Finansinspektionen går vidare med förändringen av diskonteringsräntan
I förra veckan meddelade Finansinspektionen att man övervägde att genomföra en förändring av föreskrifterna för pensionsbolag så att de kommer att ges möjlighet att beräkna diskonteringsräntan som genomsnittet av statsobligationsräntan och räntan på säkerställda bostadsobligationer istället för genomsnittet av statsobligationsräntan och swapräntan. Idag meddelade man att man genomför detta från och med den 11 november.
Jag har fått frågor om vad detta faktiskt betyder, rent praktiskt och för marknaden, så jag tänkte försöka ge en kort förklaring, eftersom en förklaring av vad detta innebär tycks saknas i affärspressen. Jag är dock inte alls någon expert på försäkringsekonomi, så jag kommer inte att gå in på detaljerna.
En pensionsförsäkring har stora åtaganden inför framtiden, genom att försäkringstagarna när de blir pensionärer har rätt till utbetalning. Finansinspektionen har ett regelsystem som ska se till att dessa åtaganden kan mötas. Det finns därför regler som säger hur man ska beräkna storleken på de åtaganden försäkringen har. Eftersom åtagandena ligger i framtiden behöver ett nuvärde av åtagandena beräknas. Detta görs med en diskonteringsränta. Ju högre räntan är desto lägre blir nuvärdet av de framtida åtagandena. Med en högre ränta är det förstås lättare för bolagen att med liten risk nå den avkastning de behöver för att klara de framtida åtagandena.
Man beräknar "försäkringstekniska avsättningar", FTA, och detta är de åtaganden ett försäkringsbolag har för de ingångna avtalen. De tillgångar som krävs för att motsvara FTA måste placeras aktsamt. Tanken är att man ska klara de grundläggandena åtagandena oavsett marknadsklimat och därför ska man placera tillräckligt mycket för att klara FTA i säkra papper, såsom svenska statspapper. För tillgångar som inte används för att täcka FTA gäller inga placeringsrestriktioner.
När tillgångarna för försäkringsbolagen minskar kommer alltså reglerna tvinga pensionsförsäkringarna att minska sina risker för att försvara FTA. Detsamma gäller när diskonteringsräntan faller, eftersom nuvärdet av åtagandena då stiger. Detta motverkas något av att pensionsförsäkringarna innehåller statsobligationer som stiger i värde när statsräntorna faller. Som jag skrivit om tidigare blir dock statens upplåningsbehov allt mindre och bostadsobligationerna tar en allt större del av marknaden.
Ifall räntorna på bostadsobligationer stiger, utan att statsräntorna stiger, så drabbas bolagen av fallande värden på deras obligationsportföljer, utan att man för den delen får se en motsvarande höjning av diskonteringsräntan. En stigande bospread tvingar således försäkringsbolagen med nuvarande regler att i ännu högre grad köpa statspapper, som idag är en bristvara på marknaden, vilket får effekten att statsobligationsräntan faller ytterligare, vilket ger en högre bospread och lägre diskonteringsränta, vilket får effekten att bolagen måste köpa ännu mer statspapper, och så vidare...
Som ni förstår kan denna rundgång bli ett stort problem under tider som dessa. Genom att tillåta en förändrad beräkning av diskonteringsräntan till ett genomsnitt av statsobligationsräntan och bostadsobligationsräntan så stoppar man denna rundgång, genom att en stigande bospread inte innebär att pensionsbolagen måste verka på ett sätt som ytterligare höjer bospreaden.
