Jakten på dollarlikviditet över?

Ett av krisens teman har varit dramatiska växelkursförändringar. Dessa kursförändringar har delvis hängt ihop med dramatiska förändringar i synen på framtida räntor, vilket påverkat var den som vill ha låg eller hög ränta bör låna eller spara sina pengar. Utöver detta har växelkursförändringar också skett som ett resultat av en flykt till större valutor (som dollarn och euron) och till valutor med rykte av sig som stabila (såsom Schweizerfrancen), samt en flykt från valutor med upplevda problem, såsom SEK, med sin koppling till baltikum-ekonomierna via svenska banker.

Dessutom hade vi under en period under krisens värsta tid en rörelse till USD skapad av en dollar-likviditetsjakt, vilket jag skrev om bland annat här. Många aktörer hade ett behov av att täcka förluster och andra åtaganden i USD, samtidigt som upplåning i USD var svår att genomföra. Man fick då låna i andra valutor med fungerande kreditmarknader, såsom den svenska, och växla till sig USD, vilket drev dollarkursen. Ett intressant tecken på tillståndet på finansmarknaderna är därför att se huruvida detta förhållande förändrats.

En av de åtgärder Riksbanken genomförde under krisen var att försöka avhjälpa den dollarlikviditetsbrist som rådde genom att ge lån direkt i USD till svenska banker. Lånen i detta program skedde till goda räntor och var till en början mycket eftertraktat, delvis också för att programmet med lån i SEK från början hade mycket dåliga räntor, då man gav ut lån till fasta räntor baserade på den reporänta som gällde vid lånets start, vilket vida översteg den förväntade räntan under löptiden (vilket jag skrev om här).

Aktörerna lånade så mycket USD de fick, i varje fall på 3-månaderslånen (Riksbanken gjorde också några försök med 1-månaderslån, med lägre intresse). Låt oss titta på vad som hände efter inledningen. Vi kan börja med att titta på hur stor tilldelningen varit i de auktioner av 3-månaderslån som hållts.

 

figur 1. Vi ser att intresset för programmet sedan i maj har minskat tydligt. Efter att lånen i alla auktioner fulltecknats så minskade plötsligt intresset och endast 35% av den totala volymen kunde tilldelas i auktionen den 13 maj. Sedan dess har intresset stannat kring den nivån, med en tilldelning på 27% i den senaste auktionen den 29 juli.

Eftersom alla nya lån som auktionerats ut under senare tid varit ersättningar av förfallande lån, så innebär det minskade intresset att Riksbankens dollarutlåning fallit snabbt. Låt oss titta på hur den totala volymen dollarutlåning förändrats

 

figur 2. Som vi ser så har utlåningen, efter att ha stabiliserats på taket på 30 miljarder dollar, fallit snabbt i och med att förfallande lån inte ersatts med upptagande av nya lån.

Frågan är hur långe Riksbanken tänker sig att man fortsätter med detta program. Man skulle kunna hålla det igång även om intresset fortsätter att falla för att ha det som en försäkring ifall problemen återuppstår vid någon ny chock.

Vi har också sett att denna normalisering av kreditsituationen i USD har hängt ihop med en trendvändning för valutakursutvecklingen.

 

figur 3. Sedan en topp i början av året har dollarn ganska snabbt fallit mot den svenska kronan.

Givetvis påverkar många faktorer kronans återhämtning mot dollarn. Exempelvis har en ökad riskvillighet har spelat en stor roll. Man skulle också kunna misstänka att förändringen är motiverad av förändrade konjunkturutsikter via förändrade räntedifferenser. Låt oss därför titta på om detta kan förklara kronförstärkningen mot dollarn.

figur 4. Allt mindre har räntedifferensen dikterat dollarns utveckling. Trots en allt högre avkastning på amerikanska statspapper i förhållande till svenska, så faller nu dollarn. Detta är ett tecken på att kronförstärkningen inte handlar om en förändrad syn på konjunktur och framtida ränteutveckling, utan något annat.

Vi kan både genom att titta på Riksbankens auktioner och valutkurserna i förhållande till räntan hitta tecken på att jakten på dollarlikviditet avtagit. Detta är ett tecken på att även den amerikanska kreditmarknaden, som varit i mycket sämre skick än den svenska, återhämtar sig och att de svenska bankernas dollarlikviditet nu är under mindre press.

Även den amerikanska TED-spreaden visar på samma tendenser och har nu fallit tillbaka till ungefär 30 punkter, från en rekordnotering på hela 463 punkter den 10 oktober 2008. TED-spreaden har därmed återvänt till de nivåer som rådde före krisen.

Permalink     7 Comments



Comments:

Intressant inlägg, som vanligt! Vågar du ge dig på en mer långsiktig prognos för dollarn? Det är ju många (inte minst ekonomer från den österrikiska skolan, förstås) som menar att den när som helst kan komma att kollapsa, eftersom USA:s finanser är i så erbarmligt skick.

Men detta hänger väl också ihop med Kinas och Japans förtroende för amerikanska statsobligationer? Försöker de ta sig ur sin dollarfälla, hur skulle det gå till, och vad får det för konsekvenser?

Posted by Jay-D on augusti 05, 2009 at 01:15 em CEST #

Jag förstår inte annat än att med den dollartryckning som nu pågår måste dollarvärdet erodera i samma omfattning eller mer eftersom man lever högt över vad man producerar.
Dollarn kommer att rasa ner till en nivå där den amerikanska exportindustrin åter mödosamt kan börja byggas upp tillsammans med inhemsk produktion av inhemsk förbrukning. Om det inte innan dess går för lång och hela imperiet välter av skuldtrycket.
var den nivån ligger kan diskuteras men Sek/Usd har väl varit ner mot Sek 4 förr.
Ska bli intressant att se hur kineserna hanterar yenens koppling tll dollarn.

Posted by Tore on augusti 06, 2009 at 06:02 em CEST #

hade också varit mkt intresserad av dina tankar kring de frågor Jay-D ställde....

Posted by rogge on augusti 06, 2009 at 06:03 em CEST #

Oj, ja, dollarns framtid som världsvaluta och dess framtida värde är ett stort ämne. Jag har skrivit lite i ämnet här på sajten, men det finns väldigt mycket mer att skriva.

Lite förenklat kan vi säga att det finns tre huvudsakliga obalanser vad gäller USA och dollarn.

1. Man importerar mer varor och tjänster än man exporterar (negativ handelsbalans).

2. Man har stora underskott i statsbudgeten

3. Man har ett generellt sparandeunderskott som finansieras av inflöden av valuta från andra länder.

Dessa hänger ihop på flera sätt och just nu håller nummer 1 och 3 på att förändras ganska markant.

Handelsbalansenunderskottet har minskat till mindre än hälften av hur stort det var för bara ett år sedan då konsumtionen fallit mer i USA än i omvärlden.

Hushållens sparande har tack vare samma konsumtionsminskning ökat dramatiskt och sparkvoten har stigit från dryga 1% till dryga 5% (i Q2), på 5 kvartal.

Vad gäller två punkter har alltså en ombalansering av sparande och konsumtion redan gått ganska långt under denna kris. Kvarstår gör budgetunderskotten. För att lösa budgetunderskotten kommer det krävas impopulära politiska beslut och hård kostnadskontroll. Man kommer dock få bra hjälp av att kostnader för bankstöd och extraordinära krisåtgärder minskar, samt möjligen hjälp av ett avslutande av Irak-kriget. Ifall politikerna gör sitt jobb och fattar de beslut som krävs för att återskapa balans så är det inte för sent. Statsskulden är fortfarande klart hanterbar. Om politikerna inte tar sitt ansvar så går vi förstås slutligen mot en kris.

Det hela faller alltså tillbaka på de amerikanska politikerna. Kommer de att föra en sund finanspolitik, eller låta blodflödet fortsätta?

Vad gäller de dollar som tryckts så är det ett komplext ämne. Federal Reserve har sagt att man inte tänker monetarisera statsskulden, utan att den extra likviditeten är en tillfällig penningpolitisk åtgärd som kommer att dras tillbaka. Ifall detta stämmer behöver man inte tro det värsta, men ifall politikerna inte gör sitt jobb och federal reserve tvingas gå med på att i hög grad monetarisera statsskulden så kan förstås en förtroendekris infinnas sig vid något tillfälle.

Posted by Sloped Mind on augusti 06, 2009 at 09:34 em CEST #

Sloped mind, du glömde Obamas "lilla" sjukvårdsprogram med oklar finansiering, förutom höjd skatt på läsk.

Vad FED säger att de kommer att göra är en sak, men det intressanta är vad de sedan gör. De lär väl knappast gå ut i media och säga att de kommer att monetarisera.

Jag kan inte se hur detta kan sluta i annat än en rejäl inflationsbrasa från 2012 och framåt. Är inte var 8:e USD som USA spenderar i år upplånad eller upptryckt? Åtgärderna för krisen beräknas kosta 2-3 ggr den inflationsjusterade kostnaden för hela WW2. Dessutom har USA stora problem med sitt Medicare och pensionssystem.

Ur ett svenskt perspektiv är det lätt att tro att det "bara" är att höja skatterna och minska utgifterna, men det låter sig inte göras i USA. Jag har bott ett antal år i det landet, och att höja skatterna och minska utgifterna, t ex för militären, är mycket impopulärt. Jämför med alternativet med en inflation på 10% under 5-6 år så är det lätt att inse att ingen politiker kommer att gå till val på höjda skatter och minskade utgifter. Och så länge USA kan ta upp lån utomlands i USD så är det en no-brainer hur det kommer att sluta.

Posted by Fredrik L on augusti 07, 2009 at 01:09 em CEST #

Fredrik,

håller med dig utan tvivel. De kommera (gör redan nu) att monetarisera skulden... Sedan kastar man lite kött ben ala ökad duration i TIPS och ökad volym till Kineser och oss andra.

Posted by Magnus on augusti 07, 2009 at 01:55 em CEST #

I am very interested in your research in this topic. I like that you illyustriruete your article so interesting graphs it very clearly highlights your reasons from the article.

Posted by essay writing help on november 27, 2016 at 11:04 fm CET #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed