Riksbanken byter finansieringsmodell för bankerna igen
Idag meddelade Riksbanken att man kommer att erbjuda sina motparter lån med längre löptider, men till rörlig ränta.
Sedan Riksbanken i oktober inledde sina auktioner av lån med längre löptider har ett problem med lånen varit att en fast minimiränta för dessa lån satts i direkt förhållande till reporäntan, vilket innebar att räntorna i tider med förväntningar om fallande reporäntor blev riktigt dåliga. Jag påtalade detta problem bland annat här. Detta problem minskade intresset för lånen och innebar högre upplåningskostnader för bankerna, och därigenom högre räntor för vanliga låntagare i ett läge då Riksbanken ville få ner dessa.
Jag nämnde då att en möjlighet vore att ge ut lån med rörlig ränta istället, även om jag tvekade till det som den bästa långsiktiga lösningen. I första hand argumenterade jag för att man skulle ändra räntestyrningen mer genomgripande och på Schweiziskt maner skulle sätta upp ett explicit mål för en längre interbankränta, exempelvis STIBOR 3M. Exakt vilken sorts auktioner som ska genomföras för att uppnå detta mål blir då en rent teknisk fråga. Detta är dock en åtgärd som skulle kräva väldigt mycket förberedelser och förändringar i STIBOR-regelverket, och att införa en rörlig ränta på auktionslånen tedde sig som en möjlig extraordinär åtgärd eftersom den kan genomföras snabbt. Det är dock en nackdel att åtgärden inte har något tydligt externt kommunicerat mål som skulle öka tydligheten och transparensen.
Jag frågade också Stefan Ingves direkt vid ett tillfälle om inte det faktum att man satte 3-månadersräntor rakt av utifrån reporäntan var ett problem under tider med förväntningar om snabbt fallande reporänta, men hans svar var kallsinnigt; han menade att målet bara var att få ut likviditet, och det fick man. Min åsikt är att villkoren för likviditeten är viktiga inte bara för att få ut likviditet utan också för att påverka kreditspreadarna och den effektiva räntenivån i samhället, och därmed möjligheten att klara inflationsmålet.
Genom att man sent i höstas inte försåg marknaden med likviditet till bra villkor höll man kreditspreadarna och de verkliga låneräntorna onödigt höga i slutet av förra året, på ett sätt som påverkade möjligheten att klara inflationsmålet negativt och som skapade onödig instabilitet.
Ironiskt nog har man nu, när reporäntan kommit ner såpass långt att problemet med förväntningar på snabbt fallande ränta minskat dramatiskt, och när spreadarna fallit väldigt mycket, bestämt sig för att lösa problemet.
Man avser nu att i sina auktioner börja låna ut till rörlig ränta. Lån mot vanliga säkerheter ges med en löptid på 3 och 6 månader. Minimiräntan sätts till den genomsnittliga reporäntan under lånets löptid med ett påslag på 15 punkter. Lån mot säkerhet i företagscertifikat ges med löptider på 3,6, och 12 månader och påslaget för dessa lån blir 20 punkter.
För tidigare lån med fast ränta sattes minimiräntan till 25 respektive 40 punkter över reporäntan. Man passar alltså också på att sänka minimiräntan. Med tanke på att det i princip endast är via dessa auktioner som Riksbanken idag lånar ut svenska kronor till bankerna så innebär detta i praktiken en liten räntesänkning från Riksbankens sida, i varje fall ifall lånen utnyttjas.
I dagsläget är nog inte den höga räntan på 3-månaderslånen, i förhållande till förväntad reporänta, något större problem. På ett sätt hanterar man alltså problemet efter att tidens gång redan löst det. Helt löst är dock inte problemet, speciellt vad gäller företagscertifikat. Denna åtgärd är väl värd att pröva, även om den skulle gjort mer nytta i oktober eller november än nu.
Frågan är dock ifall åtgärden kommer att få någon omedelbar effekt på marknaden för företagscertifikat, eller om tyngre åtgärder, som de jag diskuterar här, skulle behövas för att snabbt lyckas förbättra den marknaden. Själv tror jag att kreditmarknaden tinar upp i en sådan snabb takt just nu att även företagens finansieringsmöjligheter via certifikat snart kommer att vara goda. Vi kan notera att TED-spreaden fallit en bit under 50 punkter och att bospreaden fallit till ca 120 punkter.
Även ifall inte företagscertifikatmarknaden skulle komma att förbättras markant som ett resultat av denna åtgärd så är det bra att genomföra den. Man kan genom denna åtgärd undvika en framtida situation där lånen blir väldigt attraktiva för att markanden förväntar sig en höjd reporänta. Ifall reporänteförväntningarna skulle börja stiga så länge låneprogrammet med fasta räntor funnits kvar hade det kunna leda till att man kunde låna av Riksbanken till en ränta som var betydligt lägre än förväntad reporänta, vilket vore olyckligt. Nu stänger man den möjligheten, vilket är bra.
Att plaska i Ankdammen.
Vad hände med bloggens ursprungliga intentioner?
Posted by Daft on februari 13, 2009 at 09:57 em CET #
Tanken med detta inlägg var att kritiskt granska agerandet hos en av våra viktigaste institutioner, Riksbanken. Jag är något av en Riksbanks-kramare på så sätt att jag mycket starkt förespråkar Riksbankens oberoende och att de ska ha stora befogenheter. Med befogenheter kommer också ansvar och därför tror jag att det är viktigt att kritiskt granska Riksbankens agerande.
Enligt mig ägnar affärspressen alldeles för lite plats åt att granska Riksbankens agerande (utöver räntesänkningar) och ett sätt jag försöker bidra på är att analysera en del av Riksbankens åtgärder och peka på andra möjligheter än de Riksbanken väljer.
Sedan är förstås inte denna fråga den allra största eller den med störst principiell betydelse, utan är av mer teknisk karaktär och kan nog av de allra flesta ses som rena detaljer. På så sätt kan jag förstå att det ses som att plaska i ankdammen, men jag vill inte i varje inlägg endast diskutera de stora principiella frågorna. Detaljerna spelar också viss roll, speciellt under en kris som denna.
Posted by Sloped Mind on februari 13, 2009 at 11:08 em CET #
Hej Sloped Mind!
Du är uppenbart klart påläst, och jag kan hålla med om många av dina argument, men samtidigt bygger hela ditt resonemang på att riksbanken magiskt kommer att klara av att spå i sin kristallkula och höja räntan i tid ungefär två år innan ekonomin tar fart. Tyvärr tror jag det är en utopi. Med samma argument skulle RB sänkt räntan kraftigt i februari 2007 för att förebygga nuvarande kris, men då var det förstås ingen som visste vad som skulle hända. För att göra saken värre är 2010 valår, så regeringen kommer antagligen att göra allt den kan för att motverka eventuella höjningar från riksbanken.
En av de främsta anledningen till krisen idag är att FED sänkte räntorna långt under marknadsvärden runt 2001, med argumentet med att det var viktigare att få fart på ekonomin än om det uppstod inflation/bubblor i delar av marknaden. Vi vet alla vad följden blev, och nu använder vi i princip exakt samma argument en gång till.
"Österrikare" som jag är tror tyvärr att det vi sett hittills bara är början - det enda man löser genom att hålla räntorna långt under marknadsnivån (om man inte håller med om det - fråga dig själv om du skulle vilja låna ut dina egna pengar till Volvo eller GM för 2-5% ränta ;-) är att skjuta upp kraschen och göra den värre genom att uppmuntra fler låginkomsttagare att öka sina bolån under tiden...
Posted by Tomas on februari 14, 2009 at 10:32 em CET #
Hejsan Tomas!
Jag tror absolut att det är ett otroligt svårt (eller omöjligt) uppdrag för Riksbanken att klara att sätta den ränta som är fullständigt optimal med tanke på det prognosarbete man måste göra för att veta vilken nivå man ska lägga räntan på.
Jag har mycket respekt för "Österrikarnas" bidrag till nationalekonomin och flera tankar som framförts av ekonomer inom skolan har påverkat mig mycket. Jag håller helt klart med om att en kreditexpansion framdriven av artificiellt låga räntor är en oerhört viktig faktor vad gäller skapandet av recessioner och depressioner, samt det faktum att staten har en tendens att vilja stoppa eventuella korrigeringar av kreditexpansioner genom att sänka räntorna ännu mer, leder till en större urblåsning när korrigeringen väl kommer.
Jag tror att statlig manipulation av kredittillgången kan förklara väldigt många riktigt djupa kriser, såsom den stora depressionen, Sveriges 80/90-talskris och den nuvarande kreditkrisen.
Jag tror dock inte att manipulation av kredittillgången är den enda förklaringen till konjunkturcykler, utan jag tror att människans sociala egenskaper (som flockdjur) är en tillräcklig faktor för att konjunkturcykler ska existera. Jag tror att tillräckligt utspridd oro för att orsaka extrem riskaversion och ekonomisk passivitet kan skapas av andra samhällsfenomen än en kreditbubbla.
Ett av de grundantaganden Böhm-Bawerk gör (rätta mig gärna ifall jag har fel, ni som är Österrikare) när han motiverar varför tidspreferenserna alltid innebär att man kommer att sätta ett större värde på nutida konsumtion än framtida är att ekonomin på lång sikt växer och att framtiden därigenom kommer att bjuda på en större mängd varor och annat av värde. Så länge detta gäller är den "naturliga räntan" positiv.
Men vad händer ifall allmänheten tror på ständigt sämre tider, exempelvis på grund av att sådana miljöhänsyn kommer att behöva tas att vår levnadsstandard ständigt kommer att försämras under resten av våra liv? Det kan då vara rationellt att sätta ett mycket större värde på framtida konsumtionsmöjligheter än nutida. Vid en situation med tidspreferenser som innebär att man hellre vill ha x kr om 10 år än nu så skulle en jämviktsränta mellan sparande och låntagande kunna hamna under 0%, men eftersom man alltid kan hålla kontanter med 0% ränta så är anledningarna små att acceptera en negativ ränta på sitt sparande och man skulle därför inte ha någon fungerande marknad alls eftersom sparare och låntagare aldrig kan mötas.
Den deflation jag tror att vi under stunder skulle uppleva med en ren Österrikisk regim skulle bli ytterest besvärlig, just för att den nominella räntan inte kan understiga 0%, oavsett om tidspreferenserna kanske skulle motivera en negativ ränta.
Generellt vill jag gärna se betydligt mindre av manipulation av kredittillgängligheten, vilket ni säkert märkt i min kritik av Regeringens åtgärder för att öka utlåningen, samt min tveksamhet till att införa 0-ränta.
Jag diskuterar gärna den Österrikiska skolan mer med kunniga "Österrikare". Maila mig gärna.
Posted by Sloped Mind on februari 15, 2009 at 12:17 fm CET #
Hej
Jag har bara en okunnig undran. Du skriver av minimiräntan ska sättas till den genomsnittliga reporäntan under lånets löptid med ett påslag på 15 punkter. Hur beräknas den genomsnittliga reporäntan? Utgår man från marknadens förväntningar under löptiden, Riksbankens räntebana eller någor annat?
TACK för en fantastisk blogg
Fred
Posted by 90.235.66.158 on februari 15, 2009 at 06:44 em CET #
Hejsan Fred!
Man utgår från den genomsnittliga faktiska reporänta som gäller under låneperioden.
När man lägger bud vet man alltså inte vad räntan blir, utan man lägger ett bud med ett räntetillägg, exempelvis 20 punkter. Två dagar innan återbetalning ska ske så räknar Riksbanken ut snittreporäntan för perioden och det man ska betala blir snitträntan plus räntetillägget.
Tack för berömmet!
Posted by Sloped Mind on februari 15, 2009 at 07:05 em CET #