Ljuspunkter mitt i finansmörkret
Utvecklingen för världsekonomin har som bekant under de senaste månaderna varit mycket svag. Under senare tid har vi dock kunnat se tecken på viss förbättring för krisens ursprungliga tyngdpunkt, kreditmarknaden. I vissa delar har förbättringen varit ganska markant.
Låt oss börja där krisen började, i USA, och titta på hur diverse indikatorer för prissättning för risk utvecklats. Vi kan börja med att titta på några räntor på företagscertifikat.
figur 1. Efter en kraftig ränteuppgång under den värsta tiden i höstas har nu räntorna på tillgångssäkrade företagscertifikat med hög rating fallit högst dramatiskt till historiskt låga nivåer.
figur 2. Företagscertifikat med hög rating utgivna av företag utanför den finansiella sektorn såg aldrig en lika dramatisk räntestegring, men det är slående hur låga nivåer denna ränta nu fallit till.
figur 3. I samband med kollapsen för Lehman Brothers i september fick företagcertifikat med sämre kreditrating se en extrem ränteuppgång. Först nu har vi fått se en återgång till mer rimliga nivåer. Denna ränta har dock varit extrem volatil under krisen och kanske får vi återigen se kraftiga uppgångar i denna.
För att få en renare bild på riskpremier, låt oss också titta på en spread mellan räntan för företagscertifikat med hög och låg rating:
figur 4. När vi tittar på spreaden ser vi dels explosionen då Lehman Brothers kollapsade, men vi ser också att spreaden fortsatt stiga tydligt under hösten, och att den fortfarande är klart förhöjd, även om vi sett en ganska dramatisk förbättring den allra senaste tiden.
Räntorna ger dock förstås inte hela bilden. Innan vi lämnar marknaden för amerikanska företagscertifikat, låt oss titta lite på i vilken utsträckning man överhuvudtaget lyckats ge ut företagscertifikat på marknaden.
figur 5. Mitt under den värsta perioden emitterades inga rimliga volymer företagscertifikat i finanssektorn, vilket innebar att de totala utestående volymerna snabbt föll. Vi har dock sedan kunnat se en relativ snabb återhämtning i volymerna.
För tillgångsäkrade företagscertifikat har vi dock inte sett mycket till återhämtning:
figur 6. Ett snabbt fall började redan under 2007 och vi har ännu inte sett någon återhämtning vad gäller utestående volym, men viss stabilisering kan ändå skönjas.
Om vi lämnar marknaden för företagscertifikat så kan vi också konstatera att andra spreadar som ger en indikation om riskpremier utvecklats i riktning på lägre premier. Den amerikanska TED-spreaden har fallit från som högst hela 4,63% den 10 oktober 2008, till ca 1,27% idag, den 6 januari. Den två-åriga swap-spreaden har fallit från en topp på ca 165 i oktober till ca 70 idag. Detta är högst markanta förändringar.
Vi har även sätt liknande utveckling i Sverige.
figur 7. Den svenska TED-spreaden är fortfarande hög, men har fallit mycket tydligt sedan toppen under den värsta oron
figur 8. Även den svenska bospreaden har börjat vissa tecken på att falla, efter att ha befunnit sig i en mycket stark och lång trend uppåt ända sedan sommaren 2007.
figur 9. Över alla löptider har STIBOR närmat sig statsräntan dramatiskt sedan den värsta tiden i oktober.
Vi kan också titta på vad som hänt vad gäller räntekurvans lutning. Låt oss jämföra en lång och en kort statsränta.
figur 10. Efter Riksbankens stora sänkningar ser vi på skillnaden mellan långa och korta statsräntor att marknaden nu ser högre räntor framför sig, vilket skulle kunna tolkas som en tro på starkare konjunktur framöver. Det är dock en tveksam tolkning med tanke på hur extremt låga korträntorna nu är. Det finns helt enkelt inte mycket utrymmer för räntorna att falla, så det är rimligt att tro på högre räntor framåt.
Vi har också sett en förbättring utanför kreditmarknaderna. Börserna har utvecklats lite bättre, råvarumarknaderna har hämtat sig en aning och vi har sett en viss stabilisering för mindre valutor såsom den svenska kronan.
figur 11. Efter ett långt prisfall har råvarupriserna hittat visst stöd sedan början av december, något som syns ganska brett då både matråvaror, energiråvaror och vissa metaller sett vissa prisuppgångar.
figur 12. Efter en dramtisk försvagning av kronan mot dollarn har vi fått se en viss återhämtning.
Mot euron har fallet för kronan fortsatt längre, men även mot euron handlas nu kronan något starkare.
