Bilder av deflation
Mycket kan hända på några månader. Efter global oro för en Malthusisk vinter1 i somras, med prognoser om ständigt stigande energi- och matråvarupriser och kvarvarande inflation även under en allvarlig lågkonjunktur, så har nu luften fullständigt gått ur råvarupriserna.
Med tanke på att mat och energiprisökningar stått för nästan hela inflationen exklusive räntehöjningar så är det lätt att tänka sig att vi just nu inte har någon inflation alls, utan snarare deflation. Priser faller runt omkring oss dagligen och endast trögheter i systemet håller de officiella inflationssiffrorna uppe. Trögheten består både i att prisförändringar inte slår igenom direkt och i hur vi mäter inflationen. För att kunna ha en aktuell bild av inflationen skulle vi behöva ett säsongsrensat inflationsmått, som jag skriver om här.
Förutom prisfall i råvaror så har prisfallen börjat sprida sig även till vissa förädlade material, såsom stål, som fallit markant i pris. Dessutom har inflationsförväntningarna fallit mycket snabbt och allt tal om att riva upp löneavtalen för omförhandling med högre löner torde vara glömt sedan en tid tillbaka.
Resultatet kan som jag ser det bara bli ett. Riksbanken behöver omedelbart sänka räntan för att vi inte ska hamna långt under inflationsmålet inom prognostiden. För ett par veckor sedan beslutade Riksbanken att flytta mötet som skulle ha genomförts på onsdag till idag. Enligt mötesdagordningen skulle man diskutera inflationsprognosen. Med tanke på den utveckling vi sett är det extremt svårt att se något annat än att man justerat ner inflationsprognosen ganska markant.
Med tanke på att prognosen redan pekade mot en inflation om 1,9% om 2 år så måste också nästan en nedjustering följas av en räntesänkning. Om så inte sker kan man på allvar ifrågasätta ifall Riksbanken tar inflationsmålet på allvar.
Många rykten talar om en samordnad räntesänkning från flera centralbanker liknande den som skedde efter 11 september 2001. Med inflationsprognosen nedjusterad borde vägen ligga öppen för svenskt deltagande i en sådan aktion, om det blir aktuellt.
Nåväl, titeln på detta inlägg utlovar bilder, och här kommer de, bilder av deflation. Vi börjar med några viktiga råvaror.
Först Koppar som får representera metaller:
Kopparn har nu fallit med över 35% sedan toppen i somras. Vi kan notera att en del andra metaller fallit mycket mer. Nickeln har exempelvis fallit med över 55% sedan årshögsta.
Vi kan titta på vete som får representera matpriserna:
Utanför diagrammet toppade vetepriset i våras på $1300 och har alltså mer än halverats.
Vi låter sedan olja representera energi:
Oljans fall har varit dramatiskt efter en kraftig uppgång.
Vi ser hur metallpriser, matpriser och energipriser faller snabbt. Fallande priser är knappast det man förknippar med inflation. Visserligen har kronan tappat i värde, men inte i närheten av tillräckligt mycket för att kompensera för de lägre priserna i dollar.
Men, inflation och deflation handlar på sikt inte egentligen om prisutvecklingen utan om pengars värde, som beror på kvoten pengar / värde. Pengar är krediter så därför är mängden krediter avgörande för inflationen. Därför är det intressant att komplettera med ett par bilder över kreditsituationen i världen:
Marknaden för företagsobligationer med tillgångar som säkerhet har minskat dramatiskt i kreditkrisens spår. Mindre krediter betyder mindre pengar och mindre inflation. Du kan läsa mer om detta här. Det som sker på kreditmarknaderna nu är tillgångsprisdeflation. Om det inte ska följas av konsumentprisdeflation behöver centralbanker fortsätta att agera.
En bild från Sverige visar åt vilket håll vi är på väg vad gäller de krediter som dominerar hos oss numera: bostadskrediter. Om inte en kreditkontraktion stoppas kommer deflationstendenserna att spridas till konsumentpriserna. Om Riksbanken inte sänker räntorna nu kan de tvingas sänka allt för mycket senare, och återigen hamna "behind the curve".
1Jag skrev om dessa Mathusiska förutsägelser här.
