens brant. I Storbritannien handlar debatten nu om ifall staten skall ställa in betalningarna som på 70-talet. Regeringarna i USA och på den europeiska kontinenten är och har varit ekonomiskt ansvarslösa på ett sätt vi inte har sett i Norden sedan 80-talet.
Kort sagt, har inte Sverige, och Norden, alla möjligheter att komma ur den här krisen stärkt, ekonomiskt, politiskt och moraliskt?
Posted by Mats on januari 24, 2009 at 06:55 em CET #
Hej,
bra och intressant skrivet. Har du möjligen lästips på studier etc vad gäller just detta ämne?
Posted by Magdalena on februari 17, 2009 at 04:33 em CET #
Undrande medborgare,
jag kollade igenom några gamla kommentarstrådar och ser att jag svarade rätt konstigt till dig här.
Jag skrev:
"Det finns ingen automatik i att det är ett helt slutet system - hade pengarna varit tvungna att gå tillbaka direkt till RB hade nyttan varit begränsad."
Detta kanske inte är helt inkorrekt, men det är missvisande. Systemet är nästan helt slutet (med undantag för kontanter då som kan läcka ur systemet), då givetvis de elektroniska kronorna i slutändan måste placeras hos RB.
Poängen är egentligen att trots att systemet är slutet och att pengarna så småningom hamnar hos RB igen så innebär inte detta att penningmängden inte kan öka, då pengarna kan gå flera varv runt i systemet istället för att direkt deponeras hos RB, och därigenom innebära en högre penningmängd.
Posted by Sloped Mind on oktober 05, 2009 at 10:29 fm CEST #
Hej Sloped! Tack för det förtydligandet. Det har ju rått stor förvirring om denna fråga på många håll inte minst det stora fokuset på QE och mängden pengar som finns i centralbankernas depositfaciliteter (i de områden som har kassakrav). Kort har tesen varit att om pengarna går tillbaks till centralbanken används inte den ökade penningmängden till utlåning. Men som du mycket riktigt påpekar så går pengarna med automatik tillbaks (lite föreknlat bortsett från efterfrågan på kontanter och förändringar i reservkravens storlek).
Mycket tacksam för din kommentar och tack för att du skriver denna fantastiska blogg!
Posted by Undrande medborgare on oktober 05, 2009 at 10:43 fm CEST #
Undrande medborgare:
Ja, jag har själv sett argumentet att "så länge lika mycket pengar som RB trycker ut kommer tillbaka till RB så har ju inget hänt" från överraskande kunnigt håll, vilket förstås är ett dåligt argument då det alltid kommer att vara sant, nästan oavsett vad bankerna gör med pengarna.
Det intressanta är ju i vilken utsträckning den extra likviditeten smörjer kreditgivningen, inte att den finns kvar inom systemet.
Jag borde nog skriva ett inlägg om detta.
Posted by Sloped Mind on oktober 05, 2009 at 11:43 fm CEST #
Även om det här inlägget i stort sett är framsynt kan jag inte låta bli att notera följande citat:
"I tisdags uppgick exempelvis ränteskillnaden mellan en tysk och en grekisk 10-årig statsobligation till hela 2,43 procentenheter."
Idag är skillnaden 7,6 procentenheter.
Hela 2,43 procentenheter. Ack, det var tider det.
Posted by wot on maj 06, 2010 at 11:45 fm CEST #