Riksbanken höjer räntebanan - till slut
I veckan meddelade Riksbanken som väntat att reporäntan behålls på 0,25%. Det intressanta beskedet låg i vilken räntebana man skulle välja att presentera.
Marknaden har länge förväntat sig att Riksbanken ska höja tidigare än man tidigare kommunicerat, men det var ändå långt ifrån givet att majoriteten skulle byta fot och tidigarelägga den första höjningen.
Vi kan börja med att titta på precis hur räntebanan förändrats.
figur 1. Beskedet som kom var att man nu ser en något tidigare inledning av räntehöjningarna, men också att man på sikt faktiskt ser en något lägre ränta än man tidigare gjorde.
Låt oss titta på marknadens reaktioner på beskedet. Vi kan börja med det korta perspektivet.
figur 2. Den förväntade räntan under det tredje kvartalet, vilket återspeglar förväntningarna på vilken ränta man beslutar om på julimötet, steg efter beslutet från 0,385% till 0,47%, vilket innebär att man nu fullt ut prisar in att räntan i juli höjts till 0,5%. Visserligen ledde alltså beslutet till att förväntningarna på en julihöjning steg, men bara tillbaka till de nivåer som gällde i början av året.
Låt oss också titta på ett lite längre perspektiv.
figur 3. De lite mer långsiktiga ränteförväntningarna påverkades inte nämnvärt av beslutet.
Beskedet är välkommet, även om jag tycker att det är väldigt sent. Jag hade velat se att man aldrig kom ner riktigt så lågt i ränta som vi gjort, samt att man hade påbörjat en höjningscykel i lugn takt under förra hösten. Konjunkturen har stadigt stärkts och risken för en allvarliga deflationsspiral är borta sedan länge. Risken för en allt för kraftig kreditexpansion känns idag som betydligt större än risken för en allt för svag kreditexpansion. Dessutom är det viktigt att förstå att Riksbankens ränteförändringar inte fullt ut får genomslag i ekonomin förrän ungefär 12-24 månader efter en förändring. Det är därför oerhört viktigt att man vågar genomföra förändringar av räntan när man ser förändringar av kreditläget och konjunkturen ske, något Riksbanken inte vågat under de senaste åren.
Enligt den statistik vi har tillgänglig idag ser det ut som att BNP-fallet för Sveriges del varade ungefär mellan mars 2008 och mars 2009. Under en stor del av denna period låg Riksbanken och höjde redan höga räntor. I en period av historiskt produktionsfall, extremt tuffa förhållanden på kreditmarknaderna och svag prisutveckling på allt från råvaror till bostadspriser, valde man alltså att höja reporäntan till 4,75%. Nu, när kreditmarknaderna tinat upp (givetvis mycket tack vare extrema likviditetstillskott), tillväxten återvänt, arbetsmarknaden visar starka tecken på en vändning och kredittillväxten är mycket hög, så håller man räntan på 0,25%.
Jag tycker att det är tydligt att Riksbanken i allt för hög grad litar till vad deras modeller, med input i form av inaktuell makrostatistik, levererar för output, och i allt för liten utsträckning analyserar vad som händer på kreditmarknaderna. Barbro-Wickman Parak och Lars Nyberg ska dock nämnas som de som i högre grad vågar se bortom detta, vilket de visade både under hösten 2008 och under den senaste tiden.
Jag skulle nog till och med säga att det faktiskt hade blivit bättre om vi hade vänt på ränteutvecklingen. Om förhållandet hade varit det rakt motsatta, med 0,25% ränta under hösten 2008, och 4,75% nu, hade det faktiskt varit mer rimligt, även om jag givetvis inte tycker att det heller varit ett bra scenario.
Enligt den senaste räntebanan väntar sig Riksbanken en något tidigare höjning, men också en något lägre höjningstakt. Detta är ingen slump, utan ofta har man att välja mellan att agera tidigt och lugnt, eller sent och kraftigt, vilket jag bland annat skrev om här. Jag tycker att man väntat på tok för länge, och därför kommer att få höja snabbare, med en högre risk att man fortsätter att höja i hög takt efter att kurvan vänt, men det är ändå positivt att man tagit ett första steg mot en mer normal penningpolitik.
Finns det någon forskning som visar att "trixande" med räntan verkligen hjälper? Hade det inte varit minst lika bra eller bättre med konstant ränta. Det är ju inte sällan som räntesättning blir helt fel - "gas" i hög konjunktur och "broms" i lågkonjunktur - pga genomslaget dröjer så pass länge.
Posted by Tommy P on februari 15, 2010 at 08:39 em CET #
Hej och tack för att du fortsätter blogga med dina expertkunskaper!!!!!!!!
Jag tänkte ställa en fråga här som kanske inte har direkt med ämnet att göra jag tänkte bara försöka låta bli att maila dig eftersom jag antar att din brevlåda är proppfull!
Räntevapnet är ju ett sätt för riksbanken att kontrollera pengamängden i samhället. Men hur fungerar EMU? Hade Grekland haft en egen valuta skulle de ju kunna trycka upp mera pengar när deras skulder ökar. Självklart skulle värdet på deras valuta minska, men ändock har de möjligheten till detta.
I EMU har de inte denna möjlighet, utan vill Grekland minska sina skulder så måste de ta in pengarna från samhället och då skapa arbetslöshet m.m. Alternativt gå i konkurs.
Jag förstår verkligen inte hur EMU skulle kunna fungera. Hur kan ett land i EMU öka pengamängden i sitt land. Bara för att någon producerar en vara eller tjänst så innebär ju inte det att antalet euro ökar. Det enda sätt Grekland kan öka sin mängd av Euro är att öka exporten eller öka sina skulder. Eller??
Du som kan!
Tack på förhand!
Posted by Sputte on februari 16, 2010 at 10:33 fm CET #
Jag tänker i samma bana som Tommy. Skulle man inte rent av kunna tänka sig en ränta som prissätts av marknaden precis som allt annat i samhället?
Posted by Mikael on februari 16, 2010 at 12:14 em CET #
Ja visst, vore det inte bättre med en fast ränta som man alltid vet hur stor den är. Då försvinner ju osäkerheten och ekonomin blir stabilare.
Posted by Sputte on februari 16, 2010 at 06:56 em CET #
En sån fast ränta funkar nog bara med fasta växelkurser... så var det väl förr mer eller mindre i Bretton Woods tror jag.
Posted by Guldnisse on februari 18, 2010 at 08:50 em CET #
Risk vid ev. byte av regering, ökad inflation=högre ränta
Kan Ohly lägga ultimatum om att RIBA inte ska vara lika självständig? Den fladdriga Sahlin skulle säkert kunna vika ner kepsen i denna fråga om sakens ställs på sin spets
Posted by ak on maj 27, 2010 at 12:04 em CEST #
ak:
Som tur är så är Riksbankens oberoende fastställd i grundlagen (Regeringsformen, kapitel 9, paragraf 13). Det krävs därför mer än ett enkelt riksdagsbeslut för att upphäva den.
Posted by Karl Avedal on maj 27, 2010 at 12:10 em CEST #
That was a great material. I hope that you're add here more materials on that topic. I would be very thankful to you.
Posted by write my paper on november 24, 2016 at 10:55 em CET #