Om varför det behövs en stor sänkning nu
Riksbanken står inför ett räntebeslut, om inte förr så i varje fall vid sitt ordinarie möte den 16 december.
Hur ska man då resonera kring krisen, den snabbt utdöende inflationen och risken för att vi ser deflation på KPI-nivån under nästa sommar?
De enormt snabba fallen för råvarupriser skapar flera utmaningar. Dels kommer vi få se ett dramatiskt fall för KPI-inflationen på kort sikt, dels finns risken att man vid en svår lågkonjunktur (som vi är i eller går mot) får se prisfallen sprida sig snabbt till andra sektorer. Dessutom finns alltid risken för att stora förändringar fortsätter även när priserna vänt. Mycket snabba prisfall kan alltså följas av en period av snabb återhämtning för priserna.
Allt detta innebär utmaningar för penningpolitiken. En slutsats av dessa mycket kraftiga prisförändringarna bör vara att man också behöver justera räntan kraftigare och att man behöver genomföra förändringarna med mycket bättre tajming. Risken är annars stor att ränteförändringarna förstärker snarare än minskar svängningarna.
Att avvakta och se ifall en spridning sker fungerar inte. Penningpolitikens svårighet utgörs i första hand av tidsfaktorn. När vi tittar på KPI-inflationen ser vi hur priserna rört sig under en tidsperiod som började för ca 13 månader sedan och slutade för ca 1 månad sedan1. Ränteförändringar vi bestämmer oss för idag når sitt fulla genomslag om kanske 18-24 månader. Vi börjar kanske redan närma oss den tidpunkt då det blir för sent att sänka räntorna för denna gång. Om vi genomför stora räntesänkningar under nästa sommar, så kommer dessa att innebära högre inflation under 2011. Behöver vi högre inflation då? Det är långt ifrån säkert.
Det är inte i sommar, när 12-månadersförändringstalen kanske visar på negativ KPI-inflation, som vi har den verkliga deflationen. Den ser vi precis just nu, mitt framför ögonen på oss. Jag tror personligen att deflationen kommer att vara övergående, men att det finns en risk att en för låg inflationstakt biter sig fast.
Just nu är vi inne i en första våg av prispress, och den träffar de mest cykliska av råvarorna, samt de mest cykliska av tillgångarna. Huruvida denna snabba prispress även leder till en bred deflation avgörs inte om 6 månader eller om 12 månader, utan det avgörs just nu. På samma sätt var det inte under 2008 som det avgjordes ifall de stigande råvarupriserna vi tidigare såg skulle sprida sig till andra varugrupper.
Därför bör Riksbanken sänka tillräckligt mycket nu för att känna att de antagligen är klara. Ifall de tror att räntan kommer att behöva fortsätta sänkas framöver så har de enligt min mening inte fattat rätt beslut. Det finns ingen inbromsning att invänta, utan den sker precis just nu. Det är inte osannolikt att man efter lågkonjunkturens avslutande kommer peka ut denna höst och vinter som den period då ekonomin snabbast föll.
Optimalt skulle man ha behövt sänka räntan för ett drygt år sedan för att tackla dagens situation och det vore rimligt med en ränta idag som låg minst ett par procentenheter lägre än för ett år sedan med tanke på hur kostnadstrycket förändrats sedan dess. Det är svårt att hitta argument för varför räntan skulle behöva vara högre nu än under den mycket starka konjunkturen, med tydligt kostnadstryck, som vi såg från och med hösten 2006.
Under 2005 och första halvan av 2006 låg räntan på tok för lågt. Från mitten av 2007 har räntan legat för högt för att vi ska träffa inflationsmålet. Det är redan för sent för att undvika allt för låg inflation fram till sommaren 2009 men det kanske fortfarande finns tid för att åstadkomma en lagom inflation 2010.
Mitt råd blir därför att sänka kraftigt nu. Istället för att fokusera på hur stor sänkning man vill göra kan man fokusera på var man vill att räntan ska hamna för att vi ska komma nära inflationsmålet på 18-24 månaders sikt. Jag tror att än högre reporänta än 2,5% gör det svårt att klara inflationsmålet under den svåra konjunkturnedgång vi ser. Inflationsförväntningarna kommer kanske falla en bra bit under målet när vi får se KPI-inflation långt under målet.
Ifall vi under nästa sommar har inflationsförväntningar på 1% och marknadsräntor 1% över reporäntan, så skulle realräntan med en reporänta på 2,5% hamna på just 2,5%. Högre än så känns inte rimligt i denna konjunktursituation. Om något behöver den snarare vara ännu lägre. För att uppnå detta skulle Riksbanken behöva sänka räntan med minst 125 baspunkter. Jag tror inte att man kommer att göra detta.
Vi kan avsluta med ett diagram över månadsförändringarna i amerikanska CPI under de senaste åren. I USA har man ett säsongsrensat konsumentprisindex, vilket gör att man lättare kan analysera månadsförändringar.
figur 1. Vi har nu tre raka månader med prisfall på CPI-nivån och fortsatta stora prisfall under november kommer innebära stort CPI-fall även för nästa siffra. Under oktober föll CPI mer än den gjort under någon månad under de senaste 60 åren.
1Jag har argumenterat för behovet av en säsongsrensad KPI-indikator här, för att vi ska kunna få en mer aktuell avläsning av inflationstakten.
Inflation är inte bra då våra tillgångar blir mindre värda, men vilka problem medför deflation?
Posted by Tompa on november 21, 2008 at 04:21 em CET #
Sloped Mind !
Du har slagit huvudet på spiken. Jag sitter mitt i realekonomin, dagligen träffar jag människor, som påverkas av den höga räntan och där den hämmar deras beslut kaftigt. Den inbromsning som har skett under den sista tiden var väntad men även om man känner det på sig kan man inte se in i framtiden. Jag är övertygad om att räntan måste ner med minst 1 % nu i december och under 2009 troligen ner på 1 %. Om inte så drar vi ut på denna recession i onödan ch alltför mycket kapital och realvärden förstörs under resans gång. Ungefär som under förra stora krisen 1992-1995. Enorma värden bytte hand under denna tid och den modige kunde göra sig en förmögenhet på andras bekostnad. Jag var med och jag har både sett uppgång och fall under denna tid. Nu är vi inte där än, men det kan komma snart mycket snart om inte räntan går ner snabbt, och likvid tillförs marknaden. Jag hoppas du och jag får som vi föreslår annars ser 2009, 2010 och tom 2011 dystert ut. Hälsningar från Skåne
Posted by Räntegurun on november 24, 2008 at 06:14 em CET #
Sloped Mind, Utmärkt information du kommer med!
Fråga: Vad händer med bundna lån om Sverige går med i EMU och den Svenska kronan inte längre existerar?
Posted by Johan on november 24, 2008 at 09:42 em CET #
Hejsan Johan och tack för kommentaren!
Nu är kanske den frågan lite utanför ämnet för detta inlägg, men det mest naturliga är att lånen vid en euroövergång konverteras till euro enligt gällande konverteringskurs, och fortsätter gälla.
Posted by Sloped Mind on november 25, 2008 at 07:22 em CET #
Deflationen då? Vore väldigt glad om du kunde reda ut det lite.
Posted by Tompa on november 27, 2008 at 02:58 em CET #
Hejsan Tompa!
Kanske skriver jag ett inlägg om problemen med deflation någon gång, men det är ett för stort ämne för en ta upp i en kommentar. Jag kan bara kort peka på ett perspektiv nu.
Deflation innebär att penningvärdet stiger. Ifall värdet på pengar stiger, varför skulle man göra något annat än att sitta på pengarna och se dem stiga i värde?
Kontanter har fördelen att risken på kort sikt är oerhört låg. Pengar är väldigt likvida. Detta uppvägs normalt sett av att de inte ger någon avkastning. Pengar blir en neutral enhet för överföring av värde. För att tjäna pengar behöver man investera. Vad händer om detta samband inte längre stämmer? Att det räcker att lägga pengarna i madrassen för att man ska tjäna pengar? Vad innebär det för viljan att ta stora risker för att tjäna pengar genom produktion?
Posted by Sloped Mind on december 05, 2008 at 09:01 fm CET #