Räntekurvor
Räntekurvan (the yield curve på engelska) visar hur räntan skiljer sig mellan lån med olika löptid. Utseendet på kurvan bestäms i första hand av marknadens förväntningar för framtida ränteutveckling. Ifall räntorna väntas stiga, så ska förstås räntan på ett lån med lång löptid vara högre än räntan på ett med kort löptid. Räntekurvan indikerar alltså marknadens ränteförväntningar1. Ifall räntan är markant högre på långa räntor så kan man lite förenklat säga att det indikerar att marknaden tror på stigande räntor framöver, och vice versa.
Utifrån detta resonemang skulle man förvänta sig att räntekurvan i genomsnitt skulle vara helt rak, eftersom genomsnittsförväntningen om framtida räntor torde vara att de förblir oförändrade. Men, i genomsnitt lutar kurvan lite uppåt, genom att långa löptider har en något högre ränta. Detta beror på liquitity preference som innebär att den som lånar ut pengar, allt annat lika, hellre vill ha sina pengar likvida än upplåsta, och därför kommer föredra en kortare löptid ifall det kan ske utan kostnad. Detta för med sig att långa löptider är förenade med en liten räntepremie.
I och med att räntekurvan säger något om tron för den framtida ränteutvecklingen, så ger den förstås också en del idéer om tron om framtida inflation och konjunktur, vilket gör den extra intressant. Namnet på denna sajt har fått sitt namn efter just räntekurvan.
1I själva verket är det något mer komplicerat än så - räntekurvans utseende bestäms inte bara av ränteförväntningar, utan effekterna av andra faktorer, exempelvis flight-to-quality, speciellt vad gäller amerikanska statspapper, kan ibland föranleda statspapper att bli mycket dyrare (och räntan på dem därmed lägre) än ränteförväntningarna faktiskt skulle motivera.