Riksbanken är visst med i matchen - fler sänkningar behövs
I måndags och imorse argumenterade jag för att Riksbanken skulle vara tvungna att sänka reporäntan för att ha någon möjlighet att klara inflationsmålet, med tanke på de deflationstendenser som syns i prissättningen av bland annat råvaror och tillgångar, samt det faktum att en kraftig kreditkontraktion hotar efter att viljan att låna ut pengar minskar överallt.
I måndags nämnde jag också spekulationerna om en samordnad räntesänkning och att Riksbanken borde kunna delta i en sådan i och med att man i veckan diskuterade sin nya inflationsprognos, som med all sannolikhet visar att inflationen hamnar under inflationsmålet inom prognostiden, ifall inte räntan sänks kraftigt.
Idag visade Riksbanken att man inte sitter fast i sommarens resonemang, med ett oljepris över $145, med diskussioner om att riva upp löneavtalen och oro för kvarvarande inflation vid en svagare konjunktur. Det scenariot är numer fullständigt inaktuellt och det handlar nu om att hindra en kraftig kreditkontraktion.
Räntesänkningen innebär dock absolut inte att krisen är över. Spreadarna kommer inte att falla ner till normala nivåer och de räntor svensk allmänhet faktiskt betalar kommer att fortsätta ligga högt över den nivå som inflationstrycket motiverar. För att citera en gammal brittisk premiärminister och Nobelpristagare i litteratur: "Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning"1.
Både fler likviditetsstärkande åtgärder och lägre reporänta är att vänta. Jag vidhåller fortfarande att Riksbanken borde uttala en siffra för hur högt man kan tänka sig tillåta 3-månaders STIBOR att stiga (eller falla). Jag har skrivit om detta här, och jag tror att det skulle minska osäkerheten på marknaden.
Sedan i somras har jag också tjatat om att Riksbanken står inför ett val, om man vill angripa spreadarna eller sänka räntan, för att få ner de höga interbankräntorna. Idag har situationen gått så långt att man måste genomföra båda åtgärderna. Kanske hade tidigare åtgärder mot spreadarna gjort dagens situation lättare.
Slutsatsen blir att dagens åtgärd, tillsammans med veckans andra åtgärder, är helt klart positiva och kommer att minska risken för deflation. Jag tycker synd om Danmark, som för att försvara sin fasta växelkurs, tvingades höja räntan i veckan och dessutom inte kunde delta i dagens sänkning. I Sverige vet vi hur illa ett kronförsvar kan sluta.
Imorgon är det dags för ny KPI-statistik, men för en gångs skull vill jag påstå att de inte är så väldigt avgörande. Prisnivåerna kommer att ligga högt, men priserna under mitten av september är redan historia. Sedan dess har många priser fallit dramatiskt, vilket kommer att synas i nästa månads KPI-rapport. Bland annat kommer rapporten visa att bensinpriserna stigit, eftersom de faktiskt steg mellan mitten av augusti och mitten av augusti. Sedan dess har de fallit markant.
1 Winston Churchill
Hej! Tack för insiktsfyllda och intressanta kommentarer och förklaringar till de finansiella turerna. Det är en sak som jag inte riktigt förstår. Bankerna motiverar sina höga rörliga utlåningsräntor mellan 6-7 % till privatpersoner med att upplåningskostnaderna är för höga när de tvingas låna av varandra, dvs pga höga interbankräntor.
Varför lånar de inte av riksbanken för reporänta + 0.75% istället då?
Posted by Max Erlandsson on oktober 08, 2008 at 08:07 em CEST #
Sloped Mind: ovanstående fråga från Mats och min fråga under fg inlägg är överlappande,hoppas på en analys för båda!
Novisen pelle
Posted by pelle on oktober 08, 2008 at 10:24 em CEST #
Hejsan Max!
Det är en fråga jag delvis besvarat i en kommentar här: http://www.slopedcurve.com/roller/makro/entry/stater_r%C3%A4ddar_banker_v%C3%A4rlden_%C3%B6ver#comments
Jag repeterar och lägger till lite:
Jag kan inte med säkerhet säga varför man inte lånar till utlåningsräntan, och kanske skiljer det sig mellan olika institut, men i en kommentar kan jag nog våga mig på att spekulera lite.
En anledning skulle kunna vara att vissa aktörer, framförallt utländska sådana, inte har tillgång till RIX-systemet, och därmed måste finansiera sig på interbankmarknaden istället. Det är inte bara de fem stora som agerar på den svenska marknaden.
En annan anledning skulle kunna vara att bankerna inte vill visa att man har en så svag funding-position att man måste gå till riksbanken och låna till reporänta + 75 punkter, för att man är rädd att andra aktörer skulle dra öronen åt sig och bli ännu mera rädd för att låna ut till banken.
En tredje anledning skulle kunna vara att Riksbanken under normala omständigheter ställer större krav på lämnad säkerhet vid utlåning än man normalt gör på Interbankmarknaden. Man kanske hellre lånar till lite högre ränta och slipper lämna säkerhet, och sparar på sina värdefulla pantsättningsbara papper till en regnigare dag?
Om någon har något annat besked får de gärna dela med sig av sina tankar.
Sedan är det inte så att alla banker ligger och finansierar sig på interbankmarknaden. För dem är det inte finansieringskostnaden som stiger, utan alternativavkastningen. Om de kan låna ut till 6% ränta från imorgon till iövermorgon till en bank, varför ska de då låna ut till en privatperson till 5% ränta?
Posted by Sloped Mind on oktober 09, 2008 at 11:17 em CEST #
Jag tror är att riksbanken normalt ställer högre krav för lån än vad man gör på interbankmarknaden (där bankerna kan låna av varandra utan ställd säkerhet) och tror inte bankerna vill använda dom dyrbara deposits dom har tillgängliga till dessa dagslån. Skulle säkert ta mer tid och vara krångligare också. Ska höra med ränte-derivat analytikerna på jobbet imorrn
/Q
Posted by Quanto on oktober 14, 2008 at 09:38 em CEST #
Dessutom tror jag IRS-marknaden som använder LIBOR som referens (vilken ger bankerna möjlighet att låna pengar i andra valutor) är väldigt viktig för bankerna och där erbjuder ju normalt sett inte riksbanken någon lösning.
/Q
Posted by Quanto on oktober 14, 2008 at 09:41 em CEST #