Om en ny modell för ränteskillnadsersättning

Räntesättningen på bolån har under några år varit ett mycket omdiskuterat ämne och jag har gjort några inlägg i debatten.

Hösten 2008 skrev jag här om hur ökad transparens kring räntesättningen kunde hjälpa både bankerna och deras kunder. Sedan dess har flera banker tagit steg i denna riktning och även myndigheterna har vaknat i frågan även om det återstår mycket att göra.

I vintras skrev jag om hur ränteskillnadsersättningen beräknas på ett numera orimligt sätt och finansmarknadsministern har nu sagt att man ska ta tag i denna fråga. Det är dock ännu oklart hur man tänker kring en ny beräkningsmodell för ränteskillnadsersättningen. Jag har kontaktat Peter Norman för att försöka få reda på mer kring hur man tänker om detta, men har inte haft någon framgång.

Båda dessa frågor handlar i hög grad om transparent prisinformation och underlättande av konkurrens på bolånemarknaden. Ändå tycks dessa frågor behandlas helt oberoende av varandra.

Jag menar att det finns en poäng i att se dessa frågor tillsammans.

När man som låntagare löser ett bundet lån i förtid finns det ingen garanti för att kreditgivaren kan låna ut pengarna till samma ränta, eftersom räntorna kan ha fallit, eller för att räntorna är lägre för den återstående löptiden. Det vore olyckligt om hela låntagarkollektivet fick betala för att vissa väljer att lösa ett bundet lån i förtid, så förekomsten av ränteskillnadsersättning är rimlig, även om nuvarande reglering av den är orimlig.

Det är inte trivialt att beräkna vilken ränteskillnadsersättning som innebär att kreditgivaren ersätts precis lagom mycket för uppsägningen av lånet. I teorin borde den baseras på skillnaden mellan den ränta låntagaren har och den ränta låntagaren skulle få ifall den vid lösentillfället band räntan på återstående löptid. Vi behöver alltså veta vilken ränta låntagaren skulle få idag. Det nuvarande systemet utgår från att bolåntagaren skulle få låna till statsräntan + 1%, vilket som sagt är helt orimligt idag.

Man kan tänka sig att det som ligger närmast till hands är att helt enkelt att basera jämförelseräntan för ränteskillnadsersättningen på bostadsobligationer istället för statsoligationer.

Jag skulle dock vilja lyfta fram en annan möjlig lösning för beräkning av ränteskillnadsersättning som jag menar har ett antal positiva egenskaper.

Ifall bolåneinstituten generellt förmåddes att publicera sina finansieringskostnader för olika löptider på ett transparent och av finansinspektionen standardiserat/godkänt sätt så har vi ju faktiskt plötsligt tillgång till en alldeles utmärkt bas för att beräkna vad bolåntagaren idag skulle få betala för ränta för återstående löptid.

Ifall en bolåntagare tagit upp lånet när finansieringskostnaden var 3% och fått ett individuellt påslag på 0,5% och vi nu för återstående löptid har en finansieringskostnad på 2,5% så kan vi se att en bolåntagare med samma påslag för återstående löptid skulle få en ränta på 3%. Inga schabloner baserade på marknadsräntor för obligationer behövs. Ifall vi har en publicerad finansieringskostnad för både det tagna lånet och för återstående löptid så vet vi direkt ifall den relevanta räntan fallit!

Fördelar med en sådan modell vore bland annat:

En mer rättvis ränteskillnadsersättning baserad direkt på den relevanta räntan istället för en schablon som försöker uppskatta upplåningskostnaden. Så länge regelverket utgår från en schablon, så kommer ränteskillnadsersättningen för den enskilda låntagaren ofta att vara orättvis, även om man lyckas ta fram en modell som i genomsnitt ger perfekta resultat.

Lagstiftningen behöver inte ändras för att marknadsförutsättningarna ändras. Eftersom modellen inte binder sig till en exakt beräkningsmetod så behöver inte lagtexten ändras nästa gång marknaden genomgår en chock. Finansinspektionen kan vid varje tillfälle revidera riktlinjerna för hur den publicerade finansieringskostnaden ska beräknas.

Incitament skapas för att kreditgivaren inte ska överdriva sin finansieringskostnad, eftersom det skulle innebära billigare förtidsinlösen av bundna lån.

Dessutom kan ett starkare fokus på transparens för kredittagaren förenklar för konsumenten som vill göra ett informerat val.

Om man inför detta system skulle man kunna kräva att ränteskillnadsersättning endast får utgå för lån som beviljats utifrån en öppet redovisad finansieringskostnad, vilket skulle skapa starka incitament för bankerna att övergå till sådana lån.

Permalink     1 Comment



Comments:

Hur tror du USA valet kommer påverka marknaden?

Posted by Harry on november 07, 2012 at 04:40 em CET #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed