Att lära av krisen?

Varje kris föder diskussioner om hur man ska komma ur krisen, samt om hur man ska undvika liknande kriser i framtiden. Det kan ofta finnas en målkonflikt då många åtgärder för att komma ur krisen ökar risken för att man ska hamna i en liknande kris framöver. Att ta tag i de underliggande problemen kan ofta vara svårt när man befinner sig i en djup kris.

Ytterligare en svårighet är att den som föreslår förändringar får ett allt för lätt jobb under en kris. Eftersom krisen finns så måste situationen som den är vara dålig och då blir varje förändring lätt att argumentera för. Den som länge velat se en viss åtgärd passar på att föra fram åtgärden som viktig mot bakgrund av krisen, oavsett om åtgärden faktiskt är relevant med bakgrund av krisens orsaker. Tydliga exempel på detta såg vi efter 11 september-attentaten, då världens parlament snabbt klubbade igenom diverse frihetsbegränsande lagar som har en mycket tveksam betydelse för terrorbekämpning. Terrorattackerna blev ett slagträ som kunde avgöra decennielånga debatter om integritet och frihet.

Liknande tendenser ser vi idag inom den ekonomiska debatten. Krisen har medfört både en positiv ny debatt om vad som är fel och hur man kan utveckla systemet, men också lett till åtgärdsförslag som är irrelevanta och också till en del åtgärdsförslag som är direkt kontraproduktiva och snarare skulle förstärka de dåliga mekanismer vi sett i krisen. Exemplvis ser vi i USA att många ekonomer idag är allt för förtjusta i budgetunderskottsfinansierad konsumtion.

I Sverige och Europa ser vi vissa besynnerliga tendenser i debatten om bolån.

Under krisen har det varit lätt att urskilja vissa egenskaper som gjort somliga marknader mer benägna att bygga upp bubblor och mer känsliga för skadeverkningarna då bubblan brister. Vi har exempelvis lärt oss att den amerikanska modellen, med fokus på säkerheten för lånet, är direkt skadlig.

De amerikanska subprime-lånen till hushåll med svag kreditvärdighet, gavs baserat på att det fanns en säkerhet för lånet. Istället för att som vid traditionell kreditgivning tänka att man bara ska ge så stort lån som låntagaren klarar av, så tänkte man att så länge det fanns en säkerhet så gjorde det inte så mycket om låntagaren klarade av lånet - det var ju bara att sälja säkerheten när det blev problem.

Denna idé var ihålig och procyklisk. Ifall en stor del av befolkningen samtidigt råkar ut för betalningsproblem så finns det inget som säger att säkerheterna går att avyttra, i varje fall inte till ett pris som är i närheten av vad man värderat dem till.

Det är därför fundamentalt felaktigt att sätta säkerheternas värde som det främsta skyddet mot kreditförluster. Möjligheten att sälja säkerheten måste vara den sista utvägen, bland annat eftersom den utvägen bara finns så länge inte många behöver nyttja den samtidigt. När en kredit ges måste i normalfallet (givetvis finns väldigt speciella undantag) betalningsförmågan vara den överlägset viktigaste faktorn.

Jag har utförligare diskuterat problemet med ett ökat fokus på säkerheternas värde här. Det är en tendens som lever kvar i EU och i Sverige, där jag tycker att vi borde ha lärt oss styrkan i att basera bolån på individers återbetalningsförmåga och snarare borde röra oss bort från den amerikanska modellen, än mot den.

I ett av de länder där svenska banker är verksamma, Lettland, har man till och med gått så långt att man diskuterat att införa regler som idag finns i USA, som innebär att man alltid kan göra sig boskuldfri genom att lämna huset till banken, vilket fullbordar taken på att säkerheten blir basen för lånet. Denna företeelse har varit oerhört viktig för uppkomsten av den amerikanska krisen, och somliga vill alltså kopiera detta "framgångsrecept" precis när vi sett systemet implodera.

Ett annat vanligt resonemang är att reglering är ett bättre sätt att undvika en huspris/kredit-bubbla än högre räntor. Exempelvis hävdar Martin Flodén (som för övrigt är mycket läsvärd) här att de låga räntorna behövs i ekonomin totalt och att det bara är boendemarknaden som behöver kylas av och att det därför vore bättre med åtgärder riktade mot bobubblor specifikt, och nämner ett temporärt förbud mot nyutlåning med korta räntebindningstider. Förutom att jag tror att en sådan åtgärd också vore direkt kontraproduktiv och öka risken för uppkomsten av bubblor och minska möjligheterna att hantera de negativa effekterna av en sprucken bubbla1 så tror jag också att grunden för resonemanget är felaktigt.

Jag menar att en bobubbla skulle ha väldigt svårt att uppstå utan en generellt allt för expansiv penningpolitik, eftersom husmarknaden är så kreditberoende. För vissa andra marknaden kan en bubbla uppstå närmast i isolering, men boendemarknaden är speciellt, vilket jag talar om här, och den är extremt knuten till vår kredithantering.

Ifall vi har en allt för expansiv penningpolitik så kommer inte bara huspriser att påverkas, utan också andra tillgångar såsom exempelvis aktier. Ifall man då försöker minska flödet av pengar till just bostäder så är risken uppenbar att pengar istället investeras där de behövs ännu mindre. En anledning till de snabbt stigande huspriserna är trots allt det låga byggandet av hus. Utan att en relativt stor andel av krediterna söker sig till bostadsmarknaden så kommer inte byggandet att ta fart ordentligt. Ifall man då försöker styra bort investeringar från hus så innebär det att man får en sämre allokering av kapitalet, med risk för bubblor och flaskhalsar i andra sektorer, och en sämre fungerande boendemarknad på sikt.

Däremot förtjänar bolånemarknaden bättre reglering, alltså inte för att i första hand undvika kreditbubblor, då jag menar att detta behöver hanteras via penningpolitiken, som idag är lite för expansiv, utan för att det är en speciell marknad som förtjänar ett speciellt skydd. En viktig åtgärd för att uppnå ett bättre skydd tycker jag skulle vara att lära oss av det som fungerat bra under krisen, och stärka det. En mycket viktig faktor är att låta kreditgivningen styras av låntagarnas återbetalningsmöjligheter. Så länge låntagarna generellt klarar sina lån så händer inget dramatiskt. I regleringen av säkerställda bostadsobligationer tycker jag därför att man borde skärpa kraven på de lån som ingår i obligationer så att låntagarna tvingas ha en betydligt bättre marginal för att klara av räntehöjningar, kostnadsökningar, förlust av arbete och sjukdom. Det tror jag vore en åtgärd som skulle betyda mycket både för den individuella låntagaren och för marknaden som sådan.

1Den svenska dominansen för korta räntebindningstider är väldigt bra för centralbankens möjligheter att stabilisera ekonomin och undvika både dramatisk kredittillväxt och dramatisk kreditkontraktion. I USA hade Federal Reserve mycket svårt att styra upp bolåneräntan till de nivåer de ville under 2005-2006, och varje tendens till en bred övergång mot längre bindningstider tror jag vore negativ för stabiliteten. Det här kan tyckas vara en paradox då en bunden ränta kan vara tryggare för den enskilde konsumenten, men ifall hela låntagarkollektivet har rörlig ränta behövs endast små justeringar för att få en ordentlig effekt. Vid stor förekomst av bundna räntor påverkar Riksbankens reporäntesättning endast nyutlåning och då endast i en mindre utsträckning. Eftersom låntagare har en högre maringalkonsumtionsgrad än långivare så är det effektivt att styra efterfrågan i ekonomin via räntorna i en kortränteekonomi.

Permalink     4 Comments



Comments:

Ni som följer bloggen har förstås sett att jag skrivit ganska lite på slutet (och inläggen har varit av lite mindre arbetskrävande slag).

Jag har helt enkelt haft mycket annat att göra under senare tid. Eftersom bloggen är ett hobbyprojekt för mig så låter jag den komma i andra (eller tredje) hand och får jag då mycket att göra så blir inte mycket tid över till bloggen. Jag förstår inte hur en del hinner publicera inlägg efter inlägg, dag efter dag. ;)

Uppdateringsfrekvensen kommer fortsätta att vara ojämn, men förhoppningsvis ökar den igen framöver, för att fortsatt under perioder ha en lägre aktivitet. På inget sätt tänker jag överge bloggen.

Samtidigt vill jag pusha de delar av sajten som inte handlar om bloggen. Det finns rätt många diagramsektioner för den som gillar statistik, att titta på de dagar jag inte skriver något!

Posted by Sloped Mind on november 24, 2009 at 10:31 em CET #

Seriöst, du måste prioritera bloggen i första hand. (:

Jag betalar lätt en hundring för 5-10 inlägg i månaden.. det är lite spännande att kolla i rss:en och bli glad varje gång man ser nåt härifrån.

Posted by 83.226.145.222 on november 25, 2009 at 11:57 em CET #

Ett bra inlägg.

Tanken att utlåning med rörlig ränta skulle vara bra för Riksbanken eftersom det gör räntevapnet mer effektivt vid överhettning har jag inte sett förut. Notera dock att det bara fungerar om det inte är alltför många med bolån som har alltför små marginaler. Om höjda räntor hotar att leda till en krasch på bomarknaden begränsas ju Riksbankens rörelsefrihet.

(Ursäkta den sena kommentaren. Min bloggläsare valde att visa inlägget idag.)

Posted by 213.112.231.182 on mars 14, 2010 at 11:50 fm CET #

Vi erbjuder säkrade och osäkra lån till privatpersoner, privat och offentlig verksamhet utan säkerhet.
Vår ränta är till en överkomlig takt på 2% och vår låneprocess / upphandling är det bästa du någonsin kan få.
Vi erbjuder lån av vilket belopp som helst och av någon anledning.
Kontakta oss idag för ditt lån via
E-post: dubrilloanfirm@gmail.com

Posted by Dubril Loan Firm on september 22, 2017 at 12:45 fm CEST #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed