Inte förrän långt i efterhand kan man med någon större precision säga när en recession inleddes och avslutades. Ett av de stora problem beslutsfattare inom såväl regering som centralbank brottas med är just att man inte egentligen vet hur utvecklingen ser ut just nu. All bred och definitiv statistik som tas fram publiceras först ganska långt i efterhand.

I förra veckan publicerade SCB nationalräkenskaperna för det andra kvartalet. Statistiken är fortfarande preliminär och kommer att revideras flera gånger under de närmaste åren, innan man slutligen bestämt sig för hur BNP-utvecklingen faktiskt var mellan årets första och andra kvartal.

Om vi ändå, med siffrornas osäkerhet i bakhuvudet, gör antagandet att de siffror som SCB publicerade stämmer, så innebär det att vissa intressanta observationer kan göras. För det första kan vi isåfall konstatera att recessionen sannolikt avslutades under det första kvartalet 2009. Några av er reagerar säkert på att jag säger det första kvartalet, med tanke på att BNP för det första kvartalet visade på en tydlig nedgång i produktionen jämfört med det fjärde kvartalet 2008. Hur kan då BNP ha börjat växa under det första kvartalet?

Detta beror på att man vid en vändning ofta ser vändningen i den tidsperiod som följer efter den faktiskt vändpunkten. För att förklara vad jag menar, låt oss för en stund anta att vändningen upp skedde någon gång under första halvan av mars, låt säga den 10 mars. Låt oss dessutom anta, vilket statistiken antyder, att fallet ner mot bottennivån var snabbare än återhämtningen från bottennivån. Då skulle vi kunna ha en BNP-utveckling som ser ut ungefär så här:

figur 1. De flesta bedömare är överens om att BNP-återhämtningen sker långsammare än BNP-fallet gjorde. Denna kurva visar hur återhämtningen skulle kunna se ut. Givetvis är dock inte BNP-utvecklingen på något sätt så här jämn.

Vad skulle denna BNP-utveckling innebära för utvecklingen på månadsnivå eller kvartalsnivå?

figur 2. För mars skulle BNP vara lägre än för februari, trots att vändningen skedde under mars. Detta skulle redovisas som att BNP föll "under mars", trots att den mest steg i mars.

figur 3. BNP skulle dessutom endast visa på en modest ökning mellan första och andra kvartalet, trots att vändningen skedde under det första kvartalet. Skulle vändningen ha skett sent i det första kvartalet är det till och med rimligt att BNP-tillväxten skulle synas först i det tredje kvartalet. BNP för det första kvartalet skulle vara lägre än BNP under kvartalet innan, eftersom uppgången i slutet av perioden inte kan väga upp för nedgången i början.

Dessutom skulle detta mönster innebära att BNP under 2009 skulle vara (mycket) lägre än BNP under 2008, trots att vändningen skedde tidigt under 2009. De flesta kommer att tolka detta som att "BNP föll under 2009", även om det skulle bli så att BNP i slutet av året låg mycket högre än i början av året.

Ifall vi vill placera vändningen senare än 10 mars, så måste återhämtningen ha skett snabbare, för att kunna åstadkomma en uppgång i andra kvartalets BNP. Ifall BNP-tillväxten utvecklades lika positivt efter vändningen som den utvecklades negativt före vändningen, så hamnar vändpunkten med denna modell i kvartalsskiftet. För att vändpunkten ska ha kommit i april så måste återhämtningen under det andra kvartalet skett snabbare än fallet under det första kvartalet. Jag ser det därför som mest sannolikt att vändningen skedde under det första kvartalet. När under det första kvartalet är dock ännu svårare att svara på.

I dagsläget skulle jag dock uppskatta vändpunkten till någon gång i mars, men även februari och april är möjliga månader för vändpunkten. Som jag redan varit inne på kan dock BNP-siffran komma att revideras på ett sätt som förändrar bilden. Dessutom är det förstås oklart ifall det tredje kvartalets BNP tyder på en fortsatt tillväxt. Det som talar starkt för detta är de faktorer jag tjatat om under hela året; att den senaste tidens nationalräkenskaper bjudit på extrem lageruppbyggnad, och en väldigt hög sparkvot. Givetvis hänger den rekordhöga sparkvoten samman med den låga räntan, som gjort att många haft möjlighet att spara, men också med en rädsla för arbetslöshet. När rädslan för arbetslöshet minskar är sannolikheten god för att man låter sparandet minska något. Dessutom kan inte lagerminskningar pågå för alltid utan förr eller senare måste man producera ikapp efterfrågan. Därför är utsikterna för BNP under årets kvarvarande två kvartal goda. Jämfört med 2008 så kommer dock 2009 års totala BNP innebära en ordentlig minskning.

Vad betyder det då om vändpunkten kom i mars?

Det betyder bland annat att Riksbanken sänkt räntan med 75 baspunkter sedan recessionen upphörde. Det betyder också att Riksbankens stora sänkning på 175 punkter under december 2008 kom då endast tre månader återstod av recessionen. Det betyder också att det senaste 12-månaderslånet på 100 miljarder som Riksbanken gav bankerna, med en ränta som hamnade på 0,43%, ska återbetalas nästan 1 och ett halvt år efter att recessionen upphörde.

Ifall vi antar att recessionen inleddes i mars 2008, vilket vi inte heller kan fastslå ännu, så hade vi alltså en recession som var ungefär ett år lång. Under detta år av recession så befann sig reporäntan i en stigande trend under sju månader. Först under recessionens sista fem månader befann sig reporäntan i utförsbacke. Under större delen av recessionen försökte man bekämpa en överhettning som hade hunnits bytas ut mot en djup lågkonjunktur.

Det innebär också att merparten av Regeringens insatser mot krisen trädde i kraft med endast månader kvar av en årslång recession. 

Slutsatsen man kan dra är att det är oerhört svårt att stimulera ekonomin i tid. För att kunnat få en ordentlig effekt på recessionen 2008-2009 så skulle man behövt ha beslutat om stimulerande åtgärder redan under 2007, då i princip samtliga bedömare ansåg att Sverige befann sig i eller nära överhettning. 

Som vanligt är det oerhört svårt att försöka träffa rätt med stimulanser, och därför är automatiska stabilisatorer viktigare än stimulanspaket. Det är därför också viktigt att Riksbanken är mer ödjumka inför den osäkerhet som råder och inte höja mitt under brinnande finanskris även om deras modeller säger att den inte kommer att ge några stora effekter, och inte sänka räntan till nära 0% utan extremt goda grunder.