Under de senaste veckorna, sedan kreditkrisen gått in i en mer akut fas, har myndigheter världen över vidtagit en stor mängd åtgärder i syfte att mota krisen. Man kan ibland fascineras över hur myndigheterna fungerar. Under krisens första år gjordes väldigt lite, men under de senaste veckorna har åtgärderna kommit slag i slag i en furiös takt.

Nåväl, så här en bit in i åtgärdsprogrammen tänkte jag försöka börja strukturera upp vilka åtgärder olika svenska myndigheter vidtagit för att hantera krisen och till viss del börja diskutera vad dessa innebär, även om det är en alldeles för lång diskussion för att gå i mål med i detta inlägg. Diskussionen får fortsätta under hösten och vintern.

Låt oss börja med en generell frågeställning som jag nu mött flera gånger. Vad innebär dessa åtgärder för penningmängden och därmed för inflationen? När Riksbanken pumpar ut likvida medel så måste väl detta leda till en explosiv ökning för penningmängden, vilket vi vet ger inflation?

Det korta svaret är att så enkelt är det inte. Penningmängden är inte den mängd pengar som Riksbanken gjort tillgängligt för banksystemet, utan penningmängden är förenklat den mängd pengar som banksystemet gjort tillgängligt för allmänheten. Jag skriver om vad penningmängden är här. 

Det som sker just nu när Riksbanken lånar ut 100 miljarder till bankerna, är inte att bankerna rusar ut och lånar ut dessa 100 miljarder till första bästa låntagare, utan tvärt om har man blivit mer restriktiva med att låna ut. Bankerna sitter istället på de likvida medlen, av rädsla för att en förtroendekris kommer att försätta dem i akut likviditetsbrist på det sett som skett för flera andra banker.

Till stor del placerar bankerna de extra likviderna direkt hos Riksbanken. Banksystemet som helhet sitter nu med ett stort likviditetsöverskott som de placerar över natten hos Riksbanken. Det är mot bakgrund av detta som Riksbanken upphör med sina penningpolitiska repor (se hur dessa fungerar här) och börjar istället ge ut Riksbankscertifikat som bankerna kan placera i (jag skriver om detta här). När bankerna lånar pengar på tre eller sex månaders sikt av Riksbanken och direkt lånar tillbaka pengarna till Riksbanken (till en lite lägre ränta) över natten eller på en vecka sikt så når aldrig pengarna allmänheten och därmed inte heller penningmängden och har ingen inflationistisk effekt.

När räntemarknaden normaliseras kan dock dessa överlikvider hos bankerna, tillsammans med en lägre reporänta, mycket väl kunna tänkas leda till en kreditexpansion för allmänheten. Det är då mycket viktigt att Riksbanken är alerta med att hantera den situation som då uppstår. Det är kanske för tidigt att börja oroa sig redan, men med tanke på att Riksbanken enligt min mening gick alldeles för långt med räntesänkningarna i mitten av 2000-talet och alldeles för långt med räntehöjningarna iår, så kan jag inte hjälpa att oroa mig för att man när krisen är över fortsätter att sänka räntan till för låga nivåer. Jag hoppas att jag får fel och det som talar mot ett sådant scenario är det jag skrivit om att jag inte tror att Stefan Ingves egentligen tillämpar inflationsmålet symmetriskt, utan bekämpar inflation överstigande målet hårdare än han bekämpar en inflationsmiss på nedsidan.

Med detta sagt om de generella effekterna på penningmängden av dessa årgärder, så kan vi gå vidare till att sätta samman en lista över de vidtagna åtgärderna. Möjligen är listan redan ofullständig och jag räknar om inte annat med att listan är inaktuell redan senare idag eller imorgon. Du kan klicka på datumet för att komma till myndighetens pressmeddelande eller liknande information om åtgärden.

Riksbankens åtgärder

2008-10-13: Riksbanken annonserar om nya rundor auktioner av krediter i både svenska kronor och US-dollar. Man kommer att hålla en auktion den 15 oktober om lån på 10 miljarder USD och en auktion den 16 oktober om lån på 80 miljarder kronor, till en ränta om som lägst reporäntan +0,25 procentenheter.

2008-10-08: Riksbanken ger likviditetsstöd till Kaupthing Bank Sverige genom en kredit på upp till 5 miljarder kronor

2008-10-08: Riksbanken justerar med hänsyn till reporäntesänkningen ner räntan för den utlåning som skedde i den auktion av sexmånaderslån som annonserades den 2 oktober.

2008-10-08: Riksbanken sänker reporäntan med 0,5 procentenheter i en aktion samordnad med en rad andra centralbanker.

2008-10-08: Riksbanken justerade återigen säkerhetskraven för krediter i RIX, så att man nu helt avskaffar begränsningen av hur stor del av säkerheten som kan utgöras av säkerställda obligationer som givits ut av låntagaren själv eller närstående institut.

2008-10-06: Riksbanken beslutade att utöka det utlåningsprogam man beslutade om den 2 oktober. Man ska nu låna ut 100 miljarder på tre månaders sikt och man beslutar sig också för att låna ut 100 miljarder på sex månaders sikt. Jag skriver om detta beslut här. Syftet är detsamma som för beslutet den 2 oktober.
2008-10-02: Riksbanken beslutar att låna ut 60 miljarder kronor på tre månaders sikt. Jag skriver om denna åtgärd här. Syftet är att underlätta bankernas finansiering i en tid då många får finansiera sig med krediter med allt kortare löptider. Genom att erbjudas direkta lån från Riksbanken på tre månader behöver bankerna inte i samma utsträckning jaga finansering på dessa löptider på en allt sämre fungerande interbankmarknad.

2008-09-29: Riksbanken och Federal Reserve enas om att utöka swapfaciliteten till 30 miljarder dollar. Dessutom inrättar Riksbanken en lånefacilitet i dollar. Syftet med dessa åtgärder är att minska trycket på marknaderna för upplåning av US-dollar.

2008-09-24: Riksbanken deltar i ett internationellt inrättande av nya swapfaciliteter. Riksbanken och Federal Reserve enades om en swapfacilitet på 10 miljarder dollar. Syftet med denna åtgärd är att utöka Riksbankens kapacitet att låna ut US-dollar i Sverige.

2008-09-22: Riksbanken ändrade säkerhetskraven för krediter i RIX så att den tillåtna andelen säkerställda obligationer som utgetts av närstående institut höjdes från 25 procent till 75 procent. Detta gör det lättare för banker att finansiera sig och det höjer värdet på säkerställda obligationer, i och med att de i högre grad kan användas för att erhålla krediter från Riksbanken. Detta kan antas både pressa ned finansieringskostnaderna på penningmarknaden och pressa ner bospreaden. Den 8 oktober kom man att justera säkerhetskraven igen.

2008-05-16: Riksbanken och Sedlabanki Íslands (Islands centralbank) ingick ett swapavtal motsvarande upp till 500 miljoner euro. Avtalet gav Sedlabanki Íslands rätt att erhålla euro mot isländska kronor. Syftet med detta var att underlätta för Islands centralbank att erbjuda utlåning i euro till de hårt drabbade isländska bankerna.

Regeringens åtgärder

2008-10-14: Efter en överenskommelse bland euroländerna som nåddes under helgen har regeringen börjat berätta om vilken stabilitetsplan som den svenska regeringen tänker anta. Planen kommer att offentliggöras under veckan och jag lämnar därmed beskrivningen av denna plan till ett annat senare inlägg. Utgångspunkterna för planen redogörs för här.

2008-10-06: Regeringen meddelar att man avser fördubbla den statliga insättningsgarantin till 500 000 kr, förändra så att garantin ska gälla även för bundet sparande och ta sig möjligheter att även garantera insättares medel på svenska filialer av utländska banker så att insättare får den ersättning som ska betalas ut under den utländska insättningsgarantin. Syftet med denna åtgärd är att undvika att banker drabbas av massuttag och därför hamnar i en likviditetskris.

Riksgäldens åtgärder

2008-09-18: Riksgälden meddelar att man kommer att emittera stora volymer korta statsskuldväxlar i ett antal auktioner. Pengarna man får in placeras i omvända repor i säkerställda bostadsobligationer. Du kan läsa om denna åtgärd här. Åtgärden kan förenklat sägas syfta till att minska bospreaden och samtidigt ge Riksgälden avkastning genom att utnyttja spreaden.

Finansinspektionens åtgärder

2008-10-09: Finansinspektionen meddelar att man avser förändra regelverket kring beräkningen av diskonteringsräntan för pensionsbolagen, vilket jag skriver om här. Detta i syfte att bryta den onda cirkel som fallande statsräntor och stigande bostadsobligationsräntor ger enligt det nuvarande regelverket.