Om en ny fastighetsskatt
En återinförd fastighetsskatt för egna hem är en våt dröm för många ekonomer. Det är en skatt som är svår att komma undan via skatteplanering eller flytt utomlands, och det är en skatt som inte straffar arbete. Förslag om en återinförd fastighetsskatt har förts fram från många håll, bland annat i en rapport av Peter Birch Sørensen. Frågan har också diskuterats flitigt på ekonomistas.se, bland annat här och här.
Det teoretiska argumentet för att en fastighetsskatt är rimlig och likformig med övrig beskattning handlar om att fastighetsskatten egentligen är en skatt på inkomst eller avkastning från en investering.
Att äga ett boende som man själv bor i kan anses ge en avkastning, i och med att innehavet av ett eget boende innebär att man slipper hyra sin bostad. Man har investerat i en bostad och får avkastning på sin investering i form av en boendetjänst, och den avkastningen skulle man kunna beskatta. Man kan se det som att man "hyr av sig själv" och att man i rollen som hyresvärd får en intäkt, samt att man i samma roll har en kostnad för investeringen i form av ränta, som man får göra avdrag för.
Fastighetsskatten var dock, som den var utformad före avskaffandet, och i den form som Peter Birch Sørensen föreslår, inte en avkastningsskatt för de som hyr av sig själva, utan en ren objektskatt.
Innehav av en fastighet beskattades med en andel av fastighetens marknadspris. Fastighetspriset har dock endast en indirekt koppling till avkastningen och en avkastningsskatt kan därför inte baseras på fastighetspriset. Dessutom utgick fastighetsskatten oavsett om man själv bodde stadigvarande i huset, det vill säga oavsett om man fick någon implicit avkastning eller inte.
Detta gjorde skatten till en udda fågel i svensk beskattning, och ett frånsteg från både bärkrafts- och likformighetsidealen. Detta dömde skatten till att förr eller senare avskaffas. Att förespråka en nyintroduktion av skatten tror jag är att missa hur viktig legitimiteten för skatterna är. Man kan inte blunda för att skatter måste kännas rimliga för att fungera väl.
Det är också tydligt att den inte fungerade väl under slutet av sin livstid. Jag har redan nämnt att fastighetspriserna inte har annat än en indirekt koppling till fastighetens implicita avkastning.
Detta kan ses bland annat genom att det i tider med fallande räntor är rationellt att fastighetspriserna stiger mycket mer än avkastningen (hyrorna), eftersom nuvärdet av framtida hyror blir mycket högre med en lägre diskonteringsränta. Det är dock inte rimligt att avkastningsskatten ska stiga som andel av avkastningen bara för att räntan faller. Det är inte heller önskvärt eller rimligt att högre räntor skulle innebära lägre beskattning.
Under 1990- och 2000-talens allt lägre räntor steg fastighetspriserna dramatiskt, och därmed även fastighetsskatten, utan att avkastningen från fastigheterna (hyrorna) steg markant.1
Detta innebar att fastighetsskatten blev allt mer absurd och kom allt längre ifrån tanken om en avkastningsskatt.
Skatteuttaget ökade markant för personer som inte fått en högre avkastning (utan endast en högre latent reavinst, som beskattas vid försäljningen), vilket till slut knäckte systemet genom att det folkliga stödet för skatten urholkades.
En fastighetsskatt som ska överleva utan att bli absurt sned menar jag måste baseras på avkastningen (hyran) och inte på fastighetspriset. Ännu mer absurd blir skatten om det råder en fastighetsbubbla. I det fallet skulle fastighetsskatten utgå utifrån bubbelpriser. En person som köpt ett litet radhus för länge sedan fick med den gamla skatten högre skatt enbart för att räntan föll eller för att en bubbla uppstod i det område radhuset låg.
För alla som hoppas på en ny skattebas baserad på boende i egna hem, så tror jag därför att det vore bättre att flytta fokus från en skatt på fastigheter till att bredda inkomstbeskattningen till att inkludera den implicita avkastning ett eget boende ger, och utveckla modeller för hur det kan göras på ett bra sätt. Grunden måste komma utifrån avkastningen/hyran, inte utifrån fastighetspriset.
1De lägre räntorna innebar dessutom lägre ränteavdrag för lånen på
fastigheten. Modellen för beskattningen visade (korrekt) att hyresvärdens kostnader föll, och att avdraget därmed skulle minska, men visade ändå att totalhyran, inräknat räntekomponenten, steg markant, vilket tycks helt orimligt.
Intressant, främst om tanken att beskatta den implicita hyran.
Men hur tänker du att en skatt skulle kunna undvika att baseras på bubbelpriser, och varför skulle det vara önskvärt?
Posted by Per on juni 23, 2010 at 08:45 fm CEST #
Du har rätt i att fastighetsskatten inte ska ses som en avkastningsskatt. Snarast fungerade den som en skatt på jordräntan vilket dock bara visar hur förträfflig den var. Eftersom kostnaden skatten kapitaliserats i priset vid köpetillfället så fungerade skatten i praktiken som en skatt på värdeökningen precis enligt de principer som Henry George predikat (http://en.wikipedia.org/wiki/Henry_George). Den grundläggande tanken att man ska beskatta den manna som råkar falla från himlen på dem som har turen att vinna i bostadslotteriet är sund, oavsett om man bryr sig om effektiv och rättvis beskatting.
Ditt resonemang om räntor och taxeringsvärden visar att skatten stiger när räntorna sjunker. Motsvarande måste därmed skatten sjunka när räntorna stiger. Detta tenderar att hålla nere huspriserna när ränorna är låga och hålla upp dem när räntorna är höga. Fastighetskatten var därför en dämpande mekanism mot fluktuationerna på bostadsmarknaden vilket ytterligare understryker hur absurt det var att avskaffa denna förträffliga skatt.
Posted by Jonas Vlachos on juni 23, 2010 at 09:29 fm CEST #
Jonas:
Jag tycker att du säger emot dig själv. Du säger att fastighetsskatten inte ska ses som en skatt på fastighetens avkastning, utan som en skatt på jordräntan. Jordräntan är dock fastighetens avkastning. En fastighet är mark/jord (se jordabalken) och dess avkastning är jordräntan. Det är den jag vill beskatta, men det är inte den som beskattas i din vision om fastighetsskatt.
Skatt på värdeökningen ska absolut tas ut, och det görs i form av reavinstskatt. Ifall fastighetsskatten ska ses som en skatt på den latenta reavinsten som tas ut under innehavstiden så är det frågan om en ren dubbelbeskattning, om man inte får göra avdrag från reavinstskatten med den fastighetsskatt som betalats in (vilket jag inte sett någon föreslå).
Ända fram till den stora skattereformen var beskattningen av småhus utformad som en skatt på avkastningen på kapitalet i fastigheten. Ändringen genomfördes inte för att den teoretiska motiveringen för skatten ändrats, utan endast för att förenkla systemet.
I teorin var alltså den svenska fastighetsskatten tänkt som en inkomstskatt ända tills den avskaffades, men den var inte alls utformad som en.
Man tänkte sig vid skattereformen att räntorna gick upp och ner över tiden och därför kunde kopplas bort ur ekvationen. Man missade förstås att vi skulle få en period på nästan 20 år då räntorna föll nästan hela tiden, med konstant stigande fastighetsskatt som följd.
Man försökte lösa detta genom att lappa och laga systemet på olika sätt, med utjämnade taxeringsvärden och skydd för låginkomsttagare, etc. men den grundläggande utformningen för skatten förblev orimlig.
Att skatten skulle vara ett effektivt sätt att bromsa fastighetsprisers upp och nedgångar har jag inte sett några bra bevis för, även om det är lätt att tänka sig att det skulle ha en sådan effekt. Kanske var det så, kanske inte. Det är ju inte direkt så att perioden sedan den senaste modellen infördes (i och med skattereformen) har varit befriad från tidigare epokers prisändringar.
Posted by Karl Avedal on juni 23, 2010 at 10:05 fm CEST #
Per:
Genom att basera inkomstbeskattningen på fastighetsavkastningen i termer av fastighetens tänkta hyra, så kommer fastighetsskatten utvecklas betydligt jämnare än fastighetspriserna utvecklas, eftersom hyresutvecklingen är mycket stabilare än fastighetsprisutvecklingen. Hyran stiger inte med 100% mellan två fastighetstaxeringar, oavsett lokal fastighetsprisbubbla.
Det ger långsiktigt jämnare och mer förutsägbar skatt vilket innebär fördelar både för statens planering och för fastighetsägarens planering.
Posted by Karl Avedal on juni 23, 2010 at 10:30 fm CEST #
Om jag har rätt i att fastighetsskatten kapitaliseras i huspriset så betyder detta att min skatt betalats av den som sålde huset till mig då säljaren fick ett lägre pris än vad denne fått utan en skatt. Att det sedan är jag som ägare som sköter de löpande inbetalningarna är i sammanhanget rätt ointressant.
Om värdet på huset stiger så kommer jag de facto att betala skatt på denna värdeökning. Frågan är dock varför man ska se det som en avkastningsskatt eftersom man lika gärna kan se det som en konsumtionsskatt; värdet av att bo i huset har ökat och då bör det bli dyrare att bo. Det är inte konstigare än att den som gillar potatis får betala mer moms om priset på potatis stiger. Att fastighetsskatten, eller skatten på jordräntan, inte enkelt låter sig klassificeras som en inkomstskatt eller konsumtionsskatt beror på att den är varken eller. Det är helt enkelt en skatt på jordräntan.
Om man köper resonemanget att huspriserna även inkorporerar de förväntade skatteinbetalningarna så måste skatten ha den dämpande effekt på fluktuationer som jag hävdar. Och jag skulle vilja träffa den blivande husägare som inte tog med skatten i boendekalkylen innan man gjorde sitt husköp. Sedan är det naturligtvis en öppen fråga hur stor denna effekt var.
Visst fick skatten vissa personer att flytta men man kan lika gärna säga att det var höga inkomstskatter och låga pensioner som orsakade dessa flyttar. Eftersom ett avskaffande av skatten gör att andra skatter måste höjas (eller bidrag sänkas) så är det lika korrekt att påstå att avskaffandet av fastighetsskatten tvingat människor från hus och hem. Kopplingen är bara inte lika tydlig.
Det var inget orättvist eller olikvärdigt med fastighetskatten; tvärtom är det svårt att tänka sig en mer rättfärdig skatt än en som beskattar en värdeökning som man inte själv varit med om att skapa. Mitt enda klagomål är att det just var en skatt på fastigheten och inte på tomtvärdet eftersom skatten därmed fick vissa inslag av beskattning på värden man själv skapat (genom renoveringar). Nettovärdet av egenskapade värden borde beskattats som reavinst och inte som jordränta.
Posted by Jonas Vlachos on juni 23, 2010 at 03:16 em CEST #
Tack för ett fördjupande svar Jonas!
Du framför några olika poänger, låt mig ta dem en och en.
En av dina poänger är att man skulle kunna se fastighetsskatten inte som en skatt på avkastning/jordräntan utan som en konsumtionsskatt. Som jag förstår det föreslår du inte egentligen att den ska utformas som en konsumtionsskatt, utan använder diskussionen om konsumtion för att mer allmänt argumentera för att en skatt på boende ska finnas. Du missar dock en viktig distinktion i din diskussion om konsumtionsskatten. Du skriver att om priset på huset stiger så har "värdet av att bo i huset ... ökat och då bör det bli dyrare att bo". Du skriver som en sanning att en husprisökning är detsamma som att värdet på att bo i huset ökat, men detta är inte sant, vilket jag påpekat tidigare.
Värdet på den konsumtion som uppstår är inte direkt proportionell mot priset på den investering som görs för att åtnjuta konsumtionen, utan för att bestämma värdet på investeringen görs en investeringskalkyl, där värdet på den framtida konsumtionen måste nuvärdesberäknas. Om värdet på konsumtionen är oförändrat, men diskonteringsräntan faller, så kommer huspriset att stiga, trots det oförändrade konsumtionsvärdet. Ifall det gick att mäta värdet på konsumtionen genom att titta på huspriserna rakt av så skulle huspriserna ingå rakt av i KPI, men det gör det förstås inte.
En skatt som enbart utgår från huspriset kan således aldrig vara en konsumtionsskatt, hur du än vrider och vänder på det. När du betalar skatt för att du köper potatis behöver du inte betala en skatt som är proportionell mot priset på jordbruksmark eller jordbruksutrustning (investeringsvarorna), utan en skatt som är proportionell mot priset på själva potatiskonsumtionen.
Med konsumtionsmodellen inräknad har vi hittills diskuterat tre möjliga modeller för en beskattning av fastigheter och/eller boende.
En modell vore att beskatta innehav av en fastighet, utan hänsyn tagen till vilken avkastning fastigheten ger. Den modellen hade vi i Sverige mellan 90-talets skattereform och avskaffandet, och den tycks du argumentera för ett återinförande av. I den modellen betalar man fastighetsskatt även om man hyr ut bostaden till någon annan (och därigenom betalar skatt både på innehavet och på jordräntan som då betalas av hyresgästen och blir en inkomst för ägaren).
En annan modell vore att beskatta avkastningen som kommer av fastigheten (jordräntan), antingen via uthyrning till andra, eller via eget boende på fastigheten. Den modellen tycks du gilla, men samtidigt har du inte definierat en modell som faktiskt beskattar jordräntan, utan försvarar en modell som inte utgår från jordräntan. Mer om detta senare. Denna modell användes i Sverige fram till skattereformen. En schablonintäkt (som visserligen var dåligt beräknad) fördes in i inkomstbeskattningen.
En tredje modell vore en konsumtionsskatt. Om vi såg skatten som en konsumtionsskatt så skulle det vara naturligt att avskaffa ränteavdragen, men eftersom du inte egentligen verkar vilja ha en konsumtionsskatt så fördjupar jag mig inte mer i hur en sådan skatt skulle skilja sig från en skatt på jordräntan och hur den skulle passa in i skattesystemet. En sådan modell har såvitt jag vet aldrig använts i Sverige.
En annan av dina poänger är att fastighetsskatten bakas in i priset och att man därför skulle kunna se en sänkning av överlåtelsepriset som en komponent i den fulla skattebilden.
Med tanke på hur ofta fastighetstaxeringen förändrats är det dock orimligt att anta att hushållen räknar med att fastighetsskattens utformning är låst under hela innehavstiden. Det är därmed orimligt att anta att fastighetsskatten skulle kunna ses som helt inkorporerad i fastighetspriset. Någon påverkan har förstås förekomsten av fastighetsskatt, men vilken? Tror du att genomsnittshushållet som köpte hus under 2006, före och efter den borgerliga valsegern, i sin kalkyl antog en oförändrad fastighetsskatt?
Du kan inte säga att det är ointressant att den andra ägaren sköter de löpande inbetalningarna när du inte har kontinuitet i skattesystemet mellan ägare ett och ägare två och man kan inte heller lagstifta om ett för evigt oförändrat skattesystem.
Det går således inte att anta att en återinförd fastighetsskatt fullt ut skulle kapitaliseras i huspriset.
Vad gäller frågan om huruvida fastighetsskatten var en effektiv kontracyklisk skatt för husprisutvecklingen så är den visserligen mer komplex än du påskiner, bland annat på grund av lag-effekter. Men, framförallt är frågan om kontracykliskhet skild från frågan om vilken den teoretiska basen för likformighet i skattesystemet är. Om fastighetsskatten faktiskt hade en dämpande effekt på prisfluktuationerna så kanske det var alldeles utmärkt, men det gör inte att skatten stod på en stabilare teoretisk grund som en skatt på jordräntan. Den frågan känns därför inte relevant i denna diskussion.
Sedan slår du in på en argumentation om att fastigheter utgör en bra skattebas. Det är dock inte det diskussionen i detta inlägg handlar om alls. Jag har inte argumenterat för den nuvarande situationen, utan jag har argumenterat för att en ny fastighetsskatt ska utgå från jordräntan och inte från fastighetspriset, så en diskussion om huruvida den nuvarande situationen eller situationen före avskaffande var bäst är irrelevant för diskussionen kring mitt inlägg.
Posted by Karl Avedal on juni 24, 2010 at 12:43 fm CEST #
Tack själv! Jag har bråttom iväg och hinner därför bara kort förklara vad jag menar med värdet på konsumtionen. Någon annan är villig att betala mer för ditt boende än vad du betalade när du köpte huset. Genom att bo i huset konsumerar du en resurs som är knappare än vad den var när du flyttade in. Alltså har konsumtionsvärdet ökat.
Skillnaden tycks vara att du enbart vill kalla monetär avkastning för "avkastning" medan jag även ser det ökade konsumtionsvärdet som "avkastning".
Posted by Jonas Vlachos on juni 24, 2010 at 09:28 fm CEST #
Tack, jag förstår att du inte har hur mycket tid som helst för diskussionen, det rinner lätt iväg...
Du missförstår dock det jag säger, så jag vill förtydliga en gång till.
Du säger att "Någon annan är villig att betala mer för ditt boende än vad du betalade när du köpte huset. Genom att bo i huset konsumerar du en resurs som är knappare än vad den var när du flyttade in. Alltså har konsumtionsvärdet ökat. "
Detta missar dock återigen den grundläggande principen om skillnaden mellan värdet på konsumtion och värdet på rätten till framtida konsumtion.
Låt mig ge ett exempel, så kanske det blir tydligare:
Antag en fastighet A, som vid tidpunkt 1 har ett marknadspris på 1 miljon, och där boende på fastigheten under ett år har ett marknadsvärde på 60 000 kr. Förväntningarna är att värdet på boende på denna fastighet kommer att utvecklas i linje med inflationen.
Antag sedan att vi vid tidpunkt 2 har ett helt oförändrat läge avseende värdet på boendet (värdet på konsumtionen). Boenderesursen är precis lika knapp som i tidpunkt 1. Marknadsvärdet på konsumtionen är fortfarande 60 000 kr per år (i fasta priser). Däremot har synen på ränteläget ändrats så att en rimlig diskonteringsränta blivit lägre. Vad kommer då fastighetens marknadsvärde vara? Jo, det kommer att vara högre, därför att nuvärdet av rätten till framtida konsumtion blir högre, trots att konsumtionsvärdet är oförändrat 60 000 kr per år, och ingen förväntan om ett högre framtida konsumtionsvärde finns.
Det finns alltså inget ökat konsumtionsvärde i detta fall. Därför skulle inte heller en skatt på konsumtionsvärdet ha förändrats. En skatt på fastighetspriser kommer dock innebära att beskattningen ökar.
Detta innebär att en fastighetsskatt baserad uteslutande på fastigheters pris inte är en skatt på vare sig jordränta eller konsumtion.
Posted by Karl Avedal on juni 24, 2010 at 10:07 fm CEST #
Sverige har historiskt sett (ända från Gustav Vasa) haft alla möjliga konstiga skatter: Perukskatt, Knähundskatt m.m.
En av de sämsta skatterna var Kvarntullskatten i början av 1600-talet. Alla bönder som ville få sin säd malen hos mjölnaren var tvungen att betala kvarntull. Detta medförde att nästan samtliga bönder skaffade sig handkvarnar och malde säden hemma istället. Ung. lika dålig skatt som fönsterskatten i Holland, därav all små fönster. Så ser man konstiga saker när man är utomlands, så kan man fundera på vilken skatt som åstadkommit detta.
Posted by Micke on juli 04, 2010 at 04:44 em CEST #
Reklamskatt är ett annat exempel på förvridande skatter.
I Grekland, och sannolikt andra länder, är det inte full fastighetsskatt på ej färdigbyggda hus, så taken ser lite underliga ut med armeringsjärn som sticker upp här och där på terassen.
Skatterna har större påverkan på ett land än man kan tro.
Posted by Mikael Ros on juli 05, 2010 at 02:09 em CEST #
Hur en fastighetsskatt skall utformas för att inte vara en skatt på ägande har jag svårt att se ?
Reavinstskatten tycker jag är ok - man skattar på den ev. vinst man gjort- i likhet med vinster på aktier eller andra värdepapper.
Men en skatt baserad på ett taxeringsvärde - hur är den logisk ?
Skulle det vara en skatt på att man "hyr ut huset till sig själv" - så bör man ju också få göra avdrag för utgifterna = "hyran" och summan torde bli 0.
Om det är själva förmånen att bo som skall nbeskattas så bör även hyra i en HR skattas (men det låter väl lite orimligt ?)
/K
Posted by Klas2k on juli 14, 2010 at 10:18 fm CEST #
klas2k: Man får väl idag göra avdrag för just utgifterna = räntekostnaden, och det utan att längre behöva betala skatt på avkastningen = hyran man aldrig behöver betala.
Posted by markus on juli 14, 2010 at 11:35 fm CEST #
@Markus: Och vad är det som säger att huset är belånat ?
/K
Posted by Klas on juli 14, 2010 at 02:35 em CEST #
Klas2k, man får inte dra av personliga levnadskostnader som hyra. (Fick man det vore det en rätt rejäl skattesänkning, till 0% uppenbarligen.)
Posted by Johan on juli 26, 2010 at 12:35 fm CEST #
@johan: Precis - och om huset då inte är belånat så måste man fortfarande betala skatten - men kan inte dra av ngt - vilket var min poäng i svaret till markus.
/K
Posted by Klas2k on juli 26, 2010 at 01:08 fm CEST #
Klas, du sa att om fastighetsskatten tolkkades som en skatt på att "hyra ut till sig själv" så borde man också få dra av utgiften man har för hyra till sig själv. Jag påpekade att man nästan aldrig får dra av personliga levnadskostnader, t ex hyra.
Alltså är det obegripligt varför du tycker man borde få dra av den implicita hyran till sig själv.
Posted by johan on juli 29, 2010 at 11:37 fm CEST #
Fatighetsbubbla i Kina
How many flats in China are sitting empty? The media recently floated a story -- denied by power companies -- that 64.5 million urban electricity meters registered zero consumption over a recent, six-month period. That led to a theory that China has enough empty apartments to house 200 million people.
Surveys in most cities suggest the average living space is between 28 and 30 square meters per person. We don't know which population segment these surveys cover; they certainly don't include migrant workers. And we don't know if empty flats are counted.
Based on this limited data, however, we can confidently conclude that China does not have a housing shortage. Moreover, its per-capita living space is higher than in Europe and Japan. Indeed, if we adopt Japan's standard, China already has sufficient urban housing space for every man, woman and child in the country.
Far more important than general data, however, are the housing figures pointing to a huge quantity of empty flats apparently being held only for speculation.
I think the vacancy rate for the nation's private, commercial housing stock is between 25% and 30%. That's at least double what's required in a normal market. The gap between what's needed and what's available can be viewed as speculative inventory. The value of this inventory held by speculators is probably around 15% of GDP. It's being kept on ice, just as copper and other commodities are hoarded in anticipation of rising prices.
Local governments in China depend on real-estate deals for revenue and could default if the market falls too far. Thus, the central government may loosen policy to help the locals without making a formal announcement. Such a change of heart would ease short-term government difficulties but double the trouble down the road when the property bubble bursts.
So even if China's stock of empty flats is only half that recent estimate of 64.5 million, it would still be equivalent to 20% of all urban households. That's higher than Taiwan's vacancy rate at the peak of its bubble. Moreover, as credit rules are loosened, the stock could rise to more than 30%.
läs mer i länken
Posted by Mikael Ros on augusti 04, 2010 at 10:28 em CEST #
Fastighetsskatten är en bra skatt av olika anledningar men utformningen densamma är inte lika bra vilket många här har påpekat. Min modell innebär att fastighetsskatten under den tid man äger fastigheten ackumeleras för att sedan utgöra ett avdrag på eventuellt värdestegring vid en framtida försäljning. På detta sätt skulle skatten harmonieras och ett större skatteuttag på attraktiva områden neutraliseras.
Mvh,
Peter
Posted by Peter on augusti 10, 2010 at 10:14 em CEST #
Bara för att fastighetsskatt är en ekonoms våta dröm innebär det inte att den är bra. Problemet här är väl att ingen lyckats komma upp med en bra modell för reavinstskatt på fastigheter som motverkar svarta pengar vid transaktioner.
Märkligt också hur så många vill införa nya skatter och höja befintliga. Jag trodde vi nu i vårt samhälle hade kommit till vägs ände, där vi ser hur nya skatter och höjda skatter medför minskad lust att arbeta utöver det vanliga (och det är de som anstränger sig extra som står för mkt av samhällsutvecklingen), skatteflykt eller flykt ur landet?
Har ingen analyserat varför vi var så framgångsrika på 50-talet och början av 60-talet. Traditionellt har jag hört att det skulle ha berott på att vi kunde leverera till ett Europa under uppbyggnad. Men var det inte så att det totala skattetrycket i stället var betydligt lägre än nu, om vi räknar in arbetsgivaravgifter, moms etc, och att därför människorna fann glädje i att arbeta och att när det behövdes arbeta litet extra?
Vi har ju nu en situation där Tyskland coh några länder till Europa har hög efterfrågan, samt i Asien. Då är det väl tid att se till att vi gör det lönsamt för människorna i vårt land att arbeta och anstränga sig extra. Varför skall de anstränga sig att bygga eller köpa ett hus här, om det är förknippat med en betydande fastighetsskatt? Folk är inte dumma. Skatt är skatt, även om den är klädd i tegel. Dessutom: det är numera lätt att köpa sig ett hus i Spanien, Frankrike, Italien osv. Investeringarna i privat boende och sommarhus kommer nog att minska betydligt vid ett återinförande av fastighetsskatten. Det gäller både nybyggnad och det mycket för näringslivet (och staten via skatteverket) mycket lönsamma renoverandet. Vad kommer det att kosta i minskade inkomster för staten? Man kan travestera och säga att det man vinner på gungorna förlorar man poå karusellen. Jag skulle verkligen vilja se en styrkt beräkning på att en återinförd fastighetsskatt blir lönsam.
MvH
Lars
Posted by Lars on augusti 26, 2010 at 09:12 em CEST #
http://w70% OFF cheap ghd hair straighteners on sale,Free Shipping No tax!
http://www.ghdhair-sale-au.com/">ghd australia,we offer high quality http://www.ghdhair-sale-au.com/">ghd hair straighteners at cheap price,all http://www.ghdhair-sale-au.com/">ghd straighteners cheap are Free Shipping! http://www.ghdhair-sale-au.com/ww.slopedcurve.com/roller/makro/entry/om_en_ny_fastighetsskatt#comments
Posted by ghd on december 29, 2010 at 07:23 fm CET #