I förra veckan presenterade SCB KPI-siffror för maj. KPI visar som väntat på en allt större negativ 12-månadersinflation. Om man exkluderar räntesänkningarna så ser dock deflationshotet betydligt mindre ut. KPIX och KPIF steg med 0,3 procent respektive 0,2 procent mellan april och maj och med 1,3 respektive 1,7 procent mellan maj 2008 och maj 2009, vilket faktiskt är rätt nära Riksbankens mål.

Att vi med stor sannolikhet skulle få se en negativ årsförändring för KPI har stått klart sedan i höstas. Redan efter julirapporten förra året kunde man ana att sannolikheten var hög för att priserna inte skulle stiga alls under det då kommande året, då båda de underliggande faktorer som då hade drivit inflationen, nämligen matpriserna och energipriserna, hade vänt nedåt rejält. Den tredje faktorn som hade drivit upp KPI-inflationen, räntorna, skulle förstås följa med ner i fallet så småningom, även om Riksbanken länge höll emot prisfallen genom fortsatta höjda räntor ända in i krisens kanske mest dramatiska månad, september.

Vi ser inget dramatiskt prisfall men vi ser heller inte någon större inflationstryck skapat av kronfallet. Ifall vi får se en dramatiskt kronförstärkning kan förstås priserna komma att falla snabbt, men där är vi inte idag. Som jag ser det finner man varken argument för kraftfulla okonventionella penningpolitiska åtgärder, eller några tecken på oroväckande inflation i denna KPI-rapport.

Låt oss titta på vilka komponenter som säsongsrensat stod för den intressantaste utvecklingen i maj, utöver det givna och ointressanta räntefallet. SCB är källan för alla basuppgifter och säsongsjusteringen gör jag med hjälp av X-12 Arima. Säsongsjusteringen är naivt gjord och skulle kunna göras bättre med en större ansträngning. För att själva studera effekterna av olika komponenter, samt se diagram för samtliga undergrupper, kan ni besöka min inflationssida här, som nu är uppdaterad med maj-siffrorna.

Låt oss börja med att titta på den komponent som drog upp KPI mest under april månad, nämligen transport.

figur 1.  Efter stora prisfall på framförallt drivmedel under andra halvåret har vi nu sett 5 raka månader med stigande priser för transportkomponenten. Bensinpriserna (95 oktan) steg med ca 3.8% mellan april och maj, efter stora prisfall i slutet av 2008. Dieselpriset föll samtidigt något. Först drev den fallande kronkursen upp drivmedelspriserna. Nu när kronan stabiliserat sig något har högre världsmarknadspriser fortsatt driva upp bensinpriset. Bensinpriset har dock fallit med ca 7,9% jämfört med maj 2008. Framåt hösten börjar jämförelsesiffrorna bli lite lägre och i vinter kommer bensinpriserna kunna bidra en del till inflationen igen.

Tidigare månader har vi tittat lite på kläder och skor som tack vare sitt stora importinnehåll varit intressant. Låt oss titta på vad som händer med dessa.

figur 2. Efter en viss ökning av klädpriserna i januari i, kanske på grund av rea-effekter, så har priserna varit stabila eller svagt fallande. Denna svaga utveckling antyder att kronfallet inte gett någon stark inflationsimpuls.

På tolv månaders sikt är det också fortfarande matpriserna som står för de tyngsta prisökningarna. Låt oss titta på hur de betedde sig i maj.

figur 3. På säsongsrensad nivå ser vi att prisökningstakten på mat modererat markant från en topp under hösten 2007. Matprisutvecklingen ser nu högst kontrollerad ut, med små fall säsongsrensat under april och maj.

Livsmedel höjer ensamt KPI-förädnringen med totalt 0,4 procentenheter, ner från 0,5 procentenheter i april och 0,7 procentenheter i februari. Denna utveckling är väntad, men också en tung anledning till att tro på svag prisutveckling framöver, bland annat eftersom ingen annan komponent höjer utvecklingen med mer än 1 tiondel. Det är i dagsläget svårt att se varifrån eventuell inflation ska komma i det korta perspektivet. Den främsta kandidaten just nu verkar nog vara transport och energi, då oljepriset som sagt sakta återtagit viss förlorad mark.

Efter juli-KPI-rapporten förra året skrev jag här just om att matpriserna och energiprisernas tidigare stora uppgångar skulle vara nyckeln till en lägre inflation, och att man inte borde höja räntan (vilket man ändock gjorde). Utvecklingen blev dock mer dramatiskt även än den jag förväntade mig.

För att titta närmare på en komponent som normalt faller i pris men som snabbt påverkas av kronfallet, så kan vi se på audiovisuell-, fotografisk- och datorutrustning (vilket vi kan kalla hemelektronik).

figur 4. I vanliga fall sjunker hemelektronikpriserna snabbt och närmast kroniskt, men iår såg vi säsongsrensat endast måttliga prisfall under januari och februari. I mars fick vi dock återigen se stora prisfall på hemelektronik och i april och maj hamnade utvecklingen någonstans däremellan. Om kronan stärks kan vi förvänta oss att se större prisfall för denna komponent framöver.

Låt oss också titta på 12-månadersförändringen för de olika inflationsmått som SCB tar fram.

figur 5. 12-månaders-KPI-förändringen men ligger nu långt utanför målintervallet, tack vare lägre räntor. Sannolikheten är mycket stor att vi får se fortsatta tydliga fall för 12-månaderstakten för KPI.

figur 6.  KPIF, det vill säga KPI med konstanta boräntor ligger fortfarande med en 12-månadersinflation nära 2%-målet. Kronförsvagningen har gett tydlig effekt. Förändringstakten kommer dock sannolikt att fortsätta falla framåt sommaren, ifall inte kronan återigen tappar mycket. KPIF-förändringstakten kommer dock ligga kvar högt över förändringen för KPI, eftersom räntesänkningarna drar ner KPI ordentligt.

figur 7. KPIX utvecklas lugnare än KPIF eftersom KPIX även exkluderar effekter av förändringar av indirekta skatter, som stigit något.

Slutsatser

Vi ser i maj högst odramatiska prisförändringar. Transportpriserna drar upp lite, medan matpriserna som väntat utvecklas svagt. Den diskussion som rådde för ett år sedan om kroniskt stigande matpriser i en malthusisk vinter känns allt mer fjärran. Som jag skrev här så fanns redan då starka skäl till att tvivla på en sådan utveckling.

Vi kommer som väntat att få se väldigt svaga inflationssiffror i sommar, även om man exkluderar effekterna av räntesänkningarna. Samtidigt är det svårt att i Sverige se den risk för deflationsspiraler som man kan se exempelvis i Irland med en redan tydlig deflation.