Om postkapitalismen, del 1

Det var länge sedan jag skrev något på bloggen, och när jag nu åter publicerar ett inlägg är det ett något annorlunda sådant, som mer kan betecknas som ekonomisk nutidshistoria än penningpolitik eller makroekonomi. Se inte detta som någon comeback i bloggandet; jag räknar visserligen med att fortsätta lägga upp inlägg här då och då, men räkna inte med någon hög publiceringstakt.

I debatten idag betraktas det som närmast självklart att vi i väst lever i ett kapitalistiskt samhälle. Jag är inte säker på att så längre är fallet.

Givetvis kan man definiera begreppet kapitalism på olika sätt, men jag skulle vilja påstå att med den mest meningsfulla definitionen av kapitalism så är det högst tveksamt om det kapitalistiska systemet fortfarande dominerar västvärlden. Den kapitalistiska eran är möjligen inte helt avklarad, men i stort kan vi idag se hur förändringen mot ett nytt system redan sker och har skett.

Låt mig börja med att förklara hur jag vill definiera begreppet kapitalism. Jag ser begreppet utifrån den tradition som Blanc, Proudhon, Marx, Engels och Braudel etablerat.

Vad är kapitalismen?

[Capitalism is an] economic and social regime in which capital, the source of income, does not generally belong to those who make it work through their labour
- Pierre-Joseph Proudhon

Ordet kapitalism kan definieras och tyglas till användning i den historiska förklaringens tjänst endast om man noggrant sätter in det mellan två ord som underbygger det och ger det mening: kapital och kapitalist
- Fernand Braudel

Jag ser kapitalismen som det system där produktionen i huvudsak kontrolleras av privata aktörer som dynamiskt allokerar ackumulerat kapital till olika investeringsobjekt, sökandes avkastning.

Dessa kapitalägande privata aktörer kallas kapitalister och är det kapitalistiska samhällets historiska protagonister, på samma sätt som de nobla landägarna var feodalismens huvudpersoner.

Kapitalet är källan till inkomst och kontrolleras inte av de direkta producenterna av välståndet.

Kapitalet och kapitalägarnas makt utgår från det faktum att produktionens begränsande faktor är tillgången till kapital. För att starta eller expandera produktion krävs kapital. Tillgång till modern produktionsutrustning ger utmärkta möjligheter till stordriftsfördelar. När produktionen ska skalas upp så ökar kapitalbehovet, men också avkastningen.

Detta kapitalbehov blir en bärande pelare för det kapitalistiska systemet. Investeringar/produktion kräver kapital, som endast finns i begränsad mängd och kontrolleras av ett fåtal. Vinst skapas genom att kapitalister kan utnyttja bristen på kapital för att få arbetare att sälja sin arbetskraft till en lägre lön än produktionsvärdet motiverar. En arbetare kan inte ensam skapa stordriftsfördelarna eller samla ihop en relevant mängd kapital, men om stordriftsfördelarna kan realiseras och många arbetares överskott kan ackumuleras av en ägare så kan ett stort kapital skapas. Kapital i relevant mängd kan i princip inte skapas ur tomma intet, utan endast genom avkastning på existerande kapital.

En naturlig följd av detta blir att produktionsmedlen kontrolleras av kapitalägare (kapitalister) som genom dynamisk allokering av kapital styr investeringar/vad som produceras och får vinsterna av produktionen. Denna kapitalism är beroende av att avkastningen på kapital är begränsad. Ifall man med en liten kapitalinsats och liten tagen risk kan uppnå stor avkastning, så kommer kapitalet att spridas brett och snart inte vara någon bristfaktor. Är det ingen bristfaktor så är det ingen maktfaktor. Det är bristen på kapital som ger kapitalister makt över arbetare!

Vissa läsare vill säkert gärna använda begreppet kapitalism som synonym till marknadsekonomi, eller använda begreppet för alla system där privat ägandeskap dominerar produktionen, men kapitalismen kan inte förstås speciellt väl med sådana definitioner. Att privat ägandeskap inte är en tillräcklig förutsättning för ett kapitalistiskt system visar det system som, något förenklat, föregick kapitalismen, nämligen feodalismen.

För att på ett djupare plan förstå kapitalismen som socialt och ekonomiskt system kan det hjälpa att jämföra kapitalismen med just feodalismen. 

Kapitalism kontra feodalism

Den feodala erans maktstrukturer hade sitt ursprung i tillgången till land. På den tid då jordbruket var den totalt dominerande ekonomiska sektorn var tillgången till land den begränsande faktorn för produktionen. Utan land kunde du inte producera och du kunde inte enkelt förvärva land i tillräckligt stor utsträckning för att kunna producera ett överskott. En brist på tillgång till land gav landägarna unika möjligheter att ta hand om det överskott som producerades av de som själva saknade land. På så sätt var land feodalismens “kapital”, men vi kan inte förstå feodalismen om vi rakt av applicerar kapitalismens kapital-begrepp på feodalismens land.

Till skillnad från kapitalismens dynamiska kapitalallokering så var ägandet och användandet av land relativt sett väldigt statiskt. Land var inte en vara som vilken som helst, som handlades på en marknad, utan land ärvdes ofta i generationer och förvärvades ofta genom tilldelning, exempelvis av monarkin som ersättning för krigstjänster. Landägaren kunde inte snabbt allokera sitt land till den produktion denne trodde skulle ge högst avkastning. Visserligen kanske man i vissa fall kunde byta gröda på en åkerplätt, men valmöjligheterna var högst begränsade. Landallokeringen var i hög grad statisk.

Detta hade stor betydelse för de ekonomiska och sociala strukturer som hängde ihop med feodalismen. Mycket av skillnaderna mellan feodalismen och kapitalismen kan förstås med utgångspunkt i denna skillnad mellan vad som utgjorde den begränsande faktorn för produktionen, land eller dynamiskt allokerat kapital.

Låt mig sammanställa några av skillnaderna för att förtydliga begreppen feodalism och kapitalism:

Tabell 1: Feodalism kontra kapitalism
 FeodalismKapitalism
Dominerande produktion Jordbruksvaror Tillverkade & utvunna varor
Begränsande faktor för produktionen Odlingsbar mark/land Kapital
Kapitalallokering Statisk Dynamisk
Kontrollerar produktionsmedlen Landägare Kapitalägare/kapitalister
Dominerande konflikt Egendomslösa mot Landägare Arbetstagare mot Arbetsgivare/kapitalister
Vinst skapas av Jordränta (avkastning på grund av brist på land) Kapital samt utnyttjade av arbetares utsatta situation
Relevant avkastningsmått Avkastning på land (kg/ha) Avkastning på kapital

Som vi ser är skillnaderna mellan feodalism och kapitalism djupa. Men passar verkligen dagens situation in i den kapitalistiska mallen?

Min huvudpoäng är att vi idag har genomgått en förändring som innebär att samhället inte längre passar in speciellt väl i den kapitalistiska mallen.

Mitt första argument för detta är att kapitalets roll för produktionen har förändrats. 

Idéer den begränsande faktorn - On-Demand Capital

Är det idag kapital som är den begränsande faktorn för produktionen? Hade Apple kunnat sälja fler iphones om de haft mer kapital? Bygger H&M:s eller IKEA:s framgångar på ett unikt stort kapital som via skalfördelar låter dem konkurrera ut kapitalsvagare aktörer som har bättre idéer? Microsofts? Googles? Tvärtom; ett företag med en god idé vinner idag väldigt ofta över en etablerad spelare med stort kapital men liten uppfinningsrikedom. Det tycks ibland till och med vara nästan omöjligt att behålla en ledande ställning någon längre tid inom många branscher. Som största mobiltelefontillverkare kan du inte luta dig tillbaka mot din storlek och räkna med att dina skalfördelar konkurrerar ut de flesta och att du kan köpa upp de andra med ditt stora kapital; om du inte uppfinner tappar du din position väldigt snabbt.

Visst behövs det i viss mån kapital för att starta en ny verksamhet, oavsett hur bra idéer man har. Det är dock, som jag beskrev tidigare, inte detta förhållande ensamt som kapitalismen och kapitalägarnas makt bygger på. Vi ser idag hur entreprenörer i fall efter fall lyckas behålla makten över bolag som de grundat, i vissa fall utan och i vissa fall med externt kapital. En skiftning sker där den som sitter med idén ges allt mer makt och den som bidrar med kapitalet får allt mindre.

De mest extrema exemplen på detta kommer möjligen från crowd-funding-rörelsen. Via sajter som Kickstarter och Indiegogo kan människor med idéer och kapitalbehov söka pengar. Ofta lockas de som skänker pengar med rätten att bli de första att få tillgång till produkten, med specialutgåvor av produkten, eller liknande morötter; de som betalar ges dock inte generellt något ägande av företaget. De ges ingen rätt att utöva makt efter att de har betalat sina pengar och får ingen rätt till avkastning på pengarna.

I dessa företag görs alltså kapitalinsats utan hopp om kapitalavkastning och ägandet separeras från kapitalinsatsen; helt klart är dessa bolag inte kapitalistiska till sin form och produktionsmedlen kontrolleras inte av dem med kapital.

Många klarar också att idag finansiera sina nystartade företag själva. Kapitalbehovet för att starta exempelvis ett mjukvaruföretag eller en advokatfirma är oerhört mycket lägre än det är för att starta massproduktion eller gruvutvinning (även om vi även inom dessa sektorer sett att den mängd kapital som behövs minskat kraftigt). Jag har själv varit med och startat och drivit ett framgångsrikt företag som startades helt utan kapital och finansierade sitt ursprungliga aktiekapital via försäljning av vår produkt. Den nya maktordningen var tydlig. Vi sökte aldrig kapital, men däremot hörde sig ett flertal kapitalister av sig till oss och ville investera. Det är inte längre självklart att entreprenörer står med mössan i hand hos kapitalister, utan ofta är det kapitalisterna som får jaga investeringsobjekt. Kapitalfördelningen styrs alltså idag inte helt av ett fåtal kapitalister som dynamiskt allokerar sitt kapital, utan kapital finns idag i ganska stor utsträckning tillgängligt där en bra idé så kräver. Det är detta jag menar med on-demand capital.

Ett annat sätt att se detta är att titta på avkastningen på kapital. När företag kan drivas med ett litet kapital så kan avkastningen på detta lilla kapital bli mycket högt. Apple har många gånger uppvisat en avkastning på eget kapital på över 40%. Detta trots att man ansamlat en stor kassa som inte behövs för verksamheten. Ifall de ville skulle Apple kunna pressa upp avkastningen till extrema nivåer. Detta kan ske därför att avkastningen egentligen inte är beroende av kapitalinsatsen utan av idéns kvalitet. Stigande kapitalavkastning kan alltså ses som tecken på kapitalets minskade betydelse, och inte nödvändigtvis som ett tecken på kapitalets makt.

Detta innebär att kapitalisternas roll ändrats. Kapitalisterna är inte längre nyckeln till innovationer, utan fungerar snarare som små kuggar i vårt ekonomiska system. Kapitalister köper idag ofta upp existerande verksamheter i mogna branscher och optimerar vissa aspekter för att sedan kunna sälja företaget till ett högre pris. Det kan handla om att de köper upp ett bolag med låg kapitaleffektivitet eller höga produktionskostnader och frigör kapital/ökar belåningen eller flyttar produktionen till en produktionsenhet som enligt planen kan producera billigare. I den processen fungerar de snarare som administratörer än historiens protagonister. Från att ha fattat beslut om att finansiera revolutionerande handelsexpeditioner som inneburit att civilisationer mötts för första gången, har de kommit till att fatta beslut om att flytta produktion från Gävle till Slovakien.

Kapitalismens upphörande handlar inte om att kapitalisterna försvinner, lika lite som att feodalismens upphörande handlade om att landägarna försvann. Det hela handlar om att kapitalisterna nu får en annan roll i samhället, på samma sätt som landägarna fick kliva tillbaka tack vare den dynamiska kapitalismens framväxande. Kapitalismen kommer inte försvinna på grund av en politisk revolution, utan på grund av teknisk och ekonomisk evolution.

Vad innebär kapitalets minskade betydelse?

Ifall den inneboende makten i kapitalägande minskat så borde detta synas i samhällsutvecklingen. Om vi ser till de skillnader mellan feodalismen och kapitalismen som jag nämnde tidigare, vad kan vi se gällande dessa samhällets egenskaper idag? Är den dominerande samhällskonflikten idag den mellan arbetstagare och deras arbetsgivare? Ser en IKEA-anställd Ingvar Kamprad som sin självklara nemesis i samhället?

Är det idag kapitalisterna eller idéskaparna som dominerar samhällsutvecklingen? Är avkastning på kapital fortfarande det viktigaste avkastningsmåttet? Vad innebär en förändrad maktordning för hur vi identifierar oss själva som individer? Kan försöken att göra kapital av kunskap, via “intellectual property” förlänga den kapitalistiska eran, eller är försök att tämja och binda idéer dömda att misslyckas?

Spelar det i praktiken någon roll ifall vi enligt denna definition fortfarande lever i ett kapitalistiskt system, eller blir det en rent akademisk diskussion?

Dessa frågor är några av de frågor som jag kommer ta upp i en fortsättning som jag kommer att publicera här inom kort.

Permalink     9 Comments



Comments:

Jättebra text! Men jag skulle vilja tillägga att det inte handlar enbart om idéer, utan även förmågan att kunna genomföra dem. Vi har alltså två begränsande faktorer, entreprenörskap och idéskapande, inte bara en.

Ett tydligt exempel på det är tidiga Apple, där Jobs stod för entreprenörskap och visioner, medan Wozniak levererade de lösningar på tekniska problem som var nödvändiga för att göra verklighet av dem.

Posted by Fredrik on augusti 08, 2013 at 07:42 fm CEST #

Oh?
Bästa bloggaren tillbaka?! Bra!
ÄVen om inte innehållet passade mig till 100% så var det väldigt intressant.

Här kommer en beställning:
Öka bloggtakten och skriv med samma glöd och kvalitet som för ett par år sen =)

Bästa hälsningar Pizzabagaren

Posted by Bubbla on augusti 08, 2013 at 10:44 fm CEST #

Bra och tänkvärd text. Borde inte detta även leda till inflation? Om feodalismen hade drabbats av för mycket land hade väl markpriserna rasat. Eller ska man se den låga räntan som konsekvens av det hela? Eller den stora tillväxten av banksektorn (300% på ca 5 år enligt vetenskapens värld för ett tag sen har jag för mig). Vi alla är väl mer eller mindre kapitalister då vi har kapital att placera (pension, aktier, etc).För mycket kapital i systemet helt enkelt.

Posted by Key on augusti 08, 2013 at 06:46 em CEST #

Intressant. Ytterligare stöd för teorin om att kapital är mindre nödvändigt nu än tidigare:
http://marginalrevolution.com/marginalrevolution/2013/08/the-origins-of-the-forbes-400.html

Färre av de 400 rikaste personerna i världen har ärvt pengar, men fler har högre utbildning. Tylers sammanfattning: "Generational connections now matter less and starting with lots of working capital matters less. Smarts, drive, and education all matter more."

Posted by Micke on augusti 09, 2013 at 10:19 fm CEST #

Tack för en mycket intressant artikel!

Posted by Mikael on augusti 10, 2013 at 11:06 fm CEST #

Tack för en intressant artikel! Jag hade dock hoppats att du skulle dra fram de skillnader jag ser som påverkar "kapitalismen" idag. Riktigt ren kapitalism har vi inte haft på länge. Jag tänker främst på all intervenering från regeringar. Jag tänker på centralbankers inblandning, finansinspektionen bolånetak, och bankgarantier mm, fractional reserve. TO BIG to fail osv. Listan kan göras lång på statens inblandning, både i Sverige och utomlands.
Pappersvaluta utan uppbackning. Krediteran osv.
Någonstans i grunden för kapitalism ligger ju grunden för sunda pengar (jag hoppas du är med på vad jag menar?) Idag spekuleras det fritt vad Ben Bernanke ska ta sig till osv. Det är knappast en sann marknadsekonomi vi har, den finns bara i botten av kedjan numera. Många "kapitalister" ser ju tyvärr en dyster framtid pga av all intervenering som byggt upp ett ohållbart luftslott. Om halva världen är skuldsatt upp över öronen så skapar det viss oro.. Om man inte tror att framtiden ser speciellt ljus ut vill man kanske inte investera i vissa områden (förrän kraschen varit). Därav mer sökande efter "smarta" idéer.

Det är sant att vi är en bra bit från kapitalism, men jag ser ingen större skillnad i det du tar upp. Det tycker jag inte förändrat sig speciellt mycket, det är bara orosmolnen som bidrar till detta. Goda idéer har alltid varit eftersökt bland investerare. Skillnaden är väl mer att kapital finns mer globalt nuförtiden och att det är lättare att kommunicera sin idé = lättare att hitta varandra.

Posted by Billy Pancho on augusti 29, 2013 at 10:26 fm CEST #

Väl skriven artikel.
Anser att Billy Panchos kommentar också omfattar en hel del som bör att beaktas.
Tycker att Fredrik Härén gjorde en bra föreläsning som tar upp det här med "kunskap" och "idéer".
http://www.youtube.com/watch?v=C0jDJ-wsMYI

Posted by Andreas Bodin on september 10, 2013 at 07:38 fm CEST #

Tack för alla kommentarer!

Billy:

Visserligen har kapitalismen har aldrig varit "ren". Övergången mellan samhällssystem har aldrig handlat om diskreta brott utan gradvisa förändringar. Däremot menar jag att de faktorer du tar upp, som handlar om statlig reglering av finansmarknader, inte har speciellt mycket med frågan att göra. Kapitalism handlar om kapitalisters ägande och kontroll av produktionsmedlen, inte om huruvida vi har en fri eller reglerad kreditmarknad.

Däremot ser jag dina exempel som giltiga gällande diskussionen om hur mycket av marknadsekonomi vi har, men det är en diskussion jag vill hålla separat från denna.

"[J]ag ser ingen större skillnad i det du tar upp. Det tycker jag inte förändrat sig speciellt mycket, det är bara orosmolnen som bidrar till detta."

Jag tror vi ser saker ur lite olika tidsperspektiv. Jag jämför hur det ser ut under nu (under de senaste två decennierna) med hur det såg ut för ett par sekel sedan. Jag tror att du kan se att det hänt en hel del vad gäller kapitalbehov för produktionen och finansiering av nya företag. Finansoron efter 2008 har inte mycket med saken att göra ur det tidsperspektivet.

Posted by Sloped Curve on september 10, 2013 at 08:20 fm CEST #

Snälla fortsätt blogga!

Posted by HPD on oktober 30, 2016 at 11:08 fm CET #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed