Om en räntesänkning som borde vara given

Jag har ett tag tillhört de som velat se en lägre reporänta än majoriteten i Riksbankens direktion. Detta bland annat på grund av det jag skrev om här. Med en dåres envishet vill jag åter påpeka att reporäntan och repor med en veckas löptid inte längre passar som penningpolitisk styrmekanism och att marknadsräntorna idag avviker markant från reporäntan, varför det är ointressant att påpeka att reporäntan är låg.

Dessutom är inflationstrycket idag närmast obefintligt, vi har en lugn kredittillväxt, en svag världskonjunktur och en stark krona. Vid detta möte skulle jag därför önska en sänkning på ca 50 punkter.

Jag tycker, min vana trogen, inte att man idag bör peka ut en räntebana med ytterligare sänkningar, utan man bör sänka så mycket man tror att det behövs nu och peka på oförändrad ränta under en period. Ser man ett behov av framtida sänkningar så har man tagit i för lite nu.

Jag rekommenderar också en genomläsning av Lars E O Svenssons senaste inlägg i debatten om hur penningpolitiken bör utformas. Jag har inte alltid varit enig med Svensson i allt, och bland annat kritiserat honom för att ha velat höja räntan mitt under den värsta krisen 2008 och för att ha ignorerat att KPI inte fångar prisförändringarna för boende på ett rimligt sätt här. Detta menar jag har medfört att han stundtals legat fel i sin åsikt om räntan. Detta förhållande gäller dock inte nu, då boendeprisinflationen tycks ha avstannat för tillfället och det inte finns någon större målkonflikt idag.

Jag håller helt med Svensson om att vi idag har en räntenivå som inte är förenlig med Riksbankens mandat, oavsett om man sätter störst vikt vid inflationen, resursutnyttjandet eller den finansiella stabiliteten. Det finns idag ingen målkonflikt då vi har låg inflation, relativt lågt resursutnyttjande och den finansiella stabiliteten snarast skulle gynnas än skadas av lägre räntor.

För den som inte orkar bläddra igenom ett antal sidor med diagram vill jag ge en kort sammanfattning av hur jag ser på läget.

Inflation

  • Låga prisökningar i konsumentledet senaste året och till och med fallande priser i producentledet (KPIF +0.9%, PPI -1.1%). En stark krona håller tydligt tillbaka prisutvecklingen.
  • Lugn prisutveckling för råvaror och tillgångar, undantaget vissa råvaror som påverkats av väder eller geopolitiska händelser.
  • Låg underliggande inflation
  • Inga tecken på inflationsdrivande löneökningar
  • Markerat långsammare kredittillväxt och fortsatt högt hushållssparande i Sverige

Sammantaget ser inflationen ut att ligga kvar på en nivå under målet under en tid.

Konjunktur

  • Signaler från produktionssidan
    • Svagare inköpschefsindex, industriproduktion, tjänsteproduktion i Sverige och Internationellt, inklusive Kina. USA något mer blandat, men svagt inköpschefsindex för industrin senast.
    • Svag exportutveckling både på grund av svag omvärldskonjunktur och en stark krona.
  • Signaler från konsumtionssidan
    • Hygglig detaljhandel och konsumtion i Sverige, men ingen övertygande styrka. Klart svag utveckling i Europa. USA håller emot något.
  • Signaler från svensk arbetsmarknad
    • Oväntat stark arbetsmarknad med stillastående arbetslöshet än så länge, men ingen risk i närtid för en överhettad arbetsmarknad.
    • Prognoser talar för högre arbetslöshet.
  • Signaler om finanspolitiken
    • Något mindre stram svensk finanspolitik väntas för 2013.
    • Åtstramningar inom eurozonen kan förväntas genomföras under 2013.

Sammantaget pekar konjunktursignalerna mot lägre resursutnyttjande, högre arbetslöshet och ännu svagare underliggande inflationstryck.

Marknad

  • Höga spreadar, hög osäkerhet, relativt lugn tillgångsprisutveckling.
  • Fortsatt svag koppling mellan reporänta och marknadsräntor – monetära klimatet inte så ackommoderande som antyds av styrränta
Marknadsräntorna ligger idag högt över vad som kan motiveras av den ekonomiska utvecklingen, även om reporäntan är historiskt låg.

Slutsatser och beslutsförslag

  • Nuvarande indikationer och prognoser talar för tillväxt under potential med fallande resursutnyttjande och inflation under målet
  • Risker störst på nedsidan vad gäller konjunktur och inflation
  • Reporäntan historiskt låg, reala marknadsräntor inte historiskt låga
  • Inga tecken på att monetära klimatet är för ackommoderande
  • Med nuvarande räntestyrning, sänk reporäntan till 1,00%
  • Överväg att åter skjuta till likviditet, exempelvis via 3-månadersrepa med rörlig ränta, för att förbättra transmissionen

För den som gillar statistik kan jag visa några diagram som visar lite mer kring hur jag resonerar. Allra först vill jag visa ett diagram som berör den kanske vanligast invändningen mot en lägre ränta, att det finns en alarmerande skuldökning hos hushållen som måste stoppas.

figur 1. Utlåningen till hushåll steg i en alarmerande takt innan krisen började. Till en början förde krisen endast med sig ett BNP-tapp utan någon minskad utlåning vilket innebar att utlåningen till hushållen steg markant i förhållande till BNP. Sedan slutet på 2009 har dock utlåningen i princip inte ökat alls i förhållande till BNP.

Givetvis är det dock inte bara förändringstakten som spelar roll. Nivån kan givetvis vara för hög idag, och fördelningen av skulderna kan vara sådan att situationen ändå är allvarlig, då det räcker att en ganska liten del av befolkningen får problem för att det ska märkas.

Men, vad gäller när man bör försöka bromsa skuldsättningen är det totalt avgörande förändringstakten. Poängen med att hindra en allt för stor skuldsättning är att allt för stora skulder utgör en risk mot stabiliteten i ekonomin, då skulderna kan tvingas att minska snabbt i en krissituation, med allvarliga följder. Men, om ökningstakten redan avstannat, och vi ser ett svagt konjunkturläge så skulle åtgärder för att bromsa skuldsättningen snarare riskera att just skapa ett sådant scenario som man velat undvika från början. Även om man anser att hushållen idag är för skuldsatta är det därför kontraproduktivt att i dagens läge försöka minska utlåningen.

Utveckling inflation och priser

 

figur 2. Allt mer fokus riktas mot KPIF, eftersom KPI i så hög grad direkt påverkas av räntan. KPIF visar på låga prisökningar, tydligt under inflationsmålet (målintervallet är inritat), under det senaste året.

 

figur 3. Producentpriserna berättar om mycket små möjligheter för de svenska producenterna att höja sina priser under det senaste året. Ser man till exportpriserna blir kronstyrkans effekt tydlig.


 

figur 4. Råvarupriserna har hållit sig lugna uttryckt i SEK, delvis på grund av kronstyrkan. Enskilda råvaror har dock stigit i pris på grund av dåliga skördar eller geopolitiska händelser.

figur 5. Löneökningstakten är högst rimlig och vi har inga tecken på någon lönespiral eller ohållbara löneökningar.

Sammantaget ser inflationsklimatet milt ut för Sveriges del. Inget tyder på att nuvarande ränta och räntebana skulle föra KPIF-inflationen upp till målet under den närmaste tiden.

Inhemska signaler från produktionssidan

figur 6. De preliminära BNP-siffrorna för andra kvartalet var överraskande starka, men säger som vanligt väldigt lite om konjunkturläget.

figur 7. Industriproduktionen har utvecklats mycket svagt i år.

figur 8. Vi ser att industriproduktionen fortfarande understiger toppen 2007 samt att nivån planat ut. Lediga resurser torde fortfarande finnas inom stora delar av industrin.

figur 9. Exporten ser nu mycket svag ut. Med en allt svagare internationell konjunktur och stark krona är det lätt att tänka sig att exporten utvecklas svagt framöver och inte ger samma BNP-tillskott.

figur 10. Även tjänsteproduktionen uppvisar svaghet.

figur 11.  Inköpschefsindex för tillverkningsindustrin kom in väldigt lågt i augusti och är nu en av de svagaste konjunkturindikatorerna.

figur 12. Orderingången signalerar om en kraftig inbromsning

figur 13. Orderingångens nivå tycks vända nedåt, och det utan att ha nått upp till toppen i slutet av 2007

figur 14. Speciellt uppvisar exportordrarna mycket stor svaghet.

Sammanfattningsvis ser vi för svensk del ser en tydlig svaghet i produktionen, både vad gäller faktisk industriproduktion, tjänsteproduktion, orderingång och inköpschefsindex. BNP-siffrorna för det tredje kvartalet visade visserligen på att produktionen var stark då, men det drevs av en mycket stark export, som ser ut att försvagas. Produktionssidan signalerar om lägre resursutnyttjande framöver och därmed behov av penningpolitisk lättnad.

Inhemska signaler från konsumtionssidan

figur 15. Detaljhandelns årsförändring är positiv under de senaste månaderna, men ökningstakten är lugn.

figur 16. Hushållens förtroendeindikator är starkare än i slutet av 2011, men tyder inte på någon snabb ökning av konsumtionen med nuvarande ränteläge.

Sammanfattningsvis visar signalerna från konsumtionssidan upp en svag bild, med utrymme för penningpolitisk lättnad utan risk för att sparandet kollapsar.

Inhemska signaler från arbetsmarknaden

figur 17. Under en stor del av året har vi sett fler än 5000 varslade personer per månad. Detta är historiskt inte förenligt med ett gott konjunkturläget.

figur 18. Arbetslöshetsnedgången vi tidigare såg har planat ut och möjligen har vi sett början på en uppåtgående trend, även om arbetslösheten hittills överraskat positivt.

Sammanfattningsvis visar även arbetsmarknaden upp svaghetstecken och signalerar att en penningpolitisk lättnad inte automatiskt kommer att leda till någon lönespiral.

Signaler från omvärlden

figur 19. Medan alla andra stora ekonomier fått se sina inköpschefsindex för industrin falla under 50, höll USA länge emot. Även i USA ser vi nu flera månader i rad med siffror under 50.

figur 20. Tjänstesektorn i USA har utvecklats något mer positivt, men vi får se på torsdag hur augustisiffran är.

figur 21. Sysselsättningsutvecklingen är hygglig i USA, men någon övertygande styrka, vilket vi såg i början av året, är det inte längre frågan om

figur 22. Det har faktiskt skapats en relativt hygglig mängd nya jobb inom den privata sektorn, medan den offentliga sektorn minskat antalet anställda.

figur 23. Nya ansökningar för arbetslöshetsersättning ligger kvar under 400 000 men har utvecklats något mindre positivt den senaste tiden.

figur 24. Inkomstutvecklingen är hygglig i USA.

figur 25. Konsumtionsutvecklingen är också hyggligt positiv i USA.

figur 26. Detaljhandeln i USA uppvisar inte samma svaga utveckling som i Sverige, men ökningstakten har minskat något.

figur 27. BNP-utvecklingen har varit svag under året, men säger ganska lite.

figur 28. Industriproduktionen i USA tycks inte försvagas med någon dramatik

figur 29. Däremot är industriproduktionen i eurozonen riktigt svag.

Sammantaget har den internationella konjunkturen försvagats markant, med extra tydlig försvagning i eurozonen. Även i Kina ser vi en försvagning, medan USA håller emot en aning, även om senaste ISM-siffrorna knappast är starka.

Signaler från kreditmarknaderna

figur 30. För företagen har ökningstakten bromsat markant.

figur 31. Bolånens ökningstakt har tidigare oroat, men nu kommit ner i hållbara nivåer. Det mesta tyder på att takten kommer vara lugn med oförändrad penningpolitik.

figur 32. Kreditmarknadsoron har stundtals varit så tydlig att även den kortaste interbankräntan har påverkats.

figur 33. TED-spreaden ligger kvar på mycket höga nivåer. Det är dessutom svårt för banker att faktiskt finansiera sig till STIBOR 3M. Skillnaden mellan statens upplåning och bankernas är nu extremt hög.

Även om reporäntan nu är låg, så är det monetära klimatet inte milt. De verkliga marknadsräntorna är betydligt högre än styrräntan indikerar.Jag vill därför de en ordentlig sänkning nu, men en räntebana som pekar ut nästa förändring en en höjning. Som jag skrev i början; pekar man ut framtida sänkningar så har man tagit i för lite nu.

Permalink     No Comments



Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed