Under de senaste dagarna har juli-inköpschefsindex för tillverkningsindustrin i ett antal länder världen runt publicerats och ett efter ett kom siffrorna in starkt eller till och med mycket starkt. Givetvis är det för tidigt att konstatera att tillverkningsindustrin åter står inför tillväxt, men i många länder är det just tillväxt som inköpschefsindexen nu pekar mot.

Inköpschefsindex beräknas genom att enkäter besvaras av chefer på en rad företag. Frågor om produktion, orderingång, priser etc. ställs och svaren vägs samman i ett index som är tänkt att ge en bild av konjunkturläget. En siffra över 50 tyder på tillväxt för tillverkningsindustrin. Som konjunkturindikator har dessa index blivit allt mer populära, framförallt i och med deras förmåga att ge en ögonblicksbild på ett helt annat sätt än exempelvis BNP-statistiken, som är färdigräknad långt efter att den produktion man försöker beräkna skedde. De inköpschefsindex med lång historia, och då framförallt det amerikanska ISM Manufacturing index, har också med facit i hand visat sig stämma relativt väl med konjunkturläget. Dessutom kan man i en enkät ställa frågor om framtida inköps och produktionsplaner, vilket inte kommer med i statistik som bygger på faktisk produktion.

Det finns alltså flera skäl till varför PMI blir ett allt mer populärt konjunkturmått, framförallt för tillverkningsindustrin. De juli-index som publicerats har nästan alla visat på en uppgång från juni och i de flesta fall på en markant uppgång. USAs PMI för tillverkningsindustrin steg exempelvis från 44.8 i juni till 48.9 i juli och närmade sig alltså 50-strecket med stormsteg. Eurozonens PMI steg från 42.6 i juni till 46.3 i juli och Australiens PMI steg med hela 6.1 punkter, från låga 38.4 till 44.5.

För Sveriges del såg vi också en tydlig uppgång, från 50.5 i juni till hela 54.3 i juli. Detta är faktiskt en siffra som in bara antyder tillväxt, utan faktiskt en ganska stark tillväxt. Givetvis är sommar-siffror mindre pålitliga och givetvis har den svaga svenska kronan, som nu stärkts en aning, spelat en viktig roll, men det går ändå inte blunda för det faktum att den svenska tillverkningsindustrin just nu ser ut att kunna stå inför en ordentlig återhämtning.

Faktiskt ser Sveriges inköpschefsindex extremt starkt ut i en internationell jämförelse. Bland de stora ekonomierna är det bara Indien som hamnar över det svenska indexet och Sverige hamnar före snabbväxare som Kina och Turkiet. Låt oss titta på ett diagram över några av de länder för vilka PMI för juli publicerats¹.

figur 1. Jämförelse mellan länder är inte helt enkla, och skillnader i undersökningarna förekommer. Man kan ändå misstänka att mönstret inte är helt uppåt väggarna. Asiatiska länder och länder som fått se sin valuta försvagas (såsom Sverige och Storbritannien) tycks vara på väg uppåt, medan euroländerna, med en mer restriktiv penningpolitik och starkare valuta, klarat sig sämre. Även Schweiziska tillverkare kan tänkas lida av Schweizerfrancens styrka i kriser. Med GL i diagrammet avses JP Morgans globala PMI som hamnade exakt på 50.0 i juli och med EU avses eurozonen.

Gruvländer som Australien och Sydafrika ligger lite på efterkälken, vilket också är typiskt i början av en återhämtning, men metallpriserna har börjat röra på sig ordentligt och Australiens PMI steg snabbast i juli av alla jämförda länder.

Tillsammans med annan färsk statistik och det faktum att kreditmarknaderna tinat upp ordentligt samtidigt som penningpolitisk och finanspolitisk stimulans nu flyter in i ekonomierna så innebär dessa inköpschefsindex att man måste börja fråga sig om en snabb återhämtning faktiskt är möjlig. Jag har länge påpekat att en stor del av produktionsbortfallet handlat om att en fryst kreditmarknad inneburit att all produktion som binder kapital (lageruppbyggnad/investeringar) bromsades extremt dramatiskt under senhösten 2008. Låt oss titta på svensk BNP-statistik för att se vad jag pratar om.

figur 2. BNP-fallet under den nuvarande krisen har varit tydligt avgränsat till en period i slutet av 2008 och i början av 2009. Många företag drog i handbromsen och investeringar (i både maskiner, byggnader och lager) stoppades. Detta meförde att produktionen föll mycket snabbare än konsumtionen. Eftersom dessa investeringar rör sig betydligt mer dramatiskt än konsumtionen så kommer man förr eller senare att vilja jobba ikapp och då kommer produktionen istället att stiga snabbare än konsumtionen.

Den extrema aversion mot att binda kapital som rådde kring årsskiftet är sannolikt övergående, speciellt med tanke på hur snabbt kreditmarknaden förbättrats, och innebär att det finns en viss sannolikhet att vi får se ganska dramatiskt produktionsökningar när man åter vågar binda kapital och man ser att efterfrågan stiger samtidigt som man minskat sina lager så mycket man bara kan. I ett sådant scenario kan nästa år komma att se tillväxt som vida överstiger de nuvarande prognoserna från bland annat Riksbanken och man kan redan ha hamnat ordentligt på efterkälken med sin extremt expansiva penningpolitik. Jag tror inte på någon stor inflation under det närmaste året, men man kan inte vänta med inflationsbekämpning tills dess att den uppstår. Med ett stigande inköpschefsindex på 54.3 ter sig en reporänta på 0.25% som extrem. Jag vidhåller att man inte skulle ha sänkt räntan till lägre än till 0,75% och att man skulle ha kommunicerat att höjningar kommer redan i höst. Genom att höja i tid får man möjlighet att slippa en hög räntetopp i likhet med den vi såg för ett år sedan.

¹För vissa länder publiceras PMI av flera olika organisationer. De uppgifter som jag valt att publicera kommer från följande källor (i samma ordning som i diagrammer). Indien: Markit, Sverige: Swedbank/SILF, Turkiet: Markit, Kina: Officiell statistik, UK: CIPS/Markit, Japan: Nomura/Markit, Global: JP Morgan, Hong Kong: Markit, Ungern: Halpim, USA: ISM, Ryssland: VTB, Brasilien: Santander/Markit, Danmark: DILF, Spanien, Polen, Eurozonen, Italien: Markit, Austrialien: Australian industry group, Schweiz: Credit Suisse/SVME, Sydafrika: Bureau for Economic Research