Lehman Brothers kollaps, interbankräntor och valutor
Jag har tidigare kommenterat att en anledning för dollarns styrka på senare tid ironiskt nog kan vara att det är i USA kreditkrisen har sitt epicentrum. Jag skrev att en global jakt på dollar-likvider drev upp dollarkursen. Denna jakt berodde inte på åsikter om fundamentala värden, utan på att diverse institutioner helt enkelt var tvungna att få tag i dollar.
Låt mig ge ett konkret exempel på hur detta kan ske.
Efter Lehman Brothers konkurs i september kunde vi läsa en hel del om olika bankers exponering i form av lån till Lehman Brothers. Något som dock fick relativt lite utrymme i svensk media var den exponering som funnits bortom Lehman Brothers krediter. Många institut har också varit exponerade mot Lehman Brothers via diverse derivatkontrakt, exempelvis genom att de skrivit CDS-kontrakt1 på Lehmans skulder. Ett CDS-kontrakt ger innehavaren ett skydd för obligationens värde vid vissa kredithändelser för den skuld kontraktet gäller. En konkurs är en typisk sådan kredithändelse.
Ett CDS-kontrakt kan vara utfärdat enligt olika villkor. En CDS kan skydda mot betalningsinställelse för en obligation genom att innehavaren har rätt att leverera obligationen till det institutet som ställt ut CDS-kontraktet och få obligationens nominella värde av CDS-utställaren istället för av obligationsutgivaren. Denna variant förutsätter att den som köper skyddet via CDS-kontrakt faktiskt kan leverera de obligationer som de försäkrar.
En annan variant är kontantavräknade CDS-kontrakt. För ett sådant kontrakt så krävs ingen fysisk leverans av obligationen, utan istället betalar utställaren av CDS-kontraktet mellanskillnaden mellan obligationens nominella värde och obligationens värde efter kredithändelsen. Detta innebär att CDS-innehavaren inte behöver äga någon obligation som påverkats av en kredithändelse. Man kan alltså spekulera i kreditvärdigheten hos företag genom att handla med kontantavräknade CDS-kontrakt, genom att värdet på kreditskydd för ett företag styrs av företagets kreditvärdighet.
Dessa kontantavräknade CDS-kontrakt innebär också att det kan finns mycket större mängd utställda CDS-kontrakt än det finns faktisk mängd obligationer utgivna av företaget. I fallet Lehman Brothers fanns det CDS-kontrakt värda uppskattningsvis ca $400 miljarder, vilket ska ställas i relation till de $150 miljarder man hade i utgivna obligationer.
Enligt den settlement som skedde i enlighet med CDS-reglerna efter Lehmans konkurs så bestämdes att värdet på obligationerna efter konkursen var 8,625 cent per dollar i nominellt värde. Således blev CDS-utställarna skyldiga att betala ut 91,375% av det nominella värdet till CDS-innehavare. Detta innebar att en herrans massa dollar skulle skifta ägare, bara som ett resultat av denna enda händelse. Lägg sedan till all annan direkt effekt Lehman-konkursen fick, samt kredithändelserna för exempelvis Washington Mutual.
Många banker som tog förluster på Lehmans konkurs och därmed behövde få tag på dollar, exempelvis för att betala ut enligt de CDS-kontrakt de ställt ut, är inte baserade i USA. Inte alla de banker som behövde betala ut pengar för CDS-kontrakt hade därför tillgång till dollar-finansiering hos USA:s centralbank. Man tvingades då att vända sig till interbankmarknaden. Interbankmarknaden för dollarupplåning kunde inte med den oro som rådde absorbera denna jakt på likvida medel, speciellt inte efter att Lehmans konkurs visat att även såpass stora finansinstitut kan gå i konkurs och den rädsla det skapade för banker att låna ut till andra banker.
Detta ledde till kraftigt stigande LIBOR-räntor i dollar. Det tog inte länge innan de som behövde få in dollar började se sig om efter möjligheter att låna pengar i andra valutor och sedan växla dessa pengar till dollar, vilket alltså ger oss den situation som jag skrev om tidigare, med en stark dollar, trots att krisens epicentrum ligger i USA, och kraftigt stigande interbankräntor världen över.
1CDS står för Credit Default Swap. En utförligare förklaring av vad en CDS är ges av Wikipedia.
"sanslösa internationella mastodontderivatberget"
hur är det med derivater? om det finns lika mycket sälj- som köpderivat tar de väl ut varandra?? om framtiden vet man inget, dvs egentligen bör det finnas lika mycket köp som säljfutures. Eller? I enskilda papper kan väl marknaden möjligen ha en uppfattning om marknadens framtid,speciellt om insiders driver kurssättning, men generellt?
Vi noterar också att den beräknade volymen av utestående derivat nämnts till 596000 miljarder USD fördelat på c:a 9000 hedgefonder. I samma media nämns att både Schweiz och Kuweit kan ligga nära finansiell default med referens till nämnda belopp och fonder.
Posted by Per on november 11, 2008 at 05:49 em CET #