Riksbanken träder in på arenan
Sedan i juni har jag flera gånger (framförallt här, här och här) ställt frågan om huruvida Riksbanken kommer att försöka ta en starkare kontroll över räntenivån i samhället. Jag har på slutet argumenterat för att Riksbanken behöver göra det, om inte annat för att kunna klara sitt inflationsmål. Om man inte kan styra den ränta som faktiskt gäller för allmänheten, så kan man inte heller effektivt arbeta med ett inflationsmål.
Idag presenterades till slut Riksbankens första större intervention för att normalisera fundingmarknaden. Problemet är en global jakt på likvider. Det tycks inte råda någon brist på likvida medel, men så länge oron och rädslan är stor vill de som sitter likvida gärna fortsätta sitta likvida och inte låna ut pengarna till någon som man inte till 100% litar på kommer överleva. Detta gör det svårare för nästan alla att låna pengar. Verksamheter som kontinuerligt behöver finansiera sig, som banker, får det svårt. Idag är det väldigt dyrt för bankerna att låna upp pengar på lång sikt och banker som behöver finansiering tvingas finansiera sig med lån med allt kortare löptider och även för dessa lån har räntorna nu blivit extremt höga. STIBOR T/N hamnade idag på den nya rekordnoteringen 6,43 % (!), högt över "taket" i den räntekorridor de stående faciliteterna är tänkta att skapa1:
I den situation som idag råder anser jag att det vore helt fel för riksbanken att inte gripa in. Marknadsräntor på den nivån är knappast förenliga med något av riksbankens mål, vare sig inflationsmålet eller målet om finansiell stabilitet.
Så, vad är det egentligen Riksbanken gör? Upplägget för deras agerande är ungefär detta:
För att underlätta för bankerna att finansiera sig på lite längre löptider, så lånar man via extra auktioner ut pengar på tre månader. En första auktion kommer att äga rum på måndag, 6 oktober och man har annonserat ett totalbelopp på 60 miljarder. Man påpekar samtidigt att det är svårt att bedöma vilken volym som krävs och man förbehåller sig rätten att justera omfattningen "efter rådande marknadsförhållanden och inkomna bud". En andra auktion är planerad till den 27 oktober och ingen volym är fastställd för den auktionen.2
En intressant poäng, som knyter an till mina tankar om att riksbanken bör sätta upp ett explicit intervall för vilka interbankräntor med exempelvis tre månaders löptid man vill se, är att man säger att man tänker sig en löptidspremie för tremånaderskrediterna på 0,25 procentenheter. Detta är inte uttryckt som ett mål, men det är ett steg i rätt riktning i och med att man i varje fall pekar ut en specifik nivå.
En andra åtgärd man genomför är att man från den 8 oktober får rätt att låta fler aktörer agera som motpart i finjusterande operationer3. Man kommer nu ha rätt att låta alla penningpolitiska motparter delta, och inte bara de primära motparterna. En lista över alla motparter och deras status finns här. Detta kommer också förstärka styrningen av interbankmarknaden, genom att flera aktörer som tidigare var hänvisade till att finansiera sig på interbankmarknaden nu kan finansiera sig via finjusterande operationer som löper overnight med en ränta som motsvarar reporäntan +0,10 procentenheter.
I huvudsak är jag nöjd med interventionens upplägg. Det jag gillar lite sämre är följande:
1. Man är alldeles för otydlig med vad målsättningen för åtgärderna är. Vad vill man uppnå? Hur vet vi om åtgärderna lyckas? På ett övergripande plan är det lätt att förstå att man vill normalisera fundingmarknaderna. Men vad är normalt? När är man nöjd? På dessa punkter tycker jag att man borde bli mer tydlig, inte minst eftersom en sådan tydlighet troligen skulle göra åtgärderna enklare och mer effektiva. Ifall marknaden förstår vilka räntor riksbanken vill se så kommer marknadsaktörerna i högre grad utgå från att dessa nivåer troligen kommer att gälla, och därmed stiger sannolikheten för att man kan tänka sig att låna ut till de räntorna.
2. Man skjuter fortfarande allt för mycket från höften och gör undantag från gamla etablerade rutiner istället för att föreslå mer långsiktiga lösningar. Jag förstår att man i denna akuta kris kan ha svårt att komma med permanenta lösningar, men det kan nog vara värt att försöka.
Sammanfattningsvis så tycker jag att Riksbanken är på rätt väg, men att man har en bit kvar att vandra. Jag hoppas att dessa åtgärder lättar trycket på marknaden, men jag tror risken är stor att man kommer att behöva gå betydligt längre än man nu gör.
1 Räntekorridoren är tänkt att gälla dagslåneräntan, overnight, och inte STIBOR T/N, men det är ovanligt och inte önskvärt med en så stor avvikelse från korridoren för STIBOR T/N.
2 Se PM här
3 En förklaring av hur dessa finjusterande operationer fungerar kan du läsa här
