Skapar centralbankernas åtgärder hyperinflation?

Som ett resultat av de penningpolitiska åtgärder som nu genomförs världen runt skapas en allt större oro för att man oundvikligen kommer att få se hyperinflation när finanskrisen är över. Denna oro blir allt mer framträdande och märks bland framträdande experter (som hos Jim Rogers här), såväl som hos den ekonomiskt intresserade allmänheten.

Jag har diskuterat detta i korta ordalag bland annat här och här, men inte fört någon fördjupad diskussion i ämnet.

Det är inte svårt att förstå varifrån oron kommer. Som jag skriver här, så är penningvärdet förhållandet mellan hur mycket pengar det finns och hur mycket värde det finns. Om då världens centralbanker skapar massa nya pengar, så innebär väl det inflation? Om inte nu, så i varje fall senare?

Det stämmer förstås att massa nya pengar kommer att skapa inflation, om inga pengar samtidigt förstörs eller steriliseras. Detta om är dock i allra högsta grad aktivt just nu.

Så länge en centralbank inte lånar ut direkt till allmänheten, så är det inte centralbanken som direkt styr penningmängden som finns tillgänglig för allmänheten, utan det är bankerna som i slutändan via sitt agerande avgör vilka pengar som finns tillgängliga i ekonomin. Centralbanken kan förändra det monetära klimatet genom att göra mer pengar tillgängliga för bankerna till ett lägre pris, men man kan inte tvinga bankerna att låna ut, eller tvinga allmänheten att låna, och därmed öka penningmängden. Man kan dock låna ut direkt till allmänheten, men låt oss återkomma till detta senare.

Ifall bankerna blir mer återhållsamma vad gäller att låna ut, och minskar storleken på existerande kreditlinor och krediter, så minskar detta mängden pengar i omlopp i ekonomin, oavsett hur mycket likvida medel som centralbanken tillgängliggör för bankerna, och oavsett vilken ränta detta sker till. Ifall centralbankerna agerar direkt i marknaden för allmänhetens upplåning så kan man dock öka mängden pengar direkt, men ifall man tillför mer krediter än bankerna drar tillbaka krediter (och krediter förfaller), så bygger man ändå inte upp penningmängden.

Just denna strama kreditgivning hos bankerna ser vi i dagsläget i stora delar av världen, och detta är de flesta överrens om. Detta innebär att vi inte får inflationsimpulser i dagens ekonomi. Men vad händer i framtiden, när rädslan minskar och krediterna återigen flödar i ekonomin. Kommer inte alla dessa nya pengar då att leda till hyperinflation?

Innan jag diskuterar den risken vill jag lyfta fram ett visst perspektiv på penningmängdens utveckling och därmed inflationstryckets.

Penningmängden och balansräkningarna

Ett sätt att se på penningmängd är utifrån kommersiella bankers och centralbankers balansräkningar, för i balansräkningar kan vi finna alla pengar. Förenklat sitter allmänhetens pengar på ett eller annat sätt i bankernas balansräkningar som en skuld; antingen i centralbankens balansräkning, vilket gäller för sedlar och mynt, eller i de kommersiella bankernas balansräkningar, vad gäller andra tillgodohavanden (även andra organisationer än banker tar emot sparande på konto, däribland Riksgälden).

Banker lånar normalt sett ut mycket mer pengar än de har eget kapital (se här för förklaring) och man får därmed en hävstång mellan eget kapital och storleken på den totala utlåningen. Förluster som påverkar det egna kapitalet skapar därför behov av en mycket större minskning av utlåningen. En rädsla för framtida förluster som påverkar det egna kapitalet har också skapat en global strävan efter minskad hävstång (deleveraging). De kommersiella bankerna kämpar därför generellt för att minska storleken på sin balansomslutning, och därmed på den mängd pengar de förser ekonomin med. Som ett exempel kan vi i Goldman Sachs senaste kvartalsrapport som presenterades i förra veckan notera att balansomslutningen fallit med hela 18% på bara ett kvartal. Detta motsvar en minskning på nästan $200 miljarder, i en bank, på ett kvartal. Inte hela denna minskning är frivillig, utan beror också på att tillgångars värde minskat, men en stor del av minskningen är en medveten process för att stabilisera banken. Tillgångar likvideras och penningmängden trycks ihop.

Nu har absolut inte alla banker krympt sina balansräkningar på samma sätt, men det är tydligt att banker globalt generellt är betydligt mindre sugna på att låna ut pengar. Det är via hävstången som pengar skapas och denna process är central för inflationsprocessen. Denna urblåsning av balansräkningarna är deflation. Om man slår upp deflation i en ordbok kommer man finna att definitionen för deflation är fallande priser, men ett annat sätt att se på saken är att fallande priser bara är ett symtom och att deflation egentligen handlar om kreditkontraktion eller med andra ord penningmängdsminskning. Vill vi se deflationen i vitögat är det alltså i bankernas balansräkningar vi ska titta, inte i första hand på priset på olja, hus eller mjölk. Dessa priser faller per automatik ifall penningmängden i ekonomin krymper i förhållande till produktionen av värde. En bred och kraftfull deleveraging är detsamma som deflation.

Det centralbankerna gör för att hindra denna utveckling är i ett första steg att sänka priset på kapital och därmed hoppas att kapitaltillförseln ökar. Där är vi i exempelvis Sverige. Riksbanken har sett till att sänka priset på pengar genom att sänka styrräntan och genom likviditetstillförsel. I Sverige har vi ännu inte tillfört kapital, utan endast likviditet, det vill säga, bankerna har fått låna pengar, men inte fått några nya pengar av vare sig staten eller Riksbanken. Detta har ökat Riksbankens balansomslutning, men inte ökat Riksbankens utlåning till allmänheten, eftersom mängden sedlar och mynt inte ökat och Riksbanken inte (ännu) lånar ut direkt till allmänheten. I Sverige har vi inte heller sett samma utveckling med dramatiskt fallande balansomslutningar som vi sett på vissa andra håll.

I USA är störningarna större och man har gått ett steg längre. Utöver att ha sänkt räntorna och tillfört likviditet, så har man också injicerat kapital genom att köpa tillgångar. Man agerar motkraft och låter statens och centralbankens balansräkning växa för att kompensera för att de privata bankerna måste krympa sina balansräkningar.

Ännu lyckas inte centralbankernas åtgärder hålla jämna steg med utvecklingen och vi ser ännu kreditkontraktion, framförallt i USA. Utvecklingen har gått snabbt vad gäller utlåning till allmänheten:

 

figur 1. Hushållens skuldsättning ökade väldigt snabbt fram till 2006 då vi såg att kredittillväxten föll markant. Nu ser vi kreditkontraktion. Det är inte osannolikt att denna kontraktion förstärkts under det fjärde kvartalet.

 

figur 1. Företagens skuldsättning utvecklades måttligare fram till slutet av 2004, då den tog fart under intryck av den allt starkare konjunkturen. Nu ser vi dramatiskt fallande tillväxt av skuldsättningen, och det beror inte på att företagen går så bra att de inte behöver låna. 

Min första slutsats blir att vi idag inte ser någon kraftigt stigande penningmängd och därför ingen uppbyggnad av kommande inflation.

Utmaningen kommer senare

Den diskussion jag fört hittills har handlat om varför åtgärderna inte i dagsläget skapar inflation, men som jag redan nämnt så handlar oron framförallt om att vi idag bygger upp en situation som leder till inflation senare. När kommersiella banker återigen börjar låna ut pengar som normalt, och allmänheten börjar efterfråga lån i större utsträckning, kommer då inte de pengar som trycks ut i ekonomin att leda till explosionsartat inflation?

Svagheten i ett sådant resonemang är att en centralbank kan förstöra likviditet lika snabbt som den kan skapa likviditet. Precis som man snabbt kan sänka priset på likviditet genom att sänka styrräntor, tillföra likviditet eller köpa tillgångar direkt på marknaden, så kan man höja styrräntor, dra in likviditet och sälja tillgångar direkt på marknaden. Centralbankerna kan låta sina balansräkningar krympa i samma takt som man låtit dem växa, när privata banker åter börjar utnyttja sin hävstång. Det finns alltså ingen självklarhet alls i att vi någonsin skulle hamna i en situation med både dagens stora och växande centralbanksbalansräkningar och snabbt växande balansräkningar i kommersiella banker. Så länge centralbankerna drar tillbaka sina extraordinära program för att stötta kreditgivningen när den fungerar bättre, så finns det aldrig någon pengahög som bara väntar på att strömma ut i ekonomin så fort proppen lossnar.

Min andra slutsats blir att det inte finns någon automatik i att dagens åtgärder i framtiden leder till något kraftigt stigande penningmängd. Det avgörs inte idag om så sker, utan i framtiden.

Givetvis kan man oroa sig för att centralbankerna inte kommer att agera snabbt nog när hjulen börjar rulla, och detta är befogad oro utifrån perspektivet att Riksbanken valde att höja reporäntan inte mindre än tre gånger efter att deflationen av bankernas balansräkningar påbörjats världen över och i varje fall två gånger efter att utvecklingen blivit mycket tydlig.

Det är viktigt att Riksbanken nu ser till att hålla utvecklingen under mycket noga uppsikt. Man kan inte vänta på att KPI visar på för hög inflation, utan man kommer att vara tvungen att sätta mer tilltro till det man ser i världen omkring sig i fråga om kredittillväxt. När banksystemet återigen börjar fungera får man inte vara rädd för att låta systemet stå på sina egna ben. Just nu gäller det att hindra deflation, men när man lyckats med att stoppa en deflationsspiral, vilket jag utgår ifrån att man faktiskt kommer att lyckas med, så gäller det att agera för att hindra uppkomsten av en för hög inflation. Jag hyser ganska gott hopp om att centralbankerna generellt även kommer att klara detta ganska hyggligt, även om jag känner viss oro för att man kommer att sitta fast i ett gammalt resonemang och att man återigen kommer hamna "behind the curve". Räkna med att jag tänker klaga här ifall Riksbanken inte agerar när krediterna börjar växa i en allt snabbare takt.

Slutsatsen blir att vi kan vänta med att oroa oss för hyperinflation, eftersom det inte är dagens beslut som isåfall orsakar detta, utan framtida beslut. I dagsläget innebär inte likviditetstillskotten eller räntesänkningarna några inflationsimpulser, eftersom penningmängden inte handlar om de pengar (bortsett från sedlar och mynt) som sitter på Riksbankens balansräkning, utan om pengarna som sitter på bankernas balansräkning, och där ser vi knappast någon extrem tillväxt. Oroa oss för inflation får vi göra senare, men ifall centralbankerna gör sitt jobb någorlunda väl när situationen normaliseras, så finns det ingen anledning till att dagens åtgärder skulle leda till någon hyperinflation. Centralbankernas ansvar är således mycket stort.

Sedan genomförs det utöver centralbankernas åtgärder divserse statliga åtgärder som i vissa fall är skadliga i termer av att man stöttar dåliga verksamheter på bekostnad av goda verksamheter. Jag är också mycket tveksam till att försörja solida banker med nytt kapital för att möjliggöra en expansion av deras balansräkningar; detta skriver jag mer om i ett kommande inlägg.

Permalink     10 Comments



Comments:

Intressant läsning ,till skillnad från alla dessa domedagsprofetior som är lätta att ta till sig i dessa tider.
Neddragningen på utlåningen och krav på utstående lån märks på börsen där oron är stor för bolagens likviditet. Övervintring pågår.
Frågan är vad som kan få investeringsviljan att ta fart igen? Är det statliga infrastrukturprojekt? Varför inte inom IT i så fall!

Posted by Lasse on december 22, 2008 at 12:00 em CET #

Hej, utmärkt hem sida om penning politik. Denna artikel har jag en kommetar till

MV = PQ !!!

Håller med om att M1 till M3 inte har ökat (ännu) i USA dock har M0 spets på ordentligt. Men V är fortfarande låg. Grejen är den att balasnräkningarna måste "vårdas" över bokslut (nyår). Sedan blir det fullt ös. Hyperinflation? nja men Dollarn ner och Guld upp är givet. Bäva för P!!!

Posted by Magnus on december 26, 2008 at 09:34 em CET #

Hejsan Lasse och Magnus och tack för kommentarerna och berömmet!

Magnus:

Du har helt rätt i att M0 vuxit mycket snabbt i USA. Även M1 har faktiskt vuxit ganska snabbt, även om förhållandet M1/monetary-base fallit mycket dramatiskt. Detta passar väl ihop med en jakt efter likvida medel och en centralbank som tillför dessa likvida medel.

Det som behövs för att inflationen ska ta fart är, som du är inne på, att viljan att låta dessa likvida medel lämna ens händer ökar.

När detta sker hoppas jag att centralbanken snabbt minskar mängden tillgänglig likviditet. De har makten att göra det, det gäller bara att de också gör så.

Posted by Sloped Mind on december 27, 2008 at 01:13 fm CET #

Hoppas bara centralbankerna höjer i tid då! Men vad skulle politikerna säga om man höjde räntan redan innan inflationen blir för hög, vem skulle våga ge sitt stöd till det? Hur enkelt är det för ECB FED Riksbanken att ta rationella beslut utan att påverkas av politik?

Jag antar att de i teorin skall vara helt oberoende, men i praktiken hur djärva beslut vågar man ta?

Posted by David on januari 07, 2009 at 03:15 em CET #

Hej och tack för en intresssant blogg!

Du har nog rätt att inflationen just nu inte ser så farlig ut, men jag tycker du missar att nämna en viktig faktor. Jag är långt ifrån någon mästare på att se teoriernas alla teser men försök hänga med i mina resonemang och rätta mig där jag har fel (tror mig ändå har grundprincipera klart för mig).
För mig är ett STORT problem just USA:s handelsunderskott tillsammans med deras gigantiska skuld. Skulden finansieras väl i stort sett av andra länder (idag) och jag tror inte att USA har någon avsikt att egentligen betala tillbaka sin skuld. Tillslut vill troligen inte någon finasiera deras två krig och gigantiska underskott mm? De kommer troligen inte klara skuldsättningen helt enkelt. Tillslut blir USA tvugna att använda sedelpressarna för att finansiera sin verksamhet och betala sina skulder genom att inflation. Och som jag då förstått de hela så sitter de flesta länder med en hel del tillgångar i Dollar (reservaluta). Då Dollarn tappar purchasing power så undrar jag...Kina och Japan sitter väl hårt i den s.k. rävsaxen. Kommer inte detta påverka även de egna landets valuta eller kommer någon typ av jämvikt uppstå? Får vi inte inflation vi också pga av detta?
Som jag ser det så om USA valuta kollapsar, då lär man börja om med guldmyntfot, right? Varför skulle USA då acceptera FIAT valuta som betalning av deras varor i ett sånt läge? Papperspengar har juh inget riktigt värde utan bara någon typ av förtroende.
Det är väldigt komplext att gissa framtiden (beror juh på så många saker vi inte har en aning om), men visst måste du väl hålla med om att som det ser ut framöver står USA för gigantiska problem som kommer påverka även oss?

I mina ögon verkar det inte sunt att bygga ett samhälle byggt på skuld.. Men det är juh det man vill att folk ska göra.. skuldsätta sig ännu mer... Nix inte sunt, jag tror inte på detta system.

\PD

Posted by \PD on januari 09, 2009 at 09:39 em CET #

Tack för kommentarerna!

David, jag tycker att Riksbanken visat sig vara tämligen oberoende och genomför impopulära beslut när de ansett att det behövs. Däremot har de haft en tendens att hamna lite efter utvecklingen och tvingats "jaga" inflationen både uppåt och neråt när den redan vänt. Så, jag tror att de vågar, men är inte för den sakens skull säker på att de faktiskt kommer att höja i tid.

PD, det är alltid intressant att diskutera andra möjliga valutaregimer, och visst kan man tänka sig katastrofscenarion för fiat-valutorna. Jag tror personligen inte att USA kommer låta sin statsskuld stiga till de nivåer man ser för exempelvis Japan, Belgien eller Italien (i förhållande till ekonomiernas storlek) och jag ser därför inte huvudscenariot som att USA kommer att tvingas betala sina skulder med hjälp av sedelpressarna. I grund och botten har USA en struktur som gynnar deras möjligheter att betala sina skulder; man har en mycket låg skattenivå som kan höjas utan några katastrofala följder om den politiska viljan finns, man har en relativt ung och växande befolkning, vilket i sin tur innebär att skulden per person inte utvecklas så illa och dessutom har man enorma poster på utgiftssidan som man lätt kan kapa utan några katastrofala följder, och då tänker jag framförallt på försvarsbudgeten.

Samtidigt tror jag inte att en större kollaps för fiat-valutorna skulle innebära jordens undergång eller något liknande. Givetvis skulle en hel del rikedomar byta händer, men det är något som sker vid en rad olika händelser. Det är inte i grund och botten den valutaregim vi har som skapar välstånd, även om vissa valutaregimer skulle innebära en trögare handel än den nuvarande.

Posted by Sloped Mind on januari 09, 2009 at 10:05 em CET #

Generellt en mycket intressant, informativ och bra sida detta. Uppskattad läsning och alltid intressant att följa ngn med riktig detaljkunskap. Syftet och bakgrunden till sidans uppskomst är beundrasvärda och herdersamma. Jag lyfter på hatten och bockar. Keep it up!

Det jag undrar över, men kanske jag endast tolkat felaktigt, är på vilka grunder man/du, skulle lita på centralbankers agerande generellt man kanske främst på den Amerikanska Centralbanken?

Posted by Daft on januari 10, 2009 at 12:45 em CET #

Hejsan Daft,

Tack för de snälla orden!

Jag menar inte att man ska lita på att centralbankerna kommer att göra rätt, utan givetvis behöver vi fler ögon på bollen som deltar i debatten om deras agerande. Jag skriver att centralbankerna har ett mycket stort ansvar och att det är viktigt att de framöver, när kreditmarknaderna normaliserats, drar tillbaka den injektion man idag gör; detta blir ett test av hur väl centralbankerna fungerar.

Posted by Sloped Mind on januari 11, 2009 at 09:06 em CET #

Hej och tack för en informativ och välgjord sida.

Jag undrar över dina data för den minskade skuldsättningen för hushållen i USA.

Den matchar inte den officiella statistik jag läser. T ex G.19 från FED där consumer credit steg upp till 2007 och har sedan legat på drygt 2500 billion of dollars. Dvs ingen minskning alls.

M2 som den redovsisas i H.6 har en ökning med årstakten 8-9%. Så nog ser vi en ökning i penningmängd.
Med en krympande ekonomi blir det en hel del inflation.
Därmed inte sagt att det är hela sanningen.

Kan du kommentera dessa skillnader.

Posted by Kronofogden on maj 21, 2009 at 12:36 fm CEST #

God dag, om du är intresserad av att få ett genuint lån för ditt företag eller för betalning av dina skulder och räkningar, vänligen kontakta jackballard396@gmail.com och du får ett lån med en billig procentandel.
För mer information kontakta jackballard396@gmail.com eller whatsapp +14243655441

Tack

Posted by OLEG on april 08, 2018 at 01:37 fm CEST #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed