Även Federal Reserve ska köpa statspapper - räntor och dollarn faller
Som jag skrivit om tidigare så har Bank of England börjat köpa långa statspapper, och den Schweiziska centralbanken har annonserat att man tänker göra detsamma. Vid dagens räntebesked från Federal Reserve meddelades att även de tänker ta ner räntorna längre ut på räntekurvan genom att köpa amerikanska statspapper direkt i marknaden. Jag har skrivit mer om denna princip här.
Med andra ord så hjälper Federal Reserve till med att finansiera USAs statsskuld med nya centralbankspengar, i förhoppningen att detta kommer att vara inflationsdrivande genom att marknadsräntor faller, likviditet tillförs och inflationsförväntnigarna stiger.
I ett första skede är det dock en relativt liten åtgärd. Av en total skuld på i runda slängar 11 biljoner dollar så har Federal Reserve beslutat att köpa långa statspapper till ett värde av 300 miljarder dollar. De krisåtgärder man vidtagit i USA har dock tenderat att växa i snabb takt och det är mycket möjligt att vi får se större inköp längre fram.
Beslutet skickade omedelbart ner de långa amerikanska statsräntorna ordentligt och innebar inledningsvis en mycket markant dollarnedgång. Dollarn handlas för närvarande på ca 8,07 kronor, efter att nyligen varit en bra bit över 9 kronor. Så sent som idag handlades dollarn en bit över 8,40. Det enorma kronfallet vi såg fram till nyligen har i varje fall tillfälligt börjat ätas upp. Den extrema volatilitet som just nu råder på valutamarknaden välkomnas knappast av de flesta svenska företag, som får svårt att veta vilken kronkurs man ska planera utifrån. En fortsatt kronförstärkning skulle öka argumenten för Riksbanken att fortsätta sänka reporäntan i april.
Det är dock långt ifrån självklart att det amerikanska statsräntefallet håller i sig, i varje fall om man inte uttökar storleken på köpen. Ett av målen med den allt mer ackommoderande penningpolitiken är att lyfta inflationförväntningarna och ifall man lyckas med det så kommer det innebära en press uppåt på de långa nominella räntorna. Federal Reserve kommer dock inte se något problem i att de långa statsräntorna stiger ifall det motsvaras av stigande inflationsförväntningar, eftersom det innebär att realräntan inte stiger och att styrräntan då faller i reala termer, vilket man vill, nu när man inte kan sänka den nominella styrräntan.
Idag presenterades bland annat också februari-CPI för USA. Jämfört med i januari steg priserna med ca 0,4%, drivet av högre energipriser, med bensinpriser som steg 8,3% på en månad. Mellan februari 2008 och februari 2009 steg priserna med endast ca 0,1%, långt under den inflationsnivå Federal Reserve vill se. Under det kommande halvåret kommer också stora prisökningar från våren och sommaren 2008 falla ur 12-månaderssiffran, så risken är stor för en tydlig deflation på 12-månadersnivå. Ett fortsatt dollarfall kan dock minska risken för detta något.
figur 1. USAs 12-månadersinflation ligger runt 0. Baseffekter kommer innebära press nedåt för 12-månaderssiffrorna under det kommande halvåret. Ett dollarfall skulle dock innebära en press uppåt.
De åtgärder man vidtar nu är extrema (inte sedan 60-talet har man i USA försökt påverka de långa statsräntorna direkt). Många kommer givetvis att peka på riskerna med förfarandet: dollarfall och inflation. Erfarenheterna från 70-talet är inte så goda. Inflation är dock just det Federal Reserve vill uppnå och om man lyckas "för bra" och inflationen stiger mycket mer än man önskar, kan man givetvis höja räntan och sälja tillbaka statspapprena och därigenom höja marknadsräntorna dramatiskt på bårde kort och lång utlåning, samtidigt som man drar tillbaka likviditet från marknaden.
Denna åtgärd är alltså inte speciellt svåråterkallad, vilket dock också minskar dess effektivitet. Ifall alla förväntar sig att den nya efterfrågan på statspapper och den nya likviditeten är tillfällig så förändras inte de långsiktiga inflationsförväntingarna markant. Alla kommer dock sannolikt inte tänka så och både inflationen och inflationsförväntningarna torde stiga något som ett resultat av åtgärden, allt annat lika.
I övrigt har inte så mycket hänt på sajten i veckan på grund av magsjukdom. Jag har dock ändrat kommentars-layouten så att kommentarerna nu borde vara enklare att skilja från varandra. En helt ny sajt-layout är också på gång.
Finns det inte en risk att höjda räntor längre fram blir väldigt negativa för husmarknaden i USA?
Posted by joakim on mars 18, 2009 at 10:15 em CET #
Bra blogg du har. En fråga: Tycker det är oklart varför inflationsförväntningar skulle öka p.g.a centralbankers köp av statspapper. Finansiella transaktioner är ju alltid ett nollesummespel. Aktörer på finansiella marknader byter en tillgång(papper) mot en annan(pengar). Varför skulle inflationen stiga och varför skulle nån förvänta en ökad inflation för att en centralbank köper statspapper?
Posted by Shubila on mars 18, 2009 at 10:42 em CET #
Shubila,
Bra fråga! Det finns flera anledningar.
Lägre (långa) räntor ger bland annat en svagare valuta, stöd för kreditexpansion och därmed ökad efterfrågan. Alla dessa leder direkt eller indirekt till höjda inflationsförväntningar. Bara det faktum att centralbanken börjar "trycka pengar" höjer också folks inflationsoro.
Vad gäller ditt resonemang om nollsummespel, så är det ett missförstånd som nog beror på att det råder ekvivalens mellan pengar och korta statsapper med 0% ränta. Det är meningslöst att bedriva quantitative easing via köp av redan 0-avkastnade korta statspapper, men detta är något helt annat. Man köper långa statspapper som idag ger ränta och som riskerar att tappa i värde vid räntestegringar.
Ju längre löptid statspapper har desto mindre lika pengar är de. När man köper långa statspapper för nya centralbankspengar så byts inte två ekvivalenta tillgångar mot varandra, utan ekonomin förses med mer likvida medel medan mindre likvida medel dras tillbaka.
Posted by Sloped Mind on mars 18, 2009 at 11:04 em CET #
Jag köper de teoretiska argumenten om valutan och kreditstöd . I nuläget är ju dock frågan om det får nån större effekt i praktiken(som du själv påpekar). Men jag anser inte att det är liktydigt med att "trycka pengar". Att "trycka pengar" är i min värld detsamma som att finansiera finanspolitiska stimulanser genom att en centralbanken köper statens papper. Skillnaden mot det du beskriver är att det då tas politiska beslut(finanspolitik) som påverkar(ökar) inkomster och förmögenheter. Det är detta jag menar med nollsummespel: Om en aktör(företag,hushåll, offentligt organ etc) säljer en tillgång(hus, maskin, statsobligationer etc) så förändras sammansättningen av dess tillgångar. Tillgångssidan i balansomslutningen blir mer likvid. Men det förändrar inte balansomslutningen. Aktören blir inte mer förmögen. Som du säger: ekonomin förses med mer likvida medel. Men det är också allt. Härav penningpolitikens begränsningar. Och varför quantitative easing inte funkar(vore fint med tips om empiri om du har).
Förvisso får man en liten förmögenhetseffekt av att priset på statspapper drivs upp. Men, återigen, i dagsläget är det frågan om det betyder nåt alls?
Posted by Shubila on mars 18, 2009 at 11:57 em CET #
Jag undrar hur inflation i USA påverkar inflation i Sverige. Om den här sedelpressen skulle driva upp USA:s inflation till rejält höga nivåer på några års sikt, på vilket sätt påverkar det oss? Man hör uttrycket "importerad inflation" ibland, men hur fungerar det? Är tanken att prisstegringar gör vår import dyrare, och att det slår igenom på vår ekonomi? Är denna effekt stor - vi importerar väl ändå relativt sett lite från USA?
Posted by Jay-D on mars 19, 2009 at 02:17 em CET #
Shubila,
I första hand ser jag åtgärderna som ett sätt att påverka långa räntor och som en sådan åtgärd tror jag att den har stor effekt ifall man driver den långt nog. I USA är ombindningsbara bunda lån normen vad gäller bostadslån och genom att trycka ner långa räntor så hjälper man låntagarna, vilket också förbättrar situationen för långivarna.
Ifall man nu tänker trycka ner de långa räntorna så att ett 30-årigt lån i genomsnitt har en ränta på 4% så kommer det ha en del effekt. Om man skulle gå till 3% så har det förstås en väldigt stor effekt. När man tar 30-åriga lån så behöver man inte göra en kalkyl som bygger på att man ska klara räntehöjningar, så lägre långräntor får en stor effekt på boendekalkylerna.
Posted by Sloped Mind on mars 20, 2009 at 12:06 fm CET #
Um, vi får se vad som händer. USA spelar ett högt spel..
Hoppas det inte ska behöva bli så här innan man vaknar..
Fiat-valuta som kraschat, kolla in filmen: Gold For Bread - Zimbabwe
http://www.youtube.com/watch?v=7ubJp6rmUYM
Vänligen
\PD
Posted by \PD on mars 20, 2009 at 05:46 em CET #
Shubila och Sloped mind,
skall fatta mig kort; Ökad peninmängd leder till penningvärdes minskning vilket "entydigt" leder till pris inflation. Detta är kedjan och det är det som är oron. Om man köper repos över natten eller 10yr T spelar naturligtvis roll men är av underordnad betydelse idetta fall.
Om nu FED "trycker" $1.1Bn (exapnderar Balansräknngen med 1.1Bn från 2,1 till 3,2) så ökar man penningmängden med 50%. Detta bör leda till penningvärddesminskning vilket troligtvis leder till Inflation. Jag är övertygad om det. Kineserna verkar också vara det. Och det är väl detta som är hela planen?
Posted by magnus on mars 21, 2009 at 09:41 em CET #
magnus,
Det du kallar penningmängd är det som normalt kallas den "monetära basen". Den monetära basen utgörs av sedlar och mynt, samt bankernas tillgodohavanden hos centralbanken och det är dessa man ökar genom dessa åtgärder. Detta är alltså centralbankspengar.
Under normala tider så innebär en ökning av den monetära basen att de nya centralbankspengarna når allmänheten, vilket syns genom att penningmängdsmått från M1 och uppåt ökar. M1 kan kort beskrivas som allmänhetens innehav av pengar i kontanter och avista-inlåning. M1 ökar normalt sett mer än den monetära basen via den multiplikator som uppstår i banksystemet.
Men, ifall bankerna endast ser sina försäljningar av statspapper som en omfördelning av sina likvider och sitter och håller de nya pengarna på sitt konto hos centralbanken, på samma sätt som de tidigare höll statspapper, snarare än att låna ut dem, så når inte pengarna allmänheten och M1 kommer inte att öka i samma takt som den monetära basen.
Just detta har vi sett i USA, i hög grad på grund av att bankerna varken vill eller kan utöka sin utlåning på grund av sin kapitalsituation. Det räcker inte att man har likvida medel, utan man måste också ha kapital för att kunna låna ut.
M1-Multiplikatorn (M1 delat med M0) ligger normalt sett en hygglig bit över 1, men i och med Federal Reserves åtgärder har den rasat och tidvis legat under 1, vilket alltså innebär att M1 är mindre än mängden centralbankspengar, eftersom en viss mängd centralbankspengar inte lämnar det slutna systemet mellan bankerna och centralbanken.
Data och diagram över multiplikatorn finns här: http://research.stlouisfed.org/fred2/series/MULT?cid=25
Posted by Sloped Mind on mars 21, 2009 at 10:37 em CET #
Sloped mind,
till viss del håller jag med dig, men när FED nu börjar köpa stadspapper så är det som jag förstår det hela ett "skapande" av fiat-money inge nollsumme spel här inte med repor. Detta är "irredeemable papar currency" som är svårare att "ta tillbaka" när velociteten ökar. Det är vad jag menar med penningmängds ökning (dvs penningvärdes minskning).
Den sida av myntet där jag håller med dig om är att när yields går ner så driver det ner "mortgage yields" också. Det i sin tur blir en självförstärkande process då mortgage investors kommer att hedga sina mortgage loans med att köpa treassuries (refinansering kommer att öka risken för mortgage investors) och ytterliggare driva ner treassury yields. Detta är nollsumme spel för mig.
Det tidigare är skär och ren sedelpress vilket är ytters obehagligt. Vi har bara sett början ännu.
Posted by magnus on mars 22, 2009 at 10:11 em CET #
magnus,
Jag tror inte att det skulle vara svårt för Federal Reserve att ta tillbaka pengarna när velociteten öker. Det är ju bara att sälja de treasuries man köpt eller eller låta dem förfalla, så kommer balansräkningen krympa igen. När man säljer dem så kommer statspapprena ut på marknaden igen och Federal Reserve får betalt i centralbankspengar som tas ur systemet. Ifall man låter dem förfalla så kommer man också få betalt i centralbankspengar som tas ur systemet.
Sedan är det förstås en annan fråga om Federal Reserve verkligen kommer att våga nypa åt penningmängden när velociteten börjar öka. Det finns en uppenbar risk att man inte plockar bort stimulanserna snabbt nog och att vi som en följd av det får se en oönskad inflation.
Posted by Sloped Mind on mars 22, 2009 at 10:22 em CET #
Sloped mind,
förfalla...ok vem skall betala FED? ...Treassury. I detta fall kommer FED att bli mer eller mindre tvungen att köpa treassuries direkt från Terassury. Irredeemable är min slutsats.
Vem vill köpa tillbaka FEDs treassuries på "toppen" av marknaden? Kineserna? Knappast...scenariot ovan utspelar sig.
Jag är helt övertygad att detta är "irredeemable paper currency" som har skapats och kommer att finnas på FEDs balansräkning för överskådlig framtid.
Posted by magnus on mars 22, 2009 at 10:59 em CET #
magnus,
Efterfrågan på treasuries är just nu enorm och staten har inga som helst problem att sälja obligationer trots att de erbjuder en usel ränta. Det är inte för att hjälpa staten att finansiera sin upplåning som Federal Reserve tar till detta. Trots (och tack vare) denna kris så är amerikanska statspapper något av det mest likvida som finns.
Ifall man kan sälja amerikanska statspapper till nästan nollränta nu när USA lånar upp så mycket på grund av krisen, så kommer det knappast att vara omöjligt att sälja statspapper när krisen är över, och det är ju då man vill sälja tillbaka statspappren.
Ifall Fed låter obligationerna förfalla är väl det sannolika att Treasury ger ut nya obligationer, som auktioneras ut precis som vanligt.
Givetvis kan en situation uppstå då inga köpare av treasuries finns, förutom Fed, oavsett vilken ränta som erbjuds, men det skulle betyda att krisen inte är över och att Fed vill behålla pengarna i omlopp.
Innan något sådant sker har också väldigt mycket annat dåligt hänt och då oroar vi oss knappast över några hundra miljarder dollar på Federal Reserves balansräkning längre.
Posted by Sloped Mind on mars 22, 2009 at 11:15 em CET #
Nu är jag envis...:)
När FED nu köper (till en början bara $300Bn av totalt ca $6000Bn uteståeende) av tex 10 åringar (säg det med en kupong för 4,5%) så är priset $115...när krisen är över kommer räntan att vara högre än den är nu dvs priset lägre...väntar man till förfall är det $100.
Pengar kommer att "försvinna".
Som jag sa tidigare detta är bara början. I mina mörka stunder tror jag att FED kommer att bli tvungena att köpa från Treassury direkt.
Icke förty, oerhört bra blogg du har. Uppskattar verkligen ditt engagemang och insikter.
Posted by magnus on mars 22, 2009 at 11:32 em CET #
magnus, det är bra att du är envis!
Mycket gott kommer ur diskussioner där man inte har samma uppfattning som den man diskuterar med. Det är lätt att själv sluta utmana det man "redan vet" och det är därför viktigt att man låter andra utmana en.
Låt oss titta på ditt exempel.
Fed köper 10-åringar med 4,5% kupong för $300 bn. Vid varje kupongutbetalning så får Fed betalt med centralbankspengar som man därigenom drar tillbaka från systemet. Ifall man håller papprena till förfall så kommer man att totalt sett ha dragit tillbaka betydligt mer pengar än man tillfört systemet.
Om man istället säljer dem med förlust, kuponger inräknat, så kommer visserligen inte varenda centralbanksdollar att dras tillbaka, men med en kupong på 4,5% så kommer förlusten sannolikt att bli låg och om förlusten skulle bli stor så betyder det att räntorna stigit mycket utan att papprena sålts, och då kommer de högre räntorna att begränsa penningmängdens utveckling.
De pengar som skulle läcka ut ifall man sålde med en liten förlust är såpass små att man lätt kompenserar för dem via andra åtgärder.
Posted by Sloped Mind on mars 22, 2009 at 11:54 em CET #
Sloped Mind,
kan mycket väl bli som du säger men det är inte det som är den springande punkten utan det är "avsaknad" av kontroll samt tidsaspekten som är avgörande.
Problemet är att FED köper (inte lånar ut som under de andra programen så som TALF eller normala repor då "papper" tas som collateral för "term based" lån) vilket innebär att det blir mycket svårare för FED att ta tillbaka pengarna och det tar längre tid för dem att minska penningmängden. Att köpa från marknaden eller Treassury Department är något annat. Det blir större problem för FED att minska penningmängden alltså högre risk för penningvärdes minskning samt följande inflation och Dollar försvagning.
Posted by magnus on mars 23, 2009 at 10:42 fm CET #
Sloped MInd,
En intressant sak som hände igår är att FED member Yellen utalade sig igår om att FED kan "issue" egena obligationer för att Drain Capital.
Det ändrar ekvationen för mig. Då "köper" man inte bara (tex Treasuries och ABS) och är kontrollerAD av marknaden utan då kontrollerAR man marknaden genom att ge ut obligationer. No we talking
Posted by magnus on mars 26, 2009 at 10:09 fm CET #
magnus,
Japp, liknande görs redan av Riksbanken, men då med mycket kort löptid. Riksbanken ger varje vecka ut Riksbankscertifikat med en veckas löptid för att dränera överflödig likviditet från systemet. Givetvis kan man göra det även för längre löptider.
Man får helt klart bättre kontroll när man säljer egna räntepapper än när man säljer statspapper man äger.
Posted by Sloped Mind on mars 26, 2009 at 08:24 em CET #