Sloped Curve : Inflationsåret 2008

Inflationsåret 2008 - del 1, maten

Posted on januari 19, 2009 by Karl Avedal

Eftersom SCB i förra veckan presenterade KPI-rapporten för december så kan det vara intressant att börja sammanfatta inflationsåret och utvärdera den penningpolitik som förts för att leda fram till den inflation vi sett.

Under året steg konsumentpriserna (mätt som KPI-förändringen mellan december och december) med 0,9%. KPIX steg med 1,4% och KPIF med 1,6%. Under 2008 fick vi alltså se en inflation under Riksbankens inflationsmål, oavsett om man tittar på KPI, KPIF eller KPIX. Slutsatsen av detta är rimligen inte bara att förra årets räntehöjningar var direkt felaktiga, utan man kan till och med argumentera för att räntan höjdes för högt redan under 2007 för att man under 2008 skulle få en inflation på 2%. Å andra sidan kan man lätt argumentera för att räntan var för låg under 2005 och 2006

I efterhand kan man argumentera för att räntan borde ha nått toppen redan vid ungefär 3,25%, då detta både skulle ha inneburit en lägre inflation 2007 och under första halvan av 2008, och en högre inflation nu och ett mindre behov av räntesänkningar nu. Att man i efterhand kan konstatera att penningpolitiken borde ha sett lite annorlunda ut för att uppnå målen är förstås en helt annan sak än att anklaga Riksbanken för att ha gjort fel. Att med facit i hand anklaga aktörerna för felbeslut är att skriva historia baklänges. En bedömning av huruvida Riksbanken gjorde rätt är en fråga som kräver att man sätter sig i det informationsläge Riksbanken satt i när besluten fattades.

Låt oss därför titta på vad inflationsrapporterna sagt oss under året. Jag har länge argumenterat för att inflationen varit ett betydligt mindre problem än både media och Riksbanken beskrivit det som. När KPI-förändringen sett över de senaste 12 månaderna var som högst i höstas hade inflationen enligt mig egentligen vänt ner sedan länge. Redan i juli-rapporten för KPI var det tydligt att inflationen var relativt måttlig om man såg bortom inflationstakten i rubriken, vilket jag skrev om här, och vi hade övertygande signaler om att inflationstoppen var passerad sedan länge. Jag menar själv att inflationstoppen nåddes sent under hösten 2007, och jag har tjatat om att den officiella inflationstakten skulle falla när september till november månaders prishöjningar föll ur statistiken.

Trots rimligt låg och fallande inflation valde Riksbanken att höja räntan innan man bytte fot. Jag menar att detta beror på att man använder sig av ett inflationsmått som inte är kapabelt att upptäcka att prisökningstakten lugnat ner sig förrän väldigt långt i efterhand, att man använder sig av ett inflationsmått som är extremt starkt påverkat av räntenivån (så att högre ränta ger högre inflation), samt att man inte i praktiken siktar på 2% inflation, på grund av inflationsmålets utformning. Dessa är centrala teman jag har ägnat många inlägg åt så länge bloggen existerat.

Jag tänker i min analys av inflationsåret 2008 försöka visa hur dessa tre problem slår i praktiken och i detta inlägget fokuserar jag på det första. Om vi inte nöjer oss med att titta på 12-månaderstakten utan ger oss på att ta fram säsongsrensade serier och därmed får möjligheten att titta på hur inflationen var under enskilda månader, kan vi då se något av det jag skrivit om?

I ett första inlägg tänkte jag granska den komponent som stått för det absolut mesta av årets prisstegring, livsmedel och alkoholfria drycker. Denna huvudgrupp står för 13,1% av KPI, men gav ett bidrag till KPI-ökningen på hela 0,8 procentenheter, av totala 0,9%. Det är också den grupp som under våren och sommaren stod i fokus för den debatt om kommande stagflation som, enligt mig helt onödigt, tog så mycket plats. I ett av mina första inlägg på bloggen, här, tog jag upp denna malthusiska idé.

För att med en rimlig arbetsinsats få fram säsongsrensade serier har jag använt mig av X-12-ARIMA, ett datorprogram som används av USA:s "Census Bureau" för alla deras säsongsjusteringar. Jag har genomfört analysen med enklast möjliga inställningar. Detta skapar inte på något sätt en fullgod säsongsrensad analys, utan det skulle kräva en djup analys av de svenska förhållandena för att välja vilka modeller och parametrar som fungerar bäst på säsongsjustering av svenska KPI-siffror. Jag vill därför se att Riksbanken beställer ett säsongsrensat KPI-mått av SCB, vilket jag skriver mer om här.

Jag kommer att fortsätta arbeta med säsongsjustering och förhoppningsvis kunna förfina metoden framöver för att ta fram pålitligare siffror och vid varje publicering av KPI också presentera säsongsrensade siffror på denna sajt. För att ytterligare kunna förbättra informationsläget angående inflationstakten har jag också vissa planer på att genomföra en skuggberäkning av KPI på daglig basis baserat på priser som finns tillgängliga på webben. En stor del av priserna i KPI-underlaget, såsom räntor, bensinpriser, elpriser, telekostnader, och matpriser, går numera att finna online med daglig uppdatering, så därför torde ett sådant projekt vara möjligt. Givetvis skulle inte en sådan beräkning vara heltäckande och inte kunna ersätta KPI, men min förhoppning är att en sådan beräkning ändå skulle kunna ge en tidig indikation om hur KPI utvecklar sig i stora drag. Detta är dock ett långsiktigt projekt, eftersom det tar en del tid att utveckla den mjukvara som inhämtar priser från en mycket stor mängd källor. Eftersom jag driver sajten ensam, på min fritid, kan man lugnt räkna med att inte få se några sådana siffror på ett bra tag.

Analys matpriser 2008

Nu till analysen; låt oss börja med den traditionella bilden av utvecklingen för matpriser.

figur 1. Detta diagram ger en bild av att matprisinflationen nådde sin kulmen under sommaren och hösten 2008. Först i november har denna börjat en tydlig nedåttrend. Detta var den sanning som presenterades i media och också den sanning som går att finna i Riksbankens direktionsprotokoll.

Bilden som figur 1 ger är dock grovt felaktig, och kan tillskrivas det faktum att man räknar prisförändringarna 12 månader bakåt. För den officiella inflationstakten i exempelvis oktober 2008 så jämförs priserna i oktober 2008 med priserna i oktober 2007. Ifall priserna steg dramatiskt i november 2007, så kommer det att innebära hög inflation i oktober 2008, enligt det officiella sättet att definiera inflation. Detta är knappast ett speciellt meningsfullt sätt att fånga upp när förändringar i inflationstakten sker. Låt oss istället titta på säsongsjusterade serier. Låt oss börja med att titta på de viktigaste KPI-undergrupperna som skapar huvudgruppen livsmedel och alkoholfria drycker.

Den tyngsta komponenten i matpriserna är köttpriserna, med en vikt på 2,429% av KPI. Låt oss först titta på köttpriserna ur det traditionella synsättet:

figur 2. Enligt detta sätt att se på saken så toppade prisökningarna för kött i augusti, för att sedan börja falla.

figur 3. Om vi istället tittar på månadsförändringarna för en säsongsrensad serie ser vi att prisökningarna steg under hösten 2007 och vintern 2007-2008 för att göra ett hopp uppåt i mars 2008. Sedan dess har prisökningstakten på kött snabbt minskat.

När vi jämför de två sätten att mäta kan vi se att toppen för prisökningstakten flyttas från augusti till mars. Den fallande trenden för prisökningarna är sedan dess tämligen jämn och tydlig.

figur 4. Enligt denna bild ser prishöjningarna på mjölk, ost och ägg (2,106% av KPI) ut att ha toppat under juli till september.

figur 5. En titt på de säsongsrensade månadssiffrorna visar dock att prishöjningarna var extremt koncenterade till perioden oktober 2007 till januari 2008 och hade nästan karaktären av en engångshöjning i december 2007.

Under inflationstoppen i augusti hade vi nästan inga prishöjningar alls för mjölk, men det krävdes att de stora prishöjningarna från oktober och framåt började rulla ur 12-månaderssiffran för att den lugnare prishöjningstakten ska synas i 12-månaderstalet.

figur 6. Den tredje tyngsta komponenten är bröd och övriga spannmålsprodukter. Brödprishöjningarna ser enligt detta mått ut att toppa under juli till september.

figur 7. I själva verkat toppade prishöjningarna redan i oktober 2007, även om de förblev höga en bit in i 2008.

figur 8. För sötsaker och glass (1,421% av KPI) verkar det som att prishöjningarna går snabbare och snabbare, men fortfarande i en rätt måttlig takt.

figur 9. Den säsongsrensade månadsiffran ger inte mycket ledtråd om någon trend. Prisfall blandas med stora prishöjningar

När vi inte kan se någon trend i månadsutvecklingen, kan vi utnyttja en annan trevlig egenskap med en säsongsrensad serie. Vi kan jämföra prisförändringar över ett godtyckligt antal månader. Vi kan således titta på olika tidshorisonter för att ge oss ytterligare ledtrådar om trender och mönster. Det lägsta antal månader som jämnar ut just denna serie till något med identifierbara trender är fyra. Låt oss titta på 4-månadersförändringen. Vi kan räkna upp prisökningstakten till årstakt för att se vilken årsinflation takten motsvarar:

figur 10. Med detta mått mätt ser det ut som att prishöjningarna nådde sin topp under början av året.

figur 11. Grönsakspriserna (1,312% av KPI) uppvisar mycket stora kast i prisförändringarna.

figur 12. När vi inte ens kan se någon vettig trend på 12-månaderssifrrorna är det svårt att förvänta sig en vad gäller månadssiffrorna.

figur 13. Enligt detta synsätt toppade prisökningarna på frukt (0,978% av KPI) under maj 2008.

figur 14. I själva verket var prisstegringarna för frukt som störst under förra vintern och i slutet av 2007.

Slutsatser

Nu har vi sett på utvecklingen för de sex tyngsta komponenterna i huvudgruppen livsmedel och alkoholfria drycker. Jag valde att analysera just sex stycken komponenter noggrannare därför att de stora bidragen till den totala prisökningen fanns bland dessa komponenter. Dessa sex undergrupper utgör tillsammans ca 77% av huvudgruppens vikt, men de står för en betydligt större del av prishöjningarna eftersom nästan samtliga komponenter som steg riktigt snabbt i pris återfinns bland dessa komponenter. Diagram för övriga undergrupper finns i slutet av detta inlägg, utan kommentarer.

Vad säger oss då dessa diagram? För det första visar de på vikten av att kunna titta på annat än 12-månadersförändringarna. Jag vill därför upprepa att Riksbanken bör beställa ett officiellt säsongsjusterat inflationsmått av SCB. Även ifall Riksbanken anser sig ha full koll på säsongseffekterna i sin egen analysavdelning, vilket jag inte betvivlar, så är det tydligt att mediabilden skapas av 12-månadersförändringen för KPI, samt att faktiskt Riksbankens direktion fäster väldigt stor vikt vid just 12-månadersförändringarna.

Diagrammen visar också på ett gemensamt mönster angående prisförändringarna. Matpriserna steg mycket snabbt under den sena hösten 2007 och under vintern 2007-2008. Det var de matprishöjningarna som Riksbanken försökte bekämpa med räntehöjningar under hösten 2008, trots att de alltså redan slutat sedan länge. Vid Riksbankens två senaste räntehöjningar var detta mönster relativt tydligt utifrån den information som då fanns tillgänglig. Givetvis visste vi inte då exakt hur oljepriset skulle utvecklas, men vi visste hur matpriserna redan hade utvecklats, och att oljepriset fallit tillbaka på ett så pass övertygande sätt att det var svårt att argumentera för en kraftig ökning av oljepriserna långt över nivåerna under sommaren 2008.

Jag kommer i kommande inlägg att fortsätta granska inflationsåret 2008 och då titta på de andra två komponenter som gav sommarens höga officiella KPI-inflation, nämligen räntorna och energipriserna.

Jag kommer att försöka fortsätta belysa hur mina tre käpphästar (räntornas stora effekt på målvariabeln, avsaknad av säsongsrensat inflationsmått och tendensen att sikta på en inflation under 2%) ledde fram till, de enligt mig felaktiga, räntehöjningarna under 2007.