Nytt räntemöte och nya försök att trycka ner ränteförväntningarna?
Imorgon onsdag håller Riksbanken ett penningpolitiskt möte och på torsdag publiceras besluten. Vad gäller reporäntan förväntas den ligga stilla, då Riksbanken varit tydliga med att det är det som är att vänta. Det som är intressant är dock om Riksbanken fortsatt uttrycker att marknadens ränteförväntningar är för höga och om man vill fortsätta att trycka ner förväntningarna genom nya åtgärder, exempelvis genom en ny lång repa till fast ränta, eller genom försök att prata ner räntan med en flack räntebana.
Låt oss titta på hur marknaden reagerat på de två senaste räntemötena, som båda resulterade i långa repor till fast ränta1, samt flacka räntebanor för den närmaste tiden. Det första mötet innebar också en reporäntesänkning från 0,5% till 0,25%. Diagram över marknadens reporänteförväntningar kan alltid beskådas under Räntediagram -> RIBA.
figur 1. Det förra räntebeslutet hade ganska liten påverkan på tron om reporäntans nivå under det första kvartalet 2010. Förväntningarna hade redan före mötet krupit nedåt och allt mer prisat in en fortsatt reporänta om 0,25%, vilket också var Riksbankens budskap. Sänkningen av reporäntan i juli hade förstås en stor effekt på förväntningarna i det korta perspektivet.
figur 2. Man uppnådde dock med det senaste beslutet en tydlig effekt på marknadens förväntningar om ränteläget i det andra kvartalet. Marknaden tror fortfarande att reporäntan kommer att höjas senast i april, men de två senaste räntebesluten har tydligt dämpat förväntningarna, vilket också varit Riksbankens mål. På denna tidshorisont gav det senaste räntemötet, som inte innehöll någon räntesänkning, ungefär samma effekt på ränteförväntningarna som julimötet, som innehöll en reporäntesänkning.
Frågan är om man vill fortsätta att driva ner förväntningarna, då marknaden fortfarande prisar in en räntehöjning innan Riksbanken tror att en höjning kommer. En skillnad är att vi inför detta möte dock går in med lägre förväntningar än tidigare, vilket kanske innebär att Riksbanken känner sig något mer nöjd med förväntningarna.
figur 3. För det tredje kvartalet (samt för det fjärde) ser vi ett mönster som är mycket likt det som gällde för det andra kvartalets reporänteförväntningar. Båda mötena har haft ungefär lika stor effekt och tryckt ner förväntningarna, men vi befinner oss nu på en lägre nivå än inför tidigare möten.
Vi ser alltså att man vid förra mötet lyckades trycka ner ränteförväntningarna bland annat genom att genomföra en ny lång repa till fast ränta. Inför detta möte kan man ställa sig (minst) två frågor. För det första, är man fortsatt missnöjd med marknadens reporänteförväntningar? För det andra, om man är det och därför fortsätter att agera för att trycka ner dem, kommer man att fortsatt lyckas lika bra som senast?
Jag tror att man är något mer nöjd med förväntningsbilden denna gång, men detta utesluter inte en ny lång repa. Fokus är i direktionen just nu stort på resursutnyttjande och arbetsmarknaden. Lars E O Svensson och Svante Öberg har på senare tid båda explicit uttryckt ett fokus på resursutnyttjandet, och prognoserna för detta är fortsatt mycket låga. Själv tror jag att detta fokus är lite farligt, av skäl jag vill återkomma till vid ett annat tillfälle. Chansen är dock stor att i varje fall Svensson och Öberg förespråkar en lång repa. Nyberg och Wickman-Parak torde vara emot en ny lång repa då de var det vid förra mötet. En nyckelroll får därigenom Ingves.
För den som följer bloggen är det ingen nyhet att jag skulle vilja se en något högre reporänta. Jag hade helst sett att man stannade vid ungefär 0,75% och jag önskar att man redan hade genomfört en första höjning till 1%, vilket fortfarande skulle innebära en kraftfull stimulans. Genom att vänta länge med att höja kommer man att få höja snabbare senare, vilket jag tror är mer skadligt än att hålla en något högre ränta idag.
Jag anser dock inte att det vore lämpligt av direktionen, med hänsyn tagen till tidigare kommunikation, att genomföra någon höjning nu. Däremot skulle jag vilja se en justering uppåt av räntebanan och att man skippar ytterligare lång repa till fast ränta.
1Jag skriver om möjligheterna att trycka ner de lite längre räntorna genom att använda långa repor bland annat här (ur ett rent praktiskt perspektiv inför julimötet) och här (ur ett mer teoretiskt perspektiv)
