Flera skäl till allt högre amerikanska långräntor
De amerikanska långräntorna har sedan årsskiftet stigit i en mycket hög takt. På den 10-åriga statsobligationen har räntan stigit från extremt låga dryga 2% strax före årsskiftet till nästan 4% idag, ett halvår senare, trots köp av långa obligationer av Federal Reserve i syfte att hålla nere långräntorna.
Räntestegringen, som visserligen inte tagit upp räntorna till någon speciellt hög nivå, innebär att det penningpolitiska klimatet i praktiken blivit något mindre ackommoderande, vilket bland annat påverkar aktiekurserna negativt. Även bostadsmarknaden i USA missgynnas av högre räntor, samtidigt som de högre räntorna minskar risken för en allt för hög inflation.
figur 1. Den amerikanska 10-åriga statsräntan är nu tillbaka på de nivåer som rådde innan den akuta krisen inleddes i höstas.
De stigande räntorna beror på flera saker, och beroende på vilken faktor man väljer att lägga fokus på så kan man tolka utvecklingen som positiv eller negativ.
För det första så innebär de allt positivare konjunktursignalerna att alternativa placeringar, såsom aktier eller något mer riskfyllda obligationer, lockar allt mer, vilket driver upp räntorna på säkra papper. Dessutom innebär en starkare konjunktur en högre inflationsrisk. En positivt lutande räntekurva är en indikation på att man tror på starkare tider längre fram i tiden. Dessa argument kan användas för att göra en positiv tolkning av de stigande långräntorna. Generellt kan också en positivt lutande räntekurva sägas vara positiv för det amerikanska bankväsendet, genom att de i högre grad finansierar sig på kortare sikt än deras åtaganden är på.
figur 2. Räntekurvan är nu extremt brant, vilket antyder en tro på högre räntor längre fram i tiden, vilket normalt tolkas som en tro på en starkare framtida konjunktur.
Samtidigt kan man argumentera för att de högre räntorna i högre grad handlar om faktorer som det enorma utbud av statspapper som skapats av USAs stora finansieringsbehov på grund av krisen, bankstöd och stimulanspaket. Man kan tolka utvecklingen som en oro för att man kommer att tvingas föra en alltför ackommoderande penningpolitik för att klara upplåningen, och att detta kommer att leda till en försvagad dollar och inflation, vilket motiverar högre räntor på amerikanska statspapper.
Solklart är att bland annat Ryssland och Kina talar allt tydligare om oron för allt för stora amerikanska budgetunderskott. Länge har företrädare för ländernas regeringar talat om behovet av en ny reservvaluta, och Ryssland har talat om att i valutareserven byta ut amerikanska statspapper mot obligationer utgivna av IMF.
Kina i sin tur har talat om att de köper amerikanska statspapper med kortare löptid för att minska risken i portföljen.
Om då orsakerna är flera och öppna för tolkning, vad är konsekvenserna? Tja, det beror nog lite på hur man väljer att bemöta detta. Hittills har som sagt inte räntorna nått nivåer som kan kallas höga, men risken är uppenbar att man hamnar i en situation med långräntor som är betydligt högre än Federal Reserve önskar sig för att skydda den konjunkturuppgång man ser. Ska de i det läget köpa allt mer statspapper och därigenom monetarisera en del av skulden? Ben Bernanke svarar tydligt nej på den frågan, vilket nog kan ses som ett sätt att lugna långivarna att de faktiskt kommer att få betalt med dollar som inte mist sitt värde.
Vad har man då för andra möjligheter? Ett sätt att hantera detta på är att utnyttja räntekurvans stora lutning. Man skulle kunna flytta tyngdpunkten i finansieringen till något kortare löptider. Efterfrågan på korta statspapper är enorm och har snarare ökat under den senaste tiden. Statens auktioner av korta räntepapper går lysande, med stora överteckningar trots extremt låga räntor. Om staten inte vill korta ner sin upplåning kan man också tänka sig att staten fortsätter att låna på relativt långa löptider, men att Federal Reserve köper dessa långa statspapper, men inte genom att skapa nya centralbankspengar, utan genom att sälja statspapper med kortare löptid.
Visserligen innebär en sådan åtgärd att likviditeten i systemet ökar, med större innehav av mer likvida korta, mer pengaliknande statspapper, och skulle därigenom skapa vissa inflationsimpulser, men mindre sådana än om man köper statspapper med rena centralbankspengar.
Nu kanske jag är dum i huvudet, man visst räknar man räntan på löptiden och inte per år när det gäller statsobligationer?
Posted by Victor V on juni 11, 2009 at 10:18 fm CEST #
Man kan dock tolka detta som att den amerikanska inflationen kommer att göra ett skutt uppåt och att den amerikanska penningpolitiken automatiskt blivit ännu mer inflationär.
Om de långa räntorna stiger betyder ju detta att marknadsaktörerna kräver högre räntor för att sitta på dollar till den nuvarande växlingskursen. Detta beror sannolikt på att de fruktar en lägre växlingskurs alternativt en högre inflation.
Och samtidigt som obligationsräntorna stiger och styrräntorna förblir på nuvarande låga nivå innebär detta att det blir ännu mera lockande att låna av centralbanken. Och centralbanker utan växlingskursåtaganden kan i princip utöka sin kredit hur mycket som helst.
Därutöver finns ytterligare en intressant aspekt.
Använder man sig av Big Mac index ser man snart att dollarn är ganska högt värderad i förhållande till ett flertal valutor om än att dollarn är undervärderad gentemot de flesta europeiska valutor.
Vad beror detta på?
Jag gissar att det beror på att man förväntar sig en stramare amerikansk penningpolitik då ju den nuvarande är extremt inflatorisk. När väl styrräntorna kommit att höjas kan denna effekt vändas i sin motsats. Det vill säga växlingskursen kan komma att falla till en väldigt låg nivå, vilket i sin tur kan komma att medföra en väldigt hög konsumentprisinflation i USA.
Däremot kan man inte utesluta att de långa obligationsräntorna kommer att falla om dollarns växlingskurs kollapsar. En låg växlingskurs medför ju att växlingskursrisken avtar.
Summan av resonemanget är att dollarn holkas ur mer och mer och jag tror att i allt högre utsträckning de som vill skydda sina besparingar kommer att köpa guld.
Posted by Flavian on juni 11, 2009 at 11:59 fm CEST #
Om man jämför "vanilla" bonds med inflationsjusterade TIPS ser man att det inte verkar finnas någon större oro för storleken USAs statsskuld, eftersom räntan på TIPS inte gått upp särskilt mycket. Därmed borde de ökade räntorna bero på inflationsförväntningar.
Posted by Flute on juni 12, 2009 at 06:49 em CEST #
Jag tror att ränte ökningen beror på suppy/demand mer än inflationsföväntningar. Dvs USa kommera att behöva ge ut drygt $3000BN USD i år jmf med ca $850Bn tidigare. Oron är således inte om det allmäna prisnivån går upp mer att tillgången kommer vara så hög att priserna på US obligationer kommer att gå ner därmed driva upp ränorna.
Det blir inte bättre av politiska utsple från Kina, Ryssland, JPN om deras "committment" till USD based assets (läs obligationer).
För min del är det klart att Kina inte har en chans...de är "låst" in i USD fållan...de kommer att ortsätta köpa USd debt men kanske med kortare löptid
Posted by magnus on juni 14, 2009 at 08:23 em CEST #
Är det inte rätt självklart att USA kommer att få en kraftig inflation och en USD som faller inför omvärlden. Detta för att rulla upp det enorma underskott som de har byggt upp.
Posted by Lasse on juni 16, 2009 at 08:54 fm CEST #
Alternativet till inflation är ju det politiskt mindre bekväma att höja skatter/sänka utgifter och börja betala av på skulderna.
Hhmmm, måste ta mig en funderare på vad de kommer att välja. Jag återkommer.
Posted by Fredrik L on juni 16, 2009 at 02:27 em CEST #