Odramatisk kreditutveckling i februari
Samtidigt som konjunktursignalerna, framförallt vad gäller export och industriproduktion, varit mycket svaga, så har vi sedan slutet av förra året sett en allt mer upptinad kreditmarknad, kraftigt sänkt reporänta, en mycket svagare krona och stabilare råvarupriser (se figur 1). Risken för en kraftig kreditkontraktion och deflationsspiral i Sverige känns därför låg. Nya vågor av kreditkrisen som förändrar bilden kan dock fortfarande skölja in.
figur 1. Råvaruindexet CRB har stabiliserats och stigit en aning sedan botten i december.
Vi har alltså kunnat se att prissituationen pekar på att krediterna flödar lite bättre igen globalt.
Idag presenterade SCB finansmarknadsstatistik för februari och siffrorna visar på en ganska odramatisk kreditutveckling. Efter stor aktivitet i december, kanske efter ett uppdämt behov efter den svåra hösten, har situationen lugnat ner sig lite igen. Låt oss börja med att titta på utvecklingen för bostadsinstitutens nyutlåning.
figur 2. Om vi tittar på månadssiffrorna rakt av ser vi att en svacka i höstas följdes av ett starkt december och sedan ganska normala januari och februari.
figur 3. En serie som vi jämnat ut genom att ta ett medelvärde över en löpande 6-månadersperiod visar att det skett en ganska tydlig vändning upp, tillfällig eller ej.
Vi ser även samma tendens vad gäller penningmängdsaggregaten. Samtliga penningmängdsmått finns alltid till beskådan under Makrodiagram.
figur 4. Den utjämnade förändringstakten låg i en tydlig nedåttrend från en topp 2006 till och med november. Sedan decembersiffrorna visar nu även denna utjämnade serie en liten stegring av ökningstakten.
figur 5. Den utjämnade M3-takten visar ännu inte den acceleration av ökningen som M3-x antyder.
figur 6. Den utjämnade M2-ökningstakten har fallit långsammare än M3 och ligger nu på en högre nivå än ökningen för M3. Vi ser att M2 stiger betydligt mer än de övriga måtten på grund av stigande inlåning med villkor. Kanske beror detta på att insättningsgarantin numera även täcker bunden inlåning, som ingår i M2 men inte i M1, samt de allt lägre räntorna på vanliga konton.
figur 7. Den utjämnade förändringstakten har även för M1 legat i en tydlig nedåttrend sedan toppen under 2006. Även denna komponent visar dock livstecken sedan ett par månader.
Ytterligare tecken på en lugnare kreditmarknad går att finna i skillnaden mellan in och utlåningsräntor
figur 8. Både in och utlåningsräntor har fallit dramatiskt
figur 9. Utlåningsräntorna har fallit snabbare än inlåningsräntorna. Denna ränteskillnad är nu nere på en lägre nivå än normalt, delvis på grund av en stor andel kort utlåning och riktigt låga korta räntor, som innebär att nyutlåningsräntan är väldigt låg, samtidigt som inlåningsräntan inte kan följa med ner fullt ut, då den inte kan gå under 0% ens för de sämst avkastande kontona.
Ytterligare en krisindikator som vi tagit upp tidigare är Riksbankens balansomslutning.
figur 10. Vi ser att omfattningen på Riksbankens utlåning föll ganska snabbt ett tag, allteftersom förfallande lån inte förnyades i de auktioner som genomfördes. Lånen i utländsk valuta har dock återigen ökat och Riksbanken har sett stort intresse i sina dollarauktioner. Sedan Riksbanken ändrade sina auktioner i kronor till rörlig ränta har också intresset för dessa auktioner ökat något.
figur 11. Kronan har försvagats markant sedan krisen inleddes, även om den nu återhämtat sig en bra bit sedan botten.
Dessa tecken tyder på att kreditmarknaden fortsatt att mjukas upp och innebär att argumenten för en fortsatt kraftig räntesänkning försvagas. Risken för en allvarlig deflationsspiral ser för tillfället låg ut. En bättre fungerande kreditmarknad måste dock vägas på en än så länge mycket svag makrostatistik, vilket utgör argument för ytterligare räntesänkning vid det kommande penningpolitiska mötet.
Den svaga makrostatistiken och allt lägre globalt resursutnyttjande minskar inflationstrycket, men på sikt kan en ny kreditexpansion åter driva upp det inhemska inflationstrycket. Det faktum att kronan försvagats markant (även om den stärkts något på slutet) driver dock upp kostnadstrycket. I dagsläget skulle jag rösta för en oförändrad reporänta.