Inte på något sätt är det dags att blåsa faran över för vare sig konjunkturen eller kreditmarknaderna, utan räkna med en mycket svag konjunktur, men vi kan börja se att några av de mest framåtblickande indikatorerna, som berör de områden där krisen först visade sig, visar på något mildare tider. För varje indikator som visar på en förbättring kan man dock hitta minst en som visar på fortsatt försämring och krisen är långt ifrån över.
En relaterad synpunkt gäller utvecklingen av råvarupriserna, i synnerhet energi och industrimetaller. För varje dag som går ser det mer och mer ut som en riktig vändning.
Posted by Mats on januari 06, 2009 at 10:30 em CET #
Hej!
Såg att riksbanken nu vill sälja obligationer i dollar.
Vad tror du om dollar-utvecklingen?
Om jag förstått det rätt så printar FED pengar för att avvärja deflation. Vidare, "penning-basen" M0 har exploderat medan den mer utsträckta M3 sjunker då skulder betalas ner. Alltså, om inte FED kan övertyga banker att låna ut och folk att låna, så kan dess "quantitativa åtgärder" inte kunna stoppa penningmängden från att minska, och då kan vi hamna i en situation som liknar Den stora depressionen och Japans "lost decade"?!?
Tack för en superbra websida! =)
Mvh
Posted by anders on januari 08, 2009 at 10:13 fm CET #
Hej och återigen tack..
Vad anser du riskerna är för hög inflation eller tom hyperinflation framöver? Ja har sett dina diagram och förklaringar om att penningmängden faktiskt varit relativt stabil i Svea Rike, men vad gäller globalt egentligen? Är det samma slutsats även för FED? penningatillverkning i staterna? Hur ska centralbankerna agera om likviditet finns i för höga nivåer om finanskrisen avtar?
Med tacksamma hälsningar för en otroligt uppskattad informationskanal!
//Pelle
Posted by Pelle on januari 08, 2009 at 10:03 em CET #
Jag såg nu att du hade med råvaruindex vilket gör min kommentar svårbegriplig. Dock ser jag att du inte har med BDI (Baltic dry index) vilket kanske är den bästa indikatorn på en konjunkturvändning. Den har ännu inte börjat stiga men har slutat falla sedan några veckor.
Posted by Mats on januari 09, 2009 at 12:43 fm CET #
Förr i tiden fungerade räntevapnet bättre för att få igång industrin. Numera när en stor del av kleti och pleti sitter med miljonskulder i bostadspyramidspelet så har den gruppen blivit en optionsbildare som kan skrämma livet ur vilken riksbank som helst. För blir det kreditförluster så är snöbollen igång värre än det värsta stålbadet. Snacka om att man har målat in sig i ett hörn med alltför låga räntor i en tidigare högkonjuktur. Nu känns det som man straffas om man inte sitter med miljonskulder.
Posted by Så här känns det! on januari 09, 2009 at 10:24 fm CET #
Tack för kommentarerna!
Anders, det blir lite långt att besvara frågan om vad som händer i USA i en kommentar, men väldigt kortfattat så tror jag att huvudscenariot är att man undviker en deflationsspiral av det Japanska slaget. Vi ser i USA redan vid små förändringar av bolåneräntan att lånebeteendet förändras, och får man igång kreditmarknaderna ordentligt och får ut låga räntor till vanligt folk så kommer sannolikt en kreditkontraktion att undvikas. Vi ser redan tidiga tecken på en nystart för kreditgivningen. Risken för en deflationsspiral ser enligt mig idag betydligt lägre ut än den gjorde i oktober förra året.
Pelle, när finanskrisen avtar är det extremt vikigt att centralbankerna inte låter överlikviditeten ligga kvar och skvalpa i systemet och att man inte behåller noll-ränta som en försäkring mot framtida deflation, utan vågar återgå till en mer normal ränta.
Mats, Ja, BDI följer jag noga och har noterat att den stigit lite igen under de senaste dagarna. Vi får se ifall vi kan få en mer bestående återhämtning. Tyvärr har jag inte rättigheter att publicera BDI på sajten, vilket jag annars gärna skulle göra.
Till "Så här känns det", jag förstår att det känns så för många, och det finns en viss vinkling inom affärsmedia som gärna delar in folk i vinnare och förlorare på olika åtgärder, och gärna vill få det till att vissa åtgärder syftar till att gynna vissa grupper.
Jag tror dock inte att Riksbanken tar någon hänsyn till det faktum att det finns högt belånade husägare som alltid vill se lägre räntor. Jag menar nog att Riksbankens beteende under krisen har visat att man snarare hellre ser inflation något lägre än målet än något över målet och att man hela tiden utformat penningpolitiken efter utvecklingen för inflationsprognoserna och inte låtit sig påverkas av belånade opinionsbildare, vilket säkert en mindre oberoende centralbank hade kunnat förmåtts göra.
Posted by Sloped Mind on januari 09, 2009 at 09:52 em CET #