Riksbanken förvirrar om prisökningstakten
I en demokrati är det av stor vikt att kunskap och information sprids brett och djupt.
En oberoende Riksbank har många skäl att försöka informera beslutsfattare och allmänhet om hur penningpolitiken är avsedd att fungera och hur de ser på inflationen. Dels av rent demokratiska skäl; att ge medborgarna en möjlighet att förstå och följa verksamheten, men också av egennyttiga skäl. Riksbanken får i ett öppet samhälle med fri debatt leva med att alltid bli ifrågasatta. Genom att informera på ett bra sätt undviker man att debatten baseras på rena missuppfattningar om Riksbankens mål och verksamhet. Dessutom är det av yttersta vikt att man har förtroende för Riksbankens förmåga att klara inflationsmålet. Endast vid en tilltro till en låg inflation kan löntagare förmås att acceptera begränsade nominella löneökningar. Utan detta förtroende blir kostnaden för inflationsmålet höga räntor och hög arbetslöshet.
Ingen annan än Riksbanken kan ta på sig ansvaret för att förklara Riksbankens arbete, och informationsarbetet är en mycket central uppgift. Oftast gör Riksbanken ett mycket bra jobb i detta avseende. Man ger presentationer i många olika sammanhang och man publicerar en hel del information på sin webbsajt. Flera av direktionens ledamöter är duktiga på att tålmodigt förklara komplexa ämnen och samband. Jag berömmer gärna Barbro Wickman-Parak som jag tycker många gånger argumenterar på ett mycket sunt sätt.
Det finns dock vissa uttryckssätt som jag vill kritisera Riksbanken för. Framförallt handlar detta om hur man kommunicerar kring inflationstakten. Jag menar att Riksbanken ofta skapar en felaktig bild av hur priserna utvecklas. Ett exempel på detta kunde vi se i dagens tal av Svante Öberg om Sverige och finanskrisen. Talet innehöll inte några större överraskningar, men Öberg föll i en fälla som direktionsledamöterna ofta faller i när man talar om inflation; man talar om inflationen under en viss månad som KPI-förändringen 12 månader bakåt i tiden, utan att på något sätt nämna att det faktiskt inte är månadens prisökningar man pratar om, utan om prisökningarna som skedde under året som föregick månaden. Detta är ett återkommande mönster man ser i väldigt många protokoll från Riksbankens sida. Så sent som i september så framhöll Riksbanken att "Inflationen har stigit kraftigt" (här), trots att varje analys av inflationssiffrorna visade att inflationen fallit tillbaka markant. I dagens tal sa Svante Öberg att "Inflationen har sjunkit från 4,0 procent i oktober till 0,9 procent i december."
Det Öberg avser är givetvis att KPI för oktober 2008 var 4,0% högre än KPI för oktober 2007. Detta är väl något alla förstår, så det kan väl knappast vara fel att uttrycka sig på det viset? Jag menar att det faktiskt är fel och jag skulle faktiskt säga att det är ett vilseledande uttalande.
Det är givetvis korrekt att många människor förstår vad Öberg menar. De vet att han inte försöker säga att priserna steg i oktober. Det är dock ändå det han säger, och det är ett sätt att uttrycka sig på som media hakar på, som bankekonomer hakar på och som vanligt folk hakar på. Under hösten har jag otaligt många gånger fått höra att Riksbanken började sänka räntan "trots att priserna fortfarande steg väldigt snabbt". Utan att kunna kvantifiera antalet så har uppenbarligen många människor tolkat läget som att Riksbanken valt att sänka räntorna trots att prishöjningarna varit för höga. Vissa har gjort tolkningen att Riksbanken sänkt för att man tror att prisökningarna kommer att dämpas och detta är en vanlig bild som ges i media. Detta är felaktigt, men kanske inte så farligt.
Det finns dock också de som tolkat händelserna som att Riksbanken övergav sitt inflationsmål och bara såg till tillväxten (se exempel här). Detta är något som Riksbanken och Öberg borde ta på allvar, speciellt som det bygger på en simpel missuppfattning, som Riksbanken är medskyldiga till genom att inte beskriva vad som faktiskt skett under de månader de talar om.
Jag skulle, utan att veta, gissa på att en mycket stor del av svenskarna, om de i december hade fått frågan om huruvida de trodde att konsumentpriserna steg eller föll mellan september och november, hade svarat att priserna steg, trots att priserna föll markant. Möjligen hade många sagt att priserna steg lite långsammare än tidigare, men ändå att de steg. Detta är förstås inte konstigt med tanke på det sätt som Riksbanken ofta pratar om inflationstakten. Långt in på hösten skrev Riksbanken i sina protokoll och tal att inflationstakten steg, långt efter att prisökningstakten stannat av. Varför gör man sig själv denna ogärning?
Under oktober 2008 föll konsumentpriserna. Den enda anledningen till att oktober-KPI hamnade högre än september-KPI var de stigande räntor vi såg fram till mitten av oktober; stigande räntor som Riksbanken själva var ansvariga för.
KPIX och KPIF visade på ett prisfall på 0,2% mellan september och oktober. Eftersom oktober månad har ett ganska neutralt säsongsmönster så hamnar de säsongsrensade värdena nära dessa värden. Även mellan oktober och november föll priserna. Om vi isolerar oss till de prisförändringar som skedde under själva månaden oktober finns inga tvivel; mellan den sista september och en sista oktober föll de svenska konsumentpriserna, oavsett om man räknar med ränteförändringarna och oavsett om man säsongsrensar.
Fakta är alltså att konsumentpriserna föll under oktober månad. Detta väljer Öberg att beskriva som att "inflationen [var] 4,0% i oktober".
Är det verkligen rimligt? Förbättrar det allmänhetens kunskap om vilka prisförändringar som skedde under oktober månad? Jag är övertygad om att en mycket stor del av allmänheten tror att priserna fortfarande steg, och steg mycket, i oktober. Riksbankens direktion är en av anledningarna till att den bilden får överleva.
Jag hoppas att man, när prisstegringarna börjar öka, inte gör om samma misstag och låtsas som att inflationen fortfarande faller, bara för att månader med hög prisökningstakt 12 månader tillbaka i tiden faller ur statistiken. För att försvara sin legitimitet och för att försvara inflationsmålet måste Riksbanken alltid förklara, förklara och förklara.
Jag måste hålla med!
Riksbanken gör sig en otjänst när de pratar om inflation på årsbasis. Det vore mycket bättre om de pratade om inflation på kvartalsvis basis men med årstakt (x4).
Posted by MacroMind on januari 20, 2009 at 10:04 em CET #
Dina artiklar är outstanding i blogg-sverige.
Posted by Jakob on januari 21, 2009 at 09:05 fm CET #
Du skriver bra Slopedcurve. Det är mycket viktigt med trovärdighet och transparens för att man ska lita på riksbanken mm. Jag tror man är relativt öppen, men jag tror också mycket försigår bakom stängda dörrar som inte förtäljs till allmänheten.
Jag måste hävda ur mig en kommentar :)
Jag tycker inte att riksbanken följer sitt inflationsmål, jag tycker de gör ett ganska dåligt jobb utifrån mina åsikter. Säkert är de tekniskt kunniga och allt det där men ändå är det något som saknas.. Jag kan bara bedömma de priser jag ser ute i verkligheten, det som blivit billigare är bensinen, så mycket mer kan jag inte komma på. Snarare tycker jag att vissa priser höjdes vid årskiftet. Tillomed datordelar har gått upp sen innan jul. Antagligen pga av att kronan försvagas. Nej, så de indikatorer man har känns inte som de visar på verkligheten (jag är för okunnig för kommentera indikatorerna mer ingående). Jag gissar att man har bensinen med i sina indikatorer och att den väger tungt. Förmodligen påverkar även riksbankens egna räntesänkning också åt riksbankens fördel?
Så fort oljan går upp igen, vips så har vi inflation som riksbanken känner igen, och jag tror inte riksbanken har mage att höja räntan. De pallar inte trycket. De känns som de snarare vill pumpa in mer pengar i system, få fart på bubblan igen.
Jag tror på ekonomiska teorier som menar på att centralbankerna har haft för låg ränta under för lång tid och därmed uppmuntrat till lån och lånekonsumption. Snart få man betala priset av obalansen tror jag.. men man kommer som vanligt skylla på att marknaden inte klarade av friheten.. Men man kommer aldrig erkänna att de var deras ränta som var för låg. I fallet USA att man från politiskt håll bestämde att även fattiga ska ha rätt att köpa ett hus. I min värld som om det vore en fri marknad så gick det inte att låna upp betydligt mer än det finns pengar till. S.K Fractional Reserve banking. Utan bara inlånade faktiska pengar. Nu när man har skuldsatt sig med hävstång slår det hårt när lågkonjukturen slår till. Det är inte en fri marknad som rådit utan bara delvis.
Vilka ekonomiska teorier är du anhängare av, dvs vilken "skola" tror du på? Keynes, Friedman eller vad? Tycker du den österrikiska skolan är ute och "cyklar" eller?
Tack för intressanta inlägg.
Mvh PD
Posted by \PD on januari 21, 2009 at 12:27 em CET #
Är du säker på att RB verkligen förstår skillnaden mellan KPI och inflation?
Vid höjningen i september så engagerade jag mig och insåg att de gick på gamla uppgifter.
Detta var speciellt allvarligt då eftersom boräntan fick hjälp uppåt pga kriser i omvärlden.
Posted by Lasse on januari 21, 2009 at 01:35 em CET #
Intressant artikel som egentligen borde stimulera till en intressant diskussion:
Ytterligare förvirring finns om det mest grundläggande; om KPI egentligen speglar dagens inflation? På vissa sätt tycker jag mig se att de har brister:
1) Urvalet av varor inom KPI
Inom de brancher jag har detaljkunskap om vad man mäter (mat och vin) och avacerad produkt kunskap förefaller det mig att man mäter på produkter som är ovanligt stabila i prisnivå jämfört med vad som är normalt. Denna misstanke kräver en långt gående undersökning men min trovärdighet för KPI baserat på detta blev skadat när jag för 15 år sedan blev bekant på vilka produkter man mätte. Är inte uppdaterad på vilka produkter de mäter i Sverige, dock i Spanien där det är denna skevhet i urvalet.
Man mäter alltså på produkter som har fixerat sig på en prisnivå och där varumärket förknippas med ett pris. Detta är säkert avsiktligt och motiveringen kan kanske vara att dessa produkter bättre avspeglar långsiktiga trender och inte fluktuerar så mycket. Problemet är att det inte alls speglar majoriteten av varorna som konsumeras då de flesta varumärkens strävar efter att kunna höja priset (inom min branch mat och vin).
2) Huspriser är felaktigt speglade.
Borde inte alls vara så att prisökningar viktas till att motsvara endast omsatta bostäder i relation till totala antalet, som det är nu.
De som köpt sina bostäder har ju köpt dem redan. Inte viktar vi ner priset på mjölk för att det tidiare i år köpts mycket fler paket än denna månaden!
På samma sätt som det är omsatta varor under månaden som mäts bör det vara endast omsatta bostäder som inkluderas i statistiken. De borde viktas in i KPI i stor betydelse; kanske med samma proportionalitet som dessa omsatta bostäder representerar i den sammanlagda ekonomin? Kanske borde man till och med vikta in den så att den representerar den nivå den ligger på för en bostadsköpare! Alltså förutsätta att alla köper hus!
3) Förändrat konsumtionsmönster.
Vi har förändrat konsumtionsmönstret konternuerligt. Vi konsumerar idag mer service typ hantverkare, spa, restaurang än tidigare. Är detta fullt ut speglat i KPIs sammansättning? Vet inte, men spontant misstänker jag att KPI egentligen inte speglar konsumtionen i samhället i så hög grad som det borde. Kanske någon som vet kan lugna mig? Tveklöst har vi sett ganska hög inflation under de senaste fem åren inom restaurang, hantverkare och nöjen.
Sammantaget med din statisktiska rapport vinkling borde detta leda till slutsatsen att KPI och Riksbankens inflationsuppfattning bör utredas och förmodlingen kraftigt revideras.
För övrigt anser jag att Riksbankens direktiv ska vara att bevaka dels inflation samt att hålla penningmängdsökninig nära ekonomisk expansion (ett direktiv som saknas idag).
Mvh
Fredrik
Posted by Fredrik on januari 22, 2009 at 12:13 em CET #
Hej,
En tanke som ofta slår mig är att man fäster för stor vikt vid KPI istället för att titta på statistik av hushållens totala konsumtion och upplåning. Det kommer en massa nya produkter hela tiden, t ex datorer, kringutrustning till denna, mobiltelefoner, kolsyrepumpar, nya typer av klädesplagg mm. Prismässigt faller ju till och med ofta dessa (datorer blir snabbare, verktyg går att köpa jättebilligt på biltema nuförtiden, storbildstv faller ständigt i pris osv).
För hög inflation betraktas ju nuförtiden som en av anledningarna till tidigare kriser, det känns ganska indoktrinerat att inflation=dåligt. Men kan det inte vara så att det är överkonsumtion och överbelåning som är de "riktiga bovarna". Dessa behöver ju inte nödvändigtvis föra med sig inflation (typ att folk köper fler prylar, inte dyrare).
Riksbankens mål kanske uppfylls men konjunktursvängningar kan ändå pendla större än önskvärt.
Posted by Max E on januari 23, 2009 at 12:01 fm CET #
Tack för kommentarerna!
Jag hinner inte svara på alla kommentarer nu, men en vanlig diskussion är den om KPI är korrekt. Jag tycker absolut att SCB borde bli mer transparent och lägga ut hela uträkningen online, med varenda prisuppgift, så att vem som helst kan granska varje steg. Kanske kan min skuggberäkning av KPI bli något av ett open source-projekt där vem som helst kan bidra med import-moduler för prisuppgifter, så att man kan skapa ett brett underlag som tas fram oberoende av SCB.
Jag kommer diskutera mer kring KPI i kommande inlägg. Fortsätt gärna diskutera!
Posted by Sloped Mind on januari 23, 2009 at 01:22 fm CET #
På sin plats med ett tack ånyo för allt läsvärt!
Vill instämma i påståendet att det sätt som Riksbanken vanligen uttrycker sig är direkt fel och helt klart vilseledande. Inte blir det bättre av att journalisterna inte klarar av att uttrycka sakerna mer specifikt heller (låt vara att jag förstår att de inte vågar sig på med omskrivningar av vad Riksbanken säger).
Jag skulle gärna flytta lite längre bak i tiden till augusti då Riksbanken var kritiserad från många håll. Bl a så gick Ingemar Bengtsson, fil dr i nationalekonomi, universitetslektor i fastighetsvetenskap, LTH, Lunds universitet ut i SvD Brännpunkt och kritiserade Riksbanken här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1556083.svd
"Att då bekämpa relativprisförändringar som vore de inflation förefaller minst sagt bakvänt. Kanske har de senaste 15 årens måttliga inflationstakt gjort oss så obekanta med verklig inflation att vi ser spöken mitt på blanka dagen?"
- Med facit i handen hade han givetvis helt rätt (vilket jag för övrigt ansett en relativt lång tid innan dess själv). Riksbanken gick dagen efter ut och svarade att det inte alls var relativprisförändringar de jagade. Det tråkiga är att det var just det som de jagade och genom att de gjorde det har de idag även puttat ned den redan då låga underliggande inflationen under nollpunkten. Detta enda som återstår är vad vi sett, att rekordsänka räntan för att försöka ånyo få upp underliggande inflation över nollpunkten.
Jag är övertygad om att vi kommer att se ytterligare stora räntesänkningar i februari. Lyckligtvis har Riksbanken visat att de insett att ska det sänkas skall alla synbara sänkningar komma på en gång. Därför är det också säkert att vi ser ytterligare stora räntesänkningar redan i februari. Mitt stalltips är en räntesänkning med ytterligare 1%. Frågan är om det är tillräckligt?
Till Fredrik: det finns gott om information om vad som mäts i KPI. Huspriser ingår inte i KPI. Däremot speglas förutom ränteförändringarna i KPI men inte i KPIX, förändringar i huspriserna. Precis som namnet uppger mäter det prisförändringar på konsumtionsvaror, dvs typiskt sett lös egendom med kort beräknad livslängd, till skillnad mot fast egendom (huspriser) som anses ha ett bestående värde över tiden, dvs en flera gånger längre livstid.
Posted by Ola on januari 23, 2009 at 05:51 fm CET #
Onekligen intressant utveckling på diskussionen. Det är rätt uppenbart att det är svårt att göra ett konsumentprisindex som fungerar bra för alla! Till exempel: Bensin och olja är ganska irrelevant för en Stockholmare som bara åker tunnelbana.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man utvecklar penningpolitiken och styr mot någon annan typ av prisindex som till exempel diskuterades tidigare (http://www.slopedcurve.com/roller/makro/entry/mot_ett_nytt_penningpolitiskt_ramverk). Eftersom många använder bostaden som en sorts bankomat för att finansiera konsumtion, tror jag att fastighetspriser bör vägas in. En annan ide vore att använda flera målvariabler (KPI, Penningmängd, Fastighetspriser) som skall hållas i ett något vidare spann (1-6% ökning), istället för endast en (KPI).
Posted by MacroMind on januari 23, 2009 at 10:21 fm CET #