En stor sänkning väntas, men jag är inte övertygad

Förväntningarna inför veckans räntemöte talar om en stor sänkning; de flesta analytiker tror på en sänkning på 50 eller 75 punkter. RIBA-terminerna indikerade i fredags en sänkning på 68 punkter, så en sänkning på hela 75 punkter ligger allra närmast till hands enligt RIBA-marknaden.

Vid en sänkning på 75 punkter (eller mer) kan också Riksbanken komma att annonsera att man tänker genomföra ytterligare penningpolitisk lättnad via okonventionella metoder.

Själv är jag dock tveksam till att något av detta är lämpligast i dagens läge. Visserligen är den ekonomiska utvecklingen extremt svag, och det är därför bra att vi har en extremt låg ränta (vilket vi redan har). Det är också för tidigt att tala om tydliga tecken på en vändning, så det är inte dags att höja räntan. Frågan kvarstår dock om huruvida det är lämpligt att fortsätta sänka räntan snabbt.

Ett sätt att se på räntesättningen är att se det som att man försöker balansera risker. Man försöker nå en situation där riskerna för att man "missar" på uppsidan är ungefär lika stora som att man missar på nedsidan. Utifrån denna riskbalans tycker jag att det skett en del som motiverar att inte fortsätta med de stora räntesänkningarna.

Det går i makrostatistiken hitta argument för att fallet i ekonomin kan ha börjat att bromsas upp, möjligen bara för tillfället. Även om nästan alla makrovariabler förblir mörka, så är det många som inte längre uppvisar samma ras som tidigare. Det innebär inte att en vändning kommer att ske, men det innebär att risken för en starkare utveckling än väntat ökar. I det läget tror jag att det är dags att påminna om att Riksbanken alltid måste se framåt, och ganska långt framåt, vad gäller sin riskbedömning. Under förra sommaren och hösten ville jag genomgående att Riksbanken skulle hålla räntan lägre än de gjorde och menade att de i allt för hög grad såg till gammal statistik, men nu vill jag rekommendera dem att sätta räntan högre än förväntningarna säger.

Mina argument är egentligen i princip desamma som till varför man inte behöver ta till breda tillgångsköp, och jag har gått igenom dessa argument här och här. När jag skrev de två inläggen var jag benägen att vilja se en oförändrad reporänta vid det kommande mötet. Tillkommit sedan dess har svagare inflationsförväntningar från Prospera, en mild KPI-rapport för mars, generellt svaga inflationssiffror från runt om i världen och en del svag makrostatistik såsom svaga detaljhandelssiffror från USA.

Vi har dock också sett starkare makrosiffror från USA i form av starkare export och starkare inköpschefsindex samt vissa positiva signaler från företagsrapporter och från Kina.

Sammantaget får denna nya information mig att trots allt vilja sänka räntan, men jag vill stanna vid en sänkning med 25 punkter. Jag tror att det idag skapar en rimlig balans mellan nedåtriskerna och de små uppåtrisker som nu finns.

Låt mig sammanfatta några huvudargument för mitt ställningstagande:

1. Det finns en verklig risk för att en vändning uppåt kanske inte blir så utdragen som vi tidigare trott. Visserligen finns det väldigt mycket dåligt kvar i finanssystemet som behöver saneras, men det extrema fallet i världshandeln, snabbt stigande sparande på vissa marknader och lagerminskningen inom många industrier innebär att en vändning uppåt kan ske ovanligt snabbt och överraska Riksbanken. Med den fördröjning som finns både vad gäller rapportering av tillförlitliga uppgifter om ekonomin och ränteförändringars effekt så kan man nu börja fundera över riskbalansen, med risk både för en alldeles för låg inflation, och en för hög inflation, på ett par års sikt.

2. Väldigt mycket stimulans har redan beslutats om, och är på väg ut i ekonomin. Vi har fortfarande ingen aning om hur mycket den stimulans som redan tillförts kommer att hjälpa. Det känns tveksamt att i det läget fortsätta att endast se till historisk makrostatistik som ännu inte hunnit ta hänsyn till stimulanserna. Även den enorma kommande stimulansen skapar alltså risker på uppåtsidan.

3. De finansiella marknaderna signalerar tydligt att situationen i varje fall inte längre försämras för varje dag som går. Allt från tillgångspriser, såsom bostadspriser och aktiepriser till råvarupriser, har antingen fått se sina fall bromsas upp eller, kanske tillfälligt, vändas i uppgångar. Detta förstärker misstanken om att det nu faktiskt inte bara finns nedåtrisker, utan att det också finns en uppåtrisk för konjunkturen och inflationen på ett par års sikt.

Jag vill alltså se en räntesänkning på 25 punkter. Givetvis är det dock inte någon enorm skillnad vad gäller att sätta räntan till 0,25% eller 0,75% och jag tror inte att en sänkning ner mot 0,25% vore någon som helst katastrof, så länge man noga övervakar uppåtriskerna. Att nu sjösätta ett program för okonventionell penningpolitisk stimulans tror jag dock vore direkt dåligt. Uppåtriskerna är inte helt döda.

Permalink     3 Comments



Comments:

Hur stort är signalvärdet i förhållande till det reella värdet av en räntesänkning?

Posted by Lasse on april 20, 2009 at 08:52 fm CEST #

Tack för som vanligt läsvärd artikel.

Min blygsamma (nåja) åsikt:

1. Det kommer ingen snabb vändning, vänding kommer tidigast i slutet av 2010, men...
2. ...att sänka räntan kommer inte att hjälpa mot de problem som vi står inför, och...
3. ...jag ser framförallt ingen långsiktig vinst för landet i stort att ytterligare "devalvera" kronan.

Alltså blir min slutsats ungefär densamma som din, fast på helt andra grunder. ;)

Min prognos är att det kommer ytterligare en rejäl "knäck" i ekonomin innan 2009 är över och att denna utplaning av nedgången har varit, om inte manipulerad, så åtminstone artificiell.

Utgångspunkten i min prognos är att denna nedgång är en nödvändighet som följer på den typ av vårdslöshet och kreditexpansion som vi haft de senaste, ja säg 50-60 åren. Jag ser ingen möjlighet att kortsiktigt blåsa liv i ytterligare någon bubbla. Husbubblan var den största och slutliga bubblan. Nu är det helt enkelt dags att betala notan, på samma sätt som skett åtskilliga gånger tidigare (med ungefär en generations mellanrum) i modern ekonomisk historia.

Ledsen att behöva vara så negativ, men jag tror det är den mest realistiska prognosen efter omständigheterna. Jag kan tillägga att jag personligen hoppas att jag har fel, men jag tror att jag har rätt.

Posted by L.G. on april 20, 2009 at 09:20 em CEST #

Jag funderar på om det överhuvudtaget är särskilt klokt att sänka räntan, men tror definitivt att riksbanken kommer att göra det. Som det har sett ut hittills antar jag att en sänkning med mer än vad marknaden tror kommer att leda till att tidningarna skriver "det var värre än vi trodde!", medan en minskning med mindre än marknaden tror kommer att leda till att pressen skriker att riksbanken förvärrar det ekonomiska läget. Att inte röra räntan alls skulle väl därför orsaka ramaskri.

Sen håller jag med om att det är dags att sluta agera efter vad som redan hänt, och börja tänka framåt

Posted by Jakob on april 20, 2009 at 10:37 em CEST #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed