Kronfallet syns på inflationssiffrorna
Idag presenterade SCB KPI-siffror för februari. Visserligen visar KPI som väntat på en allt lägre 12-månadersinflation, men om man exkluderar räntesänkningarna så syns att kronfallet givit måttliga men tydliga inflationsimpulser. KPIX steg med 0,5 procent mellan januari och februari och med 1,9 procent mellan februari 2008 och februari 2009. Mellan januari 2008 och januari 2009 steg KPIX med 1,7 procent.
Risken för en svår deflation har minskat dramatiskt sedan i höstas i och med att kronan fallit dramatiskt och räntan sänkts lika dramatiskt. Riksbankens direktion känner nog viss lättnad i att priserna inte faller fritt. Det kvarvarande inflationstryck kronfallet skapar innebär att risken minskar för att man tvingas ta till okonventionella metoder för att klara inflationsmålet.
För andra länder är okonventionell penningpolitik redan ett faktum. Igår påbörjade Storbritannien quantitative easing och idag annonserade Schweiz centralbank att man också påbörjar quantitative easing, samt intervention på valutamarknaden för att försvaga Schweizerfrancen som stigit mycket i värde. På Irland kom nya KPI-siffror idag som visade på ett KPI-fall på hela 1,7% sedan februari förra året, och då ska man komma ihåg att förra vårens stigande bensinpriser och matpriser kommer att falla ur statistiken under de närmaste månaderna, samt att euron stärks mot många valutor. Med en snabbt stigande deflation hade nog Irland gärna sett att de kunde föra en egen penningpolitik, men nu har de ju istället ECBs penningpolitik och situationen på Irland riskerar att bli riktigt dyster.
Låt oss titta på vilka komponenter som säsongsrensat stod för tydligast prisförändringar i februari, utöver det givna och ointressanta räntefallet. SCB är källan för alla basuppgifter och säsongsjusteringen gör jag med hjälp av X-12 Arima. Säsongsjusteringen är naivt gjord och skulle kunna göras bättre med en större ansträngning. För att själva studera effekterna av olika komponenter kan ni prova beta-versionen av min inflationsutforskare här, som nu är uppdaterad med februari-siffrorna.
Låt oss börja med att titta på drivmedlen som var den komponent som drog upp KPI mest under februari månad.
figur 1. Bensinpriserna (95 oktan) steg med ca 4,8% mellan januari och februari, efter stora prisfall i slutet av 2008. Dieselpriset föll däremot med ca 1,17%. Fallande kronkurs tillsammans med något högre världsmarknadspriser har drivit upp bensinpriset från botten strax före nyår.
För drivmedelpriser slår varje kronförsvagning igenom på någon enstaka dag så det är inte förvånande att det är här vi märker den tydligaste effekten. I sommar behöver dock bensinpriserna närma sig 14 kronor för att inte ge ett negativt bidrag till inflationstakten.
figur 2. Visserligen steg priserna på kläder och skor i februari, men det är normal säsongsvariation efter reorna i januari. När man tar hänsyn till säsongsvariationer ser prisutvecklingen för kläder mild ut i februari, trots det stora importinnehållet i denna komponent.
figur 3. Matpriserna utgör den största delen av 12-månadersförändringen i KPI (med ett bidrag på 0,7 procentenheter). På säsongsrensad nivå ser vi att prisökninstakten på mat modererat markant från en topp under hösten 2007, men också att vi såg ett visst upptick i februari, vilket sannolikt hänger ihop med kronförsvagningen.
Vi kan visserligen räkna med att bidraget från matpriserna till KPI kommer att falla nästa månad när mars faller ur 12-månadersförändringen. En fortsatt kronförsvagning skulle dock förstås påverka denna komponent uppåt ganska snabbt.
Framförallt var det priserna på frukt och grönsaker som steg, så låt oss titta på dessa komponenter.
figur 4. Grönsakspriserna är väldigt volatila och vi hade denna månad stora prishöjningar på purjolök, som steg med hela 40% och slanggurka. som steg med ca 23%. Salladskål steg i pris med 17%.
figur 5. Fruktpriserna har stigit snabbt under det senaste halvåret.
En komponent som tidigare drog upp inflationen mycket var utvecklingen för brödpriserna, så låt oss också titta på dessa.
figur 6. Efter en brant prisuppgång tidigare, i spåren på stigande spannmålspriser har nu bröd och spannmålsprodukter börjat se fallande priser. Råvaruprisfallen skulle egentligen motivera större prisfall, men kronförsvagningen håller emot.
För att belysa kronans effekt på matpriserna och då specifik brödpriserna, låt oss titta på vetepriset i kronor räknar jämfört med i dollar:
figur 7. I dollar räknat är vetepriset i princip nere på de nivåer som gällde för två år sedan, före den stora matråvaruprisrusningen.
figur 8. Medan vetepriserna även i kronor räknat är långt lägre än på toppen, så är priserna i kronor räknat fortfarande högt över nivåerna som gällde för två år sedan och har stigit lite på slutet.
Matpriserna påverkar förstås också restaurangpriserna och Restaurgang och logi steg snabbt under förra året. Låt oss studera även denna komponent.
figur 9. Efter att ha stigit snabbt under förra året fick vi se priserna falla i januari, men i februari stack de återigen upp. Denna gång var det dock inte restaurang som drog upp komponenten utan hotellrum och då specifikt vardagspriserna för hotellrum. Vardagspriserna steg med dryga 10% jämfört med i januari, medan helgpriserna föll något. Den oerhört branta uppgången för just vardagspriserna ser ut som en tillfällig effekt, vilket innebär att man bör tolka den stora uppgången för restaurang och logi försiktigt.
För att titta närmare på en komponent som normalt faller i pris men som snabbt påverkas av kronfallet, så kan vi se på audiovisuell-, fotografisk- och datorutrustning (vilket vi kan kalla hemelektronik).
figur 10. I vanliga fall sjunker hemelektronikpriserna snabbt och närmast kroniskt, men iår har vi säsongsrensat endast sett måttliga prisfall. Här spelar kronfallet en avgörande roll då hemelektronik i andra länder fallit dramatiskt i pris.
Låt oss också titta på 12-månadersförändringen för de olika inflationsmått som SCB tar fram.
figur 11. 12-månaders-KPI-förändringen tog sig tillfälligtvis in i målintervallet igen i januari, men ligger nu återigen utanför intervallet, tack vare lägre räntor. Sannolikheten är mycket stor att vi får se fortsatta tydliga fall för 12-månaderstakten för KPI.
figur 12. KPIF, det vill säga KPI med konstanta boräntor, har nu stigit i två månader i rad och ligger nu ovanför 2%-målet. Kronförsvagningen har gett tydlig effekt. Förändringstakten kommer dock sannolikt att falla framåt sommaren, ifall inte kronan tappar mycket mer. KPIF-förändringstakten kommer dock ligga kvar högt över förändringen för KPI, eftersom räntesänkningarna drar ner KPI ordentligt.
figur 13. KPIX utvecklas lugnare än KPIF eftersom KPIX även exkluderar effekter av förändringar av indirekta skatter, som stigit något.
Slutsatser
Helt klart minskar kronfallet pressen på Riksbanken vad gäller att införa nollränta och börja med quantitative easing. Ifall det vore räntemöte idag skulle jag rekommendera att hålla räntan oförändrad i avvaktan på vidare statistik och för att se vart kronan tar vägen. Det är dock inte helt givet hur kronförsvagningens effekt på inflationen ska tolkas. Man skulle kunna göra antagandet att dagens rörelser inte har speciellt stor påverkan på var kronan befinner sig om ett par år. Ifall nedgången är tillfällig och följs av en uppgång så kan dagens kronfall faktiskt innebära en lägre inflation om ett par år än vad som vore fallet om kronan varit stabil, vilket försvårar lite för Riksbanken. När man inte alls vet var kronan handlas om två år är det svårt att göra en inflationsprognos så långt fram i tiden som behövs för att kunna veta vilken räntenivå man bör lägga sig på.
Intressant som alltid. Som tekniker är det roligt att se på utvecklingen av hemelektronik.
Där är nog teknikutvecklingen snabbare än prisutvecklingen-men vad gör det när marknaden hela tiden köper bättre prestanda och sannolikt lägger lika mycket på tekniken.
Sett till mitt hushåll har dock hårdvara bytts mot tjänster i form av TVkanaler och bredbandsabonnemang.
Var kommer dessa in i KPI bilden?
Posted by Lasse on mars 13, 2009 at 08:31 fm CET #
Lasse,
TV-kanaler hamnar under rekreations- och kulturtjänster, som TV-licens (+2,17% senaste året) och Kabel-TV/Digital-TV (+1,94% senaste året).
Bredbandsabonnemag tror jag ligger under teletjänster, som fallit med 4,98% senaste året.
Appropå vad det spelar för roll att priserna på hemelektronik faller, när vi hela tiden köper bättre och mer hemelektronik och därmed lägger lika mycket pengar på det: Det är tillväxt.
Ifall vi handlar/producerar mer eller bättre saker så är det tillväxt. Om vi spenderar mer pengar på samma saker så är det inflation. Bara det första alternativet höjer vårt materiella välstånd.
Jag inser förstås att du redan vet skillnaden mellan inflation och tillväxt, men hemelektronik belyser tillväxts-begreppet ganska väl. BNP-tillväxt behöver inte innebära att vi spenderar eller tjänar mer pengar, eller att antalet producerade varor ökar, utan kan lika gärna vara drivet av att vi producerar och konsumerar bättre saker i oförändrad mängd till oförändrat pris. I debatten om miljöfrågor glömmer man att ständig ekonomisk tillväxt inte är detsamma som ständig ökning av mängden varor, utan handlar om ständig utveckling. Det finns därför inget motsatsförhållande mellan tillväxt och hållbar utveckling.
Posted by Sloped Mind on mars 13, 2009 at 09:11 fm CET #
Vari ligger risken med minskade matpriser? Är det något som är positivt att ha deflation på så vore det väl just detta? När det gäller just mat så är det någonting som människor inte skjuter på att handla. Risken med deflation är ju som man ser det att folk skjuter upp sitt handlande i väntan på att det ska bli billigare (man kan ju då tillägga att folk köpte platt-TVs som galningar trots ständigt nedgående priser :)), men för Sverige som land borde inte fallande matpriser vara särskilt negativt. Det är klart att länder som är extremt beroende av sitt jordbruk kan lida av det, men det är väl inte något som bör avspeglas i KPI heller. Dessutom så måste jag än en gång ta tillfället i akt att klaga lite på måttet i sig självt, vi är i början av året, vilket betyder att SCB inte kommer att vikta om KPI förrän om ett år. Alltså behöver det som vi ser som inflation inte alls vara inflation idag, utan snarare förändrade relativpriser. Sen är det klart att förändrade relativpriser också är problematiskt, men då bör man inte kalla det inflation.
För att komma tillbaka till min huvudfråga. Vari ligger risken med fallande matpriser? Vore det inte bättre att inte ha med dessa alls när det gäller inflationsmålet? Att matpriserna faller betyder ju inte att durable goods och sådant faller i pris, och om folk faktiskt struntar i att handla andra saker på grund av att matpriserna faller har vi ju ett problem känns det som
Posted by Jakob on mars 13, 2009 at 09:22 fm CET #
Inflationsmätningen i dag är lustig och full av konstigheter, jag betalar lika mycket för mitt bredband nu som för några år sen men hastigheten är nästan tio gånger högre ALLTSÅ HAR PRISET SJUNKIT TILL EN TIONDEL, DEFLATION.
Om samma sak hände med bilar 200 000kr räckte till en bil för några år sen om pengarna nu skulle räcka till tio bilar, skulle ekonomer kalla det för deflation.
Hur sätter man priset på en dator? Skulle man tillverka en dator med prestanda som vi hade för tio år sen så skulle den inte kosta mer än ca1000kr deflation.
Till moderna datorer kom ljudutrustning multimedia (gamla bilpriser jämförs med nya bilpriser där man i köpet får med en husvagn)
All inflation kan spåras bakåt till löner, mät löneutvecklingen i stället, utan löneökningar så upphör all inflation.
Posted by Ola on mars 13, 2009 at 12:58 em CET #
Jakob,
Fallande matpriser isolerat innebär ingen risk. Det man är orolig för är att förväntningar uppstår om att pengars värde kommer att öka skarpt, så att man helst av allt bara sitter på sina pengar och väntar på att bli rik. Det är inte produktivt.
Att enskilda varugrupper faller i pris är fullt normalt och ändrar inte folks beteenden på något negativt sätt. Givetvis kan relativprisförändringar förändra vad man gör med pengarna, men inte förmå en att bara lägga alla pengar i en madrass.
Att ta bort matpriser ur målvariabeln (inflationsmåttet) när matpriserna faller har jag svårt att se någon fördel med vad gäller att se när det faktiskt är inflation eller deflation.
Ifall 5% deflation orsakas endast av matprisfall (helt osannolikt scenario dock förstås) så kommer det att ändra folks vilja till produktiva investeringar i matproduktion (som inte kommer löna sig), utan att i samma utsträckning öka viljan till investeringar i någon annan produktion.
På sikt kommer det flytta deflationen till andra områden som sett större investeringar och matprisfallet upphör.
Deflation är deflation.
Posted by Sloped Mind on mars 13, 2009 at 05:08 em CET #
Deflation är ett problem för dem som producerar den vara som faller i pris.
Alltså påverkas Norge begativt av fallande oljepriser, medan svenska bilister påverkas positivt av fallande oljepriser.
Allmänt sett fallande aggregerad utgiftsvolym är ett stort problem i synnerhet för dem som har stora skulder. Skulderna kommer ju att växa okontrollerat.
Därför bör en välavvägd penningpolitik tillse att samhällets nominella inkomstnivå inte faller. Detta behöver dock inte utesluta ett fallande konsumentprisindex och av det skälet anser jag att "Sloped Curve" lider av svårartad och paranoid deflationsskräck.
Inflation leder nämligen till andra skador. Framförallt medför inflation att marknadsräntorna tenderar att stiga också i reala termer. Dessutom tenderar inflation att medföra höga och stabila realräntor, i kombination med ytterst volatila marknadsräntor.
OK, vi skall ha så mycket inflation i systemet att ett fall i den aggregerade nominella utgiftsvolymen inte uppträder, men absolut inte mer än så.
Således vore det förmodligen ändamålsenligt med ett deflationsmål på 1 till 9 promille per år. Beger sig deflationstakten utanför detta intervall blir riksbanksdirektionen utan lön den månaden.
Posted by Flavian on mars 13, 2009 at 05:23 em CET #
Nejdå Flavian, jag har inte deflations-skräck. Jag tror inte att en låg deflation normalt sett är någon katastrof och skulle helst av allt se helt oförändrat penningvärde.
Jag tror dock inte heller att en låg inflation normalt är någon katastrof. Där vi skiljer oss åt är att jag tror att inflation är ett lite mindre problem än deflation vid samma procentuella prisförändring.
Jag tror att ekonomin har lättare att hantera en inflation på 4% än en deflation på 4% och ser därför hellre att inflationen rör sig runt en svag positiv nivå än noll-punkten. Att prisförändringarna ibland halkar ner under 0% ser jag inte som ett problem.
Jag tror du överskattar möjligheten att finjustera inflationen på ett sätt att man kan uppnå ett så smalt deflationsintervall som du anger. Om det vore möjligt att uppnå en så liten variation som du anger så skulle jag gärna sikta på 0% inflation, men jag tror inte att det är möjligt.
Posted by Sloped Mind on mars 14, 2009 at 12:08 fm CET #
Antag att man gör enligt följande.
Så länge deflationstakten uppgår till 5 promille skall RB:s styrränta vara 5 %.
Är deflationstakten långsammare än 5 promille skall RB:s styrränta ofördröjligen höjas till 100%.
Är deflationstakten 0 eller råder det positiv inflationstakt skall RB:s styrränta höjas till 1000% och Riksbankens guldreserv dessutom säljas.
Överstiger deflationstakten 5 promille, men understiger den 10 promille per år skall RB:s styrränta sänkas till 0 %.
Överstiger deflationstakten 9 promille per år skall RB köpa guld till ett pris som motsvarar guldets genomsnittskurs under det senaste året multiplicerat med 10. Det vill säga: Kronan skall chockdevalveras.
Jag är 99 % säker på att ovanstående metod skulle hålla deflationstakten inom intervallet 99 månader av hundra. Jag är också praktiskt taget säker på att styrräntan i normalfallet skulle vara noll procent.
Posted by Flavian on mars 14, 2009 at 12:43 fm CET #
Oj, snacka om extrem-interventionistisk penningpolitik.
Antag:
I januari får vi en rejäl köldknäpp i Europa och folk konsumerar el, olja, kol och naturgas i onormala mängder. I februari syns detta genom att priserna har stigit med 0,1%. Då menar du att räntan omedelbart ska höjas till 1000% och guldreserven ska säljas. Våldsam panik utbryter, alla låntagare defaultar och alla jagar likviditet. Alla investeringar upphör och allt rasar i pris.
I mars ser man att man fått en våldsam deflation och sänker räntan till 0% samt köper guld till nästan 10 gånger priset som gällde före de senaste veckornas deflation (eftersom de knappt hunnit påverka års-genomsnittspriset).
Vi får våldsam inflation och i april inför man genast 1000% ränta och säljer allt guld.
I maj... ja, du förstår vart jag vill komma.
Varför skulle inte detta inträffa med så våldsamma slag i penningpolitiken?
Posted by Sloped Mind on mars 14, 2009 at 01:38 fm CET #
Jag tror inte att det skulle bli så dramatiskt, eftersom markanden skulle fungera enligt principen om att det som alla tror kommer att hända inte kommer att hända just därför att alla tror att det kommer att hända.
Estland har ett ytterst stelt inflationsmål. En euro skall kosta 15,6466 estniska kronor punkt slut.
Eftersom centralbankens verksamhet är monomant inriktad på detta enda mål avviker kursen aldrig från denna nivå. Alla vet ju att om den estniska kronan skulle stiga i värde gentemot euron så kommer ju detta omedelbart att korrigeras oavsett hur detta tros påverka den estniska ekonomin och vice versa.
Alltså ligger euron lydigt på 15,6466 estniska kronor och avviker aldrig från denna kurs.
Skulle vi alltså drabbas av en köldknäpp och stigande oljepriser skulle omedelbart kronkursen åka upp i skyn och vice versa.
Samtidigt tycker jag att det bästa vore att ge guldet ställning som lagligt betalningsmedel och helt enkelt likvidera RB. Här har jag skrivit om detta.
http://flavianopolis.blogspot.com/2008/10/visst-skall-kronan-bort.html
Posted by Flavian on mars 14, 2009 at 12:35 em CET #
Hmm.. Ursäkta en lekman, jag hänger inte med.. =) ..
Sloped Mind,
Låt oss anta att alla länder börjar använda pengar som har ett riktigt värde, silver eller guld.
Som jag ser det skulle då värdet på pengarna stå relativt stilla (nybrytning resp. folkmängd styr i viss mån, men det borde vara marginellt). Skulle vi då ha deflation? Om man lyckas tillverka prylar billigare än förr så får man juh mer för pengarna. Men inte kan väl detta kallas deflation? Effektivisering bara. Inte tror jag folk skulle sitta och vänta på effektivisering eller? Något vill man väl köpa för pengarna.
Det här med silver och guld som pengar har juh historiskt fungerat förr eller?
Alltså för mig känns hela dagens penningpolitik något enormt tillkrånglad. Vad var så illa med guld och silver som pengar? Pengars definition är väl något i stil med (a storage of value). Det måste väl varit grymt stabilt, och rättvist. Lika för alla. Dagens papperslappar bygger på någon slags "förtroende" och lag gissar jag.. Det kanske funkar så länge samhället lirar, men sen då. Wipeout. Det kan inte vara nyttigt att ha en sån ostabil grund i pengasystemet?
Visst skulle vi ha pengar med ett riktigt värde så kan juh inte politikerna och centralbankerna inte trixa på samma vis. (Dock borde väl även de kunna samla i goda tider för att ha i sämre tider) Varför är det så eftersträvansvärt med FIAT-valuta? Historiskt har det väl alltid kraschat förr eller senare och vad talar för något annat nu?
Hade man riktiga pengar så fick man lära sig att spara lite i "goda" tider och ha när det blev sämre. Naturligt.
Antagligen skulle kanske tillväxten vara mindre (spara lite på resurserna), mindre miljöpåverkan etc.
Vad ser du för nackdelar?
It´s an honor to be
\PD :-)
Posted by \PD on mars 14, 2009 at 02:09 em CET #
Estland har inte ett inflationsmål, utan ett växelkursmål.
Ett inflationsmål innebär att kronkursen ska hållas stabil i förhållande till en korg med en enorm mängd varor som RB har liten kontroll över. Lettlands växelkursmål innebär att valutakursen ska hållas stabil mot en enda tillgång, euron.
Det kan centralbanken ordna genom att den har tillgång till både lettiska lats (givetvis) och en valutareserv av utländsk valuta. Centralbanken kan därmed alltid köpa eller sälja euro mot lats för att hålla kursen på rätt nivå. Lettland har en större valutareserv än monetär bas och kan därför köpa upp hela den monetära basen av lats ifall det skulle behövas för att hålla kursen stabil (givetvis vill man dock inte köpa alla lats, men bara att möjligheten finns minskar risken för att man ska utmanas). Det faktum att centralbanken intervenerar direkt på valutamarknaden ifall latsen faller eller stiger är det som håller valutan fast.
För att föra samma politik med ett inflationsmål så skulle man istället för en valutareserv behöva en enorm varureserv med en mängd olika varor, så att RB alltid kan sälja KPI-varor i sådan utsträckning att priserna hålls konstanta. Man kan alltså inte använda exakt samma lösning med ett inflationsmål.
Posted by Sloped Mind on mars 14, 2009 at 02:12 em CET #
Dear Sir,
I would hereby like to present a plan on how gold could again be given a role in the monetary system.
Please let me present my plan.
The Falkland Islands and Saint Helena both have Sterling-based currency boards. These function as follows.
Instead of a central bank there is a currency authority which buys and sells domestic legal tender against anchor currency which is Sterling. One unit of domestic legal tender costs £1 Sterling, and the currency authority also repurchases domestic legal tender at this rate. I will hereafter call the currencies issued on Saint Helena/the Falkland Islands, Pound Domestic.
Suppose that the currency authorities would cease to repurchase Pound Domestic, but continue to sell Pound Domestic at the rate One Pound Sterling per One Pound Domestic. What would happen? Well, most likely absolutely nothing would happen. Theoretically £1 Domestic could drop below £1 Sterling, but due to the legal tender status of the Pound Domestic and the facts that, a) there is an accumulation of debt denominated in Pound Domestic and, b) that one “additional” £1 Domestic would still cost £1 Sterling, £1 Domestic would most likely continue to trade at £1 Sterling.
At this point the authorities on Saint Helena/the Falkland Islands could choose to devalue the local currency through the issuance of a law according to which US dollar notes/coins and US cent coins must be accepted 1:1 as if they were Pounds/Pence Domestic. Gresham’s law would make debtors pay their debts in US dollars and consequently the exchange rate of the Pound Domestic would fall to One US dollar. However, due to transportation costs it is not likely that American notes and coins would circulate on Saint Helena/the Falkland Islands. It would be far cheaper to issue deposit currency and give people debit cards.
And since most likely one US dollar will remain less worth than one Pound Sterling for foreseeable future, it would not make any sense to purchase additional legal tender from the currency authorities. What I just described is a shift of anchor currency in a monetary system based on a foreign currency.
My plan is to end the repurchase of Pound Domestic on Saint Helena/the Falkland Islands, and thereafter to declare 0,2568218125 grains of crown gold to be legal tender for £1 Domestic and 0,002568218125 grains of crown gold to be legal tender for One Penny Domestic. Since the market rate of 0,2568218125 grains of crown gold is about £0,24 Sterling, it would be much less expensive to pay debts with gold coins/gold bullion than to buy additional units of Pound Domestic from the currency authorities where the price of £1 Domestic would still be £1 Sterling.
However, since most certainly one day within foreseeable future 0,2568218125 grains of crown gold will be more worth than £1 Sterling, the opportunity to purchase additional units of Pound Domestic from the currency authority ought to be abolished very soon after the point at which crown gold had been given legal tender status.
In order to give the peoples of Saint Helena/the Falkland Islands an additional opportunity to protect their savings from possible additional issuances of Pound Domestic, a legal opportunity to denominate assets and liabilities purely in terms of gold ought to be created.
I have deliberately chosen to propose a sharp initial devaluation in order to avoid a deflation crisis similar to that in Britain 1925-1931. Since after this devaluation the exchange rate would follow the price of gold, the advantage given to debtors would be temporary anyway. Most likely one day within foreseeable future the price of 0,2568218125 grains of crown gold will exceed One Pound Sterling and that day the reform would serve the interests of creditors.
After those reforms gold coin/bullion would most likely not circulate as means of payments, just like US dollars most likely would not circulate in case US dollars were given legal tender status. It is even less likely that gold coins would circulate, since gold coins are worn down in circulation and therefore would depreciate with regard to their legal tender capacity along with their circulation.
The point is rather that gold would be allowed to function as a symmetrical inflation target. In case wages would drop below their equilibrium point, an inflationary boom would be ignited and vice versa a deflationary purgation would be ignited if wages rose above their equilibrium point. I do not see any big difference between that and what is now in place on Saint Helena/the Falkland Islands.
My question is whether you find the plan wise with regard to the interest of macroeconomic tranquillity or whether you think that gold always must be regarded as a barbarous relic? In my opinion gold deserves a better reputation among macroeconomists than it has. Please do not forget that gold gave many countries low and stable interest rates for decades during the nineteenth century.
Sincerely
Flavian Bergström
Posted by Flavian on mars 14, 2009 at 04:32 em CET #
Lustigt att ekonomer inte förstår sambandet med höjda löner och inflation?
Sluta höja lönerna så upphör inflationen, att först höja lönerna så att vi får inflation därefter bekämpa inflationen med räntan och penningmängden.
Det är fel metod för då börjar ekonomin svälta till dötts, vi får en kris i ekonomin och ingen förstår varför krisen kom.
Posted by Ola on mars 14, 2009 at 07:22 em CET #
Nej, höjda löner framkallar ingen inflation. Lönerna stiger precis som alla andra priser till följd av inflationen.
Om arbetstagarna i Zimbabwe inte hade krävt några löneökningar hade inflationen varit precis lika hög. Inflation är ett monetärt fenomen.
Sloped Curve:
Vad jag ville säga med min engelska text är att en sedelfonds åtagande att återköpa emitterad valuta inte har någon större betydelse för att hålla uipp kursen på den emitterade valutan. Denna hålls snarare upp av det faktum att det finns skulder denominerade i den valuta sedelfonden emitterat och att nyemitterad valuta kostar en viss mängd främmande valuta.
Gäldenärer efterfrågar valuta för att kunna betala sina borgenärer. Om de köper valuta av sedelfonden eller av någon annan spelar ingen roll ur deras perspektiv. Denna mekansim håller upp kursen på den av sedelfonden emitterade valutan och spelar i praktiken en lika stor roll som sedelfondens återköp av valuta.
Posted by Flavian on mars 14, 2009 at 10:36 em CET #
Om lönerna höjs i takt med produktiviteten bildas det inte alls inflation. Självklart bör lönerna höjas om produktiviteten ökar, allt annat är orimligt. Annars får vi en situation som i USA, där reallönerna inte har ökat på en jäkla massa år för halva befolkningen. Det enda sättet dessa människor skulle kunna handla mer, och därmed öka tillväxten, är om de tar lån och konsumerar upp. Det leder till negativt sparande, vilket kan leda till oerhört oroande konsekvenser
Posted by Jakob on mars 15, 2009 at 12:41 fm CET #
Lustigt att ekonomer inte förstår sambandet med höjda löner och inflation?
Posted by Ola on mars 15, 2009 at 01:50 em CET #
Hejbaberiba,
Ifall du vill kommentera ett inlägg och i kommentaren referera till en text av Ron Paul så får du gärna länka till den, men jag vill inte att du klipper in en lång text i en kommentar utan att skriva något själv som refererar till något i inlägget.
Posted by Sloped Mind on mars 15, 2009 at 09:35 em CET #
Det känns som problemet med riksbankens reglering av penningmarknaden mot ett inflationsmål lider av två principiella problem. För det första så vet man inte riktigt vad inflationen är förrän långt efter faktum. Problemen med att definiera och mäta inflationen har det skrivits om mycket här. För det andra så har styrvärdet, reporäntan, inte direkt verkan på systemet utan slår igenom gradvis under lång tid.
Om jag skulle fått uppgiften som ett ingenjörsmässigt reglerproblem så skulle jag ganska tidigt konstatera att ett mycket brusigt mätvärde med lång fördröjning och en styrvariabel med ännu längre fördröjning ger en avsevärd risk för en suboptimal och troligen instabil reglering av systemet.
Angreppssättet för att få en bättre reglering kan alltså vara att man kan försöka mäta inflationen bättre, mindre fördröjning och mindre brus. Bara att man reglerar mot ett förväntat predikterat värde introducerar så mycket osäkerhet i regleringen att man blir rädd. Man kanske också kan göra så att reporäntan slår mot systemet snabbare (här vet jag ingenting om hur detta skulle kunna göras, om det ens är möjligt). Det känns som man bara kan förbättra de två faktorerna, men bara delvis. Det fundamentala problemet, att det är fruktansvärt svårt att styra ett system med så osäkra mätvärden, kvarstår.
Det råder oenighet mellan olika skolor om kopplingen mellan pengamängd och inflation. Oenigheten ligger mest i hur snabbt och under vilka förutsättningar en ökning av pengamängden leder till inflation. I det jag läst så råder dock enighet om att "på lång sikt" så leder en ökning av pengamängden till motsvarande inflation.
Vi har alltså ett mätvärde (pengamängd) som svarar mot inflationen på lång sikt. Vi har ett styrvärde som verkar på lång sikt. Varför inte styra penningpolitiken mot pengamängden? Att jaga inflationen med mätvärden som kommer månadsvis med ett års fördröjning som man sedan också måste prediktera verkar vara en konstig väg.
En annan möjlighet skulle kunna vara att konstatera att en interventionsstrategi för att reglera ekonomin är bra ut teoretisk sikt om man kan få mätvärden och verkningar av styrvariabler rätt. Om man ser att man inte får tillräckligt bra mätvärden (och prediktering) för att kunna genomföra regleringen kanske man bör ta händerna från spakarna och konstatera att det är bättre att systemet har sin gång istället för att ratta nästa JAS-plan.
Posted by Mattias on mars 15, 2009 at 09:40 em CET #
En kort kommentar om KPI som inflationsmätare. Ett argument när någon faktor i KPI-korgen drar iväg någon månadsmätning brukar vara: "Det är inte inflation. Det är relativprisändring. Inflation är när den allmänna prisnivån höjs." Vid inflation så har nog inte priserna den goda smaken att röra sig upp lika mycket och samtidigt så att det blir en tydlig indikation på inflationen, utan inflationen sker en relativprisändring i taget. Om man hoppas att kunna få ett mätvärde på inflationen (via KPI) med mindre fördröjning så förstår jag inte hur man skulle kunna ta sig förbi problemet att inflation mätt med KPI och relativprisändringar ser likadana ut i mätningar med kort tidsfönster.
Posted by Mattias on mars 15, 2009 at 09:43 em CET #
Hejsan Mattias!
Bra kommenterar!
Penningmängdsmål var vanligt innan inflationsmålen slog igenom. Bundesbank, Federal Reserve, Bank of England och Schweiz nationalbank införde alla penningmängdsmål på 70-talet. Federal Reserve och Bank of England övergav målen runt 1990 efter vissa problem, men Bundesbank och Schweiz nationalbank höll fast vid penningmängdsmål länge. SNB införde ett inflationsmål 1999 och Bundesbank upphörde med en egen penningpolitik i och med skapandet av euoron och ECB, men man lyckades ta med sig ett fokus på M3 in i ECB.
Många hävdar att inflationsmålet visat sig överlägset i fråga om att stabilisera inflationen och den ekonomiska utvecklingen jämfört med de system vi använde på 1970-talet, men det är inte lätt att jämföra utvecklingen mellan olika decennier med helt olika problem och förutsättningar, så en sådan jämförelse tror jag inte är rättvis.
Användningen av penningmängdsmål var dock inte helt enkel och smärtfri. Det du säger om att mäta priserna stämmer; det är fyllt av problem och man har facit först i efterhand. Tyvärr gäller detta på många sätt ännu mer för penningmängd. Många betraktar M3 som någon sorts facit över penningmängden utan att nämna de närmast godtyckliga gränsdragningar som tvingas göras för att bestämma vad som ska ingå i penningmängden.
Exempelvis ingår räntepapper utgivna av monetära finansinstitut med löptid på upp till 2 år i M3. Ett räntepapper med 2 år och 1 dags återstående löptid bidrar inte med en enda krona i M3, men dagen efter kommer det helt plötsligt fullt ut ingå i M3. Allt eftersom förutsättningarna på räntemarknaden förändras kan löptids-tyngdpunkten förändras snabbt och dramatiskt, med stora effekter på M3, utan att utvecklingen har speciellt mycket med inflation att göra på vare sig lång eller kort sikt.
M3 har inget utrymme för att med olika vikter inkludera olika komponenter, så att "mer likvida" tillgångar får en större vikt än mindre likvida, utan det är 1 eller 0 som gäller för varje krona och om den ska räknas med i M3 eller inte. Löptiderna är bara ett exempel på gränsdragningar som måste göras. M3 är inte på något sätt ett perfekt mått på penningmängden.
Sedan har också vårt förhållande till pengar förändrats dramatiskt. Det var inte så länge sedan som folk faktiskt använde kontanter till de allra flesta inköpen och folk ägde kontanter i stor utsträckning, kompletterat med enkla bank-konton. Hur dessa ska inkluderas i penningmängden var inte någon svår diskussion. Kreditkort, penningmarknadsfonder och andra uppfinningar försvårar nu mätningen av hur mycket pengar det finns.
Dessutom är penningmängdstillväxten mycket mer volatil än inflationstakten. Penningmängdstillväxten måste studeras utifrån ett genomsnitt över en längre tid för att inte engångseffekter ska slå igenom och därför dröjer det ännu längre innan vi sitter på facit om vilken penningpolitik vi borde ha fört.
Att mäta priser är kanske trots allt något mer exakt än att mäta penningmängd. Jag tycker det är synd att vi inte funderar mer över kreditexpansion och penningmängd, men jag inser att vi har problem med penningmängdsmåtten idag. Riksbanken borde ta en stor kreditexpansion på större allvar än man gjorde under exempelvis 2005-2006, men jag ser inte att vi idag har något penningmängdsmått som duger som ensam variabel att sätta räntan efter.
Posted by Sloped Mind on mars 15, 2009 at 11:02 em CET #
Enligt en nyligen gjord kointegrationsstudie finns det ett 1 till 1-samband mellan penningmängdökningen (utöver ökningen real BNP) och inflationen, som gäller på ungeför sju års sikt. Denna undersökning använder sig av M0, som jag nog ser som ett relativt precist mått.
Sju år är ju dock ganska lång tid, frågan är varför man inte skulle, som ECB åtminstone tidigare var, vara lite pragmatiska och kolla på både penningmängd och inflation i KPI eller vad man nu vill mäta den i. Man kan följa vanlig konventionell penningpolitik, men i bedömningen lägga en ordentlig vikt även på att penningmängden inte ska sticka iväg för mycket.
Posted by Jakob on mars 16, 2009 at 01:41 fm CET #
Vad säger Sloped Curve om följande modell?
Idag kostar en Big Mac 38,- kronor. Så länge en Big Mac kostar MINDRE än 39,- kronor skall RB:s styrränta vara 0%. Så länge en Big Mac kostar 39,- kronor skall RB:s styrränta vara 5%. Så länge en Big Mac kostar MER än 39,- kronor skall RB:s styrränta vara minst 5% och dessutom höjas med 5%-enheter per månad.
Målsättningen skall vara offentligt kungjord och avse en specifik McDonalds-restaurang. Denna restaurang kan alltså själv bestämma styrräntan.
McD. kan välja ett pris understigande 39,- kronor om McD. tror att detta sätter fart på konjunkturen genom lägre styrräntor. Å andra sidan måste McD. då väga in att det genom RB:s nollränta skapas en inflationsrisk, vilket kan slå mot McD. genom stigande lönekostnader och stigande priser från deras leverantörer.
McD. kan välja att höja priset, men måste då väga in att en prishöjning gör allmänheten mindre villig att köpa hamburgare. Å andra sidan ger ett högre pris en högre bruttointäkt och höjs priset till en nivå överstigande 39,- kronor kan McD. räkna med en deflatorisk effekt rörande lönekostnader och leverantörernas priser. En längre period med snabbt stigande styrränta kommer emellertid sannolikt att framkalla en stark lågkonjunktur, varför det inte synes ligga i McD:s intresse att höja priset över 39,- kronor annat än om det är helt oundvikligt på grund av det kostnadsläge de har att arbeta i.
Jag gissar att resultatet av allt detta skulle bli att McD. en enda gång höjde priset över 39,- kronor, men att detta skulle resultera i en allvarlig lågkonjunktur och att därefter McD. skulle tvingas sänka priset till en nivå understigande 39,- kronor, vilket skulle resultera i nollränta.
Därefter skulle på grund av det offentligt kungjorda macflationsmålet inflationsförväntningarna vara så låga att detta höll tillbaka kreditefterfrågan trots nollräntan och inflationen skulle troligen stabilisera sig på en ytterst låg nivå.
Posted by Flavian on mars 16, 2009 at 11:42 fm CET #
Inflationen kan mätas direkt LÖNER det ger senare inflation,
Löneökningar skapar inflation som sen bekämpas felaktigt, nya problem uppstår i ekonomin.
Posted by Ola on mars 16, 2009 at 02:45 em CET #
"BNP-tillväxt behöver inte innebära att vi spenderar eller tjänar mer pengar, eller att antalet producerade varor ökar, utan kan lika gärna vara drivet av att vi producerar och konsumerar bättre saker i oförändrad mängd till oförändrat pris."
Fast detta är väl ändå inte BNP tillväxt? Bättre saker till oförändrad mängd till oförändrat pris kommer ju inte ge utslag i BNP. Ponera vidare att man producerar dubbelt så många bärbara datorer idag till halva priset jämfört med några år sedan, samtidigt som de är av bättre kvalitet och prestanda. Detta kommer ju att ge samma utslag på BNP som för några år sedan trots att volymen, kvaliteten och prestandan har ökat just pga. det lägre priset. Och jag är enig med dig om att detta är tillväxt, men i BNP siffrorna kommer ju posten vara lika stor (halverat pris ggr dubblerad volym).
Hur förklarar man detta?
Posted by urban on mars 17, 2009 at 01:19 em CET #
Urban, real BNP är justerat för prisförändringar, så det kommer visst att få ett utslag. I nominell BNP kommer det inte att få något utslag, men man måste justera för prisförändringar.
Ola, en fråga:
Om real BNP växer med två procent, och lönerna i landet växer med lika mycket, vad har vi då för inflation?
Posted by Jakob on mars 17, 2009 at 03:44 em CET #
Urban,
Jakob har rätt, men för att lägga ut texten lite:
När man pratar om tillväxt så menar man real BNP-förändring. Den beräknas genom att man justerar den nominella BNP-tillväxten med en BNP-deflator.
BNP-deflatorn ska vara oförändrad ifall priser på oförändrade varor och tjänster är oförändrade. Ifall varorna försämras och säljs till lägre priser så ska detta inte påverka BNP uppåt och ifall varornas förbättras och säljs till högre priser så ska detta inte påverka BNP nedåt.
Därför ska man i teorin alltid ta hänsyn till kvalitetsförändringar (förbättringar och försämringar) när man bestämmer BNP-deflatorn. I praktiken är det förstås svårt att bedöma kvalitetsförändringar och praxis för om man kvalitetsjusterar och isåfall hur skiljer sig mellan olika länders BNP-beräkningar. Kritik framförs ofta mot de metoder som används och det är naturligt då kvalitet är en svårfångad storhet.
Principen är dock enkel och oförändrade priser men bättre kvalitet innebär att BNP-deflatorn faller och BNP, vid oförändrad nominell nivå, stiger.
Posted by Sloped Mind on mars 17, 2009 at 08:05 em CET #
Jakob
Löneinflation får vi men priserna i affären kan vara samma, tänk lite längre vad händer om lönerna ligger stilla och priserna går ner jo det skapas utrymme för att öka penningmängden UTAN ATT DET ORSAKAR INFLATION och räntan kan användas till att reglera inlåning utlåning i banker (tillgång efterfrågan bestämmer räntan marknadsreglering)
INFLATIONSBEKÄMPNING SKADAR EKONOMIN problemet är att orsaken till inflationen inte bekämpas bara symtomen, symtombekämpningen skadar ekonomin och leder till nya problem i ekonomin, det leder till ny symtombekämpning.
Vad är det som säger att löneökningar är bra?
Krisen nu är på väg att lösas lönerna ökar inte mer(ser så ut) sen återstår nytryckta pengar till kommuner och landsting, ge resten av pengarna till barn under 18år fattiga arbetslösa (dom som inte skulle spara pengarna)
Posted by Ola on mars 17, 2009 at 08:25 em CET #
Ola, så vad du föreslår är att vi bör ha reallöneökningar genom stillastående nominella löner men prisnedgångar (deflation) genom att det produceras mer och att utbudet därmed ökar, och inte reallöneökningar som också är en nominell löneökning? Bara så att jag är med på att jag har förstått ditt förslag rätt?
Sloped Mind, intressant! Finns det någonstans man kan läsa om hur man gör dessa kvalitetsmätningar? Jag antar att de utgår från om t.ex. datorer säljs med wlan och utan wlan för samma pris och liknande saker? Finns det någonstans där man kan läsa om hur de beräknar deflatorn? Gärna för flera länder än ett.
Posted by Jakob on mars 17, 2009 at 08:45 em CET #
Jag använder alltid priset på en Big Mac som BNP-deflator. Detta är mycket enkelt och bra.
Posted by Flavian on mars 17, 2009 at 10:32 em CET #
Jakob
Målet behöver inte vara deflation det viktiga är att man inte behöver bekämpa inflationen med räntor och penningmängden.
Vill man inte ha deflation så får man öka lönerna tills inflationen blir 0,01%
Krisen nu är ekonomiteoriernas kris.
Det som är producerat måste konsumenten konsumera annars blir det en kris för företagen (samhällskris) konsumentens köpkraft måste räcka till att köpa alt som är producerat, penningmängden är viktig, här gör vi fel nu, INTE KONSTIGT ATT VI FÅR EKONOMISKA KRISER.
Varför vill ekonomer inte öka penningmängden nu i krisen, rädslan för inflation senare är stor,
SLUTA HÖJ LÖNERNA SÅ FINNS DET UTRYMME FÖR EN ÖKAD PENNINGMÄNGD.
Posted by Ola on mars 17, 2009 at 10:44 em CET #
"SLUTA HÖJ LÖNERNA SÅ FINNS DET UTRYMME FÖR EN ÖKAD PENNINGMÄNGD"
Ursäkta mig, men detta är så dumt att man häpnar. Här kommer ett lika dumt uttalande.
"Om alla kommer överens om att en liter mjölka skall kosta sju kronor och riksbanken trycker sedlar och delar ut till folket blir alla rika."
Tjena!
Posted by Flavian on mars 18, 2009 at 07:54 fm CET #
Hämtat från verkligheten:
Andersson och Pettersson bor grannar ute i skogen och har egen valuta.
En vacker dag kom de överens om att införa ränta på sina pengar, eftersom detta skulle göra båda två rikare!
Sagt och gjort, ränta på ränta infördes i systemet.
Till deras stora besvikelse ökade emellertid inte välståndet.
Än i denna dag grubblar gubbarna över detta. Varför uteblev välståndet, båda två fick ju mera pengar?
Posted by Håkan on mars 18, 2009 at 10:08 fm CET #
En vanligt missuppfattning är att inflationen skapas genom att priser och löner stiger. Stigande löner och priser är dock ett resultat av inflationen, inte dess orsak, tyävrr håller jag inte med dig Ola. Inflation är ökning av penningmängden i ekonomin.
Om fler "pengar" jagar samma varor så ökar priset efter ett tag. Supply / demand 101
"Inflation occurs when the economy's aggregate volume of money expenditures grows at a faster rate than its total real output grows. Inflation is thus an increase in the supply of money without a corresponding increase in the supply of goods and services.”
Edward W. Younkins
http://en.wikipedia.org/wiki/Inflation
It´s an honor to be
\PD
Posted by \PD on mars 18, 2009 at 07:59 em CET #
Krisen nu är ekonomiteoriernas kris.
Om nuvarande teorier vore så bra så skulle vi inte ha några ekonomiska kriser,
Vore nuvarande teorier riktiga varför kan ingen lösa krisen då, ett år har gått och det blir bara värre och värre, hur kan någon tro att nuvarande teorier är 100% riktiga?
Vanlig krisbekämpning har inte fungerat,
Det som händer nu är att lönerna minskar eller ligger still och riksbankerna börjar trycka sedlar. Ekonomer kan tycka vad dom vill om det, men så lär det bli,
Kan det lösa krisen.
Posted by Ola on mars 18, 2009 at 10:37 em CET #
Ola,
Menar du att man prövat de åtgärder som samtliga ekonomiska teorier förespråkar? Och menar du att om det skulle finnas en perfekt ekonomisk teori så skulle man kunna fixa den kris vi nu har på 0-tid? Trots att det finns obalanser som byggts upp under många år.
Posted by Sloped Mind on mars 18, 2009 at 10:49 em CET #
Tack för en saklig kommentar,
Alt lär inte vara prövat men vad skulle dom ha gjort? Vad kan dom göra nu?
Krisen har skadat ekonomin allvarligt skadan tar tid att reparera, psykologin kan ändras fort om konsumenten får förtroende för ekonomin, men krisen kan inte lösas på en dag,
Att vända den neråtgående kurvan till en stigande kurva kan gå ganska fort, men det tar tid innan vi är tillbaka där vi var innan krisen kom.
”Obalanser” det tar tid att skapa balans, politiker måste sen sluta med dåliga styrningar som leder till obalanser. Då kan vi prata om 5-10 år i bästa fall.
Ekonomer diskutera ofta vilken modell som är bäst, men om det finns något fel i ekonomiteorierna där tar det tvärstopp varför?
Posted by Ola on mars 18, 2009 at 11:34 em CET #
Nu håller jag med dig Ola.
"Vore nuvarande teorier riktiga varför kan ingen lösa krisen då, ett år har gått och det blir bara värre och värre, hur kan någon tro att nuvarande teorier är 100% riktiga?"
Jag tror definitivt inte att "dagens skola" är rätt. Men de är samma folk som styr fortfarande. De verkar tro att det går att mikrostyra ekonomin.. Skjuta problemen framför sig så länge man kan. Moraliskt givetvis förkastligt att man räddar misskötta företag..
Det går inte att lösa krisen hipp som happ, det går dock att göra på olika sätt. Som Sloped Mind säger finns det stora obalanser och i mitt tycke felaktiga spelregler från början. Man har låtit samma ekonomiska teorier styra alltför länge. Och inte kommer man erkänna att man hade fel, nej man kommer skylla ifrån sig på annat.
Den österrikiske skolan förespråkar en helt annan grundstruktur, andra spelregler och mer "back to basic". Det är mer sunt förnuft i den skolan. Sunda pengar osv.
Därmed inte sagt att den teorin är 100% säkert. Ekonomi är ingen exakt vetenskap, men med sunt förnuft kan man komma långt. Det är väl så att ekonomerna idag gått på olika skolor och blivit intutade vissa ekonomiska teorier som kanske låter vettigt om man inte är kritisk.
Några av de felaktiga och sjuka knutarna i dagens system:
Artificiell låg ränta - satt av Riksbanken, satt långt ifrån en marknadränta. Gör att folk lånar för mycket. Och spararna spekulerar på annat, för det går inte att ha pengarna på ett bankkonto.
Fractional reserve banking - gör det möjligt att låna ut enorma summor, med väldigt liten inlånad reserv = gör banker känsliga och spekulerande
Fiat-valuta = Ger staten rätt att trycka "papperslappsvaluta" hur som helst och ta "purchasing power" ifrån oss medborgare. Ta ut en gömd skatt via inflation ifall man vill. Ta pengar från de med pengar. Robin hood. Stjäla helt enkelt. Med riktiga pengar skulle man inte kunna göra detta.
Tyvärr lär det inte bli någon ändring förrän det går helt åt pipan.. Med allt vad det innebär (ska vi gissa på enorm inflation i vissa länder så småningom). Att Kina blir blåsta på sina pengar och blir förbannade etc.. INTE BRA det här....
FED med andra centralbanker hoppas givetvis att man ska kunna pumpa luft i den pysande ballongen ytterliga en gång.. lyckas man får vi vänta på en ännu större kris längre fram.
It´s an honor to be
\PD
Posted by \PD on mars 19, 2009 at 09:28 em CET #
För den som är intresserad finns en film att titta på:
Lite trög i början, men tar sig.
Why the Meltdown Should Have Surprised No One
http://blog.mises.org/archives/009620.asp
Posted by \PD on mars 19, 2009 at 09:38 em CET #
Pd tack för sakliga synpunkter.
Vad är felet i ekonomiteorierna, alt är inte fel men något fel gör dom uppenbarligen,
Felet kan hittas om man struntar i åsikter politik fördelningspolitik ekonomiteorier med mera,
Ta bort alla förhastade slutsatser tillbaka på ruta ett.
Felet kanske är synligt men vi inser inte det,
Kalle -Ser du skogen, Erik –nä jag ser bara en massa träd,
Felet kanske blir uppenbart när vi inser att det bara är symtomen på krisen vi tittar på.
Mikroekonomi är nog inte meningsfullt att studera viken vara jag väljer att köpa orsakar inte en kris möjligen strukturproblem om många väljer som jag gör.
Felet finns i makroteorin.
Vad har fungerat i historieboken vad funkade inte, har vi testat alt?
Varför skulle problemet vara för lite eller för mycket av
Fördelningspolitik, äganderätt, höger vänster, regleringar, psykologi, med mera,
Hade felet funnits där då hade man sett det i historieboken (facit).
Kriser ska inte uppstå, förut bytte vi varor ”ARBETSTID” med varandra (ingen vill sluta byta varor)
Felet verkar komma när vi använder pengar för byteshandeln, varför blir det fel när ARBETSTID motsvarar summan x kr det borde vara lättare för en ekonomi som använder pengar för sin byteshandel än dom som ska byta 30 spadar mot 1 gris,
Felet sitter nog i att pengarna inte stämmer med lönerna, då går det inte att byta arbetstid med varandra. Sakliga synpunkter vore jag tacksam för.
Posted by Ola on mars 19, 2009 at 10:27 em CET #
PD
Krisen nu har sitt ursprung i en bubbla som sprack intressant video, men det förklarar inte hela krisen nu eller varför det fungerar så dåligt i ekonomierna även utan bubblor.
Vad har vi missat vad är felet?
Posted by Ola on mars 19, 2009 at 11:38 em CET #